Gênesis 45

1 Alors Joseph ne put plus se retenir devant tous ceux qui étaient là présents, et il cria: Faites sortir tout le monde. Et nul ne demeura avec Joseph, quand il se fit connaître à ses frères.

2 Et il éleva la voix en pleurant, et les Égyptiens l’entendirent, et la maison de Pharaon l’entendit.

3 Et Joseph dit à ses frères: Je suis Joseph! Mon père vit-il encore? Mais ses frères ne pouvaient lui répondre; car ils étaient troublés de sa présence.

4 Et Joseph dit à ses frères: Approchez donc de moi. Et ils s’approchèrent, et il dit: Je suis Joseph votre frère, que vous avez vendu pour être mené en Égypte.

5 Et maintenant, ne vous affligez pas, et n’ayez point de regret de ce que vous m’avez vendu pour être amené ici; car c’est pour la conservation de votre vie que Dieu m’a envoyé devant vous.

6 Car voici deux ans que la famine est sur la terre, et pendant cinq ans encore il n’y aura ni labour, ni moisson.

7 Mais Dieu m’a envoyé devant vous, pour vous faire subsister sur la terre, et pour vous faire vivre par une grande délivrance.

8 Et maintenant, ce n’est pas vous qui m’avez envoyé ici, mais c’est Dieu; et il m’a établi pour père à Pharaon, et pour seigneur sur toute sa maison, et gouverneur dans tout le pays d’Égypte.

9 Hâtez-vous de monter vers mon père, et dites-lui: Ainsi a dit ton fils Joseph: Dieu m’a établi seigneur sur toute l’Égypte; descends vers moi, ne t’arrête point.

10 Tu habiteras au pays de Gossen, et tu seras près de moi, toi, tes enfants, et les enfants de tes enfants, tes brebis et tes bœufs, et tout ce qui est à toi.

11 Et je t’y entretiendrai (car il y a encore cinq ans de famine), de peur que tu ne périsses de pauvreté, toi et ta maison, et tout ce qui est à toi.

12 Et voici, vous voyez de vos yeux, et Benjamin mon frère voit aussi de ses yeux, que c’est moi qui vous parle de ma propre bouche.

13 Racontez donc à mon père toute ma gloire en Égypte, et tout ce que vous avez vu; et hâtez-vous de faire descendre ici mon père.

14 Alors il se jeta au cou de Benjamin son frère, et pleura. Et Benjamin pleura sur son cou.

15 Et il baisa tous ses frères, en pleurant. Après quoi, ses frères s’entretinrent avec lui.

16 Et ce bruit se répandit dans la maison de Pharaon: Les frères de Joseph sont venus. Ce qui plut à Pharaon et à ses serviteurs.

17 Pharaon dit à Joseph: Dis à tes frères: Faites ceci; chargez vos bêtes, et allez, retournez au pays de Canaan;

18 Et prenez votre père et vos familles, et venez vers moi, et je vous donnerai le meilleur du pays d’Égypte; et vous mangerez la graisse de la terre.

19 Or tu reçois l’ordre de leur dire: Faites ceci; prenez pour vous, du pays d’Égypte, des chariots pour vos petits enfants et pour vos femmes, et vous amènerez votre père, et vous viendrez.

20 Et ne regrettez point vos meubles; car le meilleur de tout le pays d’Égypte sera à vous.

21 Les fils d’Israël firent ainsi; et Joseph leur donna des chariots, selon l’ordre de Pharaon; et il leur donna des provisions pour le chemin.

22 Il leur donna à tous des robes de rechange, et à Benjamin il donna trois cents pièces d’argent, et cinq robes de rechange.

23 Il envoya aussi à son père dix ânes chargés de ce qu’il y avait de meilleur en Égypte, et dix ânesses chargées de blé, de pain, et de nourriture pour son père pendant le voyage.

24 Il renvoya donc ses frères, et ils partirent, et il leur dit: Ne vous querellez point en chemin.

25 Et ils remontèrent d’Égypte, et vinrent au pays de Canaan vers Jacob, leur père.

26 Et ils lui firent ce rapport et dirent: Joseph vit encore, et même c’est lui qui gouverne tout le pays d’Égypte. Mais son cœur resta froid, car il ne les crut point.

27 Et ils lui dirent toutes les paroles que Joseph leur avait dites. Et il vit les chariots que Joseph avait envoyés pour le porter. Et l’esprit de Jacob, leur père, se ranima.

28 Et Israël dit: C’est assez; Joseph mon fils vit encore; j’irai, et je le verrai avant que je meure.

Josef ger sig till känna

1 *Apg 7:13. Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån allihop!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. 2 Han började gråta så högt att egyptierna hörde det, och faraos husfolk hörde det också.

3 Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. 4 *1 Mos 37:28, 39:1. Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. 5 *1 Mos 50:20. Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er. 6 I två år har det nu varit svält i landet, och det återstår fem år då man varken ska plöja eller skörda. 7 Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden och hålla er vid liv, till räddning för många. 8 Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao*45:8fader åt faraoTroligen andlig rådgivare (jfr Dom 17:10, 1 Kung 6:21). Möjligen en referens till den egyptiska ministertiteln it-ntr ("gudafader"). och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.

9 Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte! 10 Du ska få bo i landet Goshen*45:10landet GoshenDet östra Nildeltat, ett område med goda betesmarker som vette mot Kanaans land. Under hyksostiden (ca 1750-1550 f Kr) bodde här många semiter. och vara nära mig, du och dina barn och barnbarn, dina får och kor och allt som tillhör dig. 11 Det är fem hungerår kvar, men jag ska sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig ska lida nöd. 12 Ni ser ju med egna ögon, min bror Benjamin ser det också med egna ögon, att det är jag som talar till er med egen mun. 13 Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner." 14 Han föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. 15 Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.

16 När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17 Och farao sade till Josef: "Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och res hem till Kanaans land. 18 Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så ska jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni ska få äta av landets överflöd. 19 Du ska säga till dem att göra så här: Ta med er vagnar*45:19vagnarEgypten var berömt för sina snabba vagnar (jfr 1 Kung 10:28f), något som var ovanligt bland Kanaans enklare befolkning vid denna tid. från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit. 20 Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land ska vara ert." 21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost. 22 Och han gav dem var sin högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver*45:22trehundra siklar silverDrygt 3 kg, motsvarande trettio årslöner (Dom 17:10). och fem högtidsdräkter. 23 Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsneston lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan. 24 Sedan lät han sina bröder resa, och de gav sig i väg. Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"

25 De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaans land. 26 De berättade för honom: "Josef lever än, och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras far Jakob nytt liv. 28 *1 Mos 46:30. Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."