Ezequiel 20

1 La septième année, le dixième jour du cinquième mois, quelques-uns des anciens d’Israël vinrent pour consulter l’Éternel, et ils s’assirent devant moi.

2 Et la parole de l’Éternel me fut adressée en ces termes:

3 Fils de l’homme, parle aux anciens d’Israël, et dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: C’est pour me consulter que vous êtes venus! Je suis vivant! je ne me laisserai point consulter par vous, dit le Seigneur, l’Éternel.

4 Ne les jugeras-tu pas, fils de l’homme, ne les jugeras-tu pas? Fais-leur connaître les abominations de leurs pères.

5 Et dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Le jour où j’élus Israël, où je levai ma main en faveur de la postérité de la maison de Jacob, où je me fis connaître à eux dans le pays d’Égypte, où je levai ma main pour eux, en disant: Je suis l’Éternel votre Dieu;

6 En ce jour-là, je leur promis en levant ma main, que je les ferais sortir du pays d’Égypte, pour les faire entrer dans un pays que j’avais cherché pour eux, pays où coulent le lait et le miel, le plus beau de tous les pays.

7 Et je leur dis: Rejetez, chacun de vous, les abominations objets de vos regards, ne vous souillez pas avec les idoles de l’Égypte; je suis l’Éternel, votre Dieu.

8 Mais ils se révoltèrent contre moi, et ne voulurent pas m’écouter; aucun d’eux ne rejeta les abominations qui attiraient ses regards, et n’abandonna les idoles de l’Égypte. Alors je songeai à répandre ma fureur sur eux, et à assouvir contre eux ma colère au milieu du pays d’Égypte.

9 Néanmoins j’ai agi pour l’amour de mon nom, afin qu’il ne fût point profané aux yeux des nations parmi lesquelles ils se trouvaient, et en présence desquelles je m’étais fait connaître à eux, pour les faire sortir du pays d’Égypte.

10 Je les fis donc sortir du pays d’Égypte, et les amenai au désert.

11 Je leur donnai mes statuts et leur fis connaître mes lois, que l’homme doit accomplir afin de vivre par elles.

12 Je leur donnai aussi mes sabbats pour servir de signe entre moi et eux, afin qu’ils connussent que je suis l’Éternel, qui les sanctifie.

13 Mais ceux de la maison d’Israël se révoltèrent contre moi dans le désert; ils ne marchèrent point selon mes statuts et rejetèrent mes lois, que l’homme doit accomplir afin de vivre par elles, et ils profanèrent indignement mes sabbats. C’est pourquoi je songeai à répandre sur eux ma fureur au désert, pour les anéantir.

14 Néanmoins j’ai agi pour l’amour de mon nom, afin qu’il ne fût point profané aux yeux des nations, en présence desquelles je les avais fait sortir d’Égypte.

15 Et même je leur avais promis, en levant ma main dans le désert, que je ne les amènerais point au pays que je leur avais donné, - pays où coulent le lait et le miel, le plus beau de tous les pays, -

16 Parce qu’ils avaient rejeté mes lois, qu’ils n’avaient point marché selon mes statuts, et qu’ils avaient profané mes sabbats, car leur cœur marchait après leurs idoles.

17 Toutefois mon œil les épargna pour ne point les détruire; je ne les exterminai pas entièrement au désert.

18 Je dis à leurs enfants au désert: Ne marchez pas selon les préceptes de vos pères, n’observez pas leurs mœurs, et ne vous souillez pas avec leurs idoles.

19 Je suis l’Éternel votre Dieu; marchez selon mes statuts, gardez mes commandements, et mettez-les en pratique.

20 Sanctifiez mes sabbats, afin qu’ils servent de signe entre moi et vous, et que vous connaissiez que je suis l’Éternel votre Dieu.

21 Mais les enfants se révoltèrent contre moi; ils ne marchèrent point selon mes statuts; ils n’observèrent pas mes ordonnances et ne mirent point en pratique ces lois, que l’homme doit accomplir afin de vivre par elles, et ils profanèrent mes sabbats. C’est pourquoi je songeai à répandre sur eux ma fureur, et à assouvir contre eux ma colère au désert.

22 Néanmoins j’ai retiré ma main, et je l’ai fait pour l’amour de mon nom, afin qu’il ne fût point profané aux yeux des nations en présence desquelles je les avais fait sortir.

23 Toutefois je leur avais promis, en levant ma main au désert, que je les disperserais parmi les nations et que je les répandrais en divers pays,

24 Parce qu’ils n’avaient point observé mes statuts, qu’ils avaient rejeté mes lois, qu’ils avaient profané mes sabbats et que leurs yeux étaient attachés aux idoles de leurs pères.

25 Aussi leur ai-je donné des statuts qui n’étaient pas bons, et des lois par lesquelles ils ne devaient pas vivre.

26 Je les souillai par leurs offrandes, en ce qu’ils ont fait passer par le feu tous leurs premiers-nés, afin de les mettre en désolation et de leur faire connaître que je suis l’Éternel.

27 C’est pourquoi, fils de l’homme, parle à la maison d’Israël, et dis-leur: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Vos pères m’ont outragé en agissant perfidement à mon égard.

28 Je les ai fait entrer dans le pays que j’avais promis, en levant la main, de leur donner; mais ils ont regardé toute colline élevée et tout arbre touffu; ils y ont fait leurs sacrifices, ils y ont présenté leurs offrandes qui m’irritaient; ils y ont déposé leurs parfums d’agréable odeur, et y ont fait leurs libations.

29 Et je leur dis: Que signifient ces hauts lieux où vous vous rendez? Et le nom de hauts lieux leur a été donné jusqu’à ce jour.

