Hebreus 4

1 Craignons donc que quelqu’un d’entre vous, venant à négliger la promesse d’entrer dans son repos, ne s’en trouve exclu.

2 Car elle nous a été annoncée aussi bien qu’à eux; mais cette parole ne leur servit de rien, parce que ceux qui l’ouïrent, n’y ajoutèrent point de foi.

3 Pour nous qui avons cru, nous entrerons dans le repos, suivant ce qu’il a dit: C’est pourquoi j’ai juré dans ma colère: Si jamais ils entrent dans mon repos; et cela après avoir achevé l’ouvrage de la création du monde.

4 Car l’Ecriture parle ainsi en quelque endroit, touchant le septième jour: Dieu se reposa le septième jour, après avoir achevé tous ses ouvrages.

5 Et encore dans cet autre endroit: S’ils entrent dans mon repos.

6 Puis donc que quelques-uns doivent y entrer, et que ceux à qui il avait été premièrement annoncé, n’y entrèrent pas, à cause de leur incrédulité;

7 Il détermine de nouveau un certain jour, par ce mot: Aujourd’hui, disant par David, si longtemps après, comme il a été dit ci-devant: Aujourd’hui, si vous entendez sa voix, n’endurcissez point vos cœurs.

8 Car si Josué les eût introduits dans le repos, Dieu ne parlerait pas après cela d’un autre jour.

9 Il reste donc encore un repos pour le peuple de Dieu.

10 Car celui qui est entré dans son repos, se repose après ses œuvres, comme Dieu se reposa après avoir achevé les siennes.

11 Efforçons-nous donc d’entrer dans ce repos, de peur que quelqu’un de nous ne tombe dans une semblable rébellion.

12 Car la parole de Dieu est vivante et efficace, et plus pénétrante qu’aucune épée à deux tranchants; elle atteint jusqu’au fond de l’âme et de l’esprit, des jointures et des mœlles, et elle juge des pensées et des intentions du cœur;

13 Et il n’y a aucune créature qui soit cachée devant lui, mais toutes choses sont nues et entièrement découvertes aux yeux de celui auquel nous devons rendre compte.

14 Puis donc que nous avons un grand et souverain Sacrificateur, Jésus, le Fils de Dieu, qui est entré dans les cieux, demeurons fermes dans notre profession.

15 Car nous n’avons pas un souverain Sacrificateur qui ne puisse compatir à nos infirmités, puisqu il a été tenté de même que nous en toutes choses, si l’on en excepte le péché.

16 Allons donc avec confiance au trône de grâce, afin d’obtenir miséricorde et de trouver grâce, pour être secourus dans le temps convenable.

En sabbatsvila för Guds folk

1 När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2 Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det*4:2detAndra handskrifter: "de" (de otroende). inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede:De ska aldrig komma in i min vila.*4:3 Ps 95:11. Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, 4 för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.*4:4 1 Mos 2:2.5 Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.*4:5Ps 95:11.

6 *Hebr 3:18f. Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. 7 Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.*4:7 Ps 95:8.8 *5 Mos 31:7, Jos 22:4. För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.

9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 10 *Upp 14:13. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

12 *Jes 49:2, Jer 23:29, Ef 6:17, Upp 1:16. Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. 13 *Ps 139:1f. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat*4:13blottatOrdagrant: "halsat", på rygg med blottad strupe. för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.

Den fullkomlige översteprästen

14 *Hebr 3:1, 7:26, 9:11, 10:23. När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15 *Jes 53:9, Joh 8:46, Hebr 2:17f. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 16 *Rom 5:2, Ef 3:12, Hebr 10:19f. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.