Lamentações 1

1 Comment est-elle assise solitaire, la ville si peuplée! Celle qui était grande entre les nations est semblable à une veuve; la princesse des provinces est devenue tributaire!

2 Elle pleure durant la nuit, et les larmes couvrent ses joues; de tous ceux qu’elle aimait aucun ne la console; tous ses amis ont agi perfidement contre elle, ils sont devenus ses ennemis.

3 Juda s’est exilé devant l’affliction et la grandeur de sa servitude; il demeure au milieu des nations, et il n’y trouve point de repos; tous ses persécuteurs l’ont saisi dans l’angoisse.

4 Les chemins de Sion sont dans le deuil, car personne ne vient plus aux fêtes solennelles; toutes ses portes sont désertes, ses sacrificateurs gémissent, ses vierges sont désolées, et elle est remplie d’amertume.

5 Ses adversaires ont le dessus, ses ennemis prospèrent; car l’Éternel l’a affligée, à cause de la multitude de ses forfaits; ses petits enfants ont marché captifs devant l’ennemi.

6 Et la fille de Sion a perdu toute sa splendeur; ses chefs sont devenus comme des cerfs qui ne trouvent point de pâture, et ils s’en vont, privés de force, devant celui qui les chasse.

7 Aux jours de son affliction et de son exil, Jérusalem s’est souvenue de toutes les choses désirables qu’elle possédait depuis les jours anciens. Quand son peuple est tombé par la main de l’ennemi et que personne n’est venu à son aide, ses adversaires l’ont vue et se sont moqués de ses sabbats.

8 Jérusalem a grièvement péché; c’est pourquoi elle est devenue un objet de dégoût; tous ceux qui l’honoraient la méprisent, parce qu’ils ont vu sa nudité; elle-même gémit et détourne la tête!

9 Sa souillure était dans les pans de sa robe, et elle ne s’est pas souvenue de sa fin. Elle a été prodigieusement abaissée; elle n’a point de consolateur! Regarde, ô Éternel! mon affliction; car l’ennemi triomphe.

10 L’adversaire a étendu la main sur tout ce qu’elle avait de plus désirable; car elle a vu entrer dans son sanctuaire les nations, au sujet desquelles tu avais donné cet ordre: Elles n’entreront point dans ton assemblée.

11 Tout son peuple gémit, ils cherchent du pain; ils ont donné ce qu’ils avaient de plus précieux pour de la nourriture, afin de ranimer leur vie. Vois, ô Éternel, et regarde combien je suis méprisée!

12 N’êtes-vous pas touchés, vous tous qui passez par le chemin? Regardez et voyez s’il est une douleur pareille à la douleur dont j’ai été frappée, moi que l’Éternel afflige au jour de l’ardeur de sa colère.

13 D’en haut, il a envoyé dans mes os un feu qui s’en est rendu maître; il a tendu un filet sous mes pieds, et m’a fait tomber en arrière. Il m’a mise dans la désolation, dans une langueur de tous les jours.

14 Le joug de mes iniquités est lié par sa main. Elles sont entrelacées et pèsent sur mon cou; il a fait fléchir ma force; le Seigneur m’a livrée à des mains auxquelles je ne puis résister.

15 Le Seigneur a renversé au milieu de moi tous les hommes vaillants; il a convoqué contre moi une assemblée, pour mettre en pièces mes jeunes gens d’élite. Le Seigneur a foulé au pressoir la vierge, fille de Juda!

16 C’est pour cela que je pleure, et que mon œil, mon œil se fond en eau; car le consolateur qui ranimait mon âme s’est éloigné de moi; mes enfants sont dans la désolation, parce que l’ennemi a été le plus fort.

17 Sion étend ses mains, et personne ne la console; l’Éternel a ordonné aux ennemis de Jacob de l’entourer de toutes parts. Jérusalem est devenue parmi eux comme un objet d’horreur.

