2 Samuel 12

1 Et l’Éternel envoya Nathan vers David; et il vint à lui et lui dit: Il y avait deux hommes dans une ville, l’un riche et l’autre pauvre.

2 Le riche avait du gros et du menu bétail en fort grande abondance.

3 Mais le pauvre n’avait rien du tout, qu’une petite brebis qu’il avait achetée et nourrie, et qui avait grandi chez lui et avec ses enfants, mangeant de ses morceaux, buvant de sa coupe et dormant dans son sein; et elle était comme sa fille.

4 Mais un voyageur étant venu chez cet homme riche, il a épargné son gros et son menu bétail, et n’en a point apprêté au passant qui était venu chez lui; mais il a pris la brebis de l’homme pauvre, et l’a apprêtée pour l’homme qui était venu chez lui.

5 Alors la colère de David s’embrasa fort contre cet homme; et il dit à Nathan: L’Éternel est vivant! l’homme qui a fait cela est digne de mort.

6 Et pour cette brebis il en rendra quatre, puisqu’il a fait cela et qu’il a été sans pitié.

7 Alors Nathan dit à David: Tu es cet homme-là! Ainsi dit l’Éternel, le Dieu d’Israël: Je t’ai oint pour roi sur Israël, et je t’ai délivré de la main de Saül;

8 Je t’ai même donné la maison de ton seigneur, et les femmes de ton seigneur dans ton sein, et je t’ai donné la maison d’Israël et de Juda, et si c’était peu, je t’eusse ajouté telle et telle chose.

9 Pourquoi donc as-tu méprisé la parole de l’Éternel, en faisant ce qui lui déplaît? Tu as frappé de l’épée Urie, le Héthien; tu as pris sa femme pour en faire ta femme, et lui, tu l’as tué par l’épée des enfants d’Ammon.

10 Et maintenant, l’épée ne s’éloignera jamais de ta maison, parce que tu m’as méprisé, et que tu as enlevé la femme d’Urie, le Héthien, afin qu’elle fût ta femme.

11 Ainsi dit l’Éternel: Voici, je vais faire sortir de ta propre maison le malheur contre toi; je prendrai tes femmes sous tes yeux, et je les donnerai à un de tes proches, et il couchera avec tes femmes, à la vue de ce soleil.

12 Car tu l’as fait en secret; mais moi je le ferai en présence de tout Israël et à la face du soleil.

13 Alors David dit à Nathan: J’ai péché contre l’Éternel! Et Nathan dit à David: Aussi l’Éternel a fait passer ton péché; tu ne mourras point;

14 Toutefois, parce qu’en cela tu as donné occasion aux ennemis de l’Éternel de blasphémer, le fils qui t’est né mourra certainement.

15 Et Nathan retourna dans sa maison. Et l’Éternel frappa l’enfant que la femme d’Urie avait enfanté à David, et il devint fort malade;

16 Et David pria Dieu pour l’enfant, et David jeûna; puis il rentra et passa la nuit couché sur la terre.

17 Et les anciens de sa maison se levèrent et vinrent vers lui pour le faire lever de terre; mais il ne le voulut point, et ne mangea point avec eux.

18 Et le septième jour l’enfant mourut, et les serviteurs de David craignaient de lui faire savoir que l’enfant était mort; car ils disaient: Quand l’enfant était en vie, nous lui avons parlé, et il n’a point écouté notre voix; comment donc lui dirions-nous que l’enfant est mort? Il ferait bien pis encore.

19 Mais David aperçut que ses serviteurs parlaient tout bas, et il comprit que l’enfant était mort; et David dit à ses serviteurs: L’enfant est-il mort? Ils répondirent: Il est mort.

20 Alors David se leva de terre, se lava, s’oignit, et changea de vêtements; et il entra dans la maison de l’Éternel, et se prosterna. Puis il revint dans sa maison; il demanda de la nourriture qu’on lui présenta, et il mangea.

21 Et ses serviteurs lui dirent: Qu’est-ce donc que tu fais? Tu as jeûné et pleuré pour l’enfant, lorsqu’il était encore en vie; et quand l’enfant est mort, tu te lèves, et tu prends de la nourriture?

22 Mais il dit: Quand l’enfant était encore en vie, j’ai jeûné et j’ai pleuré; car je disais: Qui sait si l’Éternel n’aura point pitié de moi, et si l’enfant ne vivra point?

23 Mais maintenant qu’il est mort, pourquoi jeûnerais-je? Pourrais-je le faire revenir? Je m’en irai vers lui, mais lui ne reviendra pas vers moi.

24 Et David consola sa femme Bath-Shéba; et il vint vers elle, et coucha avec elle; et elle enfanta un fils qu’il nomma Salomon.

25 Et l’Éternel l’aima; et il envoya Nathan, le prophète, qui lui donna le nom de Jédidia (aimé de l’Éternel), à cause de l’Éternel.

26 Or Joab faisait la guerre contre Rabba des enfants d’Ammon, et il prit la ville royale.

27 Alors Joab envoya des messagers vers David, pour lui dire: J’ai attaqué Rabba, et même j’ai pris la ville des eaux.

28 Maintenant donc assemble le reste du peuple, et campe contre la ville et prends-la, de peur que je ne prenne la ville et qu’on ne l’appelle de mon nom.

