1 La Parole était au commencement, la Parole était avec Dieu, et cette parole était Dieu.
2 Elle était au commencement avec Dieu.
3 Toutes choses ont été faites par elle, et rien de ce qui a été fait, n’a été fait sans elle.
4 C’est en elle qu’était la vie, et la vie était la lumière des hommes.
5 Et la lumière luit dans les ténèbres, et les ténèbres ne l’ont point reçue.
6 Il y eut un homme, appelé Jean, qui fut envoyé de Dieu.
7 Il vint pour être témoin et pour rendre témoignage de la lumière, afin que tous crussent par lui.
8 Il n’était pas lui-même la lumière, mais il était envoyé pour rendre témoignage à la lumière.
9 C’était la véritable lumière qui éclaire tous les hommes, en venant au monde.
10 Elle était dans le monde, et le monde a été fait par elle; mais le monde ne l’a pas connue.
11 Il est venu chez soi; et les siens ne l’ont point reçu.
12 Mais à tous ceux qui l’ont reçu, il leur a donné le droit d’être faits enfants de Dieu, savoir, à ceux qui croient en son nom;
13 Qui ne sont point nés du sang, ni de la volonté de la chair, ni de la volonté de l’homme, mais qui sont nés de Dieu.
14 Et la Parole a été faite chair, et a habité parmi nous, pleine de grâce et de vérité et nous avons vu sa gloire, une gloire telle qu’est celle du Fils unique venu du Père.
15 C’est de lui que Jean rendait témoignage, lorsqu’il criait: C’est ici celui dont je disais: Celui qui vient après moi m’est préféré, parce qu’il est plus grand que moi.
16 Et nous avons tous reçu de sa plénitude, et grâce sur grâce.
17 Car la loi a été donnée par Moïse, mais la grâce et la vérité sont venues par Jésus-Christ.
18 Personne ne vit jamais Dieu; le Fils unique, qui est dans le sein du Père, est celui qui nous l’a fait connaître.
19 C’est ici le témoignage que Jean rendit, lorsque les Juifs envoyèrent de Jérusalem des sacrificateurs et des Lévites, pour lui demander: Qui es-tu?
20 Il le confessa, et ne le désavoua point; il le confessa en disant: Je ne suis point le Christ.
21 Qu’es-tu donc, lui demandèrent-ils? Es-tu Elie? Et il dit: Je ne le suis point. Es-tu le prophète? Et il répondit: Non.
22 Ils lui dirent: Qui es-tu donc? afin que nous rendions réponse à ceux qui nous ont envoyés. Que dis-tu de toi-même?
23 Il dit: Je suis la voix de celui qui crie dans le désert: Aplanissez le chemin du Seigneur, comme a dit le prophète Esaïe.
24 Or, ceux qui avaient été envoyés vers lui, étaient d’entre les Pharisiens.
25 Ils lui demandèrent encore: Pourquoi donc baptises-tu, si tu n’es point le Christ, ni Elie, ni le prophète?
26 Jean leur répondit et leur dit: Pour moi, je baptise d’eau, mais il y a un homme au milieu de vous, que vous ne connaissez point.
27 C’est celui qui vient après moi, qui m’est préféré, et je ne suis pas digne de délier la courroie de ses souliers.
28 Ces choses se passèrent à Béthabara, au delà du Jourdain, où Jean baptisait.
29 Le lendemain, Jean vit Jésus qui venait à lui, et il dit: Voici l’agneau de Dieu, qui ôte le péché du monde.
30 C’est celui dont je disais: Il vient après moi un homme qui m’est préféré, car il est plus grand que moi.
31 Et pour moi, je ne le connaissais pas, mais je suis venu baptiser d’eau, afin qu’il soit manifesté à Israël.
32 Jean rendit encore ce témoignage, et dit: J’ai vu l’Esprit descendre du ciel comme une colombe, et il s’est arrêté sur lui.
