2 Samuel 24

1 La colère de l’Éternel s’alluma encore contre Israël, et il incita David contre eux, en disant: Va, fais le dénombrement d’Israël et de Juda.

2 Et le roi dit à Joab, chef de l’armée, qu’il avait auprès de lui: Va parcourir toutes les tribus d’Israël, depuis Dan jusqu’à Béer-Shéba, et faites le dénombrement du peuple, afin que j’en sache le nombre.

3 Mais Joab répondit au roi: Que l’Éternel ton Dieu veuille augmenter ton peuple autant et cent fois autant qu’il est maintenant, et que les yeux du roi, mon seigneur, le voient! Mais pourquoi le roi, mon seigneur, prend-il plaisir à cela?

4 Cependant la parole du roi prévalut sur Joab et sur les chefs de l’armée; et Joab et les chefs de l’armée sortirent de la présence du roi pour dénombrer le peuple d’Israël.

5 Ils passèrent donc le Jourdain, et campèrent à Aroër, à droite de la ville qui est au milieu du torrent de Gad, et vers Jaezer;

6 Et ils vinrent en Galaad, et vers le bas pays de Hodshi; puis ils vinrent à Dan-Jaan, et aux environs de Sidon.

7 Ils vinrent aussi à la forteresse de Tyr, et dans toutes les villes des Héviens et des Cananéens, et ils finirent par le midi de Juda, à Béer-Shéba.

8 Ils parcoururent ainsi tout le pays, et revinrent à Jérusalem au bout de neuf mois et vingt jours.

9 Alors Joab donna au roi le nombre du recensement du peuple, et il se trouva de ceux d’Israël huit cent mille hommes de guerre, tirant l’épée, et de ceux de Juda cinq cent mille hommes.

10 Mais David fut repris en son cœur, après qu’il eut ainsi dénombré le peuple, et David dit à l’Éternel: J’ai commis un grand péché en faisant cela; et maintenant, ô Éternel, fais passer, je te prie, l’iniquité de ton serviteur, car j’ai agi très follement!

11 Et quand David se leva le matin, la parole de l’Éternel fut adressée au prophète Gad, le Voyant de David, en ces mots:

12 Va et dis à David: Ainsi a dit l’Éternel: J’ai trois choses à te proposer; choisis l’une d’elles, afin que je te la fasse.

13 Gad vint donc vers David, et le lui fit savoir, en disant: Que veux-tu qu’il t’arrive, ou sept ans de famine dans ton pays, ou que, durant trois mois, tu fuies devant tes ennemis et qu’ils te poursuivent, ou que, pendant trois jours, la mortalité soit dans ton pays? Maintenant consulte, et vois ce que je dois répondre à celui qui m’a envoyé.

14 Alors David répondit à Gad: Je suis dans une grande angoisse. Oh! que nous tombions entre les mains de l’Éternel, car ses compassions sont grandes; et que je ne tombe pas entre les mains des hommes!

15 L’Éternel envoya donc la mortalité en Israël, depuis le matin jusqu’au temps assigné; et il mourut dans le peuple, depuis Dan jusqu’à Béer-Shéba, soixante et dix mille hommes.

16 Mais quand l’ange étendit sa main sur Jérusalem pour la ravager, l’Éternel se repentit de ce mal, et dit à l’ange qui ravageait le peuple: Assez! retire maintenant ta main. Or l’ange de l’Éternel était auprès de l’aire d’Arauna, le Jébusien.

17 Et David, voyant l’ange qui frappait le peuple, parla à l’Éternel et dit: Voici, c’est moi qui ai péché, c’est moi qui ai commis l’iniquité; mais ces brebis qu’ont-elles fait? Que ta main soit sur moi, je te prie, et sur la maison de mon père!

18 Et en ce jour-là, Gad vint vers David, et lui dit: Monte et dresse un autel à l’Éternel dans l’aire d’Arauna, le Jébusien.

19 David monta donc, selon la parole de Gad, comme l’Éternel l’avait commandé.

20 Et Arauna regarda, et vit le roi et ses serviteurs qui venaient vers lui; alors Arauna sortit, et se prosterna devant le roi, le visage contre terre.

21 Puis Arauna dit: Pourquoi le roi, mon seigneur, vient-il vers son serviteur? Et David répondit: C’est pour acheter ton aire, et y bâtir un autel à l’Éternel, afin que cette plaie soit arrêtée parmi le peuple.

22 Et Arauna dit à David: Que le roi, mon seigneur, prenne et offre ce qu’il trouvera bon. Voilà les bœufs pour l’holocauste, et les chariots et l’attelage des bœufs au lieu de bois.

23 O roi, Arauna donne le tout au roi. Et Arauna dit au roi: L’Éternel, ton Dieu, te soit favorable!

24 Et le roi répondit à Arauna: Non; mais je l’achèterai de toi pour un certain prix, et je n’offrirai point à l’Éternel, mon Dieu, des holocaustes qui ne me coûtent rien. Ainsi David acheta l’aire et les bœufs pour cinquante sicles d’argent.

25 Puis David bâtit là un autel à l’Éternel, et offrit des holocaustes et des sacrifices de prospérité; et l’Éternel fut apaisé envers le pays, et la plaie fut arrêtée en Israël.

Davids folkräkning

1 *1 Krön 21:1f. Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." 2 *2 Mos 30:12f, Dom 20:1. Då sade kungen till Joab, befälhavaren*24:2Joab, befälhavarenAndra handskrifter: "Joab och befälhavarna". för hans här som var med honom: "Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket*24:2räkna folketFolkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1). så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade kungen: "Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?" 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

5 *5 Mos 2:36, Jos 13:16. De gick*24:5De gickDen beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet. över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 *1 Mos 14:14, Jos 19:28. Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land*24:6Tatim-Hodshis landAndra handskrifter: "hetiternas land i riktning mot Kadesh".. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 *1 Krön 27:24. Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

10 *2 Sam 12:13. Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt."

11 *1 Sam 9:9, 22:5. När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,*24:11GadBetyder "lycka" (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5). Davids siare. Han sade: 12 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig." 13 *Jer 29:17, Hes 6:11f. Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Ska det komma svält i ditt land i sju*24:13sjuAndra handskrifter: "tre". år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."

14 David svarade Gad: "Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla." 15 *1 Krön 21:14.Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 *2 Mos 12:23. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Dra tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 *4 Mos 16:22. Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."

David bygger ett altare åt Herren

18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas*24:18AraunaMotsvarar kanske ewrine, "herreman" på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk. tröskplats."*24:18tröskplatsMarken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: "Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket." 22 Då sade Arauna till David: "Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren din Gud vara nådig mot dig."

24 Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver*24:24femtio siklar silverDrygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.. 25 *1 Krön 22:1, 2 Krön 3:1. Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.