1 Reis 13

1 Mais voici, un homme de Dieu vint de Juda à Béthel, par la parole de l’Éternel, comme Jéroboam se tenait près de l’autel pour offrir des parfums.

2 Et il cria contre l’autel, par la parole de l’Éternel, et dit: Autel, autel! ainsi dit l’Éternel: Voici un fils naîtra à la maison de David; son nom sera Josias; il immolera sur toi les sacrificateurs des hauts lieux qui brûlent sur toi des parfums; et on brûlera sur toi des ossements d’homme!

3 Et il donna, le jour même, un signe en disant: C’est ici le signe que l’Éternel a parlé: Voici l’autel se fendra, et la cendre qui est dessus sera répandue.

4 Et quand le roi entendit la parole que l’homme de Dieu prononçait à voix haute contre l’autel de Béthel, Jéroboam étendit sa main de dessus l’autel, en disant: Saisissez-le! Et la main qu’il étendait contre lui devint sèche, et il ne put la ramener à lui.

5 L’autel aussi se fendit, et la cendre qui était dessus fut répandue, conformément au signe que l’homme de Dieu avait donné, par la parole de l’Éternel.

6 Alors le roi prit la parole et dit à l’homme de Dieu: Implore, je te prie, l’Éternel ton Dieu, et prie pour moi, pour que ma main puisse revenir à moi. Et l’homme de Dieu implora l’Éternel, et la main du roi put revenir à lui; et elle fut comme auparavant.

7 Puis le roi dit à l’homme de Dieu: Entre avec moi dans la maison, et te restaure; et je te ferai un présent.

8 Mais l’homme de Dieu dit au roi: Quand tu me donnerais la moitié de ta maison, je n’entrerais pas chez toi, et je ne mangerais de pain ni ne boirais d’eau en ce lieu-ci.

9 Car j’ai reçu cet ordre de l’Éternel, qui m’a dit: Tu ne mangeras point de pain et ne boiras point d’eau, et tu ne reviendras point par le chemin par lequel tu seras allé.

10 Il s’en alla donc par un autre chemin et ne retourna point par le chemin par lequel il était venu à Béthel.

11 Or, il y avait un vieux prophète qui demeurait à Béthel, à qui son fils vint raconter toutes les choses que l’homme de Dieu avait faites ce jour-là à Béthel, et les paroles qu’il avait dites au roi; et comme les fils les rapportaient à leur père,

12 Celui-ci leur dit: Par quel chemin s’en est-il allé? Or, ses fils avaient vu le chemin par lequel l’homme de Dieu qui était venu de Juda, s’en était allé.

13 Et il dit à ses fils: Sellez-moi l’âne. Et ils lui sellèrent l’âne; et il monta dessus.

14 Ainsi il s’en alla après l’homme de Dieu; et il le trouva assis sous un chêne, et il lui dit: Es-tu l’homme de Dieu qui est venu de Juda? Et il lui dit: C’est moi.

15 Et il lui dit: Viens avec moi à la maison et mange du pain.

16 Mais il répondit: Je ne puis retourner avec toi, ni entrer chez toi; et je ne mangerai point de pain, ni ne boirai d’eau avec toi dans ce lieu;

17 Car il m’a été dit par la parole de l’Éternel: Tu n’y mangeras point de pain et tu n’y boiras point d’eau; et tu ne retourneras point par le chemin par lequel tu seras allé.

18 Et il lui dit: Moi aussi, je suis prophète comme toi; et un ange m’a parlé, de la part de l’Éternel, et m’a dit: Ramène-le avec toi dans ta maison, et qu’il mange du pain et boive de l’eau. Il lui mentait.

19 Alors il s’en retourna avec lui, et il mangea du pain et but de l’eau dans sa maison.

20 Et il arriva, comme ils étaient assis à table, que la parole de l’Éternel fut adressée au prophète qui l’avait ramené.

21 Et il cria à l’homme de Dieu, qui était venu de Juda: Ainsi parle l’Éternel: Parce que tu as été rebelle à l’ordre de l’Éternel, et que tu n’as point gardé le commandement que l’Éternel ton Dieu t’avait donné,

22 Mais que tu t’en es retourné, et que tu as mangé du pain et bu de l’eau dans le lieu dont il t’avait dit: N’y mange point de pain et n’y bois point d’eau; ton corps n’entrera point au tombeau de tes pères.

23 Après qu’il eut mangé du pain et qu’il eut bu, il fit seller l’âne pour le prophète qu’il avait ramené.

24 Et celui-ci s’en alla, et un lion le trouva dans le chemin et le tua; et son corps était étendu dans le chemin, et l’âne se tenait auprès du corps; le lion aussi se tenait auprès du corps.

25 Et voici, quelques passants virent le corps étendu dans le chemin, et le lion qui se tenait auprès du corps; et ils vinrent le dire dans la ville où demeurait le vieux prophète.

26 Quand le prophète qui avait ramené du chemin l’homme de Dieu, l’eut appris, il dit: C’est l’homme de Dieu qui a été rebelle à l’ordre de l’Éternel. L’Éternel l’a livré au lion, qui l’a déchiré et l’a tué, selon la parole que l’Éternel lui avait dite.

27 Et il dit a ses fils: Sellez-moi l’âne; et ils le sellèrent.

28 Et il alla, et trouva son corps gisant dans le chemin, et l’âne et le lion qui se tenaient auprès du corps; le lion n’avait pas dévoré le corps et n’avait pas déchiré l’âne.

29 Et le prophète releva le corps de l’homme de Dieu, et le mit sur l’âne, et le ramena. Et ce vieux prophète revint dans la ville pour en faire le deuil et l’ensevelir.

30 Et il mit son corps dans son tombeau; et ils pleurèrent sur lui, en disant: Hélas, mon frère!

31 Et après l’avoir enseveli, il dit à ses fils: Quand je serai mort, ensevelissez-moi dans le tombeau où est enseveli l’homme de Dieu; et mettez mes os à côté de ses os.

32 Car elle s’accomplira certainement la parole qu’il a prononcée à voix haute, de la part de l’Éternel, contre l’autel qui est à Béthel et contre toutes les maisons des hauts lieux qui sont dans les villes de Samarie.

33 Néanmoins Jéroboam ne se détourna point de sa mauvaise voie; mais il fit de nouveau, pour les hauts lieux, des sacrificateurs pris de tout le peuple; et il instituait qui le voulait, pour en faire un sacrificateur des hauts lieux.

34 Et cela augmenta tellement le péché de la maison de Jéroboam, qu’elle fut effacée et exterminée de dessus la terre.

Gudsmannen från Juda

1 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 *2 Kung 23:15f. På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia*13:2JosiaFörstörde Betels avgudatempel 622 f Kr, trehundra år senare (se 2 Kung 23:15f).. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben*13:2bränna människobenFör att göra altaret orent och oanvändbart (jfr 4 Mos 19:11). på dig." 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut."

4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.

6 *2 Mos 8:8, 9:28, 10:17, 4 Mos 21:7, Apg 8:24. Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.

7 Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva." 8 *4 Mos 22:18, 24:13. Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta*13:8ätaUttryck för gemenskap och samhörighet (jfr 1 Mos 31:46, Rom 5:11). eller dricka, 9 för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit." 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.

Den gamle profeten i Betel

11 I Betel bodde en gammal profet. Hans söner*13:11Hans sönerAndra handskrifter: "En av hans söner". kom och berättade för honom allt som gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat det för sin far, 12 frågade han dem: "Vilken väg gick han?" Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. 13 Då sade han till sina söner: "Sadla åsnan åt mig."

När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den 14 och gav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du den gudsman som kommit från Juda?" "Ja", svarade han. 15 Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig." 16 Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen, 17 för Herren har genom sitt ord sagt till mig: Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit." 18 Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom. 19 Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.

20 Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren din Gud har gett dig, 22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav."

23 Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten som han hade fört tillbaka. 24 *1 Kung 20:36. Profeten gav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. 25 När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.

26 När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: "Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom." 27 Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. 28 Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. 29 Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. 30 *2 Kung 23:17, Jer 22:18. Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!" 31 Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: "När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. 32 *2 Kung 23:15f. Sannerligen ska det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer."

33 *2 Mos 28:41, 1 Kung 12:31. Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. 34 På så sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.