30 C’est pourquoi, dis à la maison d’Israël: Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Ne vous souillez-vous pas dans les voies de vos pères, et ne vous prostituez-vous pas à leurs abominations?

31 Quand vous présentez vos offrandes, quand vous faites passer vos enfants par le feu, vous vous souillez avec toutes vos idoles encore aujourd’hui. Et je me laisserais consulter par vous, ô maison d’Israël! Je suis vivant! dit le Seigneur, l’Éternel, je ne me laisserai point consulter par vous!

32 Rien n’arrivera de ce que vous pensez quand vous dites: Nous voulons être comme les nations et les familles des autres pays, en servant le bois et la pierre.

33 Je suis vivant! dit le Seigneur, l’Éternel, à main forte, à bras étendu, et avec effusion de colère, je régnerai sur vous!

34 Je vous ferai sortir d’entre les peuples; je vous rassemblerai des pays dans lesquels vous avez été dispersés, à main forte, à bras étendu et avec effusion de colère.

35 Et je vous amènerai dans le désert des peuples, et là j’entrerai en jugement avec vous, face à face;

36 Comme je suis entré en jugement avec vos pères dans le désert du pays d’Égypte, ainsi j’entrerai en jugement avec vous, dit le Seigneur, l’Éternel.

37 Puis je vous ferai passer sous la verge, et vous ferai rentrer dans les liens de l’alliance.

38 Je séparerai de vous les rebelles et ceux qui se sont révoltés contre moi; je les ferai sortir du pays où ils séjournent; mais ils n’entreront point sur le sol d’Israël. Ainsi vous saurez que je suis l’Éternel.

39 Et vous, maison d’Israël, ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel: Allez servir chacun vos idoles! Mais, après cela, vous m’écouterez et ne profanerez plus le nom de ma sainteté par vos offrandes et par vos idoles.

40 Mais sur ma sainte montagne, sur la haute montagne d’Israël, dit le Seigneur, l’Éternel, là toute la maison d’Israël et tout ce qui sera dans le pays me serviront. Là je prendrai plaisir à eux; là je rechercherai vos offrandes, et les prémices de vos dons, dans tout ce que vous me consacrerez.

41 Je prendrai plaisir à vous, comme à un parfum d’agréable odeur, quand je vous aurai fait sortir du milieu des peuples et rassemblés des pays où vous êtes dispersés, et je serai sanctifié par vous aux yeux des nations.

42 Et vous saurez que je suis l’Éternel, quand je vous aurai fait revenir sur le sol d’Israël, dans le pays que j’avais promis, en levant la main, de donner à vos pères.

43 Là, vous vous souviendrez de vos voies et de toutes vos actions par lesquelles vous vous êtes souillés; vous vous prendrez vous-mêmes en dégoût, à cause de tout ce que vous aurez fait de mal.

44 Et vous saurez que je suis l’Éternel, quand j’agirai avec vous pour l’amour de mon nom, et non pas selon votre conduite mauvaise et vos actions corrompues, ô maison d’Israël! dit le Seigneur, l’Éternel.

Guds löften och Israels upproriskhet

1 *Hes 14:1. I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden*20:1 sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden15 aug 591 f Kr. kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.

2 Då kom Herrens ord till mig:

3 "Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. 4 *Hes 22:2, 23:36. Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar 5 *2 Mos 6:8, 5 Mos 7:6. och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. 6 *2 Mos 3:8, 17, 33:3, Ps 48:3, Jer 3:19. På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 *2 Mos 20:2, 3 Mos 18:3, Jos 24:14, 23, 1 Sam 7:3. Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.

8 *5 Mos 9:7, 24. Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten. 9 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

10 Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. 11 *2 Mos 15:26, 20:1f, 3 Mos 18:5, 5 Mos 5:1f, 30:6, Rom 10:5, Gal 3:12. Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den män­niska som följer dem ska också leva genom dem. 12 *2 Mos 16:23f, 20:8, 31:13, 17, Jes 58:13. Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.

13 *4 Mos 14:2, 15:32, 16:21, Hes 23:38. Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. 14 *4 Mos 14:13f, 5 Mos 9:28. Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli van­ärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 *4 Mos 14:21f, 5 Mos 1:34f. Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

18 Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. 19 *5 Mos 4:1. Jag är Herren er Gud.

Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. 20 Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.

21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen. 22 Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. 23 *3 Mos 26:39f, 5 Mos 28:64f. Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, 24 eftersom de inte följde mina föreskrifter utan förakt­ade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. 25 *Jer 8:8, Apg 7:42f, Rom 1:24f, 2 Tess 2:10f. Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

26 *2 Krön 33:6, Hes 16:20f. Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.

27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. 28 *Jes 57:5f, Hos 4:13. När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer. 29 Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd*20:29offerhöjdHebr. bamá, som också kan översättas "gå till vad". som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.

Dom och upprättelse

30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? 31 *2 Kung 16:3, 17:17, Hes 14:3. Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren Gud, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 *5 Mos 4:28. Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren Gud, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. 34 *Hes 11:17f. Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de ­länder dit ni skingrats. 35 *Hos 2:14. Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. 36 Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren Gud. 37 Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band*20:37i förbundets bandAndra handskrifter (Septuaginta): "i antal".. 38 Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är Herren.

39 Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren Gud: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. 40 För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.

41 Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. 42 Ni ska inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. 43 *Hes 6:9, 16:61f, 36:31f. Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. 44 Ni ska inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud."

Profetia mot Södern

45 Herrens ord kom till mig: 46 "Män­niskobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. 47 *Jes 10:17f. Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren Gud: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. 48 Alla människor ska se att jag, Herren, har tänt den. Den ska inte kunna släckas."

49 Jag sade då: "O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor."