1 Reis 20

1 Or Ben-Hadad, roi de Syrie, assembla toute son armée; il avait avec lui trente-deux rois, et des chevaux et des chars. Et il monta, et assiégea Samarie, et lui fit la guerre.

2 Et il envoya des messagers à Achab, roi d’Israël, dans la ville;

3 Et il lui fit dire: Ainsi parle Ben-Hadad: Ton argent, ton or est à moi; tes femmes aussi et tes beaux enfants sont à moi.

4 Et le roi d’Israël répondit et dit: Comme tu le dis, ô roi mon seigneur, je suis à toi, avec tout ce que j’ai.

5 Les messagers revinrent et dirent: Ainsi parle Ben-Hadad: Puisque je t’ai envoyé dire: Donne-moi ton argent et ton or, tes femmes et tes enfants,

6 Ainsi demain, en ce même temps, quand j’enverrai mes serviteurs chez toi, ils fouilleront ta maison et les maisons de tes serviteurs; et ils se saisiront de tout ce que tu prends plaisir à voir, et l’emporteront.

7 Alors le roi d’Israël appela tous les anciens du pays, et dit: Considérez, je vous prie, et voyez que cet homme ne cherche que du mal. Car il avait envoyé vers moi pour avoir mes femmes, mes enfants, mon argent et mon or, et je ne lui avais point refusé.

8 Et tous les anciens et tout le peuple lui dirent: Ne l’écoute pas, et ne consens pas.

9 Il répondit donc aux messagers de Ben-Hadad: Dites au roi, mon seigneur: Tout ce que tu as envoyé dire la première fois à ton serviteur, je le ferai; mais ceci, je ne puis le faire. Et les messagers s’en allèrent et lui rendirent réponse.

10 Mais Ben-Hadad lui renvoya dire: Que les dieux me traitent avec la dernière rigueur, si la poussière de Samarie suffit pour remplir le creux de la main de tout le peuple qui suit mes pas!

11 Mais le roi d’Israël répondit: Dites-lui: Que celui qui revêt l’armure, ne se glorifie pas comme celui qui la quitte!

12 Et quand Ben-Hadad eut entendu cette parole (il buvait alors dans les tentes avec les rois), il dit à ses serviteurs: Prenez position! Et ils prirent position contre la ville.

13 Et voici, un prophète s’approcha d’Achab, roi d’Israël, et dit: Ainsi a dit l’Éternel: Vois-tu toute cette grande multitude? Voici, je vais la livrer aujourd’hui entre tes mains, et tu sauras que je suis l’Éternel.

14 Et Achab dit: Par qui? Et il répondit: Ainsi a dit l’Éternel: Par les valets des gouverneurs des provinces. Et il dit: Qui engagera le combat? Et il lui répondit: Toi.

15 Alors il passa en revue les valets des gouverneurs des provinces, qui furent deux cent trente-deux. Après eux il passa en revue tout le peuple, tous les enfants d’Israël, et ils étaient sept mille.

16 Et ils sortirent en plein midi, lorsque Ben-Hadad buvait et s’enivrait dans les tentes, lui et les trente-deux rois ses auxiliaires.

17 Les valets des gouverneurs des provinces sortirent les premiers; et Ben-Hadad envoya quelques personnes qui lui firent ce rapport: Il est sorti des gens de Samarie.

18 Et il dit: Si c’est pour la paix qu’ils sont sortis, saisissez-les vivants; et, si c’est pour le combat, saisissez-les vivants!

19 Les valets des gouverneurs des provinces sortirent donc de la ville, puis l’armée après eux;

20 Et ils frappèrent chacun son homme, et les Syriens s’enfuirent, et Israël les poursuivit; et Ben-Hadad, roi de Syrie, se sauva sur un cheval avec des cavaliers.

21 Alors le roi d’Israël sortit, et frappa les chevaux et les chars; de sorte qu’il frappa les Syriens d’une grande défaite.

22 Ensuite le prophète s’approcha du roi d’Israël, et lui dit: Va, fortifie-toi; considère et vois ce que tu as à faire; car, l’année révolue, le roi de Syrie montera contre toi.

23 Or les serviteurs du roi de Syrie lui dirent: Leur dieu est un dieu de montagnes, c’est pourquoi ils ont été plus forts que nous; mais combattons contre eux dans la plaine, nous l’emporterons bien sur eux.

24 Fais donc ceci: Ote chacun de ces rois de leur poste, et mets à leur place des capitaines;

25 Puis lève une armée semblable à celle que tu as perdue, et autant de chevaux et autant de chars; et nous combattrons contre eux dans la plaine, et l’on verra si nous ne serons pas plus forts qu’eux. Et il écouta leur avis et fit ainsi.

26 Ainsi, un an après, Ben-Hadad passa les Syriens en revue, et monta à Aphek pour combattre contre Israël.

27 Et les enfants d’Israël furent aussi passés en revue et fournis de vivres; et ils marchèrent à leur rencontre. Les enfants d’Israël campèrent vis-à-vis d’eux, comme deux petits troupeaux de chèvres; mais les Syriens remplissaient le pays.

28 Alors l’homme de Dieu s’approcha, et parla au roi d’Israël en ces termes: Ainsi a dit l’Éternel: Parce que les Syriens ont dit: L’Éternel est un dieu de montagnes et non un dieu de vallées, je livrerai entre tes mains toute cette grande multitude, et vous saurez que je suis l’Éternel.

29 Sept jours durant, ils demeurèrent campés les uns vis-à-vis des autres. Mais au septième jour ils en vinrent aux mains; et les enfants d’Israël frappèrent en un jour cent mille hommes de pied des Syriens;

30 Et le reste s’enfuit dans la ville d’Aphek, où la muraille tomba sur vingt-sept mille hommes qui étaient demeurés de reste. Ben-Hadad aussi s’enfuit, et entra dans la ville, où il se cacha de chambre en chambre.

31 Et ses serviteurs lui dirent: Voici, maintenant nous avons appris que les rois de la maison d’Israël sont des rois cléments; laisse-nous donc mettre des sacs sur nos reins et des cordes à nos têtes, et sortir vers le roi d’Israël; peut-être t’accordera-t-il la vie.

32 Alors ils se ceignirent de sacs autour de leurs reins et de cordes autour de leurs têtes, et vinrent vers le roi d’Israël, et dirent: Ton serviteur Ben-Hadad dit: Je t’en prie, laisse-moi vivre! Et il répondit: Vit-il encore? Il est mon frère.

33 Et ces gens tirèrent de là un bon augure, et ils se hâtèrent de le prendre au mot, et ils dirent: Ben-Hadad est ton frère! Et il dit: Allez, et amenez-le. Ben-Hadad sortit donc vers lui, et il le fit monter sur son char.

34 Et Ben-Hadad lui dit: Je rendrai les villes que mon père avait prises à ton père, et tu te feras des rues dans Damas, comme mon père avait fait dans Samarie. Et moi, répondit Achab, je te renverrai avec ce traité. Il fit donc un traité avec lui, et le laissa aller.

35 Alors un homme d’entre les fils des prophètes dit à son compagnon, sur l’ordre de l’Éternel: Frappe-moi, je te prie; mais il refusa de le frapper.

36 Et il lui dit: Parce que tu n’as pas obéi à la voix de l’Éternel, voici, tu vas te séparer de moi, et le lion te tuera. Quand il se fut séparé d’avec lui, le lion le rencontra et le tua.

37 Il rencontra un autre homme, et dit: Frappe-moi, je te prie. Et l’homme le frappa et le blessa.

38 Et le prophète s’en alla, et se tint sur le chemin du roi, et il se déguisa par un bandeau sur les yeux.

39 Et comme le roi passait, il cria vers le roi, et dit: Ton serviteur était allé au milieu du combat; et voici, quelqu’un s’écartant m’a amené un homme et m’a dit: Garde cet homme; s’il vient à s’échapper, ta vie en répondra, ou tu paieras un talent d’argent.

40 Et il est arrivé, comme ton serviteur était occupé çà et là, que l’homme a disparu. Et le roi d’Israël lui répondit: C’est ta condamnation; tu as prononcé toi-même!

41 Aussitôt cet homme ôta le bandeau de dessus ses yeux, et le roi d’Israël reconnut qu’il était d’entre les prophètes.

42 Et ce prophète lui dit: Ainsi a dit l’Éternel: Parce que tu as laissé aller d’entre tes mains l’homme que j’avais voué à la mort, ta vie répondra pour sa vie et ton peuple pour son peuple.

