Ezequiel 6

1 La parole de l’Éternel me fut adressée, en ces mots:

2 Fils de l’homme, tourne ta face vers les montagnes d’Israël, et prophétise contre elles.

3 Tu diras: Montagnes d’Israël, écoutez la parole du Seigneur, l’Éternel. Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel, aux montagnes et aux collines, aux ravins et aux vallées: Me voici, moi; je vais faire venir l’épée sur vous, et je détruirai vos hauts lieux.

4 Vos autels seront dévastés, vos statues du soleil brisées, et je ferai tomber vos morts devant vos idoles.

5 Je mettrai les cadavres des enfants d’Israël devant leurs idoles, et je disperserai vos ossements autour de vos autels.

6 Où que vous habitiez, les villes seront réduites en désert et les hauts lieux seront dévastés, de sorte que vos autels seront abandonnés et ruinés, vos idoles brisées et détruites, vos statues du soleil mises en pièces, et vos ouvrages anéantis.

7 Les morts tomberont au milieu de vous, et vous saurez que je suis l’Éternel.

8 Pourtant je laisserai un reste d’entre vous, réchappés de l’épée parmi les nations, quand vous serez dispersés en divers pays.

9 Vos réchappés se souviendront de moi, parmi les nations où ils seront captifs, parce que j’aurai brisé leur cœur adultère, qui s’est détourné de moi, ainsi que leurs yeux, qui se sont prostitués avec leurs idoles; ils se prendront même en dégoût pour tout ce qu’ils auront fait de mal, pour toutes leurs abominations.

10 Alors ils sauront que je suis l’Éternel et que ce n’est point en vain que je les avais menacés de tous ces maux.

11 Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Frappe de la main, frappe du pied, et dis: Hélas! au sujet de toutes les méchantes abominations de la maison d’Israël, qui tombera par l’épée, par la famine et par la peste.

12 Celui qui sera loin mourra de la peste; celui qui sera près tombera par l’épée, et celui qui sera demeuré de reste et qui sera assiégé périra par la famine, afin que j’assouvisse ma fureur contre eux.

13 Vous saurez alors que je suis l’Éternel, quand leurs morts seront gisants au milieu de leurs idoles, autour de leurs autels, sur toute colline élevée, sur tous les sommets des montagnes, sous tout arbre vert, sous tout chêne touffu, partout où ils offraient des parfums de bonne odeur à toutes leurs idoles.

14 J’étendrai donc ma main sur eux, et partout où ils habitent, je rendrai le pays plus désolé et plus dévasté que le désert de Dibla, et ils sauront que je suis l’Éternel.

Dom över Israels berg

1 Herrens ord kom till mig:

2 *Hes 36:1. "Män­ni­skobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem 3 och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. 4 *3 Mos 26:40f, Jes 27:9. Era altaren ska förstöras och era solstoder*6:4solstoderAnnan översättning: "rökelsealtaren" (jfr 2 Krön 30:14). smulas sönder, och jag ska låta era slagna falla inför era avgudar. 5 Jag ska låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag ska strö ut era ben runt omkring era altaren. 6 Var ni än bor ska städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren ska stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder ska bli nerhuggna och era verk utplånade. 7 Män som slås till döds ska falla mitt ibland er, och ni ska inse att jag är Herren.

8 Men jag ska låta några leva kvar. När ni skingras i länderna ska några av er räddas från svärdet ute bland folken. 9 *3 Mos 26:40f, 4 Mos 15:39, Hes 20:43, 36:31. De av er som räddas ska tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit bort från mig och deras ögon som trolöst såg efter sina avgudar. De ska avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. 10 Och de ska inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag ska låta denna olycka komma över dem.

11 *Hes 5:17, 14:21. Så säger Herren Gud: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest ska de falla. 12 *Hes 5:17, 14:21, 25:6f. Den som är långt borta ska dö av pest, och den som är nära ska falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad ska dö av hunger. Så ska jag ösa min vrede över dem. 13 *1 Kung 14:23, 2 Kung 16:4, 17:10, Jer 2:20, 3:6, Hos 4:13. Ni ska inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de lät en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. 14 *Jer 48:22. Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla*6:14mer öde och tomt än öknen vid DiblaAnnan översättning: "öde och tomt från öknen ända till Dibla". Negevöknen var landets sydgräns, Dibla kanske ett skrivfel för Ribla, Nebukadnessars högkvarter norr om Damaskus (2 Kung 25:6f).. Då ska de inse att jag är Herren."