Ezequiel 3

1 Puis il me dit: Fils de l’homme, mange ce que tu trouves, mange ce rouleau, et va, parle à la maison d’Israël.

2 Et j’ouvris la bouche, et il me fit manger ce rouleau.

3 Et il me dit: Fils de l’homme, repais ton ventre et remplis tes entrailles de ce rouleau que je te donne. Je le mangeai donc, et il fut doux à ma bouche comme du miel.

4 Puis il me dit: Fils de l’homme, rends-toi vers la maison d’Israël, et tu leur rapporteras mes paroles.

5 Car ce n’est point vers un peuple au parler inintelligible et à la langue barbare que je t’envoie, mais vers la maison d’Israël.

6 Ce n’est point vers de nombreux peuples, au parler inintelligible et à la langue barbare, et dont tu ne puisses pas entendre les paroles, que je t’envoie; ceux-là, certes, ils t’écouteraient, si je t’envoyais vers eux.

7 Mais la maison d’Israël ne voudra pas t’écouter, parce qu’elle ne veut point m’écouter; car toute la maison d’Israël a le front dur et le cœur obstiné.

8 Voici j’endurcirai ta face pour que tu l’opposes à leurs faces, et j’endurcirai ton front pour que tu l’opposes à leurs fronts.

9 Je rendrai ton front semblable au diamant, plus dur que le roc; ne les crains donc pas et ne t’effraie point de leurs visages, bien qu’ils soient une maison rebelle.

10 Puis il me dit: Fils de l’homme, reçois dans ton cœur et écoute de tes oreilles toutes les paroles que je te dirai:

11 Rends-toi vers ceux qui ont été transportés, vers les enfants de ton peuple; tu leur parleras et, soit qu’ils écoutent, soit qu’ils n’en fassent rien, tu leur diras: Ainsi a parlé le Seigneur, l’Éternel.

12 Alors l’Esprit m’enleva, et j’entendis derrière moi le bruit d’un grand tumulte: "Bénie soit la gloire de l’Éternel, du lieu de sa demeure! "

13 Et le bruit des ailes des animaux, frappant l’une contre l’autre, et le bruit des roues à côté d’eux, et le bruit d’un grand tumulte.

14 Et l’Esprit m’enleva et m’emporta; je m’en allais irrité et furieux, et la main de l’Éternel agissait sur moi avec puissance.

15 Et je vins à Thel-Abib auprès de ceux qui avaient été transportés, qui demeuraient vers le fleuve du Kébar. Je me tins où ils se tenaient. Je restai là sept jours au milieu d’eux dans un morne silence.

16 Au bout de sept jours, la parole de l’Éternel me fut adressée, en ces mots:

17 Fils de l’homme, je t’ai établi sentinelle sur la maison d’Israël; tu écouteras la parole de ma bouche, et tu les avertiras de ma part.

18 Quand je dirai au méchant: "Tu mourras! " si tu ne l’avertis pas, si tu ne lui parles pas, pour avertir le méchant de se détourner de sa mauvaise voie, afin de sauver sa vie, ce méchant-là mourra dans son iniquité; mais je redemanderai son sang de ta main.

19 Si, au contraire, tu avertis le méchant et qu’il ne se détourne point de sa méchanceté ni de sa mauvaise voie, il mourra dans son iniquité, mais toi tu sauveras ton âme.

20 De même, si le juste se détourne de sa justice, et fait le mal, je mettrai une pierre d’achoppement devant lui, et il mourra. Et c’est parce que tu ne l’auras pas averti, qu’il mourra dans son péché, et qu’il ne sera plus fait mention des choses justes qu’il avait faites; mais je redemanderai son sang de ta main.

21 Si, au contraire, tu avertis le juste de ne pas pécher, et qu’il ne pèche pas, il vivra certainement, parce qu’il s’est laissé avertir, et toi, tu sauveras ton âme.

