1 La main de l’Éternel fut sur moi, et l’Éternel me fit sortir en esprit, et me posa au milieu d’une vallée pleine d’ossements.
2 Il me fit passer près d’eux tout autour; et voici, ils étaient en fort grand nombre à la surface de cette vallée, et ils étaient complètement secs.
3 Et il me dit: Fils de l’homme, ces os pourraient-ils revivre? Je répondis: Seigneur Éternel, tu le sais.
4 Alors il me dit: Prophétise sur ces os, et dis-leur: Os secs, écoutez la parole de l’Éternel.
5 Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel à ces os: Voici, je vais faire entrer en vous l’esprit, et vous vivrez.
6 Je vous donnerai des nerfs; je ferai croître sur vous de la chair; je vous couvrirai de peau, je mettrai l’esprit en vous, et vous vivrez, et vous saurez que je suis l’Éternel.
7 Je prophétisai donc, comme il m’avait été commandé; et, dès que j’eus prophétisé, il se fit un bruit, et voici, un mouvement, et les os s’approchèrent les uns des autres.
8 Je regardai, et voici, il se forma des nerfs sur eux; il y crût de la chair, la peau les couvrit, mais il n’y avait point d’esprit en eux.
9 Alors il me dit: Prophétise à l’esprit, fils de l’homme; prophétise et dis à l’esprit: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Esprit, viens des quatre vents, et souffle sur ces tués, afin qu’ils revivent.
10 Je prophétisai donc, comme il m’avait été commandé, et l’esprit entra en eux, et ils revécurent, et se tinrent sur leurs pieds. C’était une fort grande armée.
11 Et il me dit: Fils de l’homme, ces os, c’est toute la maison d’Israël. Voici, ils disent: Nos os sont devenus secs, notre espérance est perdue, c’en est fait de nous!
12 C’est pourquoi prophétise, et dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Voici, j’ouvrirai vos tombeaux, et vous ferai remonter de vos tombeaux, ô mon peuple, et je vous ferai rentrer dans le pays d’Israël.
13 Et vous saurez que je suis l’Éternel, quand j’ouvrirai vos tombeaux, et que je vous ferai remonter de vos tombeaux, ô mon peuple.
14 Je mettrai en vous mon esprit, et vous vivrez; je vous placerai dans votre pays, et vous saurez que moi, l’Éternel, j’ai parlé et agi, dit l’Éternel.
15 La parole de l’Éternel me fut adressée en ces termes:
16 Et toi, fils de l’homme, prends un morceau de bois et y écris: "Pour Juda et pour les enfants d’Israël, ses compagnons. " Prends un autre morceau de bois, et y écris: "Pour Joseph, bois d’Éphraïm et de toute la maison d’Israël qui lui est associée. "
17 Rapproche-les l’un de l’autre pour en faire une seule pièce, afin qu’ils soient unis dans ta main.
18 Et quand les enfants de ton peuple t’interrogeront, en disant: "Ne nous expliqueras-tu pas ce que tu veux dire par cette action? "
19 Dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Voici, je prendrai le bois de Joseph qui est dans la main d’Éphraïm et les tribus d’Israël, ses compagnes; je les joindrai au bois de Juda, pour en faire un seul bois, qui ne soit qu’un dans ma main.
20 Les bois sur lesquels tu auras écrit seront dans ta main, sous leurs yeux.
21 Dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Voici, je vais prendre les enfants d’Israël du milieu des nations où ils sont allés; je les rassemblerai de toute part, et les ferai rentrer dans leur pays.
22 Je ferai d’eux une seule nation dans le pays, sur les montagnes d’Israël, et ils auront tous un seul et même roi; ils ne seront plus deux nations, et ne seront plus divisés en deux royaumes.
23 Ils ne se souilleront plus par leurs idoles, ni par leurs infamies, ni par tous leurs péchés; je les retirerai de tous les lieux où ils habitent, et où ils ont péché; je les purifierai, ils seront mon peuple, et je serai leur Dieu.
24 David mon serviteur régnera sur eux; ils auront tous un seul pasteur; ils marcheront dans mes ordonnances, et garderont mes statuts pour les pratiquer.
25 Ils habiteront dans le pays que j’ai donné à Jacob, mon serviteur, où vos pères ont habité; ils y habiteront, eux, leurs enfants et les enfants de leurs enfants, à toujours, et David, mon serviteur, sera leur prince à jamais.
26 Je traiterai avec eux une alliance de paix, et il y aura avec eux une alliance éternelle; je les établirai, et les multiplierai; je mettrai mon sanctuaire au milieu d’eux pour toujours.
27 Ma demeure sera au milieu d’eux; je serai leur Dieu, et ils seront mon peuple.
28 Et les nations sauront que je suis l’Éternel, qui sanctifie Israël, lorsque mon sanctuaire sera au milieu d’eux pour toujours.
De förtorkade benen får liv
1 Hes 1:3, 3:22, 11:24, Apg 8:39.Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. 2 Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. 3 Han sade till mig: "Människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre Gud, du vet det."
4 Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: 5 1 Mos 2:7, Ps 104:29f, Jes 26:19, Hos 6:2. Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. 6 Jag ska sätta senor på er och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren."
7 Jag profeterade som jag blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben. 8 Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.
9 Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås37:9Ande … blåsHebr. rúach betyder både "ande" och "vind" (jfr Joh 3:8). på dessa slagna så att de får liv." 10 Ps 104:30, Jer 33:22, Upp 11:11. Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.
11 Hes 33:10. Han sade till mig: "Människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.’ 12 Jes 26:19, Hes 36:24, Hos 13:14. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. 13 Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. 14 Hes 36:26, 36. Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."
Ett folk – en kung
15 Herrens ord kom till mig: 16 "Människobarn, ta en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Ta sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. 17 Sätt sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de blir ett i din hand.
18 Hes 24:19. När dina landsmän då säger till dig: ’Förklara för oss vad du menar med detta’, 19 4 Mos 17:2. då ska du svara dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska ta Josefs stav i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag ska sätta ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav så att de blir ett i min hand. 20 Stavarna som du har skrivit på ska du hålla i din hand inför deras ögon.
21 Hes 36:24f, 39:27. Säg sedan till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. 22 Hes 34:23, Hos 1:11, Mika 2:12, Joh 10:16. Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.
23 Och de ska inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och alla sina brott. Jag ska rädda dem från alla orter där de syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.
24 Jes 40:11, Jer 23:5, 30:9, Hes 34:23f, Joh 10:11. Min tjänare David ska vara kung över dem, och de ska alla ha en och samma herde. De ska leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. 25 Dan 7:14, Luk 1:33, Joh 12:34. De ska bo i det land som jag gav min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De ska själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David ska för evigt vara deras furste. 26 2 Krön 6:16, Ps 89:4, Jer 31:31f, Hes 34:25. Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Det ska vara ett evigt förbund med dem. Jag ska ge dem plats och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt. 27 3 Mos 26:11f, Jes 4:5, 2 Kor 6:16, Upp 7:15, 21:3. Min boning ska vara hos dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 28 Och folken ska inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt."