Lamentações 4

1 Comment l’or s’est-il obscurci, et l’or fin s’est-il altéré! Comment les pierres du sanctuaire sont-elles semées aux coins de toutes les rues!

2 Comment les enfants chéris de Sion, estimés à l’égal de l’or pur, sont-ils réputés comme des vases de terre, ouvrage de la main d’un potier!

3 Les chacals mêmes tendent la mamelle, et allaitent leurs petits: mais la fille de mon peuple est devenue cruelle comme les autruches du désert.

4 La langue du nourrisson s’attache à son palais par la soif; les petits enfants demandent du pain, et personne ne leur en distribue.

5 Ceux qui mangeaient des viandes délicates périssent dans les rues, et ceux qui étaient nourris sur l’écarlate embrassent le fumier.

6 Et la peine de l’iniquité de la fille de mon peuple est plus grande que celle du péché de Sodome qui fut renversée, comme en un moment, sans qu’aucune main d’homme fût venue sur elle.

7 Ses princes étaient plus éclatants que la neige, plus blancs que le lait; leur teint était plus vermeil que le corail, leur beauté était celle du saphir.

8 Leur visage est plus sombre que la noirceur même; on ne les reconnaît plus dans les rues; leur peau est attachée à leurs os; elle est devenue sèche comme le bois.

9 Ceux qui périssent par l’épée sont plus heureux que ceux qui périssent par la famine; car ceux-ci sont consumés peu à peu, exténués par le défaut du produit des champs.

10 De tendres femmes ont, de leurs mains, fait cuire leurs enfants, et ils leur ont servi de nourriture, dans la ruine de la fille de mon peuple.

11 L’Éternel a épuisé sa fureur, il a répandu l’ardeur de sa colère, il a allumé dans Sion un feu qui a dévoré ses fondements.

12 Les rois de la terre, ni aucun des habitants du monde, n’auraient cru que l’adversaire, que l’ennemi entrerait dans les portes de Jérusalem.

13 C’est à cause des péchés de ses prophètes, et des iniquités de ses sacrificateurs, qui ont répandu au milieu d’elle le sang des justes.

14 Ils erraient comme des aveugles par les rues, souillés de sang, au point qu’on ne pouvait toucher leurs vêtements.

15 On leur criait: Retirez-vous, souillés! Retirez-vous, retirez-vous; ne nous touchez pas! Ils sont en fuite, ils errent çà et là. On dit parmi les nations: Ils n’auront plus leur demeure!

16 La face de l’Éternel les a dispersés. Il ne les regarde plus. Ils n’ont pas eu de respect pour les sacrificateurs, ni de pitié pour les vieillards.

17 Et pour nous, nos yeux se sont consumés jusqu’ici après un vain secours. Du haut de nos tours, nous avons regardé vers une nation qui ne pouvait nous délivrer.

18 Ils épiaient nos pas, afin de nous empêcher de marcher dans nos places. Notre fin est proche; nos jours sont accomplis; notre fin est venue!

19 Nos persécuteurs étaient plus légers que les aigles des cieux; ils nous ont poursuivis sur les montagnes, ils nous ont dressé des embûches dans le désert.

20 Celui qui nous faisait respirer, l’oint de l’Éternel, a été pris dans leurs fosses; lui de qui nous disions: Nous vivrons sous son ombre parmi les nations.

21 Réjouis-toi, et sois dans l’allégresse, fille d’Édom, qui demeures dans le pays d’Uts! La coupe passera aussi vers toi, tu en seras enivrée, et tu seras mise à nu.

22 Fille de Sion! la peine de ton iniquité est finie; le Seigneur ne t’emmenera plus en captivité. Fille d’Édom! il visitera ton iniquité, il mettra tes péchés à découvert.

Sions elände och vanära

אAlef

1 Så matt guldet har blivit,

det ädlaste guldet förvandlats!

Heliga ädelstenar ligger spridda

i varje gathörn.

בBeth

2 *Jer 19:11. Sions ädlaste söner

skattades som fint guld.

Nu räknas de som lerkärl,

som verk av krukmakarhänder.

גGimel

3 *Job 39:16f, Jes 49:15. Till och med schakaler

räcker fram sina spenar

och låter ungarna dia,

men dottern mitt folk

har blivit grym*4:3grymStrutsen lämnar sina ägg direkt på marken och var därför en bild för bristande omsorg (jfr Job 39:16f).,

som strutsen i öknen.

דDaleth

4 *Ps 137:6, Jer 14:3, Klag 2:11f. Dibarnets tunga fastnar

i gommen av törst.

