2 Samuel 13

1 Après cela il arriva qu’Absalom, fils de David, ayant une sœur qui était belle et qui se nommait Tamar, Amnon, fils de David, l’aima.

2 Et Amnon était tourmenté jusqu’à se rendre malade, à cause de Tamar, sa sœur; car elle était vierge, et il semblait trop difficile à Amnon de rien obtenir d’elle.

3 Or Amnon avait un ami nommé Jonadab, fils de Shimea, frère de David; et Jonadab était un homme fort adroit.

4 Et il lui dit: Fils du roi, pourquoi dépéris-tu ainsi de jour en jour? Ne me le déclareras-tu pas? Amnon lui dit: J’aime Tamar, la sœur de mon frère Absalom.

5 Et Jonadab lui dit: Couche-toi sur ton lit, et fais le malade; et quand ton père viendra te voir, tu lui diras: Je te prie, que ma sœur Tamar vienne, et qu’elle me donne à manger; qu’elle apprête devant moi quelque mets, afin que je le voie, et que je le mange de sa main.

6 Amnon se coucha donc et fit le malade; et le roi vint le voir, et Amnon dit au roi: Je te prie, que ma sœur Tamar vienne et fasse deux gâteaux devant moi, et que je les mange de sa main.

7 Et David envoya dire à Tamar dans la maison: Va dans la maison de ton frère Amnon, et apprête-lui quelque chose à manger.

8 Et Tamar s’en alla dans la maison d’Amnon, son frère, qui était couché. Et elle prit de la pâte, et la pétrit, et elle en fit devant lui des gâteaux, et les fit cuire.

9 Puis elle prit la poêle et les versa devant lui; mais Amnon refusa d’en manger, et il dit: Faites retirer tous ceux qui sont auprès de moi. Et chacun se retira.

10 Alors Amnon dit à Tamar: Apporte-moi dans la chambre ce que tu m’as apprêté, et que j’en mange de ta main. Et Tamar prit les gâteaux qu’elle avait faits, et les apporta à Amnon, son frère, dans la chambre.

11 Et elle les lui présenta afin qu’il en mangeât; mais il se saisit d’elle et lui dit: Viens, couche avec moi, ma sœur.

12 Et elle lui répondit: Non, mon frère, ne me fais pas violence, car cela ne se fait point en Israël; ne commets pas cette infamie.

13 Et moi, où irais-je porter mon opprobre? Et toi, tu serais comme l’un des infâmes, en Israël. Maintenant donc, parles-en, je te prie, au roi, et il n’empêchera point que tu ne m’aies pour femme.

14 Mais il ne voulut point l’écouter, et il fut plus fort qu’elle; il lui fit violence et coucha avec elle.

15 Puis Amnon eut pour elle une très grande haine; et la haine qu’il lui porta fut plus grande que l’amour qu’il avait eu pour elle. Ainsi Amnon lui dit: Lève-toi, va-t’en!

16 Et elle lui dit: Ne me fais pas ce mal-là, plus grand que l’autre que tu m’as fait, de me chasser! Mais il ne voulut pas l’écouter;

17 Et, appelant le valet qui le servait, il dit: Qu’on chasse cette femme loin de moi, qu’on la mette dehors, et ferme la porte après elle!

18 Or elle était vêtue d’une robe bigarrée, car les filles vierges du roi étaient ainsi habillées. Celui qui servait Amnon la fit donc sortir, et ferma la porte après elle.

19 Alors Tamar prit de la cendre sur sa tête, et déchira la robe bigarrée qu’elle avait sur elle; elle mit la main sur sa tête, et elle s’en allait en criant.

20 Et son frère Absalom lui dit: Amnon, ton frère, a été avec toi? Maintenant, ma sœur, tais-toi, c’est ton frère; ne prends point ceci à cœur. Ainsi Tamar demeura désolée dans la maison d’Absalom, son frère.

21 Le roi David apprit toutes ces choses, et il en fut fort irrité.

22 Or Absalom ne parlait ni en bien ni en mal à Amnon; car Absalom haïssait Amnon, parce qu’il avait outragé Tamar, sa sœur.

23 Et il arriva, deux ans après, qu’Absalom ayant les tondeurs à Baal-Hatsor, qui est près d’Éphraïm, il invita tous les fils du roi.

24 Et Absalom vint vers le roi, et dit: Voici, ton serviteur a les tondeurs; je te prie donc, que le roi et ses serviteurs viennent chez ton serviteur.