33 Pour moi, je ne le connaissais pas; mais celui qui m’a envoyé baptiser d’eau, m’avait dit: Celui sur qui tu verras l’Esprit descendre et s’arrêter, c’est celui qui baptise du Saint-Esprit.
34 Et je l’ai vu, et j’ai rendu témoignage que c’est lui qui est le Fils de Dieu.
35 Le lendemain, Jean étant encore là avec deux de ses disciples,
36 Et voyant Jésus qui marchait, il dit: Voilà l’agneau de Dieu.
37 Et ses deux disciples, l’ayant ouï parler ainsi, suivirent Jésus.
38 Jésus s’étant retourné, et voyant qu’ils le suivaient, il leur dit: Que cherchez-vous? Ils lui répondirent: Rabbi (c’est-à-dire maître), où demeures-tu?
39 Il leur dit: Venez et voyez. Ils y allèrent et virent où il logeait, et ils demeurèrent avec lui ce jour-là, car il était environ la dixième heure du jour.
40 André, frère de Simon Pierre, était l’un des deux qui avaient entendu ce que Jean disait, et qui avaient suivi Jésus.
41 Celui-ci trouva le premier Simon son frère, et lui dit: Nous avons trouvé le Messie (c’est-à-dire le Christ).
42 Et il l’amena à Jésus. Jésus l’ayant regardé, lui dit: Tu es Simon, fils de Jona; tu seras appelé Céphas (c’est-à-dire Pierre).
43 Le lendemain, Jésus voulut s’en aller en Galilée, et il trouva Philippe et lui dit: Suis-moi.
44 Or, Philippe était de Bethsaïda, qui était aussi la ville d’André et de Pierre.
45 Philippe rencontra Nathanaël et lui dit: Nous avons trouvé celui de qui Moïse a écrit dans la loi, et dont les prophètes ont parlé; c’est Jésus de Nazareth, le fils de Joseph.
46 Nathanaël lui dit: Peut-il venir quelque chose de bon de Nazareth? Philippe lui dit: Viens et vois.
47 Jésus, voyant venir Nathanaël, dit de lui: Voici un véritable Israélite, en qui il n’y a point de fraude.
48 Nathanaël lui dit: D’où me connais-tu? Jésus lui répondit: Avant que Philippe t’appelât, je t’ai vu quand tu étais sous un figuier.
49 Nathanaël lui répondit: Maître, tu es le Fils de Dieu, tu es le roi d’Israël.
50 Jésus lui répondit: Parce que je t’ai dit que je t’avais vu sous un figuier, tu crois; tu verras de plus grandes choses que ceci.
51 Il lui dit aussi: En vérité, en vérité, je vous dis, que désormais vous verrez le ciel ouvert, et les anges de Dieu monter et descendre sur le Fils de l’homme.
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet1:1OrdetAnnan översättning: "Tanken" (grekiska lógos). GT beskriver hur Guds ord sänds ut för att utföra Guds verk i världen (se t ex 1 Mos 1:3, Ps 107:20, Jes 55:11, samt även Hebr 1:3, 11:3)., och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Ps 33:6, Kol 1:16, Hebr 1:2. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 Ps 36:10, Joh 5:26, 1 Joh 5:11. I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Jes 60:1f, Joh 8:12. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit1:5övervunnitAnnan översättning: "förstått". Ordagrant: "greppat", "tagit ner". det.
