1 Or Roboam se rendit à Sichem; car tout Israël était venu à Sichem pour l’établir roi.
2 Et quand Jéroboam, fils de Nébat, l’apprit, il était encore en Égypte où il s’était enfui de devant le roi Salomon, et il demeurait en Égypte.
3 Mais on l’envoya appeler. Ainsi Jéroboam et toute l’assemblée d’Israël vinrent et parlèrent à Roboam, en disant:
4 Ton père a mis sur nous un joug pesant; mais toi, allège maintenant cette rude servitude de ton père et ce joug pesant qu’il nous a imposé, et nous te servirons.
5 Et il leur répondit: Allez, et, dans trois jours, revenez vers moi. Ainsi le peuple s’en alla.
6 Et le roi Roboam consulta les vieillards qui avaient été auprès de Salomon, son père, pendant sa vie, et il leur dit: Quelle réponse me conseillez-vous de faire à ce peuple?
7 Et ils lui parlèrent en ces termes: Si aujourd’hui tu rends ce service à ce peuple, si tu leur cèdes, et leur réponds par de bonnes paroles, ils seront tes serviteurs à toujours.
8 Mais il ne suivit pas le conseil que les vieillards lui avaient donné; et il consulta les jeunes gens qui avaient grandi avec lui et qui se tenaient devant lui;
9 Et il leur dit: Que me conseillez-vous de répondre à ce peuple qui m’a parlé et m’a dit: Allège le joug que ton père a mis sur nous?
10 Alors les jeunes gens qui avaient grandi avec lui, lui parlèrent et lui dirent: Tu parleras ainsi à ce peuple qui t’est venu dire: Ton père a mis sur nous un joug pesant, mais toi, allège-le; tu leur parleras ainsi: Mon petit doigt est plus gros que les reins de mon père.
11 Or, mon père vous a imposé un joug pesant; mais moi, je rendrai votre joug plus pesant encore. Mon père vous a châtiés avec des fouets; mais moi, je vous châtierai avec des fouets garnis de pointes.
12 Trois jours après, Jéroboam, avec tout le peuple, vint vers Roboam, suivant ce que le roi leur avait dit: Revenez vers moi dans trois jours.
13 Mais le roi répondit durement au peuple, délaissant le conseil que les vieillards lui avaient donné.
14 Et il leur parla suivant le conseil des jeunes gens, et leur dit: Mon père a mis sur vous un joug pesant; mais moi, je rendrai votre joug plus pesant encore. Mon père vous a châtiés avec des fouets; mais moi, je vous châtierai avec des fouets garnis de pointes.
15 Le roi n’écouta donc point le peuple; car cela était ainsi dispensé par l’Éternel, pour ratifier la parole qu’il avait adressée par le ministère d’Achija, le Silonite, à Jéroboam fils de Nébat.
16 Et, quand tout Israël vit que le roi ne les écoutait pas, le peuple fit cette réponse au roi: Quelle part avons-nous avec David? Nous n’avons point d’héritage avec le fils d’Isaï. A tes tentes, Israël! Maintenant, David, pourvois à ta maison! Ainsi Israël s’en alla dans ses tentes.
17 Mais quant aux enfants d’Israël qui habitaient les villes de Juda, Roboam régna sur eux.
18 Cependant le roi Roboam envoya Adoram qui était préposé aux impôts; mais tout Israël le lapida, et il mourut. Et le roi Roboam se hâta de monter sur son char pour s’enfuir à Jérusalem.
19 C’est ainsi qu’Israël s’est rebellé contre la maison de David jusqu’à ce jour.
20 Aussitôt que tout Israël eut appris que Jéroboam était de retour, ils l’envoyèrent appeler dans l’assemblée, et ils l’établirent roi sur tout Israël. Aucune tribu ne suivit la maison de David, que la seule tribu de Juda.
21 Roboam, étant arrivé à Jérusalem, assembla toute la maison de Juda et la tribu de Benjamin, cent quatre-vingt mille hommes de guerre choisis, pour combattre contre la maison d’Israël, pour ramener le royaume à Roboam, fils de Salomon.
22 Mais la parole de Dieu fut adressée à Shémaeja, homme de Dieu, en ces termes:
23 Parle à Roboam, fils de Salomon, roi de Juda, et à toute la maison de Juda et de Benjamin, et au reste du peuple, et dis-leur:
24 Ainsi a dit l’Éternel: Vous ne monterez point et vous ne combattrez point contre vos frères, les enfants d’Israël. Retournez-vous-en, chacun dans sa maison, car ceci vient de moi. Et ils obéirent à la parole de l’Éternel, et ils s’en retournèrent, selon la parole de l’Éternel.
25 Or Jéroboam bâtit Sichem en la montagne d’Éphraïm et y habita; puis il sortit de là et bâtit Pénuël.
26 Et Jéroboam dit en son cœur: Le royaume pourrait bien maintenant retourner à la maison de David.
27 Si ce peuple monte pour faire des sacrifices dans la maison de l’Éternel à Jérusalem, le cœur de ce peuple se tournera vers son seigneur Roboam, roi de Juda; ils me tueront, et ils retourneront à Roboam, roi de Juda.
