Josué 14

1 Voici ce que les enfants d’Israël obtinrent en héritage au pays de Canaan, ce que leur partagèrent Éléazar, le sacrificateur, Josué, fils de Nun, et les chefs de famille des tribus des enfants d’Israël.

2 Leur héritage leur fut donné par le sort, comme l’Éternel l’avait commandé par l’organe de Moïse, pour les neuf tribus et la demi-tribu;

3 Car Moïse avait donné l’héritage des deux autres tribus, et de la demi-tribu, au delà du Jourdain; mais il ne donna point parmi eux d’héritage aux Lévites.

4 Car les enfants de Joseph formaient deux tribus, Manassé et Éphraïm, et l’on ne donna point de part aux Lévites dans le pays, mais seulement des villes pour y habiter, avec leurs banlieues, pour leurs troupeaux et pour leurs biens.

5 Les enfants d’Israël firent comme l’Éternel avait commandé à Moïse, et ils partagèrent le pays.

6 Or, les enfants de Juda s’approchèrent de Josué à Guilgal; et Caleb, fils de Jephunné, le Kénizien, lui dit: Tu sais ce que l’Éternel a dit à Moïse, homme de Dieu, relativement à moi et à toi, à Kadès-Barnéa.

7 J’étais âgé de quarante ans, lorsque Moïse, serviteur de l’Éternel, m’envoya de Kadès-Barnéa pour explorer le pays; et je lui rendis compte dans la sincérité de mon cœur.

8 Et mes frères, qui étaient montés avec moi, firent fondre le courage du peuple; mais moi, je suivis pleinement l’Éternel mon Dieu.

9 Et Moïse fit serment, ce jour-là, en disant: Certainement la terre que ton pied a foulée sera à jamais un héritage pour toi et tes enfants, parce que tu as suivi pleinement l’Éternel mon Dieu!

10 Or maintenant, voici, l’Éternel m’a conservé la vie, comme il l’avait dit; voilà quarante-cinq ans que l’Éternel prononça cette parole à Moïse, lorsque Israël marchait dans le désert; et maintenant, me voici âgé aujourd’hui de quatre-vingt-cinq ans;

11 Je suis encore, aujourd’hui, aussi fort que le jour où Moïse m’envoya; j’ai maintenant la même force que j’avais alors, pour la guerre, pour sortir et rentrer.

12 Maintenant donc donne-moi cette montagne, dont l’Éternel a parlé en ce jour-là. Car tu appris en ce jour qu’il s’y trouve des Anakim, et qu’il y a de grandes villes fortes. Peut-être que l’Éternel sera avec moi, et je les déposséderai, comme l’Éternel l’a dit.

13 Alors Josué le bénit, et donna Hébron, en héritage, à Caleb, fils de Jephunné.

14 C’est pourquoi Hébron a été à Caleb, fils de Jephunné, le Kénizien, en héritage jusqu’à ce jour, parce qu’il suivit pleinement l’Éternel, le Dieu d’Israël.

15 Or le nom d’Hébron était autrefois Kirjath-Arba (cité d’Arba); Arba avait été un grand homme parmi les Anakim. Et le pays fut tranquille, et sans guerre.

Landet väster om Jordan fördelas

1 *4 Mos 34:17f. Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. 2 *4 Mos 26:55, 33:54, 34:13f, Apg 13:19. Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. 3 *5 Mos 3:12f. De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. 4 *1 Mos 48:5, 4 Mos 35:2f. Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. 5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

Hebron ges åt Kaleb

6 *4 Mos 14:24, 30, 32:11f, 5 Mos 1:36, 38. Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,*14:6 Kaleb Betyder "hund". Var spejare tillsammans med Josua (se 4 Mos 13:31, 14:24). Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 *4 Mos 13:7, 14:6f. Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 *4 Mos 13:31f, 5 Mos 1:28. Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 *5 Mos 11:24, Jos 1:3, Dom 1:20. Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år*14:10nu åttiofem årÅret kan ha varit 1400 f Kr (drygt 45 år efter uttåget ur Egypten 1446 f Kr, jfr vers 7).. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat."

13 *Jos 21:12. Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.

Landet hade nu ro från krig.