Hebreus 12

1 Nous donc aussi, puisque nous sommes environnés d’une si grande nuée de témoins, rejetant tout fardeau, et le péché qui nous enveloppe aisément, poursuivons constamment la course qui nous est proposée,

2 Regardant à Jésus, le chef et le consommateur de la foi, qui, à cause de la joie qui lui était proposée, a souffert la croix, méprisant l’ignominie, et s’est assis à la droite du trône de Dieu.

3 C’est pourquoi, considérez bien celui qui a souffert une si grande contradiction des pécheurs, afin que vous ne vous abattiez pas en perdant courage.

4 Vous n’avez pas encore résisté jusqu’au sang, en combattant contre le péché.

5 Et vous avez oublié l’exhortation qui vous dit, comme à des enfants de Dieu: Mon enfant, ne méprise pas le châtiment du Seigneur, et ne perds point courage, lorsqu’il te reprend;

6 Car le Seigneur châtie celui qu’il aime, et il frappe de ses verges tous ceux qu’il reconnaît pour ses enfants.

7 Si vous souffrez le châtiment, Dieu vous traite comme ses enfants; car quel est l’enfant que son père ne châtie pas?

8 Mais si vous êtes exempts du châtiment auquel tous les autres ont part, vous êtes donc des bâtards, et non des enfants légitimes.

9 Et puisque nos pères selon la chair nous ont châtiés, et que nous avons eu du respect pour eux, ne serons-nous pas beaucoup plus soumis au Père des esprits, pour avoir la vie?

10 Car quant à nos pères, ils nous châtiaient pour un eu de temps, comme ils le trouvaient bon; mais Dieu nous châtie pour notre profit, afin de nous rendre participants de sa sainteté.

11 I1 est vrai que tout châtiment semble d’abord un sujet de tristesse, et non pas de joie; mais il produit ensuite un fruit paisible de justice à ceux qui ont été ainsi exercés.

12 Fortifiez donc vos mains qui sont affaiblies, et vos genoux qui sont relâchés;

13 Et faites à vos pieds un chemin droit, afin que ce qui cloche ne se dévoie pas tout à fait, mais que plutôt il se rétablisse

14 Recherchez la paix avec tout le monde, et la sanctification, sans laquelle personne ne verra le Seigneur;

15 Prenant garde que personne ne se prive de la grâce de Dieu; et que quelque racine d’amertume poussant en haut, ne sous trouble, et que plusieurs n’en soient infectés.

16 Qu’il n’y ait point d’impur, ni de profane comme Esaü, qui, pour un mets, vendit son droit d’aînesse.

17 Car vous savez que même après cela, voulant hériter la bénédiction de son père, il fut rejeté, car il ne put trouver le moyen de le faire changer de résolution, quoiqu’il le demandât avec larmes.

18 Car vous ne vous êtes pas approchés de la montagne qu’on pouvait toucher avec la main, ni du feu brûlant, ni de la nuée épaisse, ni de l’obscurité, ni de la tempête,

19 Ni du bruit de la trompette, ni de la voix qui parlait, et qui était telle que ceux qui l’entendirent, prièrent que la parole ne leur fût plus adessée.

20 Car ils ne pouvaient supporter ce qui était ordonné, que si même une bête touchait la montagne, elle serait lapidée ou percée d’un dard.

21 Et ce qui paraissait était si terrible, que Moïse même dit: Je suis effrayé et tout tremblant.

22 Mais vous êtes venus à la montagne de Sion, à la cité du Dieu vivant, à la Jérusalem céleste, aux milliers d’anges;

23 A l’assemblée et à l’Eglise des premiers-nés, qui sont écrits dans les cieux; à Dieu qui est le juge de tous; aux esprits des justes qui sont parvenus à la perfection;

24 Et à Jésus, le Médiateur de la nouvelle alliance, et au sang de l’aspersion, qui prononce de meilleures choses que celui d’Abel.

25 Prenez garde de ne pas mépriser celui qui vous parle; car si ceux qui méprisaient celui qui parlait de la part de Dieu sur la terre, ne sont point échappés, nous serons punis beaucoup plus, si nous nous détournons de celui qui nous parle des cieux;

26 De qui la voix ébranla alors la terre, et qui maintenant a fait cette promesse. Encore une fois, j’ébranlerai non-seulement la terre, mais aussi le ciel.

27 Or, ces mots: Encore une fois, marquent l’abolition des choses muables, comme n’ayant été faites que pour faire place à celles qui sont immuables et qui subsisteront toujours.

28 C’est pourquoi, embrassant le royaume qui ne peut être ébranlé, conservons la grâce par laquelle nous puissions servir Dieu d’une manière qui lui soit agréable, avec respect et avec crainte;

29 Car notre Dieu est aussi un feu consumant.

Maning till uthållighet

1 *1 Kor 9:24, Fil 3:13f, 1 Petr 2:1. När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 2 *Hebr 1:3, 2:10. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå*12:2För att nåAnnan översättning: "I stället för" (att slippa lidandets väg genom att ta sig jordisk makt, jfr Matt 4:8f). den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 3 *Luk 2:34, Gal 6:9. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 *Job 5:17, Upp 3:19. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

Min son, förakta inte Herrens fostran

och tappa inte modet

när han tuktar dig,

6 för den Herren älskar tuktar han

och han agar var son

han har kär.*12:5f Ords 3:11f.

7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 *4 Mos 16:22, 27:16, Upp 22:6. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 *2 Kor 4:17, Jak 3:17f. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 *Jes 35:3. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 *Ords 4:26.Gör stigarna raka för era fötter*12:13 Ords 4:26., så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 *Ps 34:15, Matt 5:8f, Rom 12:18, 2 Tim 2:22. Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 *5 Mos 29:18, 2 Kor 6:1, Hebr 3:12. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 *1 Mos 25:33f. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt*12:16förstfödslorättDen äldste sonen fick en privilegierad ställning och blev vid faderns död familjens överhuvud. för ett enda mål mat. 17 *1 Mos 27:30f. Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig*12:17ändra sigAnnan översättning: "ändra sitt sinne", "omvända sig"., trots att han sökte välsignelsen under tårar.

18 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 4:11, 5:22f. Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 *2 Mos 20:18f, 5 Mos 4:12. till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.*12:20 2 Mos 19:12f.21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.*12:215 Mos 9:19.

22 *2 Sam 5:6f, Jes 2:2f, Gal 4:26, Hebr 11:10, Upp 3:12. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 *Luk 10:20. till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 *2 Mos 24:6f, Hebr 8:6f, 9:17f, 1 Petr 1:2. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet*12:24det renande blodetOrdagrant: "bestänkelseblodet" (jfr Hebr 9:13f). som talar starkare än Abels blod.

25 *Hebr 3:12, 10:28f. Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.*12:26 Hagg 2:7f.27 *Ps 102:26f, Matt 24:35. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

28 *Fil 2:12. När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 *5 Mos 4:24, 9:3, Jes 33:14. för vår Gud är en förtärande eld.