22 Là encore la main de l’Éternel fut sur moi, et il me dit: Lève-toi, va dans la vallée; là je te parlerai.

23 Je me levai donc, et je sortis dans la vallée, et voici, la gloire de l’Éternel se tenait là, telle que je l’avais vue près du fleuve du Kébar. Alors je tombai sur ma face.

24 Et l’Esprit entra en moi et me fit tenir sur mes pieds; puis il me parla et me dit: Va et t’enferme dans ta maison.

25 Fils de l’homme, voici, on mettra sur toi des cordes et on t’en liera, afin que tu ne puisses sortir au milieu d’eux.

26 J’attacherai ta langue à ton palais, pour que tu sois muet et que tu ne puisses les reprendre, car c’est une maison rebelle.

27 Mais quand je te parlerai, j’ouvrirai ta bouche, et tu leur diras: Ainsi a parlé le Seigneur, l’Éternel. Que celui qui voudra écouter, écoute, et que celui qui ne le voudra pas, n’écoute pas; car c’est une maison rebelle.

1 Han sade till mig: "Människo­barn, ät vad du ser framför dig! Ät upp bokrullen och gå och tala till Israels hus." 2 Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. 3 *Ps 19:11, Jer 15:16. Han sade till mig: "Människobarn, mätta din mage och fyll din buk med rullen som jag ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Sänd till det upproriska Israel

4 Han sade till mig: "Människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. 5 *Jes 33:19, Matt 10:5f. Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Hade jag sänt dig till sådana skulle de lyssna på dig.

7 *Hes 2:4. Men Israels hus vill inte lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 *Jer 1:18, 15:20, Mika 3:8. Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. 9 *Jer 1:8, Hes 2:5f. Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och tappa inte modet inför dem, för de är ett upproriskt släkte."

10 Och han sade till mig: "Männi­skobarn, allt som jag talar till dig ska du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. 11 Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren Gud – vare sig de lyssnar eller inte."

12 *Jes 6:3, Apg 2:2. Anden lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad är Herrens härlighet i hans boning!" 13 Jag hörde ljudet av varelsernas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. 14 *Hes 8:3, Apg 8:39. Anden*3:14AndenHebr. rúach betyder också "vind" (jfr Joh 3:8). lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. 15 *Job 2:13, Hes 1:3, Dan 7:28, 8:27. Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib*3:15Tel-AbibAkkadiska til abubi betyder "ruinhög efter översvämning", möjligen ett projekt för fångarna att återuppbygga. Inte identiskt med moderna Tel Aviv ("vårkullen") vid ­Medelhavet., de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.

Herren sätter Hesekiel till väktare

16 Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig:

17 *Jer 1:7, 6:17, Hes 33:7f. "Människo­barn, jag har satt dig till väktare för Israels hus. När du hör ett ord från min mun ska du varna dem från mig. 18 När jag säger till den ogudaktige: Du ska dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då ska den ogudaktige dö i sin missgärning, men jag ska utkräva hans blod av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då ska han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.

20 *Hes 18:24, 33:12f. Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då ska jag lägga en stötesten i hans väg och han ska dö. Om du då inte har varnat honom ska han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, utan jag ska utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då ska han få leva eftersom han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv."

22 *Hes 8:1, Apg 9:6, 22:10.Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: "Stig upp och gå ut på slätten. Där ska jag tala med dig." 23 *Hes 1:3, 8:4. Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. 24 *Hes 2:2. Anden kom då in i mig och reste upp mig på mina fötter. Herren talade med mig och sade: "Gå och stäng in dig i ditt hus. 25 *Hes 4:8. Och du människobarn, se, man ska lägga rep om dig och binda dig med dem så att du inte kan gå ut bland de andra. 26 *Hes 2:5, 24:27. Jag ska låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan straffa dem, för de är ett upproriskt släkte. 27 *Hes 2:4f, 29:21, 33:22. Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud. Den som vill lyssna ska lyssna, och den som inte vill får låta bli, för de är ett upproriskt folk."