Jonas 4

1 Mais cela déplut extrêmement à Jonas, et il en fut irrité.

2 Et il fit sa requête à l’Éternel, et dit: Ah! Éternel, n’est-ce pas là ce que je disais quand j’étais encore dans mon pays? C’est pourquoi je voulais prévenir cela en m’enfuyant à Tarsis. Car je savais que tu es un Dieu miséricordieux, compatissant, lent à la colère et abondant en grâce, et qui te repens du mal.

3 Maintenant, Éternel, prends donc ma vie; car mieux me vaut la mort que la vie!

4 Et l’Éternel lui dit: Fais-tu bien de t’irriter?

5 Alors Jonas sortit de la ville, et s’assit à l’orient de la ville; il s’y fit une cabane et s’y tint à l’ombre, jusqu’à ce qu’il vit ce qui arriverait à la ville.

6 Et l’Éternel fit croître un ricin, qui s’éleva au-dessus de Jonas, pour donner de l’ombre sur sa tête et le délivrer de son chagrin. Et Jonas éprouva une grande joie à cause de ce ricin.

7 Mais Dieu fit venir le lendemain, au lever de l’aurore, un ver qui attaqua le ricin, en sorte qu’il sécha.

8 Puis il arriva qu’au lever du soleil Dieu fit venir un vent chaud d’orient, et le soleil frappa sur la tête de Jonas, en sorte qu’il tomba en défaillance. Et il demanda la mort, et dit: Mieux me vaut la mort que la vie!

9 Mais Dieu dit à Jonas: Fais-tu bien de t’irriter à cause de ce ricin? Et il répondit: J’ai raison de m’irriter jusqu’à la mort.

10 Alors l’Éternel dit: Tu as pitié d’un ricin, pour lequel tu n’as pris aucune peine, et que tu n’as point fait croître, qui est né dans une nuit, et dans une nuit a péri;

11 Et moi je n’aurais pas pitié de Ninive, la grande ville, dans laquelle il y a plus de cent vingt mille créatures humaines qui ne savent pas distinguer leur droite de leur gauche, et du bétail en grand nombre!

Jonas otålighet och Herrens svar

1 Men Jona tog mycket illa vid sig och blev arg. 2 *2 Mos 34:6f, 4 Mos 14:18, 1 Sam 15:29, Neh 9:17, Ps 86:5, 15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Nah 1:3. Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det jag sade när jag var kvar i mitt land! Därför ville jag förekomma det och fly till Tarshish. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och stor i nåd och beredd att ångra det onda. 3 *1 Kung 19:4, Job 7:16, 10:1. Ta nu mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." 4 Men Herren sade: "Har du rätt att vara arg?"

5 Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. 6 Och Herren Gud lät en ricinbuske*4:6ricinbuskeAnnan översättning (så Septuaginta): "kurbits", en snabbväxande klätterranka. växa upp över Jona för att ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.

7 Men dagen därpå, när gryningen kom, sände Gud maskar som angrep ricinbusken så att den vissnade ner. 8 *Ps 121:6, Jes 49:10. När sedan solen gick upp sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö än leva."

9 Men Gud sade till Jona: "Har du rätt att vara arg över ricinbusken?" Han svarade: "Jag har rätt att vara så arg att jag kan dö." 10 Då sade Herren: "Du bryr dig om ricinbusken, som du inte har lagt någon möda på och inte har odlat, som kom till på en natt och försvann efter en natt. 11 *Ps 36:7, Jona 3:10. Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, och dessutom många djur?"