Josué 2

1 Josué, fils de Nun, envoya secrètement de Sittim deux espions, en leur disant: Allez, examinez le pays et Jérico. Ils partirent donc et vinrent dans la maison d’une courtisane, nommée Rahab, et ils couchèrent là.

2 Et l’on dit au roi de Jérico: Voici, des hommes sont venus ici cette nuit, d’entre les enfants d’Israël, pour explorer le pays.

3 Le roi de Jérico envoya dire à Rahab: Fais sortir les hommes qui sont venus chez toi, qui sont entrés dans ta maison; car ils sont venus pour explorer tout le pays.

4 Mais la femme avait pris les deux hommes, et les avait cachés; et elle dit: Il est vrai que ces hommes sont venus chez moi, mais je ne savais d’où ils étaient;

5 Et comme la porte allait être fermée, sur le soir, ces hommes sont sortis; je ne sais où ils sont allés; hâtez-vous de les poursuivre, car vous les atteindrez.

6 Or, elle les avait fait monter sur le toit, et les avait cachés sous des tiges de lin, qu’elle avait arrangées sur le toit.

7 Et les hommes les poursuivirent dans la direction du Jourdain, vers les gués, et l’on ferma la porte, après que ceux qui les poursuivaient furent sortis.

8 Avant qu’ils se couchassent, elle monta vers eux sur le toit,

9 Et elle leur dit: Je sais que l’Éternel vous a donné le pays, et que la terreur de votre nom nous a saisis, et que tous les habitants du pays ont perdu courage à cause de vous.

10 Car nous avons appris comment l’Éternel a tari devant vous les eaux de la mer Rouge, quand vous sortiez d’Égypte, et ce que vous avez fait aux deux rois des Amoréens qui étaient au delà du Jourdain, à Sihon et à Og, que vous avez dévoués à l’interdit.

11 Nous l’avons appris, et notre cœur s’est fondu, et le courage d’aucun homme ne se soutient encore devant vous; car l’Éternel votre Dieu est Dieu dans les cieux en haut et sur la terre en bas.

12 Maintenant donc, jurez-moi, je vous prie, par l’Éternel, que puisque j’ai usé de bonté envers vous, vous userez aussi de bonté envers la maison de mon père; et donnez-moi une preuve assurée,

13 Que vous laisserez vivre mon père, ma mère, mes frères, mes sœurs, et tous ceux qui leur appartiennent, et que vous garantirez nos personnes de la mort.

14 Et ces hommes lui répondirent: Nous exposerons notre personne pour vous à la mort, si vous ne divulguez pas notre entreprise; et quand l’Éternel nous donnera le pays, nous te traiterons avec bonté et fidélité.

15 Elle les fit donc descendre avec une corde par la fenêtre; car sa maison était dans le mur du rempart, et elle habitait sur le rempart.

16 Et elle leur dit: Allez vers la montagne, de peur que ceux qui vous poursuivent ne vous rencontrent, et cachez-vous là trois jours, jusqu’à ce que ceux qui vous poursuivent soient de retour; et après cela vous irez votre chemin.

17 Or ces hommes lui avaient dit: Voici comment nous serons quittes de ce serment que tu nous as fait faire.

18 Lorsque nous entrerons dans le pays, tu attacheras ce cordon de fil écarlate à la fenêtre par laquelle tu nous auras fait descendre, et tu réuniras chez toi, dans la maison, ton père, ta mère, tes frères, et toute la famille de ton père;

19 Et si quelqu’un d’eux sort des portes de ta maison, son sang sera sur sa tête et nous en serons innocents; mais pour tous ceux qui seront avec toi dans la maison, leur sang sera sur notre tête, si l’on met la main sur quelqu’un d’eux.

20 Et si tu divulgues ce qui nous concerne, nous serons quittes du serment que tu nous as fait faire.

21 Alors elle répondit: Qu’il en soit comme vous avez dit. Puis elle les renvoya, et ils s’en allèrent. Et elle attacha le cordon d’écarlate à la fenêtre.

22 Ils s’en allèrent donc et vinrent à la montagne, et demeurèrent là trois jours, jusqu’à ce que ceux qui les poursuivaient fussent de retour. Et ceux qui les poursuivaient les cherchèrent par tout le chemin, et ils ne les trouvèrent point.

23 Les deux hommes s’en retournèrent alors, descendirent de la montagne et, passant le Jourdain, ils vinrent vers Josué, fils de Nun, et lui racontèrent tout ce qui leur était arrivé.

24 Et ils dirent à Josué: Certaine-ment l’Éternel a livré tout le pays entre nos mains; et même, tous les habitants du pays ont perdu courage devant nous.

Josua sänder spejare till Jeriko

1 *4 Mos 25:1, Hebr 11:31, Jak 2:25. Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko*2:1JerikoEn av världens äldsta städer, strategiskt belägen vid en oas ca 8 km väster om Jordan där den spärrade vägen till resten av landet. Kan ha rymt ett par tusen invånare inom murarna.." De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab*2:1RahabBetyder "bred" (välkomnande). Nämns i Hebr 11:31 och Jak 2:25 som ett exempel på omvändelse. Kanske samma Rahab som var förmoder till Jesus (Matt 1:5). och där lade de sig att vila. 2 Men det berättades för kungen i Jeriko: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet." 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet."

4 Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem." 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar*2:6linstjälkarDe meterlånga stjälkarna soltorkades och användes till tyg. som hon hade utbredda på taket. 7 Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

8 Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket 9 *2 Mos 15:14f, 23:27, 5 Mos 11:25. och sade: "Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. 10 *2 Mos 14:21f, 4 Mos 21:23f, 33f, Jos 4:23. Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde*2:10vigdeHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse. dem åt förintelse. 11 *5 Mos 4:39, Jos 5:1, Ps 135:6. När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12 Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. 13 Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv*2:13våra livAnnan översättning: "våra själar". från döden."

14 Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig."

15 Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren*2:15en del av stadsmurenSådana hus, som gav extra stadga åt stadsmuren, har grävts ut längs murens norra sida., så att hon bodde i själva muren. 16 Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." 17 Och männen sade till henne: "Vi är fria från eden du tog av oss 18 ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. 19 Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud*2:19hans blod komma över hans eget huvudVara skyldig till sin egen död (jfr Matt 27:25 med not)., och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. 20 Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss." 21 Hon svarade: "Som ni har sagt ska det bli." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

22 De gav sig i väg och gick upp i bergen*2:22bergenStrax väster om staden ligger ett klippigt landskap med många gömställen. och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. 23 Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: "Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss."