Josué 9

1 Dès que tous les rois, qui étaient de ce côté-ci du Jourdain, dans la montagne et dans la plaine, et sur tout le rivage de la grande mer vis-à-vis du Liban, les Héthiens, les Amoréens, les Cananéens, les Phéréziens, les Héviens et les Jébusiens, eurent appris ces choses,

2 Ils s’unirent tous ensemble pour faire la guerre à Josué et à Israël d’un commun accord.

3 Mais les habitants de Gabaon, ayant appris ce que Josué avait fait à Jérico et à Aï,

4 Agirent, de leur côté, avec ruse. Ils se mirent en chemin, avec des provisions de voyage. Ils prirent de vieux sacs pour leurs ânes, et de vieilles outres à vin qui avaient été rompues et recousues,

5 Et à leurs pieds de vieux souliers raccommodés, et sur eux de vieux vêtements; et tout le pain de leur provision était sec et moisi.

6 Ils vinrent donc vers Josué, au camp de Guilgal, et lui dirent, à lui et aux hommes d’Israël: Nous sommes venus d’un pays éloigné; et maintenant, traitez alliance avec nous.

7 Les hommes d’Israël répondirent à ces Héviens: Peut-être que vous habitez parmi nous; et comment traiterions-nous alliance avec vous?

8 Mais ils dirent à Josué: Nous sommes tes serviteurs! Et Josué leur dit: Qui êtes-vous, et d’où venez-vous?

9 Ils lui répondirent: Tes serviteurs sont venus d’un pays fort éloigné, sur la réputation de l’Éternel ton Dieu; car nous avons entendu sa renommée, et tout ce qu’il a fait en Égypte,

10 Et tout ce qu’il a fait aux deux rois des Amoréens qui étaient au delà du Jourdain, à Sihon roi de Hesbon, et à Og roi de Bassan, qui était à Ashtaroth.

11 Et nos anciens, et tous les habitants de notre pays nous ont dit ces paroles: Prenez avec vous des provisions pour le chemin, et allez au-devant d’eux, et dites-leur: Nous sommes vos serviteurs, et maintenant traitez alliance avec nous.

12 Voici notre pain; nous le prîmes tout chaud de nos maisons, pour notre provision, le jour où nous en sortîmes pour venir vers vous, et maintenant voici, il est sec et moisi;

13 Et ces outres à vin que nous avons remplies toutes neuves, voici, elles se sont rompues; et nos vêtements et nos souliers se sont usés par suite d’un très long voyage.

14 Alors les hommes d’Israël prirent de leurs provisions, et ne consultèrent point la bouche de l’Éternel.

15 Et Josué fit la paix avec eux, et traita alliance avec eux, leur assurant la vie; et les principaux de l’assemblée leur en firent serment.

16 Mais il arriva, trois jours après qu’ils eurent fait alliance avec eux, qu’ils apprirent qu’ils étaient leurs voisins, et qu’ils habitaient parmi eux;

17 Car les enfants d’Israël partirent, et arrivèrent à leurs villes le troisième jour. Or, leurs villes étaient Gabaon, Képhira, Bééroth et Kirjath-Jéarim.

18 Et les enfants d’Israël ne les frappèrent point, parce que les chefs de l’assemblée leur en avaient fait serment par l’Éternel, le Dieu d’Israël; mais toute l’assemblée murmura contre les chefs.

19 Alors tous les chefs dirent à toute l’assemblée: Nous leur avons fait serment par l’Éternel, le Dieu d’Israël; maintenant nous ne pouvons pas les toucher.

20 Nous les traiterons ainsi: on les laissera vivre, afin que la colère de Dieu ne soit point sur nous, à cause du serment que nous leur avons fait.

21 Les chefs leur dirent donc: Ils vivront! Mais ils furent employés à couper le bois et à puiser l’eau pour toute l’assemblée, comme les chefs le leur dirent.

22 Et Josué les appela, et leur parla, en disant: Pourquoi nous avez-vous trompés, en disant: Nous sommes fort éloignés de vous; tandis que vous habitez parmi nous?

23 Maintenant donc, vous êtes maudits, et vous ne cesserez d’être dans la servitude, de couper du bois et de puiser de l’eau pour la maison de mon Dieu.

24 Alors ils répondirent à Josué, et dirent: C’est qu’il a été rapporté à tes serviteurs, que l’Éternel ton Dieu avait commandé à Moïse, son serviteur, de vous donner tout le pays et d’en exterminer tous les habitants devant vous, et nous avons craint extrêmement pour nos personnes devant vous, et nous avons fait cela.

25 Et maintenant, nous voici entre tes mains; fais comme il te semblera bon et équitable de nous faire.

26 Il leur fit donc ainsi, et les délivra de la main des enfants d’Israël, et ils ne les firent pas mourir.

27 Mais Josué les établit, en ce jour-là, coupeurs de bois et puiseurs d’eau, pour l’assemblée et pour l’autel de l’Éternel, au lieu qu’il choisirait, ce qui a duré jusqu’à ce jour.

Gibeoniterna bedrar Josua

1 *5 Mos 1:7. När alla kungarna på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon hörde vad som hade hänt hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig samman för att strida tillsammans mot Josua och Israel.

3 *Jos 6:21, 24, 8:26f. Men när invånarna i Gibeon*9:3GibeonBetydande stad (10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem, delvis utgrävd. hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.

6 De kom till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss." 7 *2 Mos 23:32f, 34:12, 5 Mos 7:2f. Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" 8 Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?" 9 De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herren din Guds namns skull. Vi har hört ryktet om honom och allt han har gjort i Egypten, 10 *4 Mos 21:23f, 33f, 5 Mos 1:4, 2:32f, 3:3f, Jos 2:10. och allt han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan som bodde i Ashtarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Ta med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, slut nu förbund med oss.’ 12 Det här brödet var nybakat när vi tog med det hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."

14 *4 Mos 27:21. Då tog Israels män av deras reskost*9:14tog … av deras reskostAtt dela en måltid hörde ihop med att sluta förbund (jfr t ex 1 Mos 31:44, 54). men frågade inte Herren. 15 *Jos 11:19. Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och församlingens furstar gav dem sin ed.

16 Men när tre dagar hade gått sedan de ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar och att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom församlingens furstar hade gett dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela församlingen klagade på furstarna. 19 *Ps 15:4. Då svarade alla furstarna hela församlingen: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 *2 Sam 21:1f. Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem." 21 De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen såsom furstarna hade sagt till dem.

22 Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni lurat oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni ska aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus." 24 *5 Mos 7:1f. De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren din Gud hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra landets alla invånare för er. Vi fruktade starkt för våra liv på grund av er, därför gjorde vi detta. 25 Och nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt." 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand så att de inte dödade dem.

27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.