Gênesis 27

1 Et il arriva, quand Isaac fut devenu vieux et que ses yeux furent trop faibles pour voir, qu’il appela Ésaü, son fils aîné, et lui dit: Mon fils! et il lui répondit: Me voici!

2 Et il dit: Voici je suis vieux, et je ne sais point le jour de ma mort.

3 Maintenant donc, prends, je te prie, tes armes, ton carquois et ton arc, et va-t’en aux champs, et prends-moi du gibier.

4 Et apprête-moi un mets appétissant, comme je les aime; et apporte-le-moi, que je le mange, afin que mon âme te bénisse avant que je meure.

5 Or, Rébecca écoutait, pendant qu’Isaac parlait à Ésaü, son fils. Ésaü s’en alla donc aux champs pour prendre du gibier et l’apporter.

6 Et Rébecca parla à Jacob, son fils, et lui dit: Voici, j’ai entendu ton père, qui parlait à Ésaü, ton frère, et lui disait:

7 Apporte-moi du gibier, et apprête-moi un mets appétissant, que je le mange, et que je te bénisse devant l’Éternel, avant de mourir.

8 Maintenant donc, mon fils, obéis à ma voix, pour ce que je vais te commander.

9 Va me prendre au troupeau deux bons chevreaux, et j’en apprêterai pour ton père un mets appétissant, comme il les aime.

10 Et tu le porteras à ton père, pour qu’il le mange, afin qu’il te bénisse avant sa mort.

11 Et Jacob répondit à Rébecca sa mère: Voici, Ésaü, mon frère, est velu, et je ne le suis pas.

12 Peut-être que mon père me tâtera, et il me regardera comme un trompeur, et j’attirerai sur moi la malédiction, et non la bénédiction.

13 Et sa mère lui dit: Que ta malédiction soit sur moi, mon fils; obéis seulement à ma voix, et va me chercher ces chevreaux.

14 Il alla donc les chercher et les apporta à sa mère, et sa mère en apprêta un mets appétissant, comme son père les aimait.

15 Puis Rébecca prit les plus riches habits d’Ésaü, son fils aîné, qu’elle avait auprès d’elle dans la maison, et elle en revêtit Jacob, son fils cadet.

16 Et elle couvrit des peaux de chevreaux ses mains et son cou, qui était sans poil.

17 Ensuite elle mit le mets appétissant et le pain qu’elle avait apprêtés, dans la main de Jacob, son fils.

18 Et il vint vers son père, et dit: Mon père! Et il répondit: Me voici; qui es-tu, mon fils?

19 Et Jacob dit à son père: Je suis Ésaü, ton fils aîné; j’ai fait ce que tu m’as commandé. Lève-toi, je te prie, assieds-toi, et mange de ma chasse, afin que ton âme me bénisse.

20 Et Isaac dit à son fils: Comment donc en as-tu trouvé si tôt mon fils? Et il dit: C’est que l’Éternel ton Dieu me l’a fait rencontrer.

21 Et Isaac dit à Jacob: Approche, que je te tâte, mon fils, pour savoir si tu es mon fils Ésaü, ou non.

22 Jacob s’approcha donc d’Isaac, son père, qui le tâta, et dit: La voix est la voix de Jacob; mais les mains sont les mains d’Ésaü.

23 Il ne le reconnut pas; car ses mains étaient velues, comme les mains d’Ésaü, son frère; et il le bénit.

24 Et il dit: C’est toi qui es mon fils Ésaü? Et il répondit: C’est moi.

25 Alors il dit: Sers-moi, que je mange de la chasse de mon fils, pour que mon âme te bénisse. Et il le servit, et il mangea. Il lui apporta aussi du vin, et il but.

26 Puis Isaac, son père, lui dit: Approche, et baise-moi, mon fils.

27 Et il s’approcha, et le baisa. Et Isaac sentit l’odeur de ses habits, et il le bénit, et dit: Voici, l’odeur de mon fils est comme l’odeur d’un champ que l’Éternel a béni.

28 Que Dieu te donne de la rosée des cieux et de la graisse de la terre, et une abondance de froment et de moût!

29 Que des peuples te servent, et que des nations se prosternent devant toi! Sois le maître de tes frères, et que les fils de ta mère se prosternent devant toi! Quiconque te maudira, soit maudit, et quiconque te bénira, soit béni!

30 Et il arriva, aussitôt qu’Isaac eut achevé de bénir Jacob, et comme Jacob était à peine sorti de devant Isaac, son père, qu’Ésaü, son frère, revint de la chasse.

31 Il apprêta, lui aussi, un mets appétissant, et l’apporta à son père, et il lui dit: Que mon père se lève, et mange de la chasse de son fils, afin que ton âme me bénisse.

32 Et Isaac, son père, lui dit: Qui es-tu? Et il dit: Je suis ton fils, ton premier-né, Ésaü.

33 Et Isaac fut saisi d’une émotion extraordinaire; et il dit: Qui est donc celui qui a pris du gibier, et m’en a apporté? et j’ai mangé de tout, avant que tu vinsses, et je l’ai béni, et aussi sera-t-il béni.

