1 Reis 21

1 Il arriva, après ces choses, que Naboth, le Jizréélite, ayant une vigne à Jizréel, près du palais d’Achab, roi de Samarie,

2 Achab parla à Naboth et lui dit: Donne-moi ta vigne, que j’en fasse un jardin de verdure; car elle est proche de ma maison; et, au lieu de cette vigne, je t’en donnerai une meilleure; ou, si cela te convient, je te donnerai de l’argent pour sa valeur.

3 Mais Naboth répondit à Achab: Que l’Éternel me garde de te donner l’héritage de mes pères!

4 Et Achab vint en sa maison tout chagrin et irrité de la parole que lui avait dite Naboth, le Jizréélite: Je ne te donnerai pas l’héritage de mes pères; et il se coucha sur son lit, détourna son visage et ne mangea rien.

5 Alors Jésabel, sa femme, entra vers lui et lui dit: D’où vient que ton esprit est chagrin, et que tu ne manges pas?

6 Et il lui répondit: Parce que j’ai parlé à Naboth, le Jizréélite, et lui ai dit: Donne-moi ta vigne pour de l’argent, ou, si tu le désires, je te donnerai une autre vigne au lieu de celle-là; et qu’il m’a dit: Je ne te donnerai pas ma vigne.

7 Alors Jésabel, sa femme, lui dit: Est-ce toi maintenant qui règnes sur Israël? Lève-toi, mange, et que ton cœur se réjouisse! Moi, je te donnerai la vigne de Naboth, le Jizréélite.

8 Et elle écrivit des lettres au nom d’Achab, et les scella de son sceau, et envoya ces lettres aux anciens et aux magistrats qui habitaient avec Naboth, dans sa ville.

9 Et elle écrivit dans ces lettres: Publiez un jeûne et mettez Naboth à la tête du peuple;

10 Et faites tenir en face de lui deux scélérats, et qu’ils témoignent contre lui, en disant: Tu as blasphémé contre Dieu et le roi! Ensuite menez-le dehors, lapidez-le, et qu’il meure.

11 Et les gens de la ville de Naboth, les anciens et les magistrats qui habitaient dans sa ville, firent comme Jésabel leur avait mandé, et selon qu’il était écrit dans les lettres qu’elle leur avait envoyées.

12 Ils publièrent un jeûne, et firent tenir Naboth à la tête du peuple.

13 Alors les deux scélérats entrèrent et se tinrent en face de lui; et ces scélérats témoignèrent contre Naboth, en la présence du peuple, en disant: Naboth a blasphémé contre Dieu et le roi. Puis ils le menèrent hors de la ville, ils le lapidèrent, et il mourut.

14 Et ils envoyèrent dire à Jésabel: Naboth a été lapidé, et il est mort.

15 Et aussitôt que Jésabel apprit que Naboth avait été lapidé et qu’il était mort, elle dit à Achab: Lève-toi, prends possession de la vigne de Naboth, le Jizréélite, qu’il avait refusé de te donner pour de l’argent, car Naboth n’est plus en vie, mais il est mort.

16 Ainsi, dès qu’Achab eut entendu que Naboth était mort, il se leva pour descendre à la vigne de Naboth, le Jizréélite, afin d’en prendre possession.

17 Alors la parole de l’Éternel fut adressée à Élie, le Thishbite, en ces mots:

18 Lève-toi, descends au-devant d’Achab, roi d’Israël, qui est à Samarie. Le voilà dans la vigne de Naboth, où il est descendu pour en prendre possession.

19 Et tu lui parleras en ces termes: Ainsi a dit l’Éternel: N’as-tu pas tué, et n’as-tu pas même pris possession? Et tu lui diras: Ainsi a dit l’Éternel: Comme les chiens ont léché le sang de Naboth, les chiens lécheront aussi ton propre sang.

20 Et Achab dit à Élie: M’as-tu trouvé, mon ennemi? Et il lui répondit: Je t’ai trouvé; parce que tu t’es vendu pour faire ce qui déplaît à l’Éternel.

21 Voici, je vais faire venir le malheur sur toi, et je te balayerai, et je retrancherai à Achab jusqu’à un seul homme, et ce qui est serré et ce qui est abandonné en Israël;

22 Et je rendrai ta maison semblable à la maison de Jéroboam, fils de Nébat, et à la maison de Baesha, fils d’Achija; à cause des péchés par lesquels tu m’as provoqué et as fait pécher Israël.

23 L’Éternel parla aussi contre Jésabel, en disant: Les chiens mangeront Jésabel près du rempart de Jizréel.

24 Celui qui mourra à Achab dans la ville, les chiens le mangeront; et celui qui mourra aux champs, sera mangé par les oiseaux des cieux.

25 En effet, il n’y avait eu personne comme Achab, qui se fût vendu pour faire ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel, selon que l’y incitait sa femme Jésabel;

26 De sorte qu’il se rendit fort abominable, allant après les idoles, comme avaient fait les Amoréens que l’Éternel avait chassés devant les enfants d’Israël.

