Josué 22

1 Alors Josué appela les Rubénites, les Gadites, et la demi-tribu de Manassé,

2 Et il leur dit: Vous avez observé tout ce que vous avait commandé Moïse, serviteur de l’Éternel, et vous m’avez obéi en tout ce que je vous ai commandé.

3 Vous n’avez pas abandonné vos frères, pendant ce longtemps, jusqu’à ce jour; et vous avez observé le commandement de l’Éternel votre Dieu.

4 Et maintenant l’Éternel votre Dieu a donné du repos à vos frères, comme il le leur avait dit. Retournez donc maintenant, et allez-vous-en à vos tentes, au pays qui est votre propriété, que Moïse, serviteur de l’Éternel, vous a donné au delà du Jourdain.

5 Seulement prenez bien garde de pratiquer le commandement et la loi que Moïse, serviteur de l’Éternel, vous a prescrits: d’aimer l’Éternel votre Dieu, de marcher dans toutes ses voies, de garder ses commandements, et de s’attacher à lui, et de le servir de tout votre cœur et de toute votre âme.

6 Et Josué les bénit et les renvoya; et ils s’en allèrent à leurs tentes.

7 Or, Moïse avait donné à une moitié de la tribu de Manassé un héritage en Bassan, et Josué donna à l’autre moitié un héritage avec leurs frères, de ce côté-ci du Jourdain, vers l’Occident. Au reste, quand Josué les renvoya vers leurs tentes, il les bénit et leur dit:

8 Vous retournez à vos tentes avec de grandes richesses et avec un bétail fort nombreux; avec de l’or, de l’argent, de l’airain, du fer, des vêtements en grande abondance: partagez avec vos frères le butin de vos ennemis.

9 Les enfants de Ruben, les enfants de Gad, et la demi-tribu de Manassé retournèrent donc et s’en allèrent de Silo, qui est dans le pays de Canaan, d’avec les enfants d’Israël, pour aller au pays de Galaad, dans le pays de leur propriété, dont ils avaient été mis en possession selon le commandement de l’Éternel par l’organe de Moïse.

10 Or ils vinrent aux districts du Jourdain qui sont dans le pays de Canaan; et les enfants de Ruben, les enfants de Gad et la demi-tribu de Manassé bâtirent là un autel, près du Jourdain, autel de grande apparence.

11 Et les enfants d’Israël apprirent qu’on disait: Voici, les enfants de Ruben, les enfants de Gad et la demi-tribu de Manassé ont bâti un autel, en face du pays de Canaan, dans les districts du Jourdain, du côté des enfants d’Israël.

12 Les enfants d’Israël entendirent donc cela; et toute l’assemblée des enfants d’Israël s’assembla à Silo pour monter et leur faire la guerre.

13 Et les enfants d’Israël envoyèrent vers les enfants de Ruben, vers les enfants de Gad et vers la demi-tribu de Manassé, au pays de Galaad, Phinées, fils d’Éléazar, le sacrificateur;

14 Et avec lui dix chefs, un chef par maison de pères pour chacune des tribus d’Israël; chacun d’eux était chef de maison de pères parmi les milliers d’Israël.

15 Ils vinrent donc vers les enfants de Ruben, vers les enfants de Gad et vers la demi-tribu de Manassé, au pays de Galaad; et il leur parlèrent, en disant:

16 Ainsi a dit toute l’assemblée de l’Éternel: Quel est ce forfait que vous avez commis contre le Dieu d’Israël? Pourquoi vous détourner aujourd’hui de l’Éternel, en vous bâtissant un autel, pour vous révolter aujourd’hui contre l’Éternel?

17 L’iniquité de Péor, dont nous ne sommes pas purifiés jusqu’à ce jour et qui attira la plaie sur l’assemblée de l’Éternel, est-elle peu de chose pour nous,

18 Que vous vous détourniez aujourd’hui de l’Éternel? Vous vous révoltez aujourd’hui contre l’Éternel, et demain il se courroucera contre toute l’assemblée d’Israël.

19 Toutefois, si la terre que vous possédez est souillée, passez dans la terre que l’Éternel possède, où est établie la Demeure de l’Éternel, et prenez possession parmi nous; mais ne vous révoltez point contre l’Éternel, et ne vous séparez point de nous, en vous bâtissant un autel outre l’autel de l’Éternel notre Dieu.

20 Acan, fils de Zérach, ne commit-il pas un forfait au sujet de l’interdit, et le courroux de l’Éternel ne s’alluma-t-il pas contre toute l’assemblée d’Israël? Et cet homme n’expira pas seul pour son iniquité.

21 Mais les enfants de Ruben, les enfants de Gad, et la demi-tribu de Manassé répondirent et dirent aux chefs des milliers d’Israël:

22 Dieu, Dieu, l’Éternel, Dieu, Dieu, l’Éternel, le sait, et Israël le saura! Si c’est par rébellion, si c’est par un forfait contre l’Éternel, ne nous viens point en aide en ce jour!

23 Si nous nous sommes bâti un autel pour nous détourner de l’Éternel, si c’est pour y offrir des holocaustes et des oblations, et si c’est pour y faire des sacrifices de prospérité, que l’Éternel lui-même en redemande compte,

24 Si nous ne l’avons fait, au contraire, parce que nous avons craint ceci, que vos enfants ne disent demain à nos enfants: Qu’avez-vous de commun avec l’Éternel, le Dieu d’Israël?

25 L’Éternel a mis le Jourdain pour limite entre nous et vous, enfants de Ruben et enfants de Gad; vous n’avez point de part à l’Éternel! Et ainsi vos enfants feraient que nos enfants cesseraient de craindre l’Éternel.

26 C’est pourquoi, nous avons dit: Bâtissons-nous un autel, non pour des holocaustes ni pour des sacrifices,

27 Mais comme un témoin entre nous et vous, et entre nos descendants après nous, que nous pratiquons le culte de l’Éternel devant sa face, par nos holocaustes, nos sacrifices d’expiation et nos sacrifices de prospérité, afin que vos enfants ne disent pas dans l’avenir à nos enfants: Vous n’avez point de part à l’Éternel!

28 Et nous avons dit: Lorsqu’ils nous tiendront ce discours, ou à nos descendants dans l’avenir, nous dirons: Voyez la forme de l’autel de l’Éternel, que nos pères ont fait non pour des holocaustes ni pour des sacrifices, mais afin qu’il soit témoin entre nous et vous.

29 Loin de nous la pensée de nous révolter contre l’Éternel, et de nous détourner aujourd’hui de l’Éternel, en bâtissant un autel pour des holocaustes, pour des oblations et pour des sacrifices, outre l’autel de l’Éternel notre Dieu, qui est devant sa Demeure!

30 Or, quand Phinées, le sacrificateur, les principaux de l’assemblée, les chefs des milliers d’Israël, qui étaient avec lui, eurent entendu les paroles que prononcèrent les enfants de Ruben, les enfants de Gad et les enfants de Manassé, ils furent satisfaits.

31 Et Phinées, fils d’Éléazar, le sacrificateur, dit aux enfants de Ruben, aux enfants de Gad, et aux enfants de Manassé: Nous connaissons aujourd’hui que l’Éternel est au milieu de nous, puisque vous n’avez point commis ce forfait contre l’Éternel; maintenant vous avez délivré les enfants d’Israël de la main de l’Éternel.

32 Ainsi Phinées, fils d’Éléazar le sacrificateur, et les chefs s’en retournèrent d’avec les enfants de Ruben, et d’avec les enfants de Gad, du pays de Galaad au pays de Canaan, vers les enfants d’Israël, et leur rendirent compte.

33 Et la chose plut aux enfants d’Israël, et les enfants d’Israël bénirent Dieu, et ne parlèrent plus de monter en armes contre eux, pour ravager le pays où habitaient les enfants de Ruben et les enfants de Gad.

34 Et les enfants de Ruben et les enfants de Gad nommèrent l’autel Ed (témoin); car, dirent-ils, il est témoin entre nous que l’Éternel est Dieu.

Altaret vid Jordan

1 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 *4 Mos 32:20f, 29f, 5 Mos 3:18f, Jos 1:12f. och sade till dem: "Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3 Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 *4 Mos 32:33, 5 Mos 3:12f, Jos 13:8. Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.

5 *5 Mos 10:12, 13:4. Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ."

6 Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 *Jos 17:1f, 18:7. Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 *4 Mos 31:26f, 1 Sam 30:24. och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

9 Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

10 När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11 När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida," 12 då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.

13 *4 Mos 25:7. Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas*22:13PinehasHade agerat vid Peor (vers 17) mot avgudadyrkan och sexuell omoral (se 4 Mos 25)., prästen Eleasars son, 14 och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16 "Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 *4 Mos 25:3f, 5 Mos 4:3. Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.

19 Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat*22:19ett altare ... annat än Herren vår Guds altareEnligt Guds bud skulle hela Israel tillbe vid samma altare (5 Mos 12:13, 16:5). än Herren vår Guds altare. 20 *Jos 7:1f, 1 Krön 2:7. När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"

21 Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22 "Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23 Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.

24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.

26 Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 *1 Mos 31:48, Jos 24:27. Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel."

30 När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: "I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand."

32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33 Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.

34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: "Ett vittne mellan oss att Herren är Gud".