1 Reis 8

1 Alors Salomon fit assembler auprès de lui à Jérusalem les anciens d’Israël, et tous les chefs des tribus, les principaux des pères des enfants d’Israël, pour transporter, de la ville de David, qui est Sion, l’arche de l’alliance de l’Éternel.

2 Et tous les hommes d’Israël s’assemblèrent auprès du roi Salomon, au mois d’Ethanim, qui est le septième mois, pendant la fête.

3 Tous les anciens d’Israël vinrent donc, et les sacrificateurs portèrent l’arche.

4 Ainsi on fit monter l’arche de l’Éternel et le tabernacle d’assignation, et tous les ustensiles sacrés qui étaient au tabernacle; les sacrificateurs et les Lévites les transportèrent.

5 Or le roi Salomon et toute l’assemblée d’Israël, qui avait été convoquée auprès de lui, étaient ensemble devant l’arche; et ils sacrifiaient du gros et du menu bétail en si grand nombre qu’on ne pouvait ni le compter ni le nombrer.

6 Et les sacrificateurs portèrent l’arche de l’alliance de l’Éternel en son lieu, dans le sanctuaire de la maison, au lieu très-saint, sous les ailes des chérubins.

7 Car les chérubins étendaient les ailes sur le lieu où devait être l’arche, et les chérubins couvraient l’arche et ses barres par-dessus.

8 Et les barres étaient assez longues pour qu’on en pût voir les extrémités du lieu saint, sur le devant du sanctuaire; mais elles ne se voyaient pas dehors; et elles sont demeurées là jusqu’à ce jour.

9 Il n’y avait dans l’arche que les deux tables de pierre que Moïse y avait mises à Horeb, quand l’Éternel traita alliance avec les enfants d’Israël, à leur sortie du pays d’Égypte.

10 Or il arriva, comme les sacrificateurs sortaient du lieu saint, que la nuée remplit la maison de l’Éternel;

11 Et les sacrificateurs ne purent s’y tenir pour faire le service, à cause de la nuée; car la gloire de l’Éternel remplissait la maison de l’Éternel.

12 Alors Salomon dit: L’Éternel a dit qu’il habiterait dans l’obscurité.

13 J’ai achevé de bâtir une maison pour ta demeure, un domicile afin que tu y habites à toujours!

14 Et le roi, tournant son visage, bénit toute l’assemblée d’Israël; et toute l’assemblée d’Israël se tenait debout.

15 Et il dit: Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Israël, qui, de sa bouche, a parlé à David mon père, et qui, de sa main, a accompli ce qu’il avait promis, en disant:

16 Depuis le jour où je retirai d’Égypte mon peuple d’Israël, je n’ai choisi aucune ville entre toutes les tribus d’Israël pour qu’on y bâtit une maison où fût mon nom; mais j’ai choisi David, pour qu’il fût établi sur mon peuple d’Israël.

17 Or David, mon père, avait dessein de bâtir une maison au nom de l’Éternel, le Dieu d’Israël.

18 Mais l’Éternel dit à David mon père: Quand tu as eu le dessein de bâtir une maison à mon nom, tu as bien fait de former ce dessein.

19 Néanmoins, tu ne bâtiras point cette maison; mais ton fils, issu de tes reins, sera celui qui bâtira cette maison à mon nom.

20 L’Éternel a donc accompli la parole qu’il avait prononcée; et j’ai succédé à David, mon père, et je me suis assis sur le trône d’Israël, comme l’avait dit l’Éternel, et j’ai bâti cette maison au nom de l’Éternel, le Dieu d’Israël.

21 Et j’y ai établi un lieu pour l’arche, où est l’alliance de l’Éternel, qu’il traita avec nos pères quand il les retira du pays d’Égypte.

22 Ensuite Salomon se tint devant l’autel de l’Éternel, en présence de toute l’assemblée d’Israël, et, étendant ses mains vers les cieux, il dit:

23 O Éternel, Dieu d’Israël, ni là-haut dans les cieux, ni en bas sur la terre, il n’y a de Dieu semblable à toi, qui gardes l’alliance et la miséricorde envers tes serviteurs qui marchent de tout leur cœur devant ta face;

24 Toi, qui as tenu à ton serviteur David, mon père, ce que tu lui avais promis. En effet, ce que tu as prononcé de ta bouche, tu l’as accompli de ta main, comme il paraît aujourd’hui.