29 David assembla donc tout le peuple; il marcha contre Rabba, combattit contre elle et la prit.

30 Et il enleva la couronne de leur roi de dessus sa tête; elle était d’or avec des pierres précieuses, et pesait un talent; et on la mit sur la tête de David. Il emmena aussi de la ville un fort grand butin.

31 Et il fit sortir le peuple qui y était, et le mit sous des scies, sous des herses de fer et sous des haches de fer, et les fit passer par un four à briques; il en fit ainsi à toutes les villes des enfants d’Ammon. Puis David s’en retourna à Jérusalem avec tout le peuple.

Natans strafftal och Davids ånger

1 Herren sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. 2 Den rike hade får och boskap i stor mängd. 3 Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödbit och drack ur hans bägare och låg i hans famn, och det var som en dotter för honom. 4 Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då ville han inte ta av sina egna får och kor för att tillaga åt den resande som kom till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillagade det åt mannen som kom till honom."

5 David blev alldeles rasande på den mannen, och han sade till Natan: "Så sant Herren lever: Den mannen som gjorde det förtjänar döden! 6 *2 Mos 22:1. Lammet ska han ersätta fyrdubbelt*12:6fyrdubbeltDet lagstadgade straffet för en boskapstjuv (2 Mos 22:1). Andra handskrifter (Septuaginta): "sjudubbelt"., för att han gjorde så där och var så obarmhärtig."

7 *1 Sam 16:1, 13. Då sade Natan till David: "Du är den mannen! Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel, och jag räddade dig ur Sauls hand. 8 Jag gav dig din herres hus och lade din herres hustrur i din famn. Jag gav dig Israels och Juda hus. Och om det hade varit för lite skulle jag ha gett dig ännu mer. 9 *2 Sam 11:15f, 27. Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Du har dödat hetiten Uria med svärd och tagit hans hustru till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd.

10 Nu ska svärdet aldrig vika från ditt hus, eftersom du föraktade mig och tog hetiten Urias hustru till hustru åt dig. 11 *5 Mos 28:30, 2 Sam 13:1f, 15:1f, 16:22, 18:9f, 1 Kung 1:5f. Så säger Herren: Jag ska sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag ska ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han ska ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen.*12:11ta dina hustrur ... ge dem åt en annanProfetian uppfylls i 16:22.12 Du har gjort det i hemlighet, men jag ska låta det ske inför hela Israel mitt på ljusa dagen."

13 *Ps 51:1f. Då sade David till Natan: "Jag har syndat*12:13Jag har syndatVid detta tillfälle skrev David Ps 51, enligt dess överskrift. mot Herren." Natan sade till David: "Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö. 14 *2 Sam 11:27. Men eftersom du genom denna handling har fått Herrens fiender att förakta honom, måste sonen som har fötts åt dig dö."

Davids son dör

15 Så gick Natan hem igen. Och Herren lät barnet som Urias hustru hade fött åt David drabbas av en svår sjukdom. 16 David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken. 17 Då kom de äldste i hans hus upp till honom för att få honom att resa sig från marken. Men han ville inte, och han åt inte heller något med dem.

18 På sjunde dagen dog barnet. Davids tjänare var rädda för att berätta för honom att barnet hade dött. De tänkte: "När vi talade till honom medan barnet levde, ville han inte lyssna till oss. Hur kan vi då säga till honom att barnet har dött? Han kan göra något förfärligt." 19 Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra förstod han att barnet hade dött. David frågade då sina tjänare: "Har barnet dött?" De svarade: "Ja."

20 Då reste sig David från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. När han kom hem igen bad han att de skulle sätta fram mat åt honom, och han åt. 21 Då sade hans tjänare till honom: "Varför gör du så här? Medan barnet levde fastade du och grät, men när barnet har dött stiger du upp och äter." 22 Han svarade: "Så länge barnet levde fastade jag och grät, för jag tänkte: Vem vet, kanske förbarmar sig Herren över mig och låter barnet leva. 23 Men nu när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen? Jag kommer att gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig."

Salomos födelse

24 *1 Krön 3:5, 22:9, Matt 1:6. David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg med henne. Hon födde en son, och han gav*12:24han gavAndra handskrifter: "hon gav". Namnet Salomo betyder "hans frid". honom namnet Salomo. Herren älskade honom 25 och sände ett budskap med profeten Natan. Och han kallade honom Jedidja*12:25JedidjaBetyder "Herrens älskade". för Herrens skull.

David erövrar Rabba

26 *2 Sam 11:1, 1 Krön 20:1. Joab angrep Rabba i ammoniternas land och intog kungastaden. 27 Sedan sände han bud till David och lät säga: "Jag har angripit Rabba och har också intagit Vattenstaden*12:27intagit VattenstadenUtan sin vattenförsörjning kunde Rabba inte hålla ut länge.. 28 Samla nu resten av hären och belägra staden och inta den, annars blir det jag som intar staden och den blir uppkallad efter mig." 29 Då samlade David hela hären och tågade mot Rabba och angrep och intog det. 30 Han tog kronan från huvudet på deras kung*12:30deras kungAnnan översättning: "Milkom" (ammoniternas avgud, 1 Kung 11:5).. Den vägde en talent*12:30en talentCa 30 kg. Enligt en tolkning sattes endast ädelstenen på Davids huvud. guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort. 31 Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och järnyxor eller vid tegelugnarna. Så gjorde han med alla ammoniternas städer. Sedan vände David och allt folket tillbaka till Jerusalem.