2 Reis 6

1 Or, les fils des prophètes dirent à Élisée: Voici, le lieu où nous sommes assis devant toi est trop étroit pour nous.

2 Allons-nous-en jusqu’au Jourdain; et nous prendrons là chacun une pièce de bois, et nous y bâtirons une demeure.

3 Il répondit: Allez. Et l’un d’eux dit: Veuille, je te prie, venir avec tes serviteurs. Et il répondit: J’irai.

4 Il s’en alla donc avec eux; et ils vinrent au Jourdain, et coupèrent du bois.

5 Mais comme l’un d’entre eux abattait une pièce de bois, il arriva que le fer tomba dans l’eau; et il s’écria et dit: Hélas, mon seigneur! Et encore il était emprunté!

6 Et l’homme de Dieu dit: Où est-il tombé? Et il lui montra l’endroit. Alors Élisée coupa un morceau de bois et le jeta là, et fit surnager le fer; et il dit: Ramasse-le.

7 Et il étendit la main et le prit.

8 Or le roi de Syrie, faisant la guerre à Israël, tenait conseil avec ses serviteurs, disant: Mon camp sera dans tel lieu.

9 Mais l’homme de Dieu envoyait dire au roi d’Israël: Garde-toi de négliger ce lieu; car les Syriens y descendent.

10 Et le roi d’Israël envoyait vers le lieu au sujet duquel l’homme de Dieu lui avait parlé et l’avait averti, et il y était sur ses gardes; cela se fit plus d’une et de deux fois.

11 Et le coeur du roi de Syrie en fut troublé; et il appela ses serviteurs, et leur dit: Ne me découvrirez-vous pas lequel des nôtres est pour le roi d’Israël?

12 Et l’un de ses serviteurs lui dit: Il n’y en a point, ô roi, mon seigneur; mais Élisée, le prophète qui est en Israël, déclare au roi d’Israël les paroles mêmes que tu dis dans la chambre où tu couches.

13 Alors il dit: Allez, voyez où il est; et je l’enverrai prendre. Et on lui fit ce rapport: Voici, il est à Dothan.

14 Et il y envoya des chevaux, des chars et une troupe considérable, qui arrivèrent de nuit et environnèrent la ville.

15 Or le serviteur de l’homme de Dieu se leva de grand matin, et sortit; et voici, des troupes, avec des chevaux et des chars, environnaient la ville. Et son serviteur lui dit: Hélas! mon seigneur, comment ferons-nous?

16 Élisée répondit: Ne crains point; car ceux qui sont avec nous sont en plus grand nombre que ceux qui sont avec eux.

17 Et Élisée pria et dit: O Éternel, daigne ouvrir ses yeux et qu’il voie! Et l’Éternel ouvrit les yeux du serviteur, et il vit; et voici, la montagne était pleine de chevaux et de chars de feu, autour d’Élisée.

18 Cependant les Syriens descendirent vers Élisée; alors il pria l’Éternel et dit: Veuille frapper ces gens d’aveuglement. Et Dieu les frappa d’aveuglement, selon la parole d’Élisée.

19 Et Élisée leur dit: Ce n’est pas ici le chemin et ce n’est pas ici la ville. Suivez-moi; et je vous mènerai vers l’homme que vous cherchez. Et il les mena à Samarie.

20 Et, quand ils furent entrés dans Samarie, Élisée dit: O Éternel, ouvre leurs yeux et qu’ils voient! Et l’Éternel ouvrit leurs yeux, et ils virent; et voici, ils étaient au milieu de Samarie.

21 Et dès que le roi d’Israël les vit, il dit à Élisée: Mon père, frapperai-je, frapperai-je?

22 Et Élisée répondit: Tu ne frapperas point. Ceux que tu fais prisonniers, les frappes-tu de ton épée et de ton arc? Mets du pain et de l’eau devant eux; qu’ils mangent et boivent, et s’en aillent vers leur seigneur.

23 Et le roi leur fit grande chère; ils mangèrent et burent; puis il les renvoya, et ils s’en allèrent vers leur seigneur. Depuis ce temps-là, les troupes des Syriens ne revinrent plus au pays d’Israël.

24 Mais, après ces choses, il arriva que Ben-Hadad, roi de Syrie, assembla toute son armée, monta et assiégea Samarie.

25 Et il y eut une grande famine dans Samarie; et voici, elle était serrée de si près que la tête d’un âne se vendait quatre-vingts sicles d’argent, et le quart d’un kab de fiente de pigeon, cinq sicles d’argent.

26 Et, comme le roi d’Israël passait sur la muraille, une femme lui cria et lui dit: O roi, mon seigneur, secours-moi!

27 Et il dit: Si l’Éternel ne te secourt pas, d’où te secourrais-je? Serait-ce de l’aire ou du pressoir?

28 Puis le roi lui dit: Qu’as-tu? Et elle dit: Cette femme-là m’a dit: Donne ton fils, et mangeons-le aujourd’hui; et demain nous mangerons le mien.

29 Ainsi nous avons fait cuire mon fils, et nous l’avons mangé; et, le jour suivant, je lui ai dit: Donne ton fils, et mangeons-le.

30 Mais elle a caché son fils. Et dès que le roi eut entendu les paroles de cette femme, il déchira ses vêtements; il passait alors sur la muraille, et le peuple vit qu’il avait en dessous un sac sur son corps.

31 Et il dit: Que Dieu me traite avec la dernière rigueur, si la tête d’Élisée, fils de Shaphat, reste aujourd’hui sur lui!

32 Or, Élisée étant assis dans sa maison et les anciens étant assis avec lui, le roi envoya un homme devant lui. Mais, avant que le messager fût arrivé, Élisée dit aux anciens: Voyez-vous que ce fils de meurtrier envoie quelqu’un pour m’ôter la tête? Lorsque le messager entrera, ayez soin de fermer la porte, et de le retenir à la porte. Entendez-vous le bruit des pas de son maître qui le suit?

33 Comme il leur parlait encore, voici, le messager descendit vers lui, et dit: Voici, ce mal vient de l’Éternel; qu’ai-je plus à attendre de l’Éternel?

Elisha och den tappade yxan

1 Profetlärjungarna sade till Elisha: "Rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. 2 Så låt oss gå till Jordan*6:2JordanUnder gammaltestamentlig tid var Jordandalen tätbevuxen (Jer 12:5). och hämta varsin timmerstock därifrån, så kan vi där bygga oss ett annat hus där vi kan vara." Han svarade: "Gå ni." 3 Men en av dem sade: "Jag ber dig: Kom med dina tjänare!" Han svarade: "Ja, jag kommer med." 4 Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.

5 Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxjärnet*6:5yxjärnetUnder tidig järnålder (800-tal f Kr) var järnredskap fortfarande dyra och värdefulla. i vattnet. Då skrek han till och sade: "O, min herre! Yxan var lånad." 6 Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Han visade honom stället. Elisha högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. 7 Sedan sade han: "Ta nu upp det." Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

8 Arams kung låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen ska jag slå läger", 9 sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: "Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där." 10 Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angett för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

11 Kungen av Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?" 12 Då svarade en av hans tjänare: "Så är det inte, min herre kung. Men Elisha, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare." 13 Han sade: "Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom." Man berättade då för honom att han var i Dotan*6:13DotanStad ca 1,5 mil norr om Samaria med goda betesmarker (1 Mos 37:17).. 14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom på natten och omringade staden.

15 När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad ska vi ta oss till?" 16 *2 Krön 32:7, Rom 8:31, 1 Joh 4:4. Han svarade: "Var inte rädd! De som är med oss är fler än de som är med dem." 17 *1 Mos 32:1f, 2 Kung 2:11f, 13:14, Ps 34:8, 68:18. Och Elisha bad: "Herre, öppna hans ögon så att han ser." Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.

18 *1 Mos 19:11. När arameerna drog ner mot honom bad Elisha till Herren och sade: "Slå detta folk med blindhet." Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisha hade bett. 19 Elisha sade då till dem: "Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så ska jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem till Samaria.

20 Men när de kom till Samaria, sade Elisha: "Herre, öppna deras ögon så att de ser." Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. 21 När Israels kung såg dem, sade han till Elisha: "Ska jag hugga ner dem, min fader? Ska jag hugga ner dem?" 22 *Ords 25:21, Rom 12:20. Han svarade honom: "Du ska inte hugga ner dem. Hugger du ner dem du har tillfångatagit med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka*6:22äta och drickaFörknippades med fredsfördrag (jfr 1 Mos 26:30, 31:46). och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen." 23 Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

24 Därefter samlade Arams kung Ben-Hadad hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. 25 Det blev svår svält i Samaria. De belägrade det ända tills ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver*6:25åttio siklar silverDrygt 800 gram, flera årslöner. och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver*6:25en fjärdedels kab … fem siklar silverEn tredjedels liter kostade 50 gram silver, flera månadslöner..

26 Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: "Min herre och kung, hjälp mig!" 27 Han svarade: "Hjälper inte Herren dig, varifrån ska då jag få hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?" 28 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:57, Klag 4:10. Och kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: Ta hit din son, så äter vi honom i dag och min son i morgon. 29 Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Ta nu hit din son, så äter vi honom. Men då gömde hon sin son." 30 *1 Kung 21:27. När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. 31 *1 Kung 19:2. Och han sade: "Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om Elishas, Shafats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag."

32 *1 Kung 19:10, 14, 21:10, 13, 19. Elisha satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram sade Elisha till de äldste: "Ser ni hur den mördarsonen skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger dörren och spärrar vägen för honom med den när sändebudet kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom." 33 *1 Kung 21:19. Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: "Detta onda är från Herren. Varför skulle jag hoppas mer på Herren?"