Ezequiel 33

1 La parole de l’Éternel me fut adressée en ces termes:

2 Fils de l’homme, parle aux enfants de ton peuple, et dis-leur: Lorsque je fais venir l’épée sur un pays, et que le peuple de ce pays choisit quelqu’un pour l’établir comme sentinelle,

3 Si cet homme, voyant venir l’épée sur le pays, sonne de la trompette pour avertir le peuple,

4 Et que celui qui entend le son de la trompette ne se tienne pas sur ses gardes et que l’épée le surprenne, son sang sera sur sa tête.

5 Car il a entendu le son de la trompette, et il ne s’est point tenu sur ses gardes; son sang sera sur lui; mais s’il se tient pour averti, il sauvera sa vie.

6 Si la sentinelle voit venir l’épée et ne sonne pas de la trompette, en sorte que le peuple ne se tienne pas sur ses gardes, et que l’épée vienne enlever la vie à quelqu’un d’entre eux, celui-ci aura été surpris à cause de son iniquité, mais je redemanderai son sang à la sentinelle.

7 Et toi, fils de l’homme, je t’ai établi comme sentinelle pour la maison d’Israël; écoute la parole de ma bouche, et avertis-la de ma part.

8 Lorsque je dis au méchant: "Méchant, tu mourras certainement! " si tu ne parles pas pour détourner le méchant de sa voie, ce méchant mourra à cause de son iniquité, mais je te redemanderai son sang.

9 Si au contraire tu avertis le méchant, pour le détourner de sa voie, sans qu’il s’en détourne, il mourra à cause de son iniquité; mais toi, tu sauveras ta vie.

10 Et toi, fils de l’homme, dis à la maison d’Israël: Vous parlez ainsi et vous dites: "Puisque nos péchés et nos forfaits sont sur nous, et que nous dépérissons à cause d’eux, comment pourrions-nous vivre? "

11 Dis-leur: Je suis vivant! dit le Seigneur, l’Éternel, je ne prends point plaisir à la mort du méchant, mais à ce que le méchant se détourne de sa voie et qu’il vive. Détournez-vous, détournez-vous de votre méchante voie; pourquoi mourriez-vous, ô maison d’Israël!

12 Et toi, fils de l’homme, dis aux enfants de ton peuple: La justice du juste ne le sauvera pas au jour où il péchera, et la méchanceté du méchant ne le fera pas tomber au jour où il s’en détournera, de même que le juste ne pourra vivre par sa justice au jour où il péchera.

13 Quand je dis au juste qu’il vivra certainement, si, se confiant en sa justice, il commet l’iniquité, on ne se souviendra d’aucune de ses œuvres de justice; mais il mourra à cause de l’iniquité qu’il a commise.

14 Lorsque je dis au méchant: "Tu mourras certainement! " si, se détournant de son péché, il fait ce qui est droit et juste,

15 Si le méchant rend le gage, s’il restitue ce qu’il a ravi, s’il marche dans les préceptes qui donnent la vie, sans commettre d’iniquité, certainement il vivra et ne mourra point.

16 On ne se souviendra d’aucun des péchés qu’il aura commis; il fait ce qui est droit et juste, certainement il vivra.

17 Mais les enfants de ton peuple disent: "La voie du Seigneur n’est pas bien réglée. " C’est leur voie qui n’est pas bien réglée.

18 Si le juste se détourne de sa justice, pour commettre l’iniquité, il en mourra.

19 Si le méchant se détourne de sa méchanceté, pour faire ce qui est droit et juste, il en vivra.

20 Et vous dites: "La voie de l’Éternel n’est pas bien réglée! " Je vous jugerai, ô maison d’Israël, chacun selon ses voies.

21 La douzième année de notre captivité, le cinquième jour du dixième mois, un homme qui s’était échappé de Jérusalem vint me dire: La ville est prise!

22 Or la main de l’Éternel avait été sur moi, le soir avant que vînt le fugitif; et lorsqu’il vint auprès de moi le matin, l’Éternel m’avait ouvert la bouche. Ma bouche était ouverte, et je n’étais plus muet.

23 Et la parole de l’Éternel me fut adressée, en ces termes:

24 Fils de l’homme, ceux qui habitent les lieux désolés du pays d’Israël, parlent ainsi: Abraham était seul, et il a hérité le pays; nous sommes un grand nombre, et le pays nous est donné en possession.

25 C’est pourquoi dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Vous mangez avec le sang, vous levez les yeux vers vos idoles, vous répandez le sang, et vous posséderiez le pays!

26 Vous vous appuyez sur votre épée, vous commettez des abominations, vous souillez chacun de vous la femme de son prochain, et vous posséderiez le pays!

27 Dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Je suis vivant! les habitants de ces lieux désolés tomberont par l’épée, et je livrerai aux bêtes ceux qui sont dans les champs, afin qu’elles les dévorent, et ceux des forteresses et des cavernes mourront de la peste.

28 Je réduirai le pays en désolation et en désert, l’orgueil de sa force sera abattu; les montagnes d’Israël seront désolées, au point que nul n’y passera plus.

29 Et ils sauront que je suis l’Éternel, quand je réduirai le pays en désolation et en désert, à cause de toutes les abominations qu’ils ont commises.

30 Et toi, fils de l’homme, les enfants de ton peuple s’entretiennent à ton sujet, près des murs et aux portes des maisons. Ils conversent ensemble, chacun avec son frère, et ils disent: Allons écouter quelle est la parole qui est procédée de l’Éternel!

31 Et ils viennent vers toi en grande foule; mon peuple s’assied devant toi, et ils écoutent tes paroles, mais ne les mettent point en pratique. Ils en font dans leur bouche un objet de moquerie, et leur cœur se livre à la cupidité.

32 Voici, tu es pour eux une belle mélodie, un excellent musicien; ils écoutent tes paroles, mais ne les mettent point en pratique.

33 Mais quand ces choses arriveront, et voici qu’elles arrivent, ils sauront qu’il y avait un prophète au milieu d’eux.

Hesekiel som väktare i Israel

1 Herrens ord kom till mig:

2 *Hes 3:17f. "Människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Anta att jag låter svärdet drabba ett land, och folket i landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare. 3 Om han ser svärdet ­komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, 4 men den som hör hornstöten ändå inte låter sig varnas utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. 5 Han hörde hornstöten men lät sig inte varnas. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit sig varnas skulle han ha räddat sitt liv.

6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet och folket inte blir varnat, och svärdet kommer och tar ett liv bland dem, då dör han genom sin egen missgärning, men hans blod ska jag utkräva av väktarens hand.

7 *Jes 62:6, Hes 3:17. Människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag ska varna dem när du hör ett ord från min mun. 8 När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så ska den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9 Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går för att han ska vända om från den, och han ändå inte vänder om från sin väg, då ska han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.

Gud vill ingen syndares död

10 *3 Mos 26:39, Hes 24:23. Människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra brott och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’ 11 *Jes 55:7, Hes 18:23, 30f, Joel 2:12f. Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?

12 *Hes 3:20, 18:24, 26f. Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rätt­färdighet ska inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige ska inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige ska inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så ska ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han ska dö för det orätta han har gjort.

14 *Hes 18:21f, 28. Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15 *2 Mos 22:26, 5 Mos 24:13, Hes 18:7f, Luk 19:8. så att den ogudaktige ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då ska han sannerligen få leva och inte dö. 16 Man ska inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, ska han sannerligen få leva.

17 *Hes 18:25f. Men när dina landsmän säger: ’Herrens väg är inte rätt’, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. 18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. 19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då ska han få leva. 20 Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Men jag ska döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."

Jerusalems fall på grund av trolöshet

21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden,*33:21 tolfte året ... femte dagen i tionde månaden19 jan 585 f Kr. kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit." 22 *Hes 24:26f. På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.

23 Herrens ord kom till mig: 24 "Män­niskobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet! 25 *1 Mos 9:4, 3 Mos 19:26, Hes 18:6. Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet? 26 *Jer 5:8, Hes 22:11. Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?

27 *Hes 6:12, 7:15. Så ska du säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna ska falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet ska jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor ska dö genom pest. 28 Jag ska göra landet öde och tomt och dess stolta makt ska upphöra. Israels berg ska läggas öde, så att ingen går fram där. 29 Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla avskyvärda ting de har gjort.

30 Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör vad det är för ett ord som kommer från Herren. 31 *Jes 42:20, 53:1, Hes 14:1, Matt 7:26, Jak 1:22. De kommer till dig som de brukade och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar kärleksord*33:31kärleksordAndra handskrifter (Septuaginta): "lögner". med munnen, men deras hjärtan strävar efter oärlig vinst. 32 Och se, du är för dem som en som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem. 33 *Jer 28:9, Hes 2:5. Men när det kommer – och se, det kommer – då ska de inse att en profet har varit ibland dem."