43 Et le roi d’Israël s’en alla chez lui, chagrin et irrité; et il vint à Samarie.

Krig med arameerna

1 *1 Kung 15:18f, 2 Kung 6:24. Ben-Hadad*20:1Ben-HadadTroligen Ben-Hadad II som efterträtt sin far Ben-Hadad I (15:18). Han kallas i assyriska källor Hadadezer ("stormguden är hjälparen") men är inte identisk med 900-talskungen Hadadezer, Rehobs son (2 Sam 8:3f)., som var kung i Aram, samlade hela sin här. Han hade med sig trettiotvå kungar, hästar och vagnar. Han drog upp och belägrade Samaria och angrep det. 2 Han skickade sändebud in i staden till Israels kung Ahab 3 och lät säga honom: "Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig, och det bästa du har av kvinnor och barn*20:3kvinnor och barnGisslan för att garantera lydkungens samarbetsvillighet. tillhör mig också." 4 Israels kung svarade: "Som du har sagt, min herre och kung: Jag själv och allt jag har tillhör dig."

5 Men sändebuden kom tillbaka och sade: "Så säger Ben-Hadad: Jag har ju sänt bud till dig och låtit säga: Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn ska du ge mig. 6 Vid den här tiden i morgon ska jag sända mina tjänare till dig, för att genomsöka ditt hus och dina tjänares hus. Allt som dina ögon ser på med lust ska de ta med sig och föra bort."

7 *2 Kung 5:7. Då kallade Israels kung till sig alla de äldste i landet och sade: "Lägg märke till och se hur han vill oss ont! När han sände bud till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju inte att ge honom det." 8 Alla de äldste och allt folket sade till honom: "Hör inte på honom och gör honom inte till viljes." 9 Därefter svarade han Ben-Hadads sändebud: "Säg till min herre kungen: Allt som du förra gången sände bud till din tjänare om, det kommer jag att göra. Men det här kan jag inte acceptera." Sändebuden vände tillbaka med det svaret.

10 *2 Kung 6:31. Då sände Ben-Hadad bud till honom och lät säga: "Gudarna får straffa mig både nu och i framtiden om Samarias grus ska räcka till att fylla händerna på allt det folk som följer mig." 11 Men Israels kung svarade: "Säg honom: Den som sätter på sig svärdet ska inte skryta likt den som tar av sig det." 12 Så snart Ben-Hadad hörde det svaret där han satt och drack med kungarna i lägertälten, sade han till sina tjänare: "Gör er redo." Och de gjorde sig redo att anfalla staden.

13 Då kom en profet fram till Ahab, Israels kung, och sade: "Så säger Herren: Ser du hela denna stora massa? Jag ska i dag ge den i din hand, så att du ska inse att det är jag som är Herren." 14 Då frågade Ahab: "Genom vem?" Han svarade: "Så säger Herren: Genom provinshövdingarnas tjänare." Han frågade sedan: "Vem ska börja striden?" Han svarade: "Du själv." 15 Då mönstrade han provinshövdingarnas tjänare, och de var 232. Därefter mönstrade han allt folket, alla Israels män, 7 000 man.

16 Vid middagstiden gick de till anfall, just när Ben-Hadad höll på att berusa sig i lägertälten tillsammans med de trettiotvå kungar som hade kommit för att hjälpa honom. 17 Provinshövdingarnas tjänare drog ut först. De spejare som Ben-Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från Samaria. 18 Då sade han: "Om de dragit ut i fredlig avsikt, så grip dem levande. Och om de har dragit ut till strid, så grip dem också då levande." 19 Men när provinshövdingarnas tjänare och hären som följde dem hade kommit ut ur staden, 20 högg de var och en ner sin man, och arameerna flydde och Israel förföljde dem. Kung Ben-Hadad av Aram kom undan på en häst, tillsammans med några ryttare. 21 Israels kung drog ut och slog både ryttarhären och vagnshären och vållade arameerna ett stort nederlag.

22 Men profeten kom fram till Israels kung och sade till honom: "Stärk nu din ställning och se över vad du bör göra, för nästa år kommer Arams kung åter att dra upp mot dig."