18 L’Éternel est juste; car j’ai été rebelle à sa parole. Peuples, écoutez tous, je vous prie, et regardez ma douleur! Mes vierges et mes jeunes gens sont allés en captivité.

19 J’ai appelé mes amis, mais ils m’ont trompée. Mes sacrificateurs et mes anciens ont expiré dans la ville, lorsqu’ils cherchaient de la nourriture pour ranimer leur vie.

20 Regarde, ô Éternel! car je suis dans la détresse: mes entrailles bouillonnent, mon cœur est bouleversé au-dedans de moi, car j’ai été fort rebelle. Au-dehors, l’épée fait ses ravages; au-dedans, c’est la mort!

21 Ils m’entendent gémir; et personne ne me console. Tous mes ennemis ont appris mon malheur; ils se réjouissent de ce que tu l’as fait. Tu feras venir le jour que tu as annoncé, et ils seront semblables à moi.

22 Que toute leur malice vienne devant toi, et traite-les comme tu m’as traitée, à cause de toutes mes transgressions; car mes gémissements sont en grand nombre, et mon cœur est languissant.

Jerusalems sorg och ödeläggelse

אAlef

1 *Esra 4:20, Jes 54:4. Så övergiven hon sitter,

den folkrika staden!

Hon som var stor bland folken

har blivit som en änka,

furstinnan bland länderna

måste göra slavtjänst.*1:1 Septuaginta tillägger en inledning: "När Israel hade förts bort i fångenskap och Jerusalem ödelagts, satt Jeremia och grät och sjöng denna klagosång över Jerusalem."

בBeth

2 *Ps 31:12, 38:12, 77:3f, Jer 13:17. Bittert gråter hon i natten

med tårar på sin kind.

Ingen tröstare har hon

bland alla sina älskare.

Alla hennes vänner har svikit henne,

de har blivit hennes fiender.

גGimel

3 Juda har gått i landsflykt

efter förtryck och svårt slaveri.

Hon bor bland hednafolk

och finner ingen ro.

Alla hennes förföljare

har hunnit ifatt henne,

mitt i hennes nöd.

דDaleth

4 *Jes 3:26, Jer 14:2. Vägarna till Sion sörjer,

ingen kommer till högtiderna*1:4högtidernaVid påsken, pingsten och lövhyddohögtiden i oktober hade folket samlats i Jerusalem från hela landet (5 Mos 16:16). Nu var firandet ett minne blott..

Alla hennes portar är öde,

hennes präster suckar.

Hennes jungfrur är bedrövade,

och själv sörjer hon bittert.

הHe

5 *5 Mos 28:43f. Hennes ovänner har makten,

hennes fiender känner sig säkra,

eftersom Herren

har bedrövat henne

för hennes många synder.

Hennes barn har vandrat bort

som fångar framför fienden.

וWaw

6 All sin prakt har dottern Sion förlorat.

Hennes furstar liknar hjortar

som inte funnit bete,

som kraftlösa flyr undan jägaren.

זZajin

7 *Jes 64:11. I sin nöd och hemlöshet

minns Jerusalem

alla skatter hon hade

i forna dagar.

Nu när hennes folk

har fallit i fienders hand

och ingen hjälpare finns,

ser de med hån

på hennes undergång.

חHeth

8 *Jes 47:3, Jer 13:22, 26, Nah 3:5. Svårt har Jerusalem syndat,

därför har hon blivit oren*1:8orenHebr. niddá används även om menstruation. Annan översättning: "en som man skakar på huvudet åt"..

Alla som ärat henne föraktar henne,

för de ser hennes nakenhet.

Själv suckar hon och vänder sig bort.

טTeth

9 *5 Mos 32:29, Jes 47:7, Jer 2:34, Luk 19:42. Orenhet fläckar hennes mantelflik,

hon tänkte inte

på hur slutet skulle bli.

Hon har sjunkit ofattbart djupt,

och ingen tröstare finns.

