1 Reis 3

1 Or, Salomon s’allia avec Pharaon, roi d’Égypte; et il épousa la fille de Pharaon, qu’il amena dans la ville de David, jusqu’à ce qu’il eût achevé de bâtir sa maison et la maison de l’Éternel, ainsi que la muraille autour de Jérusalem.

2 Le peuple sacrifiait seulement sur les hauts lieux, parce que jusqu’alors on n’avait pas bâti de maison au nom de l’Éternel.

3 Et Salomon aimait l’Éternel et suivait les ordonnances de David, son père; seulement il offrait les sacrifices et le parfum sur les hauts lieux.

4 Le roi s’en alla donc à Gabaon pour y sacrifier; car c’était le plus considérable des hauts lieux; et Salomon offrit mille holocaustes sur cet autel.

5 A Gabaon, l’Éternel apparut en songe à Salomon, pendant la nuit, et Dieu lui dit: Demande ce que tu veux que je te donne.

6 Et Salomon dit: Tu as usé d’une grande bienveillance envers ton serviteur David, mon père, selon qu’il a marché en ta présence dans la vérité, dans la justice et dans la droiture de son cœur devant toi; et tu lui as conservé cette grande bienveillance, et lui as donné un fils qui est assis sur son trône, comme il paraît aujourd’hui.

7 Et maintenant, ô Éternel mon Dieu, tu as fait régner ton serviteur à la place de David, mon père; et moi je ne suis qu’un tout jeune homme; je ne sais pas me conduire.

8 Et ton serviteur est au milieu du peuple que tu as choisi, ce grand peuple qui ne se peut dénombrer ni compter à cause de sa multitude.

9 Donne donc à ton serviteur un cœur intelligent, pour juger ton peuple, et pour discerner entre le bien et le mal; car qui pourrait juger ton peuple, ce peuple si nombreux?

10 Or ce discours plut au Seigneur, en ce que Salomon lui avait fait cette demande.

11 Et Dieu lui dit: Puisque tu m’as fait cette demande, et que tu n’as demandé ni une longue vie, ni des richesses, ni la mort de tes ennemis, mais que tu as demandé de l’intelligence pour rendre la justice:

12 Voici, je fais selon ta parole. Je te donne un cœur sage et intelligent, de sorte qu’avant toi nul n’aura été pareil à toi, et qu’il n’y en aura point après toi qui te soit semblable.

13 Et même, je te donne ce que tu n’as pas demandé, et les richesses et la gloire; de sorte qu’entre les rois il n’y en aura point de semblable à toi, pendant tous les jours de ta vie.

14 Et si tu marches dans mes voies, gardant mes statuts et mes ordonnances, comme y a marché David, ton père, je prolongerai tes jours.

15 Alors Salomon se réveilla, et voici, c’était un songe. Puis il vint à Jérusalem, et se tint devant l’arche de l’alliance de l’Éternel; et il offrit des holocaustes et des sacrifices de prospérités, et fit un festin à tous ses serviteurs.

16 Alors deux femmes de mauvaise vie vinrent vers le roi, et se présentèrent devant lui.

17 Et l’une de ces femmes dit: Ah! mon seigneur! nous demeurions, cette femme et moi, dans le même logis, et je suis accouchée près d’elle dans cette maison-là.

18 Le troisième jour après mes couches, cette femme est aussi accouchée, et nous étions ensemble; personne d’autre n’était avec nous dans cette maison; il n’y avait que nous deux.

19 Or le fils de cette femme est mort pendant la nuit, parce qu’elle s’était couchée sur lui.

20 Et elle s’est levée au milieu de la nuit, et a pris mon fils que j’avais près de moi, pendant que ta servante dormait; et elle l’a couché dans son sein, et elle a couché son fils mort dans mon sein.

21 Puis, le matin, je me suis levée pour allaiter mon fils, et voici, il était mort; mais je l’ai considéré avec attention le matin, et voici, ce n’était pas mon fils que j’avais enfanté.

22 Et l’autre femme répliqua: Non, celui qui vit est mon fils, et celui qui est mort est ton fils. Mais celle-là dit: Non, celui qui est mort est ton fils, et celui qui vit est mon fils. C’est ainsi qu’elles parlaient devant le roi.

23 Et le roi dit: L’une dit: C’est mon fils qui est vivant, et ton fils qui est mort; et l’autre dit: Non; mais c’est ton fils qui est mort, et celui qui vit est mon fils.

24 Et le roi dit: Apportez-moi une épée! Et on apporta une épée devant le roi.

25 Puis le roi dit: Partagez en deux l’enfant qui vit, et donnez-en la moitié à l’une et la moitié à l’autre.

26 Alors la femme dont le fils vivait, dit au roi (car ses entrailles furent émues au sujet de son fils): Ah! mon seigneur! donnez-lui l’enfant qui vit, et qu’on se garde bien de le faire mourir! tandis que l’autre disait: Il ne sera ni à moi ni à toi; partagez-le!

27 Alors le roi répondit, et dit: Donnez à celle-là l’enfant qui vit, et gardez-vous de le faire mourir: c’est elle qui est la mère.

28 Et tout Israël, ayant su le jugement que le roi avait prononcé, craignit le roi; car on vit qu’il y avait en lui une sagesse divine pour rendre la justice.

Salomo ber om vishet

1 *1 Kung 7:8, 9:24. Genom giftermål blev Salomo släkt med farao*3:1faraoTroligen Siamun (ca 986-967 f Kr), en relativt svag farao som behövde Salomos hjälp mot filisteerna mellan Egypten och Israel (jfr 9:16). En allians beseglades ofta med ett giftermål., kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. 2 *2 Krön 33:17. Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. 3 Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna*3:3offrade på höjdernaAlltså inte enligt budet i 5 Mos 12:5, att offra vid Guds helgedom. och tände rökelse där.

4 *1 Krön 16:39f, 21:29, 2 Krön 1:3f. Kungen begav sig till Gibeon*3:4GibeonStörre stad (Jos 10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem. Här stod uppenbarelsetältet och kopparaltaret från Moses tid (2 Krön 1:3f). för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. 5 *2 Krön 1:7f. I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."

6 *1 Kung 1:48, 9:4f. Salomo svarade: "Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in*3:7ut eller inAnnan översättning: "hur man är ledare eller anförare".. 8 *1 Mos 13:16, 1 Kung 4:20. Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"

10 Det gladde Herren att Salomo bad om detta. 11 Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12 *1 Kung 4:31, 10:23f, Pred 1:16. därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.

13 *Matt 6:33. Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.*3:13ingen kung ska vara din likeSalomo skrev sedan den messianska kungapsalmen Ps 72.14 *5 Mos 4:40, Ords 3:2. Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv."

15 Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

Salomos vishet som domare

16 Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17 Den ena kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18 Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. 19 En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21 Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött."

22 Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför kungen.

23 Kungen sade: "Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever." 24 Sedan sade kungen: "Ge mig ett svärd." När man kom med svärdet till kungen, 25 sade han: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra."

26 *Jes 49:15. Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!" Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"

27 Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor." 28 När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.