2 Samuel 1

1 Après que Saül fut mort, David, étant revenu de la défaite des Amalécites, demeura à Tsiklag deux jours;

2 Et le troisième jour on vit paraître un homme qui revenait du camp, d’auprès de Saül, ayant ses vêtements déchirés et de la terre sur sa tête; et, étant venu vers David, il se jeta contre terre et se prosterna.

3 Et David lui dit: D’où viens-tu? Et il lui répondit: Je me suis échappé du camp d’Israël.

4 David lui dit: Qu’est-il arrivé? Raconte-le-moi donc. Il répondit: Le peuple s’est enfui de la bataille, et même un grand nombre sont tombés morts; Saül aussi et Jonathan, son fils, sont morts.

5 Et David dit au jeune homme qui lui donnait ces nouvelles: Comment sais-tu que Saül et Jonathan, son fils, sont morts?

6 Et le jeune homme qui lui donnait ces nouvelles, répondit: Je me trouvais par hasard sur la montagne de Guilboa, et voici, Saül s’appuyait sur sa lance; et voici, les chars et les cavaliers etaient près de l’atteindre;

7 Et, regardant en arrière, il me vit, et m’appela; et je répondis: Me voici.

8 Et il me dit: Qui es-tu? Et je lui répondis: Je suis Amalécite.

9 Alors il me dit: Avance-toi vers moi, et me fais mourir; car je suis dans une grande angoisse, ma vie est encore toute en moi.

10 Je me suis donc approché de lui et je l’ai fait mourir; car je savais qu’il ne vivrait pas après s’être ainsi jeté sur son épée; puis j’ai pris la couronne qui était sur sa tête, et le bracelet qui était à son bras, et je les ai apportés ici à mon seigneur.

11 Alors David prit ses vêtements, et les déchira; et tous les hommes qui étaient avec lui firent de même.

12 Et ils menèrent deuil, et pleurèrent, et jeûnèrent jusqu’au soir à cause de Saül, et de Jonathan, son fils, et du peuple de l’Éternel, et de la maison d’Israël; parce qu’ils étaient tombés par l’épée.

13 Mais David dit au jeune homme qui lui avait donné ces nouvelles: D’où es-tu? Et il répondit: Je suis fils d’un étranger amalécite.

14 Et David lui dit: Comment n’as-tu pas craint d’avancer ta main pour tuer l’oint de l’Éternel?

15 Alors David appela l’un de ses gens, et lui dit: Approche-toi, jette-toi sur lui! Il le frappa, et il mourut.

16 Et David lui dit: Ton sang soit sur ta tête! car ta bouche a témoigné contre toi, en disant: J’ai fait mourir l’oint de l’Éternel.

17 Alors David fit sur Saül et sur Jonathan, son fils, cette complainte,

18 Qu’il ordonna d’enseigner aux enfants de Juda, la complainte de l’Arc; voici, elle est écrite au livre du Juste:

19 Ta gloire, ô Israël, a péri sur tes collines! Comment sont tombés les hommes vaillants?

20 N’allez point le dire dans Gath, ne l’annoncez point dans les places d’Askélon; de peur que les filles des Philistins ne se réjouissent, de peur que les filles des incirconcis ne triomphent.

21 Montagnes de Guilboa, que la rosée et la pluie ne tombent plus sur vous, qu’il n’y ait plus de champs dont on offre les prémices; car c’est là qu’a été jeté le bouclier des hommes forts, le bouclier de Saül, comme s’il n’eût pas été oint d’huile.

22 L’arc de Jonathan ne revenait jamais sans être teint du sang des blessés et de la graisse des vaillants; et l’épée de Saül ne retournait pas sans effet.

23 Saül et Jonathan, aimables et agréables pendant leur vie, n’ont point été séparés dans leur mort; ils étaient plus légers que les aigles, ils étaient plus forts que les lions.

24 Filles d’Israël, pleurez sur Saül, qui vous revêtait d’écarlate, dans les délices; qui vous faisait porter des ornements d’or sur vos habits!

25 Comment sont tombés les hommes forts au milieu de la bataille, et comment Jonathan a-t-il été tué sur tes collines?

26 Jonathan, mon frère, je suis dans la douleur à cause de toi. Tu faisais tout mon plaisir; l’amour que j’avais pour toi était plus grand que celui des femmes.

27 Comment sont tombés les vaillants? Comment se sont perdues les armes de la guerre?

Budskapet om Sauls död

1 *1 Sam 30:17f, 26. Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.*1:1SiklagDavids läger nära Beer-Sheba (1 Sam 30), nästan 15 mil söder om Sauls här.2 *Jos 7:6, 1 Sam 4:12. Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels här." 4 David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."

5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" 6 *1 Sam 31:1f. Den unge mannen som berättade det för honom svarade: "Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.*1:8amalekitIsraels arvfiender, en sydlig nomadstam som Saul hade bekämpat (se 1 Sam 15). De hade nyligen rövat bort Davids familj (1 Sam 30:1f).

9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig*1:9dödsångestAnnan översättning: "yrsel", "mörker" (så Septuaginta)., för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre." 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder*1:11kläder … rev sönderUttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20). dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." 14 *1 Sam 24:7, 26:11, Ps 105:15. David sade till honom: "Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde*1:14HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).?" 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och hugg ner honom!" Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: "Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,*1:16blod … över ditt eget huvudDvs ansvarig för sin egen död. för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."

Sorgesång över Saul och Jonatan

17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 *Jos 10:13. och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som finns nertecknad i "Den redliges bok":

19 "Ditt majestät*1:19Ditt majestätAnnan översättning: "Hjorten"., Israel,

ligger slaget på dina höjder.

Hur har inte hjältarna fallit!

20 *Mika 1:10. Förkunna det inte i Gat,

ropa inte ut det

på Ashkelons gator,

så att inte filisteernas döttrar

gläder sig,

de oomskurnas döttrar fröjdar sig.

21 Ni Gilboas berg,

på er må det varken falla

dagg eller regn

och inte finnas fält för offergåvor,

för hjältarnas sköld

ligger nersölad där,

Sauls sköld blir aldrig mer

smord med olja.*1:21smord med oljaVård av sköldens läderöverdrag, samtidigt en anspelning på Sauls ställning som "Herrens smorde".

22 *1 Sam 14:6f, 47f. Från slagnas blod,

från hjältars hull

vek inte Jonatans båge,

vände inte Sauls svärd

hungrigt tillbaka.

23 Saul och Jonatan,

älskade och ljuvliga i livet

och inte åtskilda i döden.

De var snabbare än örnar,

starkare än lejon.

24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,

som klädde er

i scharlakan och prakt

och prydde era kläder

med smycken av guld.

25 Hur har inte hjältarna

fallit mitt i striden!

Jonatan ligger slagen

på dina höjder.

26 *1 Sam 18:3, 19:1. Jag sörjer dig,

Jonatan, min broder.

Du var mycket ljuvlig för mig,

din kärlek till mig var underbar,

mer än kvinnors kärlek.

27 Hur har inte hjältarna fallit

och krigets vapen förstörts!"