6 Matt 3:1, Mark 1:4, Luk 1:13, 17. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 Matt 4:16, Joh 3:19. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Rom 8:15, Gal 3:26. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 Joh 3:3f, 1 Petr 1:23. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 Jes 7:14, Gal 4:4, Kol 1:19. Och Ordet blev kött1:14Ordet blev köttDvs kom till vår värld i mänsklig gestalt. och bodde bland oss1:14bodde bland ossOrdagrant: "tältade bland oss". Tälttemplet, tabernaklet, var platsen för Guds uppenbarelse mitt bland folket under det gamla förbundets tid (2 Mos 25, jfr även Upp 21:3)., och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 Matt 3:11, Mark 1:7. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16 Kol 2:9f. Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 2 Mos 20:1f. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 2 Mos 33:20, Matt 11:27, Luk 10:22. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och1:18Den Enfödde, som själv är Gud ochAndra handskrifter: "Den enfödde Sonen, som är". i Faderns famn1:18i Faderns famnAlltså nära Fadern, på hedersplatsen närmast honom (jfr Joh 13:23f)., han har gjort honom känd.
Johannes Döparens vittnesbörd
19 Joh 5:33. Detta är Johannes vittnesbörd när judarna1:19judarnaI Johannesevangeliet syftar ordet normalt på det judiska folkets ledare i Stora rådet, inte på det vanliga folket där Jesus rörde sig som en jude bland judar. sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 Joh 3:28. Han bekände och förnekade inte1:20bekände och förnekade inteI Efesos där Johannesevangeliet skrevs fanns det länge lärjungar till Johannes Döparen (jfr Apg 19:1f). Kanske betonar aposteln Johannes särskilt för dessa hur Johannes Döparen pekade framåt mot Jesus., han bekände: "Jag är inte Messias1:20MessiasHebr. för "den Smorde", på grekiska "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.." 21 De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten1:21ProfetenDen Profet som är utlovad i 5 Mos 18:15, 18 uppfattades av judarnas skriftlärda som en annan person än Messias (vers 25). Dock identifierar både Johannes Döparen och aposteln Petrus (Apg 3:22) den utlovade Profeten med Messias.?" Han svarade: "Nej."
22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"1:23 Jes 40:3.
24 De som var utsända kom från fariseerna, 25 och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26 Matt 3:11, Luk 3:16. Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal1:27lossa remmen på hans sandalEn slavs uppgift.." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan1:28Betania på andra sidan JordanEtt annat Betania än det som låg nära Jerusalem (11:1). Andra handskrifter kallar platsen Betabara, "vadställets hus". Den kan ha legat antingen vid Jeriko nära Döda havet eller längre norrut, närmare Galileiska sjön. där Johannes döpte.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm1:29Guds Lamm Uttrycket går tillbaka på GT:s profetior om offerlammet (3 Mos 4:32f), påskalammet (2 Mos 12:3f) och Herrens lidande tjänare, "ett lamm som förs bort för att slaktas" (Jes 53:7, Jer 11:19). som tar bort1:29tar bortAnnan översättning: "bär". världens synd! 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31 Jag kände honom inte1:31jag kände honom inteJohannes Döparen var släkt med Jesus på långt håll (Luk 1:36), men hade levt stora delar av sitt liv i öknen (Luk 1:80)., men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 Matt 3:16, Mark 1:10, Luk 3:22. Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33 Matt 3:11. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen1:39tionde timmenRäknat från gryningen, alltså ca kl 16 på eftermiddagen..
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två1:40en av de tvåKanske var aposteln Johannes själv den andre lärjungen. Han var fiskekamrat med Andreas och Petrus (Luk 5:10) och framställningen har tydliga drag av ögonvittnesskildring. som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas1:42Kefas … PetrusDe två namnen är arameiska och grekiska för "sten" eller "klippa"." – det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 1 Mos 3:15, 49:10. Filippus fann Natanael1:45NatanaelKanske samme person som bar efternamnet Bartolomeus ("Tolmais son"), jfr Matt 10:3. och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror1:50Du trorAnnan översättning: "Tror du …?" för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 1 Mos 28:12. Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen1:51Jag säger er sanningenOrdagrant: "Amen, amen, jag säger er". Hebreiskans amén betyder närmast "sant", "trovärdigt". Jesus använder uttrycket ofta, i Johannesevangeliet alltid dubblerat, och han kallar sig själv för "Amen" (Upp 3:14) och sanningen själv (14:6).: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."