25 Mais le roi dit à Absalom: Non, mon fils, non; nous n’irons pas tous, de peur que nous ne te soyons à charge; et bien qu’Absalom le pressât fort, il n’y voulut point aller; et il le bénit.

26 Alors Absalom dit: Si tu ne viens pas, je te prie, que mon frère Amnon vienne avec nous. Et le roi lui répondit: Pourquoi irait-il avec toi?

27 Mais Absalom le pressa tant qu’il laissa aller Amnon, et tous les fils du roi avec lui.

28 Or, Absalom donna ordre à ses serviteurs, et leur dit: Prenez garde, quand le cœur d’Amnon sera égayé par le vin, et que je vous dirai: Frappez Amnon! alors tuez-le, ne craignez point; n’est-ce pas moi qui vous le commande? Fortifiez-vous et soyez vaillants.

29 Et les serviteurs d’Absalom firent à Amnon comme Absalom l’avait commandé; alors tous les fils du roi se levèrent, et montèrent chacun sur sa mule, et s’enfuirent.

30 Or, comme ils étaient en chemin, le bruit parvint jusqu’à David qu’Absalom avait tué tous les fils du roi, et qu’il n’en était pas resté un seul.

31 Alors le roi se leva et déchira ses vêtements, et se coucha par terre; tous ses serviteurs aussi se tenaient là avec leurs vêtements déchirés.

32 Et Jonadab, fils de Shimea, frère de David, prit la parole et dit: Que mon seigneur ne dise point qu’on a tué tous les jeunes gens, fils du roi; car Amnon seul est mort; et c’était là le dessein d’Absalom depuis le jour où Amnon outragea Tamar sa sœur.

33 Maintenant donc, que le roi mon seigneur ne prenne point la chose à cœur, en disant: Tous les fils du roi sont morts; car Amnon seul est mort.

34 Or Absalom s’était enfui. Et le jeune homme qui était en sentinelle, leva les yeux et regarda; et voici que par la route opposée une grande troupe s’avançait sur le flanc de la montagne.

35 Et Jonadab dit au roi: Voici les fils du roi qui viennent; la chose est arrivée comme ton serviteur a dit.

36 Et comme il achevait de parler, on vit arriver les fils du roi, et ils élevèrent la voix et pleurèrent. Le roi aussi et tous ses serviteurs pleurèrent abondamment.

37 Mais Absalom s’enfuit, et se retira chez Thalmaï, fils d’Ammihud, roi de Gueshur. Et David pleurait tous les jours sur son fils.

38 Or Absalom, s’étant enfui, alla à Gueshur, et y resta trois ans;

39 Et le roi David cessa de poursuivre Absalom, parce qu’il était consolé de la mort d’Amnon.

Amnon och Tamar

1 *2 Sam 3:2. Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon*13:1Absalom ... Tamar ... AmnonBetyder "fadern är frid", "dadelpalm" (Höga V 7:7) och "trofast". blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 *1 Sam 16:9, 2 Sam 21:21, 1 Krön 2:13. Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

4 Han sade nu till honom: "Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!" Amnon svarade honom: "Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster*13:4min bror Absaloms systerHelsyster till Absalom men halvsyster till Amnon (jfr 3:3f). ." 5 Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand."

6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor*13:6kakorGrundtexten har ett ovanligt ord (hebr. levivót) som kan översättas "hjärtkakor". inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand."

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom." 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån." När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: "Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand." Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster." 12 *3 Mos 18:9, 20:17, 5 Mos 27:22. Men hon svarade honom: "Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig." 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Upp med dig och gå din väg!" 16 Då sade hon till honom: "Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: "Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!"

18 Tamar hade en hellång*13:18hellångAnnan översättning: "färggrann" (jfr 1 Mos 37:3 med not). dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 *Job 2:12, 1 Sam 4:12, Est 4:1, Jer 2:37. tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet*13:19lade handen på huvudetKvinnlig sorgegest, känd t ex från den feniciske kungen Ahirams sarkofag (1200-tal f Kr). och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes." Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

Absalom dödar Amnon

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning*13:23fårklippningFestlighet på våren (jfr 1 Sam 25:7). i Baal-Hasor*13:23Baal-HasorLåg troligen bland bergen drygt 2 mil norr om Jerusalem., som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 *1 Sam 25:2, 36. Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?" 25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig." Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: "Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?" Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?" 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: "Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra." 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död." 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: "Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade." 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj*13:37TalmajAbsaloms morfar (3:3). Geshur låg öster om Galileiska sjön, ca 15 mil bort., Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.