25 Maintenant donc, ô Éternel, Dieu d’Israël, tiens à ton serviteur David, mon père, ce que tu lui as promis, en disant: Tu ne manqueras jamais devant moi d’un successeur assis sur le trône d’Israël; pourvu que tes fils prennent garde à leur voie, pour marcher devant ma face comme tu y as marché.

26 Et maintenant, ô Dieu d’Israël, je t’en prie, que la parole que tu as adressée à ton serviteur David, mon père, soit ratifiée.

27 Mais serait-il vrai que Dieu habitât sur la terre? Voici, les cieux, même les cieux des cieux, ne peuvent te contenir; combien moins cette maison que j’ai bâtie!

28 Toutefois, ô Éternel, mon Dieu, aie égard à la prière de ton serviteur et à sa supplication, pour écouter le cri et la prière que ton serviteur t’adresse aujourd’hui.

29 Que tes yeux soient ouverts, jour et nuit, sur cette maison, sur le lieu dont tu as dit: Mon nom sera là! Exauce la prière que ton serviteur fait en ce lieu.

30 Exauce la supplication de ton serviteur et de ton peuple d’Israël, quand ils prieront en ce lieu; exauce-les, toi, du lieu de ta demeure dans les cieux; exauce et pardonne!

31 Quand quelqu’un aura péché contre son prochain, et qu’on lui déférera le serment pour le faire jurer, et qu’il viendra prêter serment devant ton autel, dans cette maison;

32 Toi, écoute des cieux, agis, et juge tes serviteurs, en condamnant le méchant et faisant retomber sa conduite sur sa tête; en justifiant le juste et lui rendant selon sa justice.

33 Quand ton peuple d’Israël aura été battu par l’ennemi, pour avoir péché contre toi; s’ils retournent à toi, s’ils donnent gloire à ton nom, et s’ils t’adressent dans cette maison des prières et des supplications;

34 Toi, exauce-les des cieux, et pardonne le péché de ton peuple d’Israël, et ramène-les dans la terre que tu as donnée à leurs pères.

35 Quand les cieux seront fermés et qu’il n’y aura point de pluie, parce qu’ils auront péché contre toi; s’ils prient en ce lieu, s’ils donnent gloire à ton nom, et s’ils se détournent de leurs péchés, parce que tu les auras affligés;

36 Toi, exauce-les des cieux, et pardonne le péché de tes serviteurs et de ton peuple d’Israël, après que tu leur auras enseigné le bon chemin par lequel ils doivent marcher; et envoie de la pluie sur la terre que tu as donnée en héritage à ton peuple.

37 Quand il y aura dans le pays la famine ou la peste; quand il y aura la rouille, la nielle, les sauterelles ou les chenilles; quand les ennemis les assiégeront dans leur pays, dans leurs portes, ou qu’il y aura une plaie, une maladie quelconque;

38 Quelque prière, quelque supplication que fasse quelque homme que ce soit de tout ton peuple d’Israël, selon qu’ils auront connu chacun la plaie de son cœur, et que chacun aura étendu ses mains vers cette maison;

39 Toi, exauce-les des cieux, du lieu de ta demeure; pardonne, agis, et rends à chacun selon toutes ses œuvres, toi qui connais son cœur; car seul tu connais le cœur de tous les enfants des hommes;

40 Afin qu’ils te craignent tout le temps qu’ils vivront sur la terre que tu as donnée à nos pères.

41 Et l’étranger lui-même, qui ne sera pas de ton peuple d’Israël, mais qui viendra d’un pays éloigné pour l’amour de ton nom

42 (Car on entendra parler de ton grand nom, de ta main forte et de ton bras étendu); quand il viendra prier dans cette maison;

43 Toi, exauce-le des cieux, du lieu de ta demeure, et fais tout ce que cet étranger réclamera de toi; afin que tous les peuples de la terre connaissent ton nom, qu’ils te craignent, comme ton peuple d’Israël, et sachent que ton nom est invoqué sur cette maison que j’ai bâtie.

