Ezequiel 31

1 La onzième année, le premier jour du troisième mois, la parole de l’Éternel me fut adressée, en ces termes:

2 Fils de l’homme, dis à Pharaon, roi d’Égypte, et à sa multitude: A qui ressembles-tu dans ta grandeur?

3 Voici, l’Assyrie était un cèdre du Liban aux belles branches, au feuillage touffu, haut de taille et élevant sa cime jusqu’aux nues.

4 Les eaux l’avaient fait croître, l’abîme l’avait fait monter fort haut, en faisant couler ses fleuves autour du lieu où il était planté, et en envoyant ses canaux à tous les arbres des champs.

5 C’est pourquoi sa hauteur dépassait tous les arbres des champs; ses branches avaient multiplié, et ses rameaux s’étendaient, grâce à l’abondance des eaux qui le faisaient croître.

6 Tous les oiseaux des cieux nichaient dans ses branches, et toutes les bêtes des champs faisaient leurs petits sous ses rameaux, et de nombreuses nations habitaient toutes à son ombre.

7 Il était beau dans sa grandeur et par l’étendue de ses branches; car ses racines plongeaient dans des eaux abondantes.

8 Les cèdres du jardin de Dieu ne lui ôtaient rien de son lustre; les cyprès n’égalaient point ses branches, et les platanes n’étaient point semblables à ses rameaux; aucun arbre du jardin de Dieu n’égalait sa beauté.

9 Je l’avais rendu beau par la multitude de ses branches, et tous les arbres d’Éden, qui étaient au jardin de Dieu, lui portaient envie.

10 C’est pourquoi, ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Parce qu’il s’est élevé en hauteur, qu’il a produit une cime touffue, et que son cœur s’est enorgueilli de sa grandeur,

11 Je l’ai livré entre les mains du puissant des nations, qui les traitera comme il fallait: je l’ai chassé à cause de ses crimes.

12 Des étrangers, les plus terribles d’entre les nations, l’ont coupé et rejeté; ses branches sont tombées sur les montagnes et dans toutes les vallées, et ses rameaux se sont brisés dans tous les ravins du pays, et tous les peuples de la terre se sont retirés de dessous son ombre et l’ont abandonné.

13 Tous les oiseaux des cieux se tiennent sur ses ruines, et toutes les bêtes des champs ont fait leur gîte de ses rameaux,

14 Afin qu’aucun des arbres arrosés d’eau ne garde plus sa hauteur, et ne lance plus sa cime touffue, afin que tous ceux qui sont arrosés d’eau ne gardent plus leur élévation; car tous sont livrés à la mort dans les profondeurs de la terre, parmi les enfants des hommes, avec ceux qui descendent dans la fosse.

15 Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Au jour qu’il descendit dans le Sépulcre, j’ai fait mener deuil; à cause de lui, je couvris l’abîme, et empêchai ses fleuves de couler, et les grandes eaux furent retenues; j’ai mis le Liban en deuil à cause de lui, et tous les arbres des champs en défaillirent.

16 J’ébranlai les nations par le bruit de sa chute, quand je l’ai précipité dans le Sépulcre, avec ceux qui descendent dans la fosse. Tous les arbres d’Éden, l’élite et le meilleur du Liban, tous arrosés d’eau, furent consolés dans les profondeurs de la terre.

17 Eux aussi sont descendus avec lui dans le Sépulcre, vers ceux que l’épée blessa à mort; ils étaient son bras, et habitaient à son ombre au milieu des nations.

18 A qui ressembles-tu ainsi, en gloire et en grandeur, parmi les arbres d’Éden? Tu seras jeté bas avec les arbres d’Éden dans les profondeurs de la terre; tu seras couché au milieu des incirconcis, avec ceux que l’épée a blessés à mort. Tel sera Pharaon et toute sa multitude, dit le Seigneur, l’Éternel.

Det ska gå Egypten som Assyrien

1 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden*31:1elfte året, på första dagen i tredje månaden21 juni 587 f Kr., kom Her­rens ord till mig: 2 "Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

Vem liknar du i din storhet?

3 Se på Assyrien*31:3Assyrien hade dominerat Mellanöstern i nästan trehundra år (ca 900-612 f Kr) men nyligen krossats av babylonierna (vers 11-12, jfr Nahums bok, Jes 10:5f, Jer 50:18, Sef 2:13).,

en gång en ceder på Libanon

med vackra grenar,

skuggrik krona och hög stam,

som sträckte sin topp upp

bland molnen.

4 Vatten gav den växt,

djupa källor gjorde den hög.

Källorna lät sina strömmar

flyta runt platsen

där den var planterad,

och sände ut sina flöden

till alla andra träd på marken.

5 Därför fick den högre stam

än alla träd på marken.

Den fick många kvistar

och yviga grenar

på grund av det rikliga vattnet

när den sköt skott.

6 *Hes 17:23, Dan 4:9, Matt 13:32. Alla himlens fåglar

byggde sina bon bland grenarna,

alla markens djur födde sina ungar

under dess grenar,

och i skuggan av det

bodde alla de stora folken.

7 Den var vacker genom sin storhet

och genom sina grenars längd,

för den hade sin rot

vid väldiga vatten.

8 Ingen ceder i Guds lustgård

gick upp mot den,

ingen cypress hade grenar

som kunde jämföras med den,

ingen lönn bar kvistar som den.

Nej, inget träd i Guds lustgård

liknade den i skönhet.

9 Jag hade gjort den så vacker

med alla dess grenar

att alla Edens träd i Guds lustgård

avundades den.

10 *Jes 2:12, Hes 28:17, Dan 4:11f. Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 *Hes 28:7, 30:11. Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

14 *Hes 26:20. Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

15 *Hes 32:7f. Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 *Jes 14:9f, Hes 32:18, 31. Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud."