1 Reis 18

1 Et il s’écoula nombre de jours, et la parole de l’Éternel fut adressée à Élie, la troisième année, en ces mots: Va, montre-toi à Achab, et j’enverrai de la pluie sur la terre.

2 Et Élie s’en alla pour se montrer à Achab. Et la famine était grande à Samarie.

3 Et Achab avait appelé Abdias, son maître d’hôtel. (Or Abdias craignait fort l’Éternel.

4 Quand Jésabel exterminait les prophètes de l’Éternel, Abdias prit cent prophètes et les cacha, cinquante dans une caverne et cinquante dans une autre, et les y nourrit de pain et d’eau. )

5 Achab dit donc à Abdias: Va par le pays, vers toutes les fontaines et vers tous les torrents; peut-être que nous trouverons de l’herbe, et que nous sauverons la vie aux chevaux et aux mulets, et n’aurons pas à détruire de bêtes.

6 Et ils se partagèrent entre eux le pays pour le parcourir. Achab allait à part, par un chemin; et Abdias allait séparément, par un autre chemin.

7 Et comme Abdias était en chemin, voici Élie le rencontra; et Abdias le reconnut, et il tomba sur son visage, et dit: Est-ce toi, mon seigneur Élie?

8 Et il dit: C’est moi; va, dis à ton maître: Voici Élie!

9 Et Abdias dit: Quel péché ai-je commis que tu livres ton serviteur entre les mains d’Achab, pour me faire mourir?

10 L’Éternel ton Dieu est vivant! il n’y a point de nation, ni de royaume, où mon maître n’ait envoyé pour te chercher; et comme l’on répondait: Il n’y est point, il faisait jurer le royaume et la nation, qu’on ne pouvait te trouver.

11 Et maintenant tu dis: Va, dis à ton maître: Voici Élie!

12 Et il arrivera, quand je serai parti d’avec toi, que l’Esprit de l’Éternel te transportera où je ne saurai point; et j’irai faire mon rapport à Achab; et, ne te trouvant point, il me tuera. Or ton serviteur craint l’Éternel dès sa jeunesse.

13 N’a-t-on pas dit à mon seigneur ce que je fis quand Jésabel tuait les prophètes de l’Éternel, comment j’en cachai cent, cinquante dans une caverne et cinquante dans une autre, et les y nourris de pain et d’eau?

14 Et maintenant, tu dis: Va, dis à ton maître: Voici Élie! Mais il me tuera!

15 Mais Élie lui répondit: L’Éternel des armées, devant qui je me tiens, est vivant! certainement je me montrerai aujourd’hui à Achab.

16 Abdias s’en alla donc à la rencontre d’Achab et lui fit son rapport; et Achab vint au-devant d’Élie.

17 Et aussitôt qu’Achab eut vu Élie, il lui dit: Est-ce toi, perturbateur d’Israël?

18 Mais il répondit: Je n’ai point troublé Israël; mais c’est toi et la maison de ton père, en ce que vous avez abandonné les commandements de l’Éternel, et que tu es allé après les Baals.

19 Mais maintenant, envoie et fais assembler vers moi, à la montagne de Carmel, tout Israël et les quatre cent cinquante prophètes de Baal, et les quatre cents prophètes d’Ashéra, qui mangent à la table de Jésabel.

20 Et Achab envoya vers tous les enfants d’Israël, et rassembla les prophètes à la montagne de Carmel.

21 Puis Élie s’approcha de tout le peuple et dit: Jusqu’à quand boiterez-vous des deux côtés? Si l’Éternel est Dieu, suivez-le; mais si c’est Baal, suivez-le! Mais le peuple ne lui répondit pas un mot.

22 Alors Élie dit au peuple: Je suis demeuré seul prophète de l’Éternel; et les prophètes de Baal sont quatre cent cinquante hommes.

23 Qu’on nous donne deux jeunes taureaux; qu’ils en choisissent un pour eux; qu’ils le dépècent et le mettent sur le bois; mais qu’ils n’y mettent point le feu; et je préparerai l’autre taureau, et je le mettrai sur le bois, et je n’y mettrai point le feu.

24 Puis invoquez le nom de votre dieu; et moi, j’invoquerai le nom de l’Éternel. Et le dieu qui répondra par le feu, c’est celui-là qui sera Dieu. Et tout le peuple répondit en disant: C’est bien dit.

25 Et Élie dit aux prophètes de Baal: Choisissez pour vous l’un des taureaux, et préparez-le les premiers, car vous êtes en plus grand nombre, et invoquez le nom de votre dieu; mais n’y mettez pas le feu.

26 Et ils prirent le taureau qu’on leur donna, et le préparèrent; et ils invoquèrent le nom de Baal, depuis le matin jusqu’à midi, disant: Baal, exauce-nous! Mais il n’y eut ni voix, ni réponse; et ils sautaient autour de l’autel qu’on avait fait.

27 Et, sur le midi, Élie se moquait d’eux et disait: Criez à haute voix, car il est dieu; mais il pense à quelque chose, ou il est à quelque affaire, ou en voyage; peut-être qu’il dort, et il s’éveillera!

28 Ils criaient donc à voix haute; et ils se faisaient des incisions avec des couteaux et des lancettes, selon leur coutume, jusqu’à ce que le sang coulât sur eux.

29 Et, lorsque midi fut passé, et qu’ils eurent fait les prophètes jusqu’au temps où l’on offre l’oblation, sans qu’il y eût ni voix ni réponse, ni aucune apparence qu’on eût égard à ce qu’ils faisaient,

30 Alors Élie dit à tout le peuple: Approchez-vous de moi. Et tout le peuple s’approcha de lui; et il répara l’autel de l’Éternel, qui était démoli.

31 Et Élie prit douze pierres, selon le nombre des tribus des enfants de Jacob, auquel la parole de l’Éternel avait été adressée, en lui disant: Israël sera ton nom.

32 Et il bâtit de ces pierres un autel au nom de l’Éternel. Puis il fit, autour de l’autel, un canal de la capacité de deux mesures de semence;

33 Et il rangea le bois, et dépeça le taureau, et le mit sur le bois;

34 Et il dit: Emplissez d’eau quatre cruches, et versez-les sur l’holocauste et sur le bois. Puis il dit: Faites-le une seconde fois; et ils le firent une seconde fois. Il dit encore: Faites-le une troisième fois; et ils le firent une troisième fois;

35 De sorte que les eaux allaient autour de l’autel; et même il remplit d’eau le canal.

36 Et, au temps où l’on offre l’oblation, le prophète Élie s’approcha et dit: Éternel, Dieu d’Abraham, d’Isaac et d’Israël! qu’on connaisse aujourd’hui que tu es Dieu en Israël, et que je suis ton serviteur, et que c’est par ta parole que j’ai fait toutes ces choses.

37 Exauce-moi, Éternel, exauce-moi; et que ce peuple connaisse que c’est toi, Éternel, qui es Dieu, et que c’est toi qui ramènes leur cœur!

38 Alors le feu de l’Éternel tomba, et il consuma l’holocauste, et le bois, et les pierres, et la poussière, et absorba l’eau qui était dans le canal.

39 Et tout le peuple, voyant cela, tomba sur son visage et dit: C’est l’Éternel qui est Dieu; c’est l’Éternel qui est Dieu!

40 Et Élie leur dit: Saisissez les prophètes de Baal; qu’il n’en échappe pas un! Ils les saisirent donc; et Élie les fit descendre au torrent de Kisson, et les y égorgea.

41 Puis Élie dit à Achab: Monte, mange et bois; car voici le bruit d’une grande pluie.

42 Et Achab monta pour manger et pour boire. Mais Élie monta au sommet du Carmel; et, se penchant contre terre, il mit son visage entre ses genoux,

43 Et dit à son serviteur: Monte, maintenant, et regarde vers la mer. Il monta donc, et regarda, et dit: Il n’y a rien. Et il lui dit: Retournes-y par sept fois.

44 A la septième fois, il dit: Voilà une petite nuée, comme la paume de la main d’un homme, qui monte de la mer. Alors Élie lui dit: Monte, et dis à Achab: Attelle, et descends, de peur que la pluie ne te retienne.

45 Et sur ces entrefaites, les cieux s’obscurcirent de nuages, le vent se leva, et il y eut une grande pluie. Alors Achab partit sur son char, et s’en alla à Jizréel.

46 Et la main de l’Éternel fut sur Élie; et, s’étant ceint les reins, il courut devant Achab, jusqu’à l’entrée de Jizréel.

Elia och Obadja

1 *1 Kung 17:1, Jak 5:17f. En lång tid därefter, på tredje året, kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Gå och träd fram inför Ahab, så ska jag låta det regna på jorden." 2 Då gick Elia för att träda fram inför Ahab.

Men svälten var svår i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja*18:3ObadjaBetyder "Herrens tjänare", ett mycket vanligt namn., som var hans överförvaltare. Obadja var en mycket gudfruktig man. 4 När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och gett dem mat och dryck. 5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanske finner vi gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta någon boskap." 6 De fördelade mellan sig landet som de skulle fara igenom. Ahab gav sig ensam av åt ett håll och Obadja åt ett annat håll.

7 När Obadja for vägen fram, då kom plötsligt Elia emot honom. Han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sade: "Är du här, min herre Elia?" 8 Han svarade honom: "Ja. Gå och säg till din herre: Elia är här." 9 Då sade han: "Hur har jag förbrutit mig, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig? 10 Så sant Herren din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig. Om man har svarat: Han är inte här, så har han tagit en ed av det riket eller folket att man inte har funnit dig. 11 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här. 12 *2 Kung 2:16, Apg 8:39. Om Herrens Ande skulle rycka bort dig när jag går ifrån dig, jag vet inte vart, och jag kommer till Ahab och berättar om dig, då skulle han döda mig när han inte finner dig. Och ändå har jag, din tjänare, vördat Herren ända från min ungdom. 13 Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, hur jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje och gav dem mat och dryck? 14 Och nu säger du: Gå och säg till din herre att Elia är här. Han kommer att döda mig!" 15 Men Elia svarade: "Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag ska jag träda fram inför Ahab."

Elias möte med Ahab

16 Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Då gav sig Ahab i väg för att möta Elia. 17 När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" 18 *1 Kung 16:31f, 21:25f. Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus, för ni överger Herrens bud och följer baalerna. 19 Men skicka nu efter och samla hela Israel till mig på berget Karmel*18:19berget KarmelCa 550 meter hög åsrygg vid kusten i nordväst, nära gränsen mot Isebels hemland Fenicien. Ansågs av många vara ett heligt berg, t ex av Thutmose III (se not till 2 Mos 5:1)., tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord."

Elia på Karmel

20 Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21 *Jos 24:15, Dom 6:31, Matt 6:24. Elia trädde fram för allt folket och sade: "Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom." Men folket svarade honom inte med ett ord.

22 *1 Kung 19:10, 14. Då sade Elia till folket: "Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23 Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. 24 Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld*18:24eldTroligen en blixt (jfr 2 Mos 9:24), som förknippades med stormguden Baal. Eld från himlen var ett tecken på att Gud hade tagit emot offret (1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1)., han är Gud." Allt folket svarade: "Ditt förslag är bra."

25 Elia sade till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!" 26 *Ps 115:4f, Jer 10:5, Hab 2:18f. De tog den tjur som han gav dem och gjorde i ordning den. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss!" Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.

27 *5 Mos 32:37. När det blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vakna*18:27sover … vaknaEn årlig ritual för att väcka Baal nämns av Josefus och i ugaritiska texter.." 28 *5 Mos 14:1. Då ropade de ännu högre och ristade sig*18:28ristade sigUttryck för extas eller sorg (jfr 5 Mos 14:1) som i Ugarit förknippades med Baal., som de brukade, med svärd och spjut så att blodet rann på dem. 29 *2 Mos 29:39, Ps 115:4f. När det blev eftermiddag profeterade de extatiskt ända tills det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.

30 Elia sade då till allt folket: "Kom fram hit till mig!" Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. 31 *1 Mos 32:28, 35:10, Jos 4:5, 20, 2 Kung 17:34. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: "Israel ska vara ditt namn*18:31Israel ska vara ditt namnSe 1 Mos 35:10.." 32 Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått*18:32två seamåttCa 14 liter.. 33 Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. 34 Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Därefter sade han: "Gör det en gång till." De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: "Gör det en tredje gång." De gjorde så för tredje gången. 35 Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.

36 *2 Mos 3:6, Matt 22:32. Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. 37 Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan."

38 *3 Mos 9:24, Dom 6:21, 1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1. Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. 39 *Sak 13:9. När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!" 40 *5 Mos 13:5, 18:20, 2 Kung 10:25. Men Elia sade till dem: "Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan." De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon*18:40bäcken KishonRinner från trakten av berget Tabor och norr om Karmel (Dom 4:7, 5:21). och dräpte dem där.

Slutet på torkan

41 Elia sade till Ahab: "Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn." 42 Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. 43 Han sade till sin tjänare: "Gå upp och se ut mot havet!" Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: "Jag ser ingenting." Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. 44 När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln som en manshand*18:44moln som en manshandLitet nog att döljas av en utsträckt hand. Regnmoln kommer normalt in från Medelhavet under hösten och vintern. stiger upp ur havet."

Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar." 45 *Jak 5:18. I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel*18:45JisreelStad ca 2-3 mil öster om Karmel med Ahabs vinterpalats (21:1).. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.