44 Quand ton peuple sera sorti en guerre contre son ennemi, par le chemin où tu l’auras envoyé; s’ils prient l’Éternel en regardant vers cette ville que tu as choisie et vers cette maison que j’ai bâtie à ton nom;

45 Exauce des cieux leur prière et leur supplication et fais-leur droit.

46 Quand ils auront péché contre toi (car il n’y a point d’homme qui ne pèche), et qu’irrité contre eux tu les auras livrés à leurs ennemis, et que ceux qui les auront pris les auront menés captifs en pays ennemi, soit au loin, soit au près;

47 Si, dans le pays où ils seront captifs, ils rentrent en eux-mêmes et que, se repentant, ils prient dans le pays de ceux qui les auront emmenés captifs, en disant: nous avons péché, nous avons commis l’iniquité, nous avons agi méchamment;

48 S’ils retournent à toi de tout leur cœur et de toute leur âme, dans le pays de leurs ennemis qui les auront emmenés captifs, et s’ils t’adressent leurs prières en regardant vers leur pays que tu as donné à leurs pères, vers cette ville que tu as choisie et vers cette maison que j’ai bâtie à ton nom;

49 Exauce des cieux, du lieu de ta demeure, leur prière et leur supplication, et fais leur droit.

50 Pardonne à ton peuple, qui aura péché contre toi, toutes les rébellions dont il sera coupable envers toi; fais qu’ils soient un objet de pitié pour ceux qui les auront emmenés captifs, et qu’ils en aient compassion;

51 Car ils sont ton peuple, et ton héritage, que tu as tiré d’Égypte, du milieu d’une fournaise de fer.

52 Que tes yeux soient donc ouverts sur la supplication de ton serviteur et sur la supplication de ton peuple d’Israël, pour les exaucer dans tout ce qu’ils réclameront de toi.

53 Car tu les as séparés d’entre tous les peuples de la terre pour être ton héritage, comme tu l’as dit par Moïse, ton serviteur, quand tu retiras nos pères de l’Égypte, ô Seigneur Éternel!

54 Or, quand Salomon eut achevé de faire toute cette prière et cette supplication à l’Éternel, il se leva de devant l’autel de l’Éternel, où il était à genoux, les mains étendues vers les cieux;

55 Et, se tenant debout, il bénit à haute voix toute l’assemblée d’Israël, en disant:

56 Béni soit l’Éternel, qui a donné du repos à son peuple d’Israël, selon tout ce qu’il avait dit! Il n’est pas tombé un seul mot de toutes les bonnes paroles qu’il a prononcées par Moïse, son serviteur.

57 Que l’Éternel notre Dieu soit avec nous, comme il a été avec nos pères; qu’il ne nous abandonne point et ne nous délaisse point; mais qu’il incline notre cœur vers lui,

58 Afin que nous marchions dans toutes ses voies et que nous gardions ses commandements, ses statuts, et ses ordonnances, qu’il a prescrits à nos pères.

59 Et que ces paroles, par lesquelles j’ai prié l’Éternel, soient présentes jour et nuit devant l’Éternel notre Dieu, pour qu’il fasse droit à son serviteur et à son peuple d’Israël, selon le besoin de chaque jour;

60 Afin que tous les peuples de la terre connaissent que c’est l’Éternel qui est Dieu, qu’il n’y en a point d’autre;

61 Et que votre cœur soit intègre envers l’Éternel notre Dieu, pour marcher dans ses statuts et garder ses commandements, comme aujourd’hui.

62 Et le roi, et tout Israël avec lui, offrirent des sacrifices devant l’Éternel.

63 Et Salomon immola, pour le sacrifice de prospérités qu’il présenta à l’Éternel, vingt-deux mille taureaux et cent vingt mille brebis. Ainsi le roi et tous les enfants d’Israël firent la dédicace de la maison de l’Éternel.

64 En ce jour-là, le roi consacra le milieu du parvis, devant la maison de l’Éternel; car il offrit là les holocaustes et les offrandes, et les graisses des sacrifices de prospérités; parce que l’autel d’airain qui est devant l’Éternel, était trop petit pour contenir les holocaustes et les offrandes, et les graisses des sacrifices de prospérités.

65 Ainsi, en ce temps-là, Salomon célébra la fête, et avec lui tout Israël, venu en grande assemblée, depuis les environs de Hamath jusqu’au torrent d’Égypte, devant l’Éternel notre Dieu, pendant sept jours et sept autres jours, c’est-à-dire, quatorze jours.

66 Le huitième jour il renvoya le peuple; et ils bénirent le roi et s’en allèrent dans leurs demeures, joyeux et heureux de tout le bien que l’Éternel avait fait à David, son serviteur, et à Israël, son peuple.