28 Et le roi, ayant pris conseil, fit deux veaux d’or et dit au peuple: C’est trop pour vous de monter à Jérusalem. Voici tes dieux, ô Israël, qui t’ont fait monter hors du pays d’Égypte!
29 Et il en mit un à Béthel, et plaça l’autre à Dan.
30 Et ce fut une occasion de péché; car le peuple alla même, devant l’un des veaux, jusqu’à Dan.
31 Il fit aussi des maisons dans les hauts lieux; et il établit des sacrificateurs pris de tout le peuple et qui n’étaient pas des enfants de Lévi.
32 Et Jéroboam fit une fête au huitième mois, le quinzième jour du mois, comme la fête qu’on célébrait en Juda, et il offrit des sacrifices sur l’autel. Il fit ainsi à Béthel, sacrifiant aux veaux qu’il avait faits; et il établit à Béthel les sacrificateurs des hauts lieux qu’il avait faits.
33 Et le quinzième jour du huitième mois, du mois qu’il avait imaginé de lui-même, il offrit des sacrifices sur l’autel qu’il avait fait à Béthel, et il fit une fête pour les enfants d’Israël, et monta sur l’autel pour offrir le parfum.
De norra stammarna avfaller
1 2 Krön 10:1f. Rehabeam12:1RehabeamBetyder "folket breder ut sig". begav sig till Shekem, för hela Israel hade kommit till Shekem för att göra honom till kung. 2 1 Kung 11:40. Jerobeam12:2JerobeamBetyder "folket ska bli stort" eller "tvistar med folket"., Nebats son, hörde det medan han ännu var i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Jerobeam bodde alltså i Egypten, 3 men man sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med Israels hela församling och sade till Rehabeam: 4 "Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta du nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig." 5 Han svarade dem: "Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar." Och folket gick.
6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?" 7 De svarade honom: "Om du i dag vill bli detta folks tjänare och tjäna dem, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så kommer de att bli dina tjänare för alltid."
8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?" 10 De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: "Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss – så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja. 11 Ni ska veta, att har min far lagt på er ett tungt ok, ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, ska jag tukta er med skorpiongissel12:11skorpiongisselKanske en piska med vassa taggar (jfr not till Matt 27:26).."
12 På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket i Israel till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig på tredje dagen." 13 Då gav kungen folket ett hårt svar. Han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom. 14 Han följde de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, ska jag tukta er med skorpiongissel." 15 1 Kung 11:11, 31f. Kungen lyssnade alltså inte till folket. Herren ledde det så, för att det skulle uppfyllas som Herren hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
16 2 Sam 20:1, Ords 15:1. När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
"Vad har vi för del i David?
Vi har ingen arvslott i Ishais son.
Gå hem till dina tält, Israel!
Se nu efter ditt hus själv, David."
Därefter gick Israel hem igen. 17 Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.
18 2 Sam 20:24. När kung Rehabeam sände ut Adoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade hela Israel honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.
20 När hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer än Juda stam.
Shemajas budskap
21 2 Krön 11:1f. När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. 22 Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade: 23 "Säg till Rehabeam, Salomos son, kung av Juda, och till hela Juda hus och Benjamin och resten av folket: 24 Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.
Jerobeams kalvar i Betel och Dan
25 1 Mos 32:30. Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel12:25Shekem … PenuelStäder vid nutida Nablus respektive vid Jabbok öster om Jordan (1 Mos 32:31). Båda härjades senare av Shishak år 925 f Kr (14:25).. 26 Jerobeam tänkte inom sig: "Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 För om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung."
28 2 Mos 32:4, 8, 2 Kung 17:16. Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar12:28kalvarUngtjurar, symbol för styrka och virilitet. Guldkalvarna fördömdes strängt av profeterna (Hos 8:5, se även 2 Mos 32 och 2 Kung 17:16). Möjligen tänkt som en ersättning för arken, "Guds fotpall" (1 Krön 28:2), eftersom tjurar i kananeisk mytologi fungerade som gudatroner. av guld och sade till folket: "Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land." 29 Dom 18:29f. Han ställde upp den ena i Betel12:29BetelOrt ca 1-2 mil norr om Jerusalem där patriarkerna mött Gud (1 Mos 12:8, 28:19, 35:1). och den andra i Dan12:29DanStad vid Israels norra gräns som även tidigare hyst avgudabilder (Dom 18:14). Dans kalvtempel är utgrävt. Det mätte ca 60 x 45 m och hade ett stort hornförsett altare på en öppen innergård.. 30 2 Mos 20:4, 1 Kung 14:16, 2 Kung 10:29, 17:21. Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 1 Kung 13:33, 2 Krön 11:15, 13:9. Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter12:31leviterTempeltjänarnas stam var lojala med Jerusalems tempel (8:4, 12:27, 2 Krön 12:13f)..
32 3 Mos 23:34f. Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden12:32femtonde dagen i åttonde månadenOktober-november, en månad senare än lövhyddohögtiden (3 Mos 23:34) då man gick till Jerusalems tempel (5 Mos 16:13f)., lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)