2 Samuel 21

1 Il y eut du temps de David une famine qui dura trois ans de suite. Et David chercha la face de l’Éternel; et l’Éternel dit: C’est à cause de Saül et de sa maison sanguinaire; parce qu’il a fait mourir les Gabaonites.

2 Et le roi appela les Gabaonites pour leur parler. (Or les Gabaonites n’étaient point des enfants d’Israël, mais un reste des Amoréens; et les enfants d’Israël s’étaient engagés envers eux par serment; cependant Saül avait cherché à les faire périr, parce qu’il était jaloux pour les enfants d’Israël et de Juda. )

3 Et David dit aux Gabaonites: Que ferai-je pour vous, et avec quoi ferai-je expiation, afin que vous bénissiez l’héritage de l’Éternel?

4 Les Gabaonites lui répondirent: Il ne s’agit point pour nous d’argent ou d’or, avec Saül et avec sa maison; et ce n’est point à nous de faire mourir personne en Israël. Et il dit: Que demandez-vous donc que je fasse pour vous?

5 Et ils répondirent au roi: Cet homme qui nous a détruits, et qui a machiné contre nous, pour nous exterminer et ne point nous laisser subsister dans aucune contrée d’Israël,

6 Qu’on nous livre sept hommes de ses fils, et nous les pendrons devant l’Éternel, sur le coteau de Saül, l’élu de l’Éternel. Et le roi dit: Je les livrerai.

7 Or le roi épargna Méphibosheth, fils de Jonathan, fils de Saül, à cause du serment qu’avaient fait entre eux, devant l’Éternel, David et Jonathan, fils de Saül.

8 Mais le roi prit les deux fils de Ritspa, fille d’Ajja, Armoni et Méphibosheth, qu’elle avait enfantés à Saül, et les cinq fils de Mical, fille de Saül, qu’elle avait enfantés à Adriel, fils de Barzillaï Méholathite;

9 Et il les livra aux mains des Gabaonites, qui les pendirent sur la montagne, devant l’Éternel. Ces sept-là furent donc tués ensemble; et on les fit mourir aux premiers jours de la moisson, au commencement de la moisson des orges.

10 Alors Ritspa, fille d’Ajja, prit un sac, et se l’étendit sur le rocher, depuis le commencement de la moisson jusqu’à ce que l’eau du ciel tombât sur eux; et elle ne laissait pas les oiseaux du ciel se poser sur eux le jour, ni les bêtes des champs la nuit.

11 Et on rapporta à David ce que Ritspa, fille d’Ajja, concubine de Saül, avait fait.

12 Et David s’en alla et prit les os de Saül et les os de Jonathan, son fils, chez les habitants de Jabès de Galaad, qui les avaient enlevés de la place de Beth-Shan, où les Philistins les avaient pendus le jour qu’ils défirent Saül Guilboa.

13 Il emporta de là les os de Saül et les os de Jonathan, son fils; et on recueillit aussi les os de ceux qui avaient été pendus.

14 Et on les ensevelit avec les os de Saül et de Jonathan, son fils, au pays de Benjamin, à Tséla, dans le tombeau de Kis, père de Saül. On fit tout ce que le roi avait commandé; et après cela, Dieu fut apaisé envers le pays.

15 Or il y eut encore guerre entre les Philistins et Israël. Et David descendit avec ses serviteurs; et ils combattirent contre les Philistins, et David était très fatigué.

16 Et Jishbi de Nob, qui était des enfants de Rapha, et qui avait une lance dont le poids était de trois cents sicles d’airain, et qui était ceint d’une armure neuve, avait résolu de frapper David.

17 Mais Abishaï, fils de Tséruja, vint à son secours, et frappa le Philistin, et le tua. Alors les gens de David firent serment, et lui dirent: Tu ne sortiras plus avec nous à la bataille, de peur que tu n’éteignes la lampe d’Israël.

18 Après cela, la guerre eut encore lieu à Gob, contre les Philistins; là Sibbécaï, le Hushathite, tua Saph, qui était des enfants de Rapha.

19 Il y eut encore à Gob une autre guerre contre les Philistins; et Elchanan, fils de Jaaré-Oréguim, Bethléhémite, frappa Goliath, le Guitthien, qui avait une lance dont le bois était comme l’ensouple d’un tisserand.