Herre, se mitt betryck,

för fienden triumferar!

יJod

10 *5 Mos 23:3f, Neh 13:1f, Ps 79:1f, Jer 51:51, Hes 44:9. Fienden sträckte sin hand

efter alla hennes skatter.

Hon såg hur hedningar

gick in i hennes helgedom,

dem du förbjöd

att komma in i din församling.*1:10förbjöd att komma in i din församlingSe 5 Mos 23:3f, samt Ef 2:14 med not.

כKaf

11 Hela hennes folk suckar

och söker efter bröd.

De byter sina skatter mot mat

för att hålla sig vid liv.

Se, Herre, och tänk på

hur föraktad jag blivit!

לLamed

12 *Jes 13:13, Klag 3:51, Dan 10:16. Betyder det inget för alla er

som går vägen förbi?

Se efter och se:

finns det någon smärta

lik smärtan som drabbat mig,

som Herren har plågat mig med

på sin brinnande vredes dag?

מMem

13 Han sände från höjden en eld

i mina ben och kuvade dem.*1:13i mina ben och kuvade demAndra handskrifter (Septuaginta): "ner i mina ben". Skelettets ben symboliserar människans kärna och väsen (jfr Ps 32:3, 139:15).

Han lade ut ett nät för mina fötter

och stötte mig tillbaka,

han lämnade mig övergiven

och sjuk dagen lång.

נNun

14 *Ps 31:11, 38:5, Ords 5:22. Mina synder bands samman

till ett ok,

de vävdes ihop av hans hand

och lades på min nacke.

Han bröt min kraft,

Herren gav mig i händerna

på dem som jag inte kan stå emot.

סSamek

15 *Jes 63:3, Klag 2:22, Upp 19:15. Alla mina hjältar

har Herren förkastat,

han samlade ett uppbåd mot mig

för att krossa mina unga män.

Som en vinpress har Herren trampat

jungfrun dottern Juda.

עAjin

16 *Jer 9:1, 14:17, Pred 4:1. Därför gråter jag,

mitt öga*1:16ögaHebr. ájin kan också översättas "källa"., mitt öga rinner av tårar,

för min tröstare är fjärran ifrån mig,

han som ger liv åt min själ.

Mina barn är övergivna,

för fienden har triumferat.

פPe

17 Sion sträcker ut sina händer,

men ingen tröstare finns.

Herren har sänt Jakobs fiender

mot honom från alla håll,

Jerusalem har blivit som något orent

bland dem.

צTsade

18 *Jer 2:17, Dan 9:7f.Herren är rättfärdig,

för jag gjorde uppror

mot hans bud.

Hör nu, alla ni folk,

och se min smärta!

Mina jungfrur och unga män

har gått i fångenskap.

קQof

19 *Jer 14:15. Jag kallade på mina älskare*1:19mina älskareAvgudadyrkande folk som förlett Israel till otrohet mot Herren (jfr Jer 4:30, Hes 16:33f, 23:5f, Hos 2:5f).,

men de svek mig.

Mina präster och äldste

gick under i staden,

när de sökte efter mat

för att hålla sig vid liv.

רResh

20 *5 Mos 32:25, Jes 16:11, Jer 4:19, Klag 2:11, Hes 7:15. Se, Herre, jag är i nöd!

Det jäser inom mig,

mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,

för jag har varit mycket upprorisk.

Därute tar svärdet mina barn,

härinne är det som döden.

שShin

21 *Jer 30:16, 50:10, 29, 51:24. De hör hur jag suckar,

men ingen tröstare finns.

Alla mina fiender har hört

om min olycka,

de gläds att du gjort det här.

Dagen du förkunnat

lät du komma.

Men det ska gå dem

som det gått mig.

תTaw

22 Låt all deras ondska

komma upp inför dig,

och gör med dem

som du gjort med mig

för alla mina synders skull,

för mina suckar är många

och mitt hjärta är sjukt.