João 8

1 Jésus s’en alla ensuite sur la montagne des Oliviers.

2 Et à la pointe du jour il retourna au temple, et tout le peuple vint à lui; et s’étant assis, il les enseignait.

3 Alors les Scribes et les Pharisiens lui amenèrent une femme qui avait été surprise en adultère, et l’ayant mise au milieu,

4 Ils lui dirent: Maître, cette femme a été surprise sur le fait, commettant adultère.

5 Or, Moïse nous a ordonné dans la loi, de lapider ces sortes de personnes; toi donc, qu’en dis-tu?

6 Ils disaient cela pour l’éprouver, afin de le pouvoir accuser. Mais Jésus s’étant baissé, écrivait avec le doigt sur la terre.

7 Et comme ils continuaient à l’interroger, s’étant redressé, il leur dit: Que celui de vous qui est sans péché, jette le premier la pierre contre elle.

8 Et s’étant encore baissé, il écrivait sur la terre.

9 Quand ils entendirent cela, se sentant repris par leur conscience, ils sortirent l’un après l’autre, commençant depuis les plus vieux jusqu’aux derniers, et Jésus demeura seul avec la femme qui était là au milieu.

10 Alors Jésus s’étant redressé, et ne voyant personne que la femme, il lui dit: Femme, où sont ceux qui t’accusaient? Personne ne t’a-t-il condamnée?

11 Elle dit: Personne, Seigneur. Et Jésus lui dit: Je ne te condamne point non plus; va-t’en et ne pèche plus à l’avenir.

12 Jésus parla encore au peuple, et dit: Je suis la lumière du monde; celui qui me suit ne marchera point dans les ténèbres, mais il aura la lumière de la vie.

13 Les Pharisiens lui dirent: Tu rends témoignage de toi-même; ton témoignage n’est pas véritable.

14 Jésus leur répondit: Quoique je rende témoignage de moi-même, mon témoignage est véritable, car je sais d’où je suis venu, et où je vais; mais vous, vous ne savez d’où je viens, ni où je vais.

15 Vous jugez selon la chair; moi, je ne juge personne.

16 Et quand je jugerais, mon jugement serait digne de foi, car je ne suis pas seul, mais le Père qui m’a envoyé est avec moi.

17 Il est même écrit dans votre loi que le témoignage de deux hommes est digne de foi.

18 C’est moi qui rends témoignage de moi-même; et le Père qui m’a envoyé, me rend aussi témoignage.

19 Ils lui dirent: Où est ton Père? Jésus répondit: Vous ne connaissez ni moi ni mon Père. Si vous me connaissiez, vous connaîtriez aussi mon Père.

20 Jésus dit ces paroles dans le lieu où était le trésor, enseignant dans le temple; et personne ne se saisit de lui, parce que son heure n’était pas encore venue.

21 Jésus leur dit encore: Je m’en vais, et vous me chercherez, et vous mourrez dans votre péché; vous ne pouvez venir où je vais.

22 Les Juifs donc disaient: Se tuera-t-il lui-même, puisqu’il dit: Vous ne pouvez venir où je vais?

23 Et il leur dit: Vous êtes d’ici-bas; et moi, je suis d’en haut. Vous êtes de ce monde; et moi, je ne suis pas de ce monde.

24 C’est pourquoi je vous dis, que vous mourrez dans vos péchés; car si vous ne croyez pas ce que je suis, vous mourrez dans vos péchés.

25 Alors ils lui dirent: Toi, qui es-tu? Et Jésus leur dit: Ce que je vous ai dit dès le commencement.

26 J’ai beaucoup de choses à dire de vous et à condamner en vous; mais celui qui m’a envoyé est véritable, et les choses que j’ai entendues de lui, je les dis dans le monde.

27 Ils ne comprirent point qu’il leur parlait du Père.

28 Et Jésus leur dit: Lorsque vous aurez élevé le Fils de l’homme, alors vous connaîtrez ce que je suis, et que je ne fais rien de moi-même, mais que je dis ce que mon Père m’a enseigné.

29 Celui qui m’a envoyé est avec moi, et le Père ne m’a point laissé seul, parce que je fais toujours ce qui lui est agréable.

30 Comme Jésus disait ces choses, plusieurs crurent en lui.

31 Jésus dit donc aux Juifs qui avaient cru en lui: Si vous persistez dans ma doctrine, vous serez véritablement mes disciples;

32 Et vous connaîtrez la vérité, et la vérité vous affranchira.

33 Ils lui répondirent: Nous sommes la postérité d’Abraham, et nous ne fûmes jamais esclaves de personne; comment donc dis-tu: Vous serez affranchis?

34 Et Jésus leur répondit: En vérité, en vérité, je vous dis que quiconque s’adonne au péché, est esclave du péché.

35 Or, l’esclave ne demeure pas toujours dans la maison; mais le fils y demeure toujours.

36 Si donc le Fils vous affranchit, vous serez véritablement libres.

37 Je sais que vous êtes la postérité d’Abraham; mais vous cherchez à me faire mourir, parce que ma parole ne trouve point d’entrée en vous.

38 Je vous dis ce que j’ai vu chez mon Père; et vous, vous faites aussi ce que vous avez vu chez votre père.

39 Ils lui répondirent: Notre père, c’est Abraham. Jésus leur dit: Si vous étiez enfants d’Abraham, vous feriez les œuvres d’Abraham.

40 Mais maintenant vous cherchez à me faire mourir, moi qui suis un homme qui vous ai dit la vérité, que j’ai apprise de Dieu; Abraham n’a point fait cela.

41 Vous faites les œuvres de votre père. Et ils lui dirent: Nous ne sommes pas des enfants bâtards; nous n’avons qu’un seul Père, qui est Dieu.

42 Jésus leur dit: Si Dieu était votre Père, vous m’aimeriez sans doute, parce que je suis issu de Dieu, et que je viens de sa part; car je ne suis pas venu de moi-même, mais c’est lui qui m’a envoyé.

43 Pourquoi ne comprenez-vous point mon langage? C’est parce que vous ne pouvez écouter ma parole.

44 Le père dont vous êtes issus, c’est le diable, et vous voulez accomplir les désirs de votre père. Il a été meurtrier dès le commencement, et il n’a point persisté dans la vérité, parce que la vérité n’est point en lui. Toutes les fois qu’il dit le mensonge, il parle de son propre fonds; car il est menteur, et le père du mensonge.

45 Mais parce que je dis la vérité, vous ne me croyez point.

46 Qui de vous me convaincra de péché? Et si je dis la vérité, pourquoi ne me croyez-vous pas?

47 Celui qui est de Dieu, écoute les paroles de Dieu; c’est pourquoi vous ne les écoutez pas, parce que vous n’êtes point de Dieu.

48 Les Juifs lui répondirent: N’avons-nous pas raison de dire que tu es un Samaritain, et que tu es possédé du démon?

49 Jésus répondit: Je ne suis point possédé du démon, mais j’honore mon Père, et vous me déshonorez.

50 Je ne cherche point ma gloire, il y en a un autre qui la cherche, et qui en jugera.

51 En vérité, en vérité je vous dis, que si quelqu’un garde ma parole, il ne mourra jamais.

52 Les Juifs lui dirent: Nous voyons bien maintenant que tu es possédé du démon; Abraham est mort, et les prophètes aussi, et tu dis: Si quelqu’un garde ma parole, il ne mourra jamais.

53 Es-tu plus grand que notre père Abraham, qui est mort? Les prophètes aussi sont morts; qui prétends-tu être?

54 Jésus répondit: Si je me glorifie moi-même, ma gloire n’est rien; c’est mon Père qui me glorifie, lui, dont vous dites qu’il est votre Dieu.

55 Cependant, vous ne l’avez point connu; mais moi je le connais; et si je disais que je ne le connais pas, je serais un menteur comme vous; mais je le connais et je garde sa parole.

56 Abraham votre père s’est réjoui de voir mon jour; il l’a vu, et il en a eu de la joie.

57 Les Juifs lui dirent: Tu n’as pas encore cinquante ans, et tu as vu Abraham!

58 Jésus leur dit: En vérité, en vérité, je vous dis: Avant qu’Abraham fût, j’étais.

59 Alors ils prirent des pierres pour les jeter contre lui; mais Jésus se cacha et sortit du temple, passant au milieu d’eux, et ainsi il s’en alla.

Jesus och äktenskapsbryterskan#7:53f Avsnittet 7:53-8:11 saknas i de äldsta handskrifterna och har troligen inte hört till Johannesevangeliet från början. Att det stämmer överens med evangelisternas vittnesbörd är dock omvittnat i fornkyrkan. De flesta handskrifterna placerar avsnittet här, men några få av dem fogar in det på andra ställen, som efter Joh 21:25 eller efter Luk 21:38.

1 Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

3 Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4 och sade: "Mästare*8:4MästareAnnan översättning: "Lärare" (hederstitel, jfr latinets "magister")., den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena*8:5befallt oss att stenaSe 3 Mos 20:10, 5 Mos 22:22f. sådana. Vad säger då du?" 6 Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för*8:6något att anklaga honom förJudarna hade år 6 e Kr fråntagits rätten att utdöma dödsstraff (jfr 18:31), varför en offentlig dödsdom skulle ha inneburit konflikt med den romerska ockupationsmakten.. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.

7 *5 Mos 17:7. När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." 8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9 *Rom 2:21f. När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste*8:9de äldsteAntingen de som var äldst, eller "äldste" i betydelsen styresman (jfr Luk 22:66). först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 *Joh 5:14. Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!"

Jesus är världens ljus

12 Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."

13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14 *Joh 5:31f. Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 *Joh 7:24. Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen. 16 *Joh 10:30. Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17 Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.*8:17vad två människor vittnar är giltigtSe 5 Mos 19:15 (jfr Joh 5:31f).18 *1 Joh 5:9. Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig."

19 *Joh 14:7, 16:3. Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far." 20 *Joh 7:30. Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

21 *Joh 7:34f, 13:33. Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." 22 Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?" 23 *Joh 17:14. Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är*8:24Jag ÄrAnspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (2 Mos 3:14). Vid skriftläsningen uttalade man av vördnad aldrig namnet utan ersatte det med Adonai som betyder Herren, ett bruk som även Jesus anslöt sig till (Luk 4:19)., ska ni dö i era synder."

25 *Joh 8:58, Kol 1:18, Upp 22:13. De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, vilket jag också har sagt er*8:25Begynnelsen, vilket jag också har sagt erAnnan översättning: "Det jag från begynnelsen har sagt er".. 26 *Joh 12:49. Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är sann, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen." 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.

28 *Joh 12:32f. Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt*8:28upphöjt på korset (jfr 3:14, 12:32). Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29 *Joh 8:16, 14:10. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom." 30 När han sade detta kom många till tro på honom.

Abrahams sanna barn

31 *Joh 7:17, 15:10, 14. Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."

33 *Matt 3:9. De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" 34 *Rom 6:16, 20, 2 Petr 2:19. Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. 35 *2 Mos 21:2. Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot*8:37tar emotAnnan översättning: "har plats för". mitt ord. 38 Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far."*8:38ni gör vad ni har hört av er farAndra handskrifter: "så gör vad ni har hört av Fadern".

39 *Matt 3:9. De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar.*8:39Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningarAndra handskrifter: "Om ni är Abrahams barn, gör Abrahams gärningar".40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."

42 *Joh 16:27. Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan*8:43kanAnnan översättning: "klarar av att". höra mitt ord. 44 *1 Mos 3:4, 1 Joh 3:8. Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46 Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 *Joh 10:26, 1 Joh 4:6. Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

48 *Mark 3:21f, Joh 10:20. Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 *Joh 5:24, 11:25. Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."

52 Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. 53 *Joh 4:12. Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 *Joh 7:28. Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 *Matt 13:17. Abraham, er far, jublade över att få se min dag.*8:56Abraham … se min dagJfr t ex 1 Mos 18:2f, 22:1f, Hebr 11:13. Han såg den och gladde sig." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett*8:57Abraham har du settAndra handskrifter: "Abraham har sett dig".!" 58 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."

59 *Joh 10:31. Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.