1 Reis 17

1 Alors Élie, le Thishbite, l’un de ceux qui s’étaient établis en Galaad, dit à Achab: L’Éternel, le Dieu d’Israël, en la présence de qui je me tiens, est vivant! pendant ces années-ci, il n’y aura ni rosée ni pluie, sinon à ma parole.

2 Et la parole de l’Éternel lui fut adressée en ces termes:

3 Va-t’en d’ici, tourne-toi vers l’Orient, et cache-toi au torrent de Kérith, qui est en face du Jourdain.

4 Tu boiras au torrent, et j’ai commandé aux corbeaux de t’y nourrir.

5 Il partit donc et fit selon la parole de l’Éternel; il s’en alla et demeura au torrent de Kérith, qui est en face du Jourdain.

6 Et les corbeaux lui apportaient du pain et de la viande le matin, du pain et de la viande le soir; et il buvait au torrent.

7 Mais il arriva qu’au bout de quelque temps le torrent fut à sec, parce qu’il n’y avait pas eu de pluie au pays.

8 Alors la parole de l’Éternel lui fut adressée en ces termes:

9 Lève-toi, va-t’en à Sarepta, qui appartient à Sidon, et demeure là. Voici, j’ai commandé là à une femme veuve de te nourrir.

10 Il se leva donc et s’en alla à Sarepta; et, comme il arrivait à la porte de la ville, voici, il y avait là une femme veuve qui ramassait du bois; il l’appela et lui dit: Je te prie, prends-moi un peu d’eau dans un vase, et que je boive.

11 Et elle s’en alla pour en prendre; mais il la rappela et lui dit: Je te prie, prends en ta main une bouchée de pain pour moi.

12 Mais elle répondit: L’Éternel ton Dieu est vivant! je n’ai pas une galette; je n’ai qu’une poignée de farine dans une cruche, et un peu d’huile dans une fiole; et voici, je ramasse deux bûches, puis je rentrerai et j’apprêterai cela pour moi et pour mon fils; nous le mangerons, et après nous mourrons.

13 Et Élie lui dit: Ne crains point, rentre, fais comme tu l’as dit; toutefois fais-m’en premièrement une petite galette; tu me l’apporteras dehors, et après tu en feras pour toi et pour ton fils.

14 Car ainsi a dit l’Éternel, le Dieu d’Israël: La farine qui est dans la cruche ne manquera point, et l’huile qui est dans la fiole ne finira point, jusqu’au jour où l’Éternel enverra de la pluie sur la terre.

15 Elle s’en alla donc, et fit comme Élie avait dit; et elle en mangea, elle et sa famille, ainsi que lui, pendant longtemps.

16 La farine de la cruche ne manqua point, et l’huile de la fiole ne finit point, selon la parole que l’Éternel avait prononcée par Élie.

17 Après ces choses, il arriva que le fils de la maîtresse de la maison tomba malade; et la maladie s’aggrava tellement qu’il ne resta plus de souffle en lui.

18 Et elle dit à Élie: Qu’y a-t-il entre moi et toi, homme de Dieu? Es-tu venu chez moi pour renouveler la mémoire de mon iniquité, et pour faire mourir mon fils?

19 Et il lui dit: Donne-moi ton fils. Et il le prit d’entre ses bras, et le porta dans la chambre haute où il demeurait, et il le coucha sur son lit.

20 Puis il cria à l’Éternel et dit: Éternel mon Dieu, est-ce que tu affligerais même cette veuve, chez qui je demeure, au point de faire mourir son fils?

21 Et il s’étendit sur l’enfant, par trois fois; et il cria à l’Éternel, et dit: Éternel mon Dieu, je te prie, que l’âme de cet enfant rentre en lui!

22 Et l’Éternel exauça la voix d’Élie; et l’âme de l’enfant rentra en lui, et il recouvra la vie.

23 Alors Élie prit l’enfant, et le descendit de la chambre haute dans la maison, et le donna à sa mère; et il dit: Regarde, ton fils vit.

24 Et la femme dit à Élie: Je connais maintenant que tu es un homme de Dieu, et que la parole de l’Éternel qui est dans ta bouche est la vérité.

Elia vid bäcken Kerit

1 *Jak 5:17f. Tishbiten Elia*17:1EliaBetyder "Herren är Gud" (jfr 18:39). En kraftfull profet (kap 17-21, 2 Kung 1-2, jfr Jak 5:17). Skulle enligt Malakis profetia komma tillbaka före Herrens dag (Mal 4:5), vilket enligt Jesus uppfylldes genom Johannes Döparen (Matt 11:14, 17:12)., som kom från*17:1som kom frånAnnan översättning: "en tishbit från". Staden Tishbe låg någonstans öster om floden Jordan. Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

2 Och Herrens ord kom till honom: 3 "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit*17:3bäcken KeritNågon av Jordans många bifloder. Många bäckraviner hade vatten endast under vinterhalvåret. öster om Jordan. 4 Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där." 5 Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. 6 Korparna kom till honom med bröd*17:6brödOckså uttryck för mat i allmänhet. Korpar äter förutom kött även frukt etc. och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. 7 Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Elia och änkan i Sarefat

8 Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9 *Luk 4:25f. "Bryt upp och gå till Sarefat*17:9SarefatFenicisk hamnstad mellan Tyrus och Sidon i nuvarande Libanon, ca 15 mil nordväst om Jordans bifloder., som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat." 10 Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka*17:10en änkaNämns av Jesus som ett exempel på Guds omsorg om icke-judar (Luk 4:26). som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." 11 När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Ta också med en bit bröd åt mig." 12 *2 Kung 4:2f. Men hon svarade: "Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö."

13 Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14 För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja*17:14mjöl … oljaBasingredienser i det dagliga brödet, normalt exportvaror i hamnstaden Sarefat. ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." 15 *Matt 10:40f. Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

17 En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 *Luk 5:8. Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?" 19 Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?" 21 *2 Kung 4:34f, Apg 20:10. Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom."

22 Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 *Luk 7:15, Joh 4:50. Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever." 24 Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."