34 Dès qu’Ésaü eut entendu les paroles de son père, il jeta un cri très grand et très amer. Et il dit à son père: Bénis-moi, moi aussi, mon père!

35 Mais il dit: Ton frère est venu avec ruse, et il a pris ta bénédiction.

36 Et Ésaü dit: Est-ce parce qu’on l’a appelé Jacob, qu’il m’a déjà supplanté deux fois? Il a pris mon droit d’aînesse, et voici, maintenant il a pris ma bénédiction. Ensuite il dit: N’as-tu point réservé de bénédiction pour moi?

37 Et Isaac répondit et dit à Ésaü: Voici, je l’ai établi ton maître et je lui ai donné tous ses frères pour serviteurs; et je l’ai pourvu de froment et de moût. Et que ferais-je donc pour toi, mon fils?

38 Et Ésaü dit à son père: N’as-tu que cette bénédiction, mon père? bénis-moi, moi aussi, mon père! Et Ésaü éleva la voix, et pleura.

39 Et Isaac son père répondit, et lui dit: Voici, ta demeure sera de la graisse de la terre, de la rosée des cieux d’en haut.

40 Et tu vivras de ton épée, et tu serviras ton frère; mais il arrivera, comme tu seras errant, que tu briseras son joug de dessus ton cou.

41 Et Ésaü prit Jacob en aversion à cause de la bénédiction que son père lui avait donnée; et Ésaü dit en son cœur: Les jours du deuil de mon père approchent; et je tuerai Jacob, mon frère.

42 Et l’on rapporta à Rébecca les paroles d’Ésaü, son fils aîné; et elle envoya appeler Jacob, son second fils, et lui dit: Voici, Ésaü ton frère va se venger de toi en te tuant.

43 Maintenant donc, mon fils, obéis à ma voix: lève-toi, enfuis-toi vers Laban, mon frère, à Charan.

44 Et tu demeureras avec lui quelque temps, jusqu’à ce que la fureur de ton frère soit passée,

45 Jusqu’à ce que la colère de ton frère se détourne de toi, et qu’il ait oublié ce que tu lui as fait. Alors je t’enverrai chercher de là. Pourquoi serais-je privée de vous deux en un même jour?

46 Et Rébecca dit à Isaac: Je suis dégoûtée de la vie, à cause des filles de Heth. Si Jacob prend parmi les filles de Heth, parmi les filles du pays, une femme comme celles-là, à quoi me sert la vie?

Isak välsignar Jakob

1 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Jag är här." 2 Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. 3 Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."

5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. 10 Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör."

11 *1 Mos 25:25. Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse." 13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."

14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.

18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?" 19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig." 20 Men Isak sade till sin son: "Hur kunde du finna det så snart, min son?" Han svarade: "Herren din Gud sände det i min väg."

21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte." 22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus." 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja." 25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig."

Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans far Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son." 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:

"Doften av min son

är som doften av en mark

som Herren har välsignat.

28 Gud ska ge dig av himlens dagg

och av jordens fruktbarhet,

säd och vin i riklig mängd.

29 *1 Mos 12:3, 25:23, 4 Mos 24:9, Ob v 10. Folk ska tjäna dig

och folkslag falla ner för dig.

Var en herre över dina bröder,

din mors söner

ska falla ner för dig.

Förbannad den som förbannar dig

och välsignad

den som välsignar dig!"

Esau ber om Isaks välsignelse

30 När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom." 32 Hans far Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde."

33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli." 34 När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna mig också!" 35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse." 36 *1 Mos 25:31f. Då sade Esau: "Heter han inte Jakob!*27:36Heter han inte Jakob!Namnet betyder "bedrar" (jfr 25:26 med not). Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också."

Och han frågade: "Har du ingen välsignelse kvar för mig?" 37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?" 38 *Hebr 12:17. Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!" Och han började storgråta. 39 Då svarade hans far Isak honom:

"Se, fjärran från jordens fruktbarhet

ska din boning vara,

och utan dagg från himlen där ovan.

40 *2 Kung 8:20f. Av ditt svärd ska du leva

och din bror ska du tjäna.

Men när du blir rastlös*27:40blir rastlösAnnan översättning: "gör dig fri".

ska du slita hans ok*27:40okArbetssele av trä, en vanlig bild för underordning (jfr 1 Kung 12:4, Jes 9:4).

från din nacke."

Jakob flyr till Harran

41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob."

42 När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 *1 Mos 24:29. Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran 44 och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. 45 *1 Mos 9:6. När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda*27:45mista er bådaDen ene genom mord, den andre genom det påföljande straffet: döden (9:6) eller förvisning (4:12). Jfr 2 Sam 14:6f. på en och samma dag?"

46 *1 Mos 26:34f. Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna*27:46de hetitiska kvinnornaT ex Esaus två hustrur (26:34). Blandäktenskap med hedningar var ett hot mot tron på Abrahams Gud (24:3, 28:6, 2 Mos 34:16, 4 Mos 25, 5 Mos 7:3f).. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?"