Esdras 9

1 Lorsque ces choses furent achevées, les chefs s’approchèrent de moi, en disant: Le peuple d’Israël, les sacrificateurs et les Lévites, ne se sont point séparés des peuples de ce pays, quant à leurs abominations: des Cananéens, des Héthiens, des Phéréziens, des Jébusiens, des Ammonites, des Moabites, des Égyptiens et des Amoréens.

2 Car ils ont pris de leurs filles pour eux et pour leurs fils; et la race sainte s’est mêlée avec les peuples de ces pays; et la main des chefs et des magistrats a été la première à commettre ce péché.

3 Lorsque j’eus entendu cela, je déchirai ma robe et mon manteau, je m’arrachai les cheveux de la tête et la barbe, et je m’assis tout désolé.

4 Et tous ceux qui tremblaient aux paroles du Dieu d’Israël, s’assemblèrent vers moi, à cause du crime de ceux de la captivité, et je me tins assis, tout désolé, jusqu’à l’oblation du soir.

5 Et au temps de l’oblation du soir, je me levai de mon affliction, et ayant ma robe et mon manteau déchirés, je me courbai sur mes genoux, et j’étendis mes mains vers l’Éternel mon Dieu;

6 Et je dis: Mon Dieu, je suis confus, et j’ai honte de lever, ô mon Dieu! ma face vers toi; car nos iniquités se sont multipliées par-dessus nos têtes, et nos crimes sont si grands qu’ils atteignent jusqu’aux cieux.

7 Depuis les jours de nos pères jusqu’à ce jour, nous sommes extrêmement coupables; et, à cause de nos iniquités, nous avons été livrés, nous, nos rois et nos sacrificateurs, entre les mains des rois de ces pays, à l’épée, à la captivité, au pillage, et à l’opprobre, comme il se voit aujourd’hui.

8 Et maintenant l’Éternel notre Dieu nous a fait depuis un moment cette grâce, que quelques-uns de nous soient demeurés de reste; et il nous a donné un asile dans son saint lieu, afin que notre Dieu éclairât nos yeux, et qu’il nous donnât un peu de vie dans notre servitude.

9 Car nous sommes esclaves; et toutefois notre Dieu ne nous a point abandonnés dans notre servitude. Mais il nous a fait trouver grâce devant les rois de Perse, pour nous donner du répit, afin que nous rebâtissions la maison de notre Dieu et que nous relevions ses ruines; et pour nous donner une cloison en Juda et à Jérusalem.

10 Et maintenant, ô notre Dieu! que dirons-nous après cela? Car nous avons abandonné tes commandements,

11 Que tu as prescrits par tes serviteurs les prophètes, en disant: Le pays où vous allez entrer pour le posséder, est un pays souillé par la souillure des peuples de ces contrées, par les abominations dont ils l’ont rempli depuis un bout jusqu’à l’autre avec leurs impuretés.

12 Maintenant donc, ne donnez point vos filles à leurs fils, et ne prenez point leurs filles pour vos fils, et ne cherchez jamais ni leur paix, ni leur prospérité, afin que vous soyez affermis, et que vous mangiez les biens de ce pays, et que vous en fassiez hériter vos fils à toujours.

13 Or, après toutes les choses qui nous sont arrivées à cause de nos mauvaises actions et de notre grande culpabilité, quand tes châtiments, ô notre Dieu! sont demeurés au-dessous de nos péchés et que tu nous accordes une pareille délivrance,

14 Reviendrions-nous donc à violer tes commandements, et à faire alliance avec ces peuples abominables? Ne serais-tu pas irrité contre nous, jusqu’à nous consumer, en sorte qu’il n’y aurait plus aucun reste, ni personne qui échappât?

15 Éternel, Dieu d’Israël! tu es juste; car nous sommes demeurés un reste de réchappés, comme il se voit aujourd’hui. Nous voici devant ta face avec notre culpabilité, ne pouvant à cause d’elle subsister devant toi.

Esras klagan över folkets otrohet

1 När detta var fullbordat kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken Israels folk eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och deras avskyvärda handlingar, från kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 *2 Mos 34:15f, 5 Mos 7:3, Dom 3:6. De har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och det heliga släktet har blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna var de första att begå sådan otrohet*9:2otrohetÄktenskap med avgudadyrkande folk förbjuds i 5 Mos 7:3 (jfr 4 Mos 25). Även profeten Malaki förkunnade vid denna tid mot sådana äktenskap (Mal 2:11). Se även 2 Kor 6:14.."

3 När jag hörde det, rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet mitt hår och skägg och blev sittande förstummad. 4 Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlades hos mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i stum sorg ända fram till kvällsoffret.

5 *Neh 9:1, Dan 9:3 Men när det var dags för kvällsoffret, reste jag mig ur min bedrövelse med sönderrivna kläder och mantel. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren min Gud 6 *1 Mos 18:20f, Jos 7:6, 2 Krön 28:9, Ps 38:5, Dan 9:7f. och sade:

"Min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet och vår skuld når upp till himlen. 7 Från våra fäders dagar ända till i dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam. Och så är det än i dag.

8 *Jes 22:23, 33:20. Men nu fick vi ett litet ögonblick av nåd från Herren vår Gud. Han lät en räddad skara bli kvar av oss och gav oss fotfäste på hans heliga plats. Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri. 9 Slavar är vi, men vår Gud har inte övergett oss i vårt slaveri, utan lät oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att bygga upp vår Guds hus igen och resa upp dess ruiner. Och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

10 Vad ska vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud 11 *3 Mos 18:24f, 20:23. som du gav genom dina tjänare profeterna när du sade*9:11när du sadeSe 2 Mos 34:15f, 5 Mos 7:1f.: Landet som ni kommer och tar i besittning är ett orent land, på grund av de främmande folkens orenhet och deras avskyvärda handlingar som de har fyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 *5 Mos 7:1f, 23:6. Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig söka deras välfärd eller lycka. Då ska ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det i arv åt era barn för alltid.

13 Efter allt det som drabbat oss på grund av våra onda gärningar och den stora skuld vi dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta oss med folk som gör så avskyvärda saker? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgör oss tills inget är kvar och ingen räddning finns? 15 Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad rest.

Se, här ligger vi nu i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."