1 Or quelques-uns des anciens d’Israël vinrent auprès de moi, et s’assirent devant moi.
2 Et la parole de l’Éternel me fut adressée en ces termes:
3 Fils de l’homme, ces gens-là portent leurs idoles dans leur cœur; et la pierre d’achoppement qui les a fait tomber dans l’iniquité, ils y attachent leur regard. Me laisserai-je consulter par eux?
4 C’est pourquoi parle-leur et dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Tout homme de la maison d’Israël qui porte ses idoles dans son cœur, et qui attache ses regards à la pierre d’achoppement qui l’a fait tomber dans l 'iniquité, s’il vient vers un prophète, moi l’Éternel, je lui répondrai en vue de ses nombreuses idoles,
5 Afin de saisir dans leur propre cœur ceux de la maison d’Israël, qui se sont éloignés de moi avec toutes leurs idoles.
6 C’est pourquoi dis à la maison d’Israël: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Revenez, détournez-vous de vos idoles, détournez vos regards de toutes vos abominations.
7 Car quiconque de la maison d’Israël ou des étrangers qui séjournent en Israël, s’éloigne de moi, place ses idoles dans son cœur et attache les regards sur la pierre d’achoppement qui l’a fait tomber dans l’iniquité, s’il vient auprès d’un prophète pour me consulter par son moyen, moi l’Éternel, je lui répondrai moi-même:
8 Je tournerai ma face contre cet homme-là, afin qu’il serve d’avertissement, et qu’il passe en proverbe; et je le retrancherai du milieu de mon peuple. Et vous saurez que je suis l’Éternel.
9 Et si le prophète se laisse entraîner à prononcer quelque parole, c’est moi, l’Éternel, qui aurai entraîné ce prophète-là; j’étendrai ma main contre lui, et je le retrancherai du milieu de mon peuple d’Israël.
10 Et ils porteront la peine de leur iniquité; telle la peine de celui qui consulte, telle sera la peine du prophète,
11 Afin que la maison d’Israël ne s’égare plus loin de moi et qu’ils ne se souillent plus par toutes leurs transgressions, mais qu’ils soient mon peuple et que je sois leur Dieu, dit le Seigneur, l’Éternel.
12 Puis la parole de l’Éternel me fut adressée en ces mots:
13 Fils de l’homme, si un pays pèche contre moi en commettant quelque infidélité, et que j’étende ma main contre lui, en lui retranchant le pain qui soutient, en lui envoyant la famine et en faisant disparaître hommes et bêtes de son sein,
14 Et qu’il s’y trouvât ces trois hommes, Noé, Daniel et Job, ils sauveraient leur vie par leur justice, dit le Seigneur, l’Éternel!
15 Si je faisais parcourir le pays par des bêtes nuisibles qui le dépeuplent et en fassent un désert, où personne ne passerait plus à cause de ces bêtes,
16 Et qu’il s’y trouvât ces trois hommes-là, je suis vivant, dit le Seigneur, l’Éternel, ils ne sauveraient ni fils ni filles; eux seuls seraient sauvés, tandis que le pays deviendrait un désert.
17 Ou bien, si j’amenais l’épée sur ce pays, et que je disse: Que l’épée passe par le pays, pour en retrancher hommes et bêtes,
18 Et qu’il s’y trouvât ces trois hommes, je suis vivant, dit le Seigneur, l’Éternel, ils ne sauveraient ni fils ni filles, mais eux seuls seraient sauvés.
19 Ou encore si j’envoyais la peste dans ce pays, et que je répandisse sur lui ma fureur jusqu’à faire couler le sang, pour retrancher de son sein hommes et bêtes,
20 Et que Noé, Daniel et Job s’y trouvassent, je suis vivant, dit le Seigneur, l’Éternel, ils ne sauveraient ni fils ni filles, ils ne sauveraient que leur vie par leur justice.
21 Voici donc ce que dit le Seigneur, l’Éternel: Bien que j’envoie contre Jérusalem mes quatre jugements terribles, l’épée, la famine, les bêtes nuisibles et la peste, pour retrancher de son sein hommes et bêtes,
22 Toutefois il y aura un reste, quelques réchappés, des fils et des filles qu’on en fera sortir. Voici, ils arriveront auprès de vous; vous verrez leur conduite et leurs actions, et vous vous consolerez des malheurs que j’ai fait tomber sur Jérusalem et de tout ce qui lui est advenu.
23 Ils vous consoleront quand vous aurez vu leur conduite et leurs actions. Alors vous reconnaîtrez que ce n’est pas sans raison que je lui ai fait tout ce que je lui aurai fait, dit le Seigneur, l’Éternel.
Avgudadyrkan fördöms
1 Hes 8:1, 20:1, 33:31. Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 Jes 58:2. "Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud:
Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! 7 3 Mos 17:8f. För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara. 8 5 Mos 28:37, Jer 24:9, Hes 5:15, 15:7. Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.
9 1 Kung 22:20f, Hes 13:2f, 2 Tess 2:11. Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat – 11 Hes 11:20, 44:10. detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Gud."
Domen är oundviklig
12 Herrens ord kom till mig:
13 Jes 3:1, Hes 4:16, 5:16, 15:8, 20:27. "Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 1 Mos 6:8f, Job 42:8, Dan 2:18f. Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel14:14DanielProfeten Daniel i Babel var yngre än Hesekiel men redan berömd för sin vishet (Dan 2-4). Det har även föreslagits en identifikation med Danel, en legendarisk utombiblisk kung i syriska Ugarit som liksom Noa (1 Mos 6-9) och Job var en ansedd urtida icke-israelit. och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 3 Mos 26:22, 2 Kung 17:25, Hes 5:17. Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 1 Krön 21:14. Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21 3 Mos 26:22f, 2 Sam 24:13, Jer 15:3, Hes 33:27, Upp 6:8. Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 Hes 12:16. Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit14:22några ska räddas … komma hitDe som fördes till Babel 587 f Kr (2 Kung 25:11). till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud."