Josué 10

1 Dès qu’Adoni-Tsédek, roi de Jérusalem, apprit que Josué s’était emparé d’Aï, et qu’il l’avait vouée à l’interdit, qu’il avait traité Aï et son roi, comme il avait traité Jérico et son roi, et que les habitants de Gabaon avaient fait la paix avec les Israélites, et qu’ils étaient parmi eux,

2 Il craignit fort, parce que Gabaon était une grande ville, comme l’une des villes royales; car elle était plus grande qu’Aï, et tous ses hommes étaient vaillants.

3 Adoni-Tsédek, roi de Jérusalem, envoya donc vers Hoham roi de Hébron, vers Piram roi de Jarmuth, vers Japhia roi de Lakis, et vers Débir roi d’Églon, pour leur dire:

4 Montez vers moi, et portez-moi secours, et frappons Gabaon; car elle a fait la paix avec Josué et avec les enfants d’Israël.

5 Les cinq rois des Amoréens, le roi de Jérusalem, le roi de Hébron, le roi de Jarmuth, le roi de Lakis et le roi d’Églon, s’assemblèrent donc et montèrent, eux et toutes leurs armées, et campèrent contre Gabaon, et lui firent la guerre.

6 Et les gens de Gabaon envoyèrent dire à Josué, au camp de Guilgal: N’abandonne point tes serviteurs; monte vers nous promptement; délivre-nous, et donne-nous du secours; car tous les rois des Amoréens, qui habitent la montagne, se sont assemblés contre nous.

7 Josué monta donc de Guilgal, et avec lui tout le peuple propre à la guerre, et tous les hommes forts et vaillants.

8 Et l’Éternel dit à Josué: Ne les crains point, car je les ai livrés entre tes mains, et aucun d’eux ne subsistera devant toi.

9 Josué vint donc subitement à eux, et il monta toute la nuit de Guilgal.

10 Et l’Éternel les mit en déroute devant Israël, qui leur fit éprouver une grande défaite près de Gabaon, et les poursuivit par le chemin de la montée de Beth-Horon, et les battit jusqu’à Azéka, et à Makkéda.

11 Et comme ils fuyaient devant Israël, et qu’ils étaient à la descente de Beth-Horon, l’Éternel jeta du ciel sur eux de grosses pierres, jusqu’à Azéka, et ils périrent. Ceux qui moururent par les pierres de grêle furent plus nombreux que ceux que les enfants d’Israël tuèrent avec l’épée.

12 Alors Josué parla à l’Éternel, le jour où l’Éternel livra l’Amoréen aux enfants d’Israël, et il dit, en présence d’Israël: Soleil, arrête-toi sur Gabaon, et toi lune, sur la vallée d’Ajalon!

13 Et le soleil s’arrêta, et la lune aussi, jusqu’à ce que la nation se fût vengée de ses ennemis. Cela n’est-il pas écrit dans le livre du Juste? Le soleil s’arrêta au milieu des cieux, et ne se hâta point de se coucher, environ un jour entier.

14 Il n’y a point eu de jour comme celui-là, ni avant ni après, où l’Éternel ait exaucé la voix d’un homme; car l’Éternel combattait pour Israël.

15 Et Josué, et tout Israël avec lui, retourna au camp, à Guilgal.

16 Or les cinq rois s’enfuirent, et se cachèrent dans une caverne, à Makkéda.

17 Et on le rapporta à Josué en disant: On a trouvé les cinq rois, cachés dans une caverne, à Makkéda.

18 Alors Josué dit: Roulez de grandes pierres à l’entrée de la caverne, et mettez près d’elle des hommes pour les garder.

19 Mais vous, ne vous arrêtez pas, poursuivez vos ennemis, et attaquez-les par derrière; ne les laissez point entrer dans leurs villes; car l’Éternel votre Dieu les a livrés entre vos mains.

20 Et lorsque Josué et les enfants d’Israël eurent achevé d’en faire une très grande défaite, jusqu’à les détruire entièrement, et que ceux d’entre eux qui échappèrent, se furent retirés dans les villes fortifiées,

21 Tout le peuple retourna en paix au camp, vers Josué, à Makkéda; et personne ne remua la langue contre les enfants d’Israël.

22 Alors Josué dit: Ouvrez l’entrée de la caverne, faites-en sortir ces cinq rois, et amenez-les-moi.

23 Et ils firent ainsi. Ils firent sortir de la caverne ces cinq rois, le roi de Jérusalem, le roi d’Hébron, le roi de Jarmuth, le roi de Lakis et le roi d’Églon, et les lui amenèrent.

24 Et lorsqu’ils eurent amené ces rois à Josué, Josué appela tous les hommes d’Israël, et dit aux chefs des gens de guerre qui étaient allés avec lui: Approchez-vous, mettez vos pieds sur le cou de ces rois. Et ils s’approchèrent, et mirent les pieds sur leurs cous.

25 Puis Josué leur dit: Ne craignez point et ne soyez point effrayés; fortifiez-vous et prenez courage; car c’est ainsi que l’Éternel fera à tous vos ennemis, contre lesquels vous combattrez.

26 Après cela Josué les frappa et les fit mourir, et les fit pendre à cinq arbres, et ils demeurèrent pendus aux arbres jusqu’au soir.

27 Et comme le soleil allait se coucher, Josué commanda qu’on les descendît des arbres; on les jeta dans la caverne où ils s’étaient cachés, et on mit à l’entrée de la caverne de grandes pierres, qui y sont demeurées jusqu’à ce jour même.

28 Josué prit aussi Makkéda, en ce même jour, et la fit passer au fil de l’épée; il voua à l’interdit son roi, ses habitants, et toutes les personnes qui y étaient; il n’en laissa échapper aucune; et il fit au roi de Makkéda comme il avait fait au roi de Jérico.

29 Puis Josué, et tout Israël avec lui, passa de Makkéda à Libna, et assiégea Libna;

30 Et l’Éternel la livra aussi entre les mains d’Israël, avec son roi; et il la fit passer au fil de l’épée, ainsi que toutes les personnes qui y étaient; il n’en laissa échapper aucune; et il fit à son roi comme il avait fait au roi de Jérico.

31 Ensuite Josué, et tout Israël avec lui, passa de Libna à Lakis, et campa contre elle et lui fit la guerre;

32 Et l’Éternel livra Lakis entre les mains d’Israël, qui la prit le deuxième jour et la fit passer au fil de l’épée, avec toutes les personnes qui y étaient, tout comme il avait fait à Libna.

33 Alors Horam, roi de Guézer, monta pour secourir Lakis, et Josué le frappa, lui et son peuple, de manière à ne pas laisser échapper un homme.

34 Puis Josué, et tout Israël avec lui, passa de Lakis à Églon; ils campèrent contre elle et lui firent la guerre;

35 Et ils la prirent le même jour, et la firent passer au fil de l’épée; et Josué voua à l’interdit en ce jour-là toutes les personnes qui y étaient, tout comme il avait fait à Lakis.

36 Ensuite Josué, et tout Israël avec lui, monta d’Églon à Hébron, et ils lui firent la guerre;

37 Ils la prirent et la firent passer au fil de l’épée, avec son roi et toutes ses villes, et toutes les personnes qui y étaient; il n’en laissa échapper aucune, tout comme il avait fait à Églon; il la voua à l’interdit, avec toutes les personnes qui y étaient.

38 Puis Josué, et tout Israël avec lui, rebroussa chemin vers Débir, et lui fit la guerre;

39 Il la prit avec son roi et toutes ses villes; et ils les firent passer au fil de l’épée, et vouèrent à l’interdit toutes les personnes qui y étaient; il n’en laissa échapper aucune. Il fit à Débir et à son roi comme il avait fait à Hébron, et comme il avait fait à Libna et à son roi.

40 Josué battit donc tout le pays, la montagne, le Midi, la plaine et les coteaux, et tous leurs rois; il ne laissa échapper personne; et il voua à l’interdit tout ce qui respirait, comme l’Éternel, le Dieu d’Israël, l’avait commandé.

41 Josué les battit ainsi depuis Kadès-Barnéa jusqu’à Gaza, et tout le pays de Gossen, jusqu’à Gabaon.

42 Et Josué prit, en une seule fois, tous ces rois et leur pays, parce que l’Éternel, le Dieu d’Israël, combattait pour Israël.

43 Puis Josué, et tout Israël avec lui, retourna au camp, à Guilgal.

Amoreerna besegras

1 *Jos 6:21, 24, 8:26f, 9:15. Men Adoni-Sedek,*10:1Adoni-Sedek Betyder "min herre är rättfärdighet" (jfr kung Melki-Sedek i 1 Mos 14:18). kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och vigt det åt förintelse, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket rädda, för Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare.

3 Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till kung Hoham i Hebron, till kung Piram i Jarmut, till kung Jafia i Lakish och till kung Debir i Eglon och lät säga: 4 "Kom upp till mig och hjälp mig så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn." 5 Då samlades de fem amoreiska kungarna – kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon – och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.

6 Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: "Dra inte bort din hand från dina tjänare, utan kom upp till oss fort och rädda oss och hjälp oss. Kungarna över amoreerna som bor i bergsbygden har alla förenat sig mot oss."

7 Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare. 8 *5 Mos 3:2, Jos 6:2, 8:1.Herren sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för jag har gett dem i dina händer. Ingen av dem ska kunna stå dig emot." 9 Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem.

10 *2 Mos 14:24, 23:27. Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda. 11 *2 Mos 9:17f, 22f. Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.

Solen står stilla

12 På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:

"Sol, stå stilla i Gibeon,

måne, i Ajalons dal!"

13 *2 Sam 1:18, Jes 38:8. Och solen stod stilla

och månen blev stående

tills folket hade hämnats

på sina fiender.

Detta står skrivet i "Den redliges bok*10:13Den redliges bokHebr. "Jashars bok". Troligen en poetisk skildring av forna hjältedåd som inte bevarats (även citerad i 2 Sam 1:18).". Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. 14 Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel.

15 Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.

Amoreiska kungar tillfångatas

16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. 17 När Josua fick höra att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda, 18 sade han: "Vältra stora stenar framför grottöppningen och sätt folk där för att bevaka dem. 19 Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren er Gud har gett dem i er hand."

20 När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem – utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna – 21 vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.

22 Då sade Josua: "Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig." 23 De gjorde så och förde ut de fem kungarna från grottan till honom: Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmuts kung, Lakishs kung och Eglons kung. 24 När de hade fört ut kungarna till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: "Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar." De kom fram och satte sina fötter på deras nackar.*10:24fötter på … nackarEn sed även belagd hos assyrierna. På så sätt blev de besegrade fienderna "som en pall" under segrarens fötter (jfr Ps 110:1).25 Sedan sade Josua till dem: "Var inte rädda eller förskräckta, utan var starka och frimodiga. Så här ska Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med." 26 *5 Mos 21:22f, Jos 8:29. Därefter högg Josua ihjäl dem och hängde upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till kvällen*10:26till kvällenUpphängda kroppar skulle begravas samma dag (5 Mos 21:23, jfr Joh 19:31).. 27 Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar som ligger kvar där än i dag.

Städerna i söder erövras

28 Den dagen intog Josua Mackeda*10:28Mackeda etcDe erövrade städerna låg alla sydväst om Jerusalem. och slog dess invånare och kung med svärd. Han vigde dem åt förintelse, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med kungen i Mackeda så som han hade gjort med kungen i Jeriko.

29 Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och stred mot Libna. 30 Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand och de slog invånarna med svärd, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med dess kung på samma sätt som han hade gjort med kungen i Jeriko.

31 Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish och belägrade och stred mot det. 32 Herren gav Lakish i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen. De slog dess invånare med svärd, alla som var därinne, så som de hade gjort med Libna.

33 Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att hjälpa Lakish. Men Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem komma undan.

34 Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belägrade och angrep det. 35 De intog det samma dag och slog dess invånare med svärd. Alla som var därinne vigde han åt förintelse den dagen, så som han hade gjort med Lakish.

36 Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och stred mot det. 37 Och de intog staden och slog dess invånare och dess kung med svärd, likaså alla dess lydstäder och alla som var i dem. Han lät ingen komma undan, så som han hade gjort med Eglon. Han vigde staden åt förintelse med alla som var därinne.

38 Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och stred mot det. 39 Han intog det med dess kung och alla dess lydstäder, och de slog deras invånare med svärd. De vigde alla som var därinne åt förintelse. Ingen lät han komma undan. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och som han hade gjort med Libna och dess kung.

40 *5 Mos 7:2, 20:16f. Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han vigde allt som andades åt förintelse, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. 41 *Jos 11:16, 15:51. Josua slog allt som fanns mellan Kadesh-Barnea och Gaza, liksom hela landet Goshen*10:41GoshenOmråde med betesmark i södra Israel (jfr 15:51) som kan ha fått sitt namn från det mer kända Goshen i Egypten där israeliternas hjordar fick beta (1 Mos 46:34). ända till Gibeon. 42 Alla dessa kungar och deras land intog Josua på en gång, för Herren, Israels Gud, stred för Israel. 43 Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.