27 Et il arriva, aussitôt qu’Achab eut entendu ces paroles, qu’il déchira ses vêtements, et mit un sac sur sa chair et jeûna; et il couchait enveloppé du sac, et se traînait en marchant.

28 Alors la parole de l’Éternel fut adressée à Élie, le Thishbite, en ces mots:

29 As-tu vu comment Achab s’est humilié devant moi? Parce qu’il s’est humilié devant moi, je ne ferai pas venir ce malheur de son temps; ce sera aux jours de son fils que je ferai venir le malheur sur sa maison.

Nabots vingård

1 Därefter hände följande: Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel vid sidan om det palats*21:1palatsAhabs vinterpalats i det varma och låglänta Jisreel, ca 4 mil nordost om Samaria i bergsbygden, var över 4 hektar stort, med murar, torn och en torr vallgrav. som tillhörde kung Ahab i Samaria. 2 Ahab talade med Nabot och sade: "Ge mig din vingård. Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård i stället. Eller om du hellre vill så ger jag dig pengar för den." 3 *3 Mos 25:23f, Hes 46:18. Men Nabot svarade Ahab: "Aldrig inför Herren att jag skulle ge dig mitt arv*21:3arvStammarnas arvslotter var bestämda och beskyddade av Gud (Jos 13-19, 5 Mos 25:10f). Bland Isebels folk fenicierna bestämde kungen enväldigt över marken. från mina fäder!" 4 Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av svaret som jisreeliten Nabot hade gett honom när han sade: "Jag vill inte ge dig vad jag har fått i arv från mina fäder." Ahab lade sig på sin säng och vände bort ansiktet och åt ingenting.

5 Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade: "Varför är du så missmodig? Varför äter du inget?" 6 Han svarade: "Jag talade med jisreeliten Nabot och sade till honom: Låt mig få din vingård för pengar, eller om du vill ska jag ge dig en annan vingård i stället. Men han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård." 7 Då sade hans hustru Isebel till honom: "Är det du som regerar över Israel? Stig upp och ät och var glad. Jag ska skaffa dig jisreeliten Nabots vingård."

8 Därefter skrev hon brev i Ahabs namn och satte sigill under med hans signetring och sände breven till de äldsta och de förnämsta i Nabots stad som bodde där tillsammans med honom. 9 Så här skrev hon i breven: "Utlys en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket. 10 Låt sedan två onda män sätta sig mitt emot honom och låt dem vittna mot honom och säga: Du har förbannat Gud och kungen. För sedan ut honom och stena honom till döds."

11 De äldste och de förnämsta männen som bodde i hans stad gjorde som Isebel hade befallt dem, precis som det var skrivet i de brev hon hade sänt till dem. 12 De utlyste en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket. 13 *2 Kung 9:26, Ps 35:11, Matt 26:60, Hebr 11:37. De båda onda männen kom och satte sig mitt emot honom, och vittnade mot Nabot inför folket och sade: "Nabot har förbannat Gud och kungen*21:13förbannat Gud och kungenHädelse kunde bestraffas med döden (2 Mos 22:28, 3 Mos 24:14), men skulle noga utredas (5 Mos 13:14). Förrädares egendom beslagtogs ofta (Est 8:1).." Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds. 14 Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: "Nabot har stenats till döds."

15 Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: "Stig upp och ta över jisreeliten Nabots vingård, som han vägrade att låta dig få för pengar. Nabot lever inte längre, han är död." 16 Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig ner till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.

Elias strafftal mot Ahab

17 Men Herrens ord kom till tishbiten Elia. Han sade: 18 "Bryt upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård. Han har gått ner dit för att ta den i besittning. 19 *1 Kung 22:38, 2 Kung 9:25f, Ps 68:24. Och du ska säga till honom: Så säger Herren: Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning? Därefter ska du säga till honom: Så säger Herren: På samma ställe som hundarna har slickat Nabots blod, ska hundarna slicka också ditt blod."

20 Ahab sade till Elia: "Så du har funnit mig, du min fiende?" Han svarade: "Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, 21 *1 Kung 14:10, 2 Kung 9:8f, 10:10f. ska jag också låta det som är ont drabba dig och sopa bort dig. Och av Ahabs hus ska jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel. 22 *1 Kung 15:29, 16:3, 11. Jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och fått Israel att synda. 23 *2 Kung 9:10, 33f. Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreels murar.*21:23murarAndra handskrifter: "åkerfält".24 *1 Kung 14:11, 16:4. Den av Ahabs hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp."

25 Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. 26 Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn. 27 *2 Kung 6:30. När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. 28 Då kom Herrens ord till tishbiten Elia.

Han sade: 29 *2 Kung 9:22f. "Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid ska jag låta olyckan drabba hans hus."