20 Il y eut encore à Gath une guerre, où se trouva un homme de haute taille, qui avait six doigts aux mains et six aux pieds, vingt-quatre en tout, et qui était aussi de la race de Rapha.

21 Cet homme outragea Israël; mais Jonathan, fils de Shimea, frère de David, le tua.

22 Ces quatre-là étaient nés à Gath, de la race de Rapha; et ils périrent de la main de David et de la main de ses serviteurs.

David hämnas gibeoniterna

1 *1 Mos 12:10, 41:54. Under Davids tid drabbade en svält som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: "Det beror på Saul och hans blodbefläckade hus, för att han dödade gibeoniterna." 2 *Jos 9:15, 19. Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Trots att Israels barn hade gett dem sin ed*21:2gett dem sin edVid erövringen av landet fyrahundra år tidigare (Jos 9:15)., hade Saul i sin iver för Israels barn och Juda försökt döda dem.

3 David sade till gibeoniterna: "Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni välsignar Herrens arvedel?" 4 Gibeoniterna svarade honom: "Vi vill inte ha silver och guld från Saul och hans hus, och vi har heller inte rätt att döda någon i Israel." David frågade: "Vad begär ni då att jag ska göra för er?" 5 De svarade kungen: "Mannen som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle finnas kvar i Israels land – 6 *4 Mos 25:4. låt sju av hans söner utlämnas till oss så att vi får hänga upp*21:6hänga uppSkamstraff efter avrättning (Jos 8:29, 10:26). Den upphängde skulle begravas före kvällen (5 Mos 21:22, jfr Joh 19:31). Även Saul hade blivit upphängd (1 Sam 31:10f). dem inför Herren i Sauls Gibea, han som var Herrens utvalde." Kungen sade: "Jag ska utlämna dem."

7 *1 Sam 18:3f, 20:15f, 23, 42, 23:18. Men kungen skonade Mefiboshet, son till Sauls son Jonatan, på grund av eden som David och Sauls son Jonatan hade gett varandra inför Herren. 8 *1 Sam 18:19, 2 Sam 3:7, 1 Krön 15:29. Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboshet, och de fem söner som Merab,*21:8MerabAndra handskrifter: "Mikal" (men jfr 1 Sam 18:19, 2 Sam 6:23). Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillajs son. 9 Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren så att alla sju dog på samma gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började*21:9när kornskörden börjadeVid påsken i april., som de blev dödade.

10 Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från början av skörden tills vattnet strömmade ner från himlen över kropparna. Hon lät inte himlens fåglar röra dem om dagen eller markens vilda djur om natten.

11 När det berättades för David vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort, 12 *1 Sam 31:11f. gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. De hade smugit bort deras kroppar från torget i Bet-Shan där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg. 13 När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån samlade man också ihop de upphängdas ben. 14 Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i graven som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.

Strider mot filisteerna

15 Filisteerna började krig mot Israel på nytt, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad. 16 Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas*21:16rafaeernaHögrest jättefolk (se 5 Mos 3:11, Jos 11:21f med not). ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar*21:16trehundra siklar kopparDrygt 3 kg. och bar en ny rustning*21:16en ny rustningAnnan översättning: "ett nytt svärd"..

17 *2 Sam 18:3, 1 Kung 11:36, 15:4, 2 Kung 8:19, Ps 132:17, Ords 13:9. Men Abishaj, Serujas son, kom till hans hjälp och dödade filistén. Då tog Davids män en ed av honom: "Du får inte dra ut med oss i striden mer. Du får inte släcka Israels lampa*21:17Israels lampaDet hopp som kungen, Guds smorde, var för folket (2 Krön 21:7, Ps 132:17).."

18 *1 Krön 20:4. Efter en tid blev det strid med filisteerna vid Gob. Det var då hushatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar.

19 *1 Sam 17:7, 1 Krön 20:5. Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat*21:19gatiten GoliatSyftar troligen på Goliats bror (1 Krön 20:5). Se 1 Sam 17., vars spjutskaft liknade en vävbom.

20 Sedan blev det återigen strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också ättling till rafaeerna. 21 *1 Sam 16:9, 2 Sam 13:3, 1 Krön 2:13. När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror. 22 Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.