1 Et toi, prononce une complainte sur les princes d’Israël,
2 Et dis: Qu’était-ce que ta mère? Une lionne couchée au milieu des lions, et élevant ses petits au milieu des lionceaux.
3 Elle éleva un de ses petits, qui devint un jeune lion; il apprit à déchirer sa proie, et dévora des hommes.
4 Mais les nations en entendirent parler, et il fut pris dans leur fosse; et, après lui avoir mis des boucles aux narines, elles l’emmenèrent au pays d’Égypte.
5 Quand la lionne vit qu’elle attendait en vain, que tout son espoir était perdu, elle prit un autre de ses petits, et en fit un jeune lion.
6 Il marcha parmi les lions, et devint un jeune lion; il apprit à déchirer sa proie, et dévora des hommes;
7 Il désolait leurs palais, et détruisait leurs villes; le pays avec tout ce qu’il contient fut frappé de stupeur à l’ouïe de son rugissement.
8 Contre lui se rangèrent les nations de toutes les contrées voisines, et elles jetèrent sur lui leurs filets; il fut pris dans leur fosse.
9 Elles le mirent en cage, avec des boucles aux narines; puis elles l’emmenèrent auprès du roi de Babylone, et le conduisirent dans une forteresse, afin qu’on n’entendît plus sa voix sur les montagnes d’Israël.
10 Ta mère était, comme toi, semblable à une vigne plantée près des eaux; elle était chargée de fruits et de sarments, grâce à l’abondance des eaux.
11 Elle avait de vigoureux rameaux pour des sceptres de souverains; par son élévation elle atteignait jusqu’aux branches touffues; elle attirait les regards par sa hauteur et par l’abondance de ses rameaux.
12 Mais elle fut arrachée avec fureur et jetée par terre; le vent d’orient a desséché son fruit; ses rameaux vigoureux ont été brisés et desséchés;
13 Le feu les a dévorés, et maintenant elle est plantée dans le désert, dans une terre sèche et aride.
14 Le feu est sorti d’un rameau de ses branches et a consumé son fruit, et elle n’a plus de rameau vigoureux pour un sceptre de roi. Telle est la complainte, et elle servira de complainte.
Sorgesång över Israels kungahus
1 Stäm upp en sorgesång över Israels furstar 2 1 Mos 49:9f. och säg:
Vilken lejoninna var inte din mor!
Hon låg bland lejon,19:2lejonVanliga i dåtidens Mellanöstern (Dom 14:5, 1 Sam 17:34) och därför en ofta använd bild för kungar (t ex Ords 30:30f, Nah 2:11 med not). Kungastammen Juda liknades vid ett lejon med "härskarspira" (vers 14, 1 Mos 49:9-10).
hon födde upp sina ungar
bland unga lejon.
3 2 Kung 23:31f, Jer 22:10f. En av sina ungar19:3En av sina ungarJoahas (2 Kung 23:31f), bortförd efter tre månader som kung. födde hon upp
till ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov,
han åt människor.
4 2 Krön 36:4. Men hednafolken fick höra
om honom.
Han blev fångad i deras grop,
och de förde honom
med krok i nosen
till Egyptens land.
5 2 Kung 24:18f. När lejoninnan såg
att hon fick vänta förgäves,
att hennes hopp blev om intet,
tog hon en annan av sina ungar19:5en annan av sina ungarJojakin (2 Kung 24:8f), också bortförd efter tre månader.
och gjorde honom till
ett kraftigt lejon.
6 Han gick omkring bland lejonen,
ja, han blev ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov
och att äta människor.
7 Han kränkte deras änkor
och ödelade deras städer.
Landet och allt som fanns där
greps av förfäran
vid ljudet av hans rytande.
8 Då kom folken upp mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät över honom,
och han blev fångad
i deras grop.
9 2 Kung 24:15, 25:6, 2 Krön 36:10. Sedan satte de honom i en bur,
med krok i nosen19:9krok i nosenSå ledde assyrierna sina fångar med våld (jfr Jes 37:29).,
och förde honom till Babels kung
och satte honom i säkert förvar,
för att hans röst inte mer
skulle höras bort till Israels berg.
10 Ps 80:9f. Din mor är som en vinstock
i din vingård,19:10 i din vingårdAndra handskrifter: "i ditt blod".
planterad vid vatten,
fruktbar och rik på skott,
för där fanns mycket vatten.
11 Den fick starka grenar,
användbara till härskarspiror,
och stammen växte hög,
omgiven av lövverk,
så att den syntes
genom sin ståtliga växt
och sin rikedom på rankor.
12 Hes 17:10, Hos 13:15. Men den blev uppryckt i vrede
och kastad till marken,
östanvinden förtorkade
dess frukt.
De starka grenarna
bröts av och vissnade,
och elden förtärde dem.
13 Nu är den planterad i öknen,
i ett torrt och törstande land.
14 2 Kung 24:20, 2 Krön 36:11, 19f. Eld har gått ut från
en av de yppersta grenarna
och har förtärt frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira!
Detta är en sorgesång, och den ska användas som sorgesång.19:14ska användas som sorgesångAnnan översättning: "har blivit en sorgesång".