Herrens ark förs in i templet

1 *2 Sam 5:9, 2 Krön 5:2f. Därefter samlade Salomo Israels äldste och stammarnas alla huvudmän, Israels barns alla familjeöverhuvuden, till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, alltså Sion. 2 Så samlades alla Israels män hos kung Salomo under högtiden i månaden Etanim, som är den sjunde månaden.*8:2högtiden i ... sjunde månadenHösthögtiden efter skörden i september-oktober. Se 3 Mos 23:24f, 5 Mos 16:13f.3 När Israels alla äldste hade kommit lyfte prästerna upp arken.

4 *4 Mos 4:15. De bar upp Herrens ark och uppenbarelsetältet tillsammans med alla heliga föremål som fanns i tältet. Prästerna och leviterna hämtade dem dit. 5 *2 Sam 6:13. Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och oxar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas.

6 *2 Mos 26:33f. Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. 7 Keruberna bredde ut sina vingar över platsen där arken stod så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. 8 Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från helgedomen framför koret, men de var inte synliga längre ut. De har blivit kvar där ända till denna dag. 9 *2 Mos 25:16, 21, Hebr 9:4. I arken fanns inget annat än de två stentavlor*8:9inget annat än de två stentavlorTidigare fanns där även manna och Arons stav (Heb 9:4, 2 Mos 16:33, 4 Mos 17:10). som Mose hade lagt ner i den vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn sedan de dragit ut ur Egyptens land.

10 *2 Mos 40:34, 4 Mos 9:15. Men när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfylldes Herrens hus av molnet 11 *2 Krön 7:1f. så att prästerna inte kunde stå och göra tjänst på grund av molnet, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus.

12 *2 Mos 19:9, 20:21, 3 Mos 16:2, 5 Mos 4:11, 2 Krön 6:1f. Då sade Salomo:

"Herren har sagt

att han vill bo i dunklet.

13 Jag har nu byggt ett hus

till boning åt dig,

en plats där du kan bo

till evig tid."

Salomo talar till folket

14 Sedan vände sig kungen om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. 15 Han sade: "Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade: 16 *2 Sam 7:6f. Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att bygga ett hus där mitt namn skulle vara. Men David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. 17 *2 Sam 7:2, 1 Krön 17:1f, 28:2f. Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. 18 Men Herren sade till min far David: Du har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, och du gör rätt i att ha det i sinnet. 19 *2 Sam 7:12f. Men det är inte du som ska bygga huset, utan din son som ska utgå från dig. Han ska bygga huset åt mitt namn.

20 Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 21 Där har jag inrett ett rum för arken, och i den förvaras det förbund som Herren slöt med våra fäder när han förde dem ut ur Egyptens land."

Salomos bön vid tempelinvigningen

22 Därefter trädde Salomo fram för Herrens altare inför hela Israels församling. Han räckte ut sina händer mot himlen 23 och sade: "Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåd mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta. 24 Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun fullbordade du med din hand, så som nu har skett. 25 *2 Sam 7:16, 1 Kung 2:4, 1 Krön 22:10. Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig så som du har vandrat inför mig. 26 *2 Sam 7:25, 2 Krön 1:9. Och förverkliga nu, Israels Gud, det ord som du har talat till din tjänare, min far David.

27 *2 Krön 2:6, Job 11:7f, Jes 66:1, Jer 23:24, Apg 7:48f, 17:24. Men kan verkligen Gud bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då det hus som jag har byggt! 28 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare i dag sänder upp till dig. 29 *2 Mos 20:24, 5 Mos 12:11, 1 Kung 9:3, 2 Kung 21:4. Låt dina ögon natt och dag vara öppna mot detta hus, mot den plats om vilken du har sagt: "Mitt namn ska vara där", så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats.*8:29vänder sig mot denna platsJudar vänder sig normalt mot Jerusalem under sin bön (Dan 6:10).30 Ja, hör din tjänares och ditt folk Israels bön när de vänder sig mot denna plats. Hör den på platsen där du bor, i himlen. Och när du hör, må du förlåta.

31 *2 Mos 22:10f. Om någon syndar mot sin nästa och man ger honom en ed att svära, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, 32 hör det då i himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Förklara den skyldige skyldig och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter sin rättfärdighet.

33 Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende för att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till dig om nåd i detta hus, 34 hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett deras fäder.

35 Om himlen stängs och regnet uteblir för att de har syndat mot dig, men de ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd eftersom du har ödmjukat dem, 36 hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Låt det också regna över ditt land som du har gett ditt folk till arvedel.

37 Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost,*8:37sot och rostSädessjukdomar som orsakades av ökenvindar och svampangrepp. om det kommer gräshoppor eller gräsmaskar, om fienden tränger in i deras land och belägrar deras städer eller någon annan plåga eller sjukdom drabbar, 38 om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var och en känner plågan i sitt hjärta och räcker ut sina händer mot detta hus, 39 *1 Sam 16:7, 1 Krön 28:9, Ps 7:10, Jer 11:20, 17:10, 20:12. hör det då i himlen där du bor och förlåt och utför ditt verk. Ge var och en efter hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För bara du känner alla människors hjärtan. 40 Så ska de frukta dig så länge de lever i det land som du har gett våra fäder.

41 Även om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från något land långt borta, för ditt namns skull 42 – för också där ska man höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – ja, om han kommer och ber vänd mot detta hus, 43 *Jes 56:6f, Matt 21:13. hör det då i himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och vörda dig så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

44 Om ditt folk drar ut till strid mot sin fiende på den väg du sänder dem och de ber till Herren, vända mot den stad som du utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 45 hör då i himlen deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

46 *Ords 20:9, Pred 7:21, Rom 3:23, Jak 3:2, 1 Joh 1:8. Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tillfångatar dem och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära, 47 *Ps 106:6, Esra 9:6f, Dan 9:5f. men de då kommer till besinning i det land där de är fångna och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där de hålls fångna och säger: Vi har syndat och gjort fel, vi har varit ogudaktiga – 48 *Dan 6:10f. om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land dit de förts i fångenskap och ber till dig, vända mot sitt land som du har gett deras fäder och den stad som du utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 49 hör då i himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt. 50 Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla brott de begått mot dig och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna så att dessa förbarmar sig över dem. 51 *2 Mos 1:11f, 5 Mos 4:20, Jer 11:4. De är ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut ur smältugnen Egypten.

52 *Ps 121:4. Låt dina ögon vara öppna och vända till din tjänares och ditt folk Israels rop om nåd, så att du hör dem så ofta de ropar till dig. 53 *2 Mos 19:5, 3 Mos 20:24, 5 Mos 7:6, 14:2. För du har själv avskilt dem till din arvedel bland alla folk på jorden, så som du talade genom din tjänare Mose när du förde våra fäder ut ur Egypten, Herre Gud."

54 När Salomo hade slutat be och åkalla Herren med dessa ord, reste han sig från Herrens altare där han legat på knä med händerna lyfta mot himlen. 55 *2 Sam 6:18, 1 Krön 16:2. Han steg fram och välsignade Israels hela församling med hög röst. Han sade: 56 *5 Mos 12:10, Jos 21:45, 23:14. "Välsignad är Herren som har gett sitt folk Israel ro, precis som han har sagt! Ingenting har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose. 57 *Ps 94:14, Hebr 13:5. Må då Herren vår Gud vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss 58 utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han gett våra fäder.

59 Må dessa mina ord som jag har bett inför Herren vara nära Herren vår Gud, dag och natt, så att han dag efter dag skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel, 60 *5 Mos 4:35, 39, Jes 45:5f, Jer 10:10. för att jordens alla folk ska veta att Herren är Gud och ingen annan. 61 Låt era hjärtan vara hängivna Herren vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör."

Templet invigs

62 *2 Krön 7:4f, Esra 6:16f. Kungen och hela Israel offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. 63 Till det gemenskapsoffer som Salomo offrade åt Herren tog han 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Herrens hus av kungen och alla Israels barn. 64 Samma dag helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffret, matoffret och fettstyckena av gemenskapsoffret. Kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte var nämligen för litet för att brännoffret, matoffret och fettstyckena av gemenskapsoffret skulle kunna rymmas där.

65 *2 Krön 7:8f. Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden och med honom hela Israel. Det var en stor församling, ända från stället där vägen går mot Hamat och fram till Egyptens bäckravin*8:65Egyptens bäckravinWadi el-Arish, Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5)., som var inför Herren vår Guds ansikte i sju dagar och sju dagar till, tillsammans fjorton dagar. 66 På åttonde dagen lät han folket gå, och de välsignade kungen. Sedan gick de hem, fyllda av glädje i sina hjärtan över allt det goda som Herren hade gjort mot sin tjänare David och mot sitt folk Israel.