Små barn ber om bröd,

men ingen ger dem något.

הHe

5 De som förr åt läckerheter

tynar bort på gatorna.

De som växte upp i purpur*4:5purpurAntikens dyraste färg. Den utvanns ur havssnäckor och var värd sin vikt i silver.

ligger nu i dyn.

וWaw

6 *1 Mos 18:20, 19:24f, Jer 20:16, Hes 16:46f, Matt 10:15, 11:24. Missgärningen hos dottern mitt folk

är större än synden i Sodom,*4:6SodomStad vid Döda havet som utplånades för sin ondska (1 Mos 19, Hes 16:49f, Jud v 7).

som ödelades på ett ögonblick

utan att röras av människohänder.

זZajin

7 Hennes furstar glänste mer än snö,

de var vitare än mjölk,

deras kroppar var rödare än korall,

deras gestalter var som safir.

חHeth

8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,

man känner inte igen dem

på gatorna.

Deras hud stramar över benen,

den är torr som trä.

טTeth

9 *Jer 8:3. Lyckligare var de som dödades

med svärd

än de som nu dödas av hunger,

som tynar bort i plåga

av brist på markens frukter.

יJod

10 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53, 2 Kung 6:29, Jer 19:9, Klag 2:10, Hes 5:10. Med egna händer

har ömsinta mödrar kokat

sina barn

för att ha dem till föda

när dottern mitt folk gick under.

כKaf

11 *Jer 17:27, Klag 2:3, Hes 7:8.Herren tömde ut sin vrede,

han öste ut sin vredesglöd.

I Sion tände han en eld

som förtärde dess grundvalar.

לLamed

12 Ingen av jordens kungar

hade trott det,*4:12Ingen ... hade trott detSion ansågs ointagligt så länge man hade Guds beskydd (Ps 46, 48).

ingen av världens invånare,

att någon ovän eller fiende

skulle komma in

genom Jerusalems portar.

מMem

13 *Jer 5:31, 23:21, 26:8f, Matt 23:35. Det kom för hennes profeters synder

och hennes prästers

missgärningar,

för att de spillde rättfärdigas blod

där inne i staden.

נNun

14 *5 Mos 28:29, Jes 59:10. Som blinda irrar de på gatorna,

fläckade av blod

så att ingen vågar röra

deras kläder.

סSamek

15 *3 Mos 13:45, Jer 49:5. "Bort! Oren!"

ropar man till dem.

"Bort, bort! Rör dem inte!"

De flyr, de irrar omkring.

Bland hednafolken säger man:

"Här får de inte bo längre."

פPe

16 *Jes 47:6, Klag 5:12.Herren själv har skingrat dem,

han vill inte ta sig an dem mer.

Prästerna får ingen respekt,

de äldre får ingen barmhärtighet.

עAjin

17 *Jes 30:5, 7. Våra ögon sviker oss

när vi förgäves söker efter hjälp.

Vi har spanat och spanat

efter ett folk som ändå inte kan

rädda oss.*4:17ett folk som ändå inte kan rädda ossEgypten, vars militära hjälp svek (Jer 2:36, 37:7, Jes 30:2f).

צTsade

18 De vaktar på våra steg

så att vi inte vågar gå

på våra gator.

Vårt slut är nära,

våra dagar är ute,

ja, vårt slut har kommit.

קQof

19 Våra förföljare var snabbare

än himlens örnar.

De jagade oss över bergen

och låg på lur i öknen för oss.

רResh

20 *2 Kung 25:5f, Jer 52:8f. Vår livsande, Herrens smorde,*4:20HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias/Kristus (Apg 10:38). De sista kungarna var Jojakin (598-597 f Kr) och Sidkia (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:8f.

fångades i deras fallgropar.

Om honom sade vi:

"I hans skugga ska vi leva

bland hednafolken."

שShin

21 *Ps 137:7, Jer 25:15f, 49:12, Hes 25:12f. Gläd dig och jubla, dotter Edom*4:21EdomGrannfolk i sydöst som hade sett på Jerusalems förstöring med skadeglädje (jfr Ps 137:7, Hes 25:12f och Ob vers 11).,

du som bor i landet Us.

Bägaren ska komma till dig också,

du ska bli drucken

och ligga naken.

תTaw

22 *Jes 40:2, Jer 33:7. Straffet för din skuld har nått sitt slut,

dotter Sion.

Han ska inte mer föra bort dig

i fångenskap.

Men din skuld, dotter Edom,

ska han straffa,

han ska avslöja dina synder.