Arameernas andra anfall

23 Den arameiske kungens tjänare sade till honom: "Deras gud är en bergsgud. Därför har de besegrat oss. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så ska vi utan tvivel besegra dem. 24 Gör så här: Avsätt var och en av kungarna från hans plats och insätt ståthållare i deras ställe. 25 Skaffa dig sedan själv en här, lik den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn. Låt oss sedan strida mot dem på slätten, så ska vi säkert besegra dem." Han lyssnade till dem och gjorde så.

26 Nästa år mönstrade Ben-Hadad arameerna och drog upp till Afek*20:26AfekKanske inte Afek på kustslätten (1 Sam 4:1, 29:1) utan en ort längre mot nordost. för att strida mot Israel. 27 Israels barn hade också blivit mönstrade och försetts med livsmedel och tågade därefter mot dem. Israels barn slog läger mitt emot dem, som två små gethjordar, medan arameerna uppfyllde landet.

28 Då kom gudsmannen och sade till Israels kung: "Så säger Herren: Eftersom arameerna har sagt att Herren är en bergens Gud och inte en dalarnas Gud, ska jag ge hela denna stora hop i din hand, för att ni ska inse att jag är Herren." 29 I sju dagar låg de i läger mitt emot varandra. Den sjunde dagen bröt striden ut, och Israels barn slog då på en enda dag 100 000 man fotfolk bland arameerna. 30 *1 Kung 22:25. De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.

31 Då sade hans tjänare till honom: "Vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga kungar. Låt oss därför sätta säcktyg om våra höfter och rep om våra huvuden och överlämna oss åt Israels kung. Kanske låter han dig då få leva." 32 De band säcktyg omkring sina höfter och rep omkring sina huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Ben-Hadad ber: Låt mig få leva!" Han svarade: "Lever han fortfarande? Han är min broder."

33 Männen tog det som ett gott tecken och skyndade sig att svara: "Ben-Hadad är din broder!" Han sade: "Gå och hämta hit honom." Då kom Ben-Hadad ut till honom, och han lät honom stiga upp i sin vagn*20:33lät honom stiga upp i sin vagnSom en jämlike. En underordnad vasall hade fått gå bredvid.. 34 Ben-Hadad sade till honom: "De städer som min far tog från din far ska jag lämna tillbaka.*20:34städer ... lämna tillbakaSe 15:20. Ramot i Gilead återlämnades dock inte (22:3f). Och du ska få inrätta handelskvarter*20:34inrätta handelskvarterEn starkare kungs rättighet. Arameerna byggde senare ett sådant kvarter i staden Dan som grävts ut (jfr 2 Kung 10:33). i Damaskus för din räkning, så som min far fick göra i Samaria." Ahab svarade: "Låt oss ingå ett förbund så ska jag ge dig fri." Och han slöt ett förbund med honom och gav honom fri.

En profet fördömer Ahab

35 En av profetlärjungarna sade på Herrens befallning till en annan: "Slå till mig." Men mannen vägrade att slå honom. 36 *1 Kung 13:24. Då sade han till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens röst, ska ett lejon slå ner dig när du går ifrån mig." Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett lejon emot honom och dödade honom.

37 Sedan träffade han en annan man och sade: "Slå till mig." Och mannen slog honom så att det uppstod sår. 38 Därefter gick profeten och ställde sig i kungens väg. Han hade gjort sig oigenkännlig genom att sätta en bindel över ögonen. 39 När kungen kom förbi, ropade han till kungen: "Din tjänare gav sig ut mitt i striden, då en man plötsligt kom och förde en annan man till mig och sade: Vakta den här mannen. Om han kommer bort ska det gå för dig som det skulle ha gått för honom, eller också måste du betala en talent*20:39en talentCa 30 kg silver, mer än vad en arbetare kunde tjäna ihop under ett helt liv. silver. 40 *2 Sam 12:7. Medan din tjänare hade att göra än här och än där, kom mannen undan." Israels kung sade till honom: "Din dom är given. Du har själv fällt den."

41 Då tog han snabbt bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom och såg att han var en av profeterna. 42 *1 Sam 15:3, 9, 1 Kung 22:34. Han sade till kungen: "Så säger Herren: Därför att du släppte mannen som jag hade vigt åt förintelse ur din hand, ska det gå för dig som det skulle ha gått för honom, och ditt folk som det har gått hans folk." 43 *1 Kung 21:4. Israels kung begav sig då hem. Missmodig och arg kom han till Samaria.