Gênesis 3

1 Or, le serpent était le plus fin de tous les animaux des champs, que l’Éternel Dieu avait faits; et il dit à la femme: Quoi! Dieu aurait dit: Vous ne mangerez point de tout arbre du jardin!

2 Et la femme répondit au serpent: Nous mangeons du fruit des arbres du jardin;

3 Mais quant au fruit de l’arbre qui est au milieu du jardin, Dieu a dit: Vous n’en mangerez point, et vous n’y toucherez point, de peur que vous ne mouriez.

4 Alors le serpent dit à la femme: Vous ne mourrez nullement;

5 Mais Dieu sait qu’au jour où vous en mangerez, vos yeux s’ouvriront, et vous serez comme des dieux, connaissant le bien et le mal.

6 Et la femme vit que le fruit de l’arbre était bon à manger, et qu’il était agréable à la vue, et que l’arbre était désirable pour devenir intelligent; et elle prit de son fruit et en mangea, et en donna aussi à son mari auprès d’elle, et il en mangea.

7 Et les yeux de tous deux s’ouvrirent; et ils connurent qu’ils étaient nus; et ils cousirent des feuilles de figuier, et se firent des ceintures.

8 Et ils entendirent la voix de l’Éternel Dieu, qui se promenait dans le jardin, au vent du jour. Et Adam et sa femme se cachèrent de devant la face de l’Éternel Dieu, au milieu des arbres du jardin.

9 Et l’Éternel Dieu appela Adam, et lui dit: Où es-tu?

10 Et il répondit: J’ai entendu ta voix dans le jardin, et j’ai craint, parce que je suis nu; et je me suis caché.

11 Et Dieu dit: Qui t’a montré que tu es nu? As-tu mangé de l’arbre dont je t’avais ordonné de ne pas manger?

12 Et Adam répondit: La femme que tu as mise auprès de moi, m’a donné du fruit de l’arbre, et j’en ai mangé.

13 Et l’Éternel Dieu dit à la femme: Pourquoi as-tu fait cela? Et la femme répondit: Le serpent m’a séduite, et j’en ai mangé.

14 Alors l’Éternel Dieu dit au serpent: Puisque tu as fait cela, tu seras maudit entre toutes les bêtes et entre tous les animaux des champs; tu marcheras sur ton ventre, et tu mangeras la poussière tous les jours de ta vie.

15 Et je mettrai inimitié entre toi et la femme, entre ta postérité et sa postérité: celle-ci t’écrasera la tête, et toi tu la blesseras au talon.

16 Il dit à la femme: J’augmenterai beaucoup ta peine et ta grossesse; tu enfanteras des enfants avec douleur, et tes désirs se tourneront vers ton mari, et il dominera sur toi.

17 Et il dit à Adam: Puisque tu as obéi à la voix de ta femme, et que tu as mangé de l’arbre au sujet duquel je t’avais donné cet ordre: Tu n’en mangeras point! le sol sera maudit à cause de toi; tu en mangeras les fruits avec peine tous les jours de ta vie.

18 Et il te produira des épines et des chardons; et tu mangeras l’herbe des champs.

19 Tu mangeras le pain à la sueur de ton visage, jusqu’à ce que tu retournes dans la terre, d’où tu as été pris; car tu es poussière, et tu retourneras dans la poussière.

20 Or, Adam appela sa femme, Eve (vie), parce qu’elle fut la mère de tous les vivants.

21 Et l’Éternel Dieu fit à Adam et à sa femme des robes de peau, et les en revêtit.

22 Et l’Éternel Dieu dit: Voici, l’homme est devenu comme l’un de nous, pour la connaissance du bien et du mal. Et maintenant prenons garde qu’il n’avance sa main, et ne prenne aussi de l’arbre de vie, et qu’il n’en mange, et ne vive à toujours.

23 Et l’Éternel Dieu le fit sortir du jardin d’Éden, pour cultiver la terre d’où il avait été pris.

24 Il chassa donc l’homme; et il plaça à l’orient du jardin d’Éden les chérubins et la lame d’épée flamboyante, pour garder le chemin de l’arbre de vie.

Syndafallet

1 *Joh 8:44, 2 Kor 11:3, Upp 12:9. Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla *3:1allaAnnan översättning: "något". träd i lustgården?" 2 Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 *1 Mos 2:16f. men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö." 4 *Joh 8:44, 2 Kor 11:3. Då sade ormen till kvinnan: "Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."

6 *2 Kor 11:3, Rom 5:12, 1 Tim 2:14, Jak 1:14f, 1 Joh 2:16. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 *1 Mos 2:25. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv*3:7fikonlövPåminner om lönnlöv och är det största lövet i Mellanöstern. och gjorde sig höftskynken.

8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" 10 Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig*3:10ljudet av digAnnan översättning: "din röst". i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." 11 Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" 12 Mannen svarade: "Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt." 13 *2 Kor 11:3. Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."

Syndafallets följder

14 Då sade Herren Gud till ormen:

"Eftersom du gjort detta,

ska du vara förbannad

bland alla boskapsdjur

och vilda djur.

På din buk ska du gå,

och jord ska du äta

så länge du lever.

15 *Rom 16:20, Hebr 2:14f, 1 Joh 3:8. Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma

och hennes avkomma.

Han ska krossa ditt huvud

och du ska hugga honom i hälen."*3:15 Profetia om Kristus, "född av kvinna" (Gal 4:4, Upp 12:5), och hans seger över ormen, alltså djävulen (Upp 12:9). Jfr Hebr 2:14, Kol 2:15.

16 *1 Kor 11:3, Ef 5:22f, 1 Tim 2:11f, 1 Petr 3:1f. Till kvinnan sade han:

"Jag ska göra din möda stor

när du blir havande.

Med smärta ska du föda

dina barn.

Till din man ska din åtrå vara,

och han ska råda över dig."

17 *Rom 8:20. Till Adam sade han:

"Du lyssnade på din hustru

och åt av trädet

som jag befallde dig

att inte äta av.

Därför ska marken vara

förbannad för din skull.

Med möda ska du livnära dig

av den så länge du lever.

18 Törne och tistel ska den bära åt dig,

och du ska äta av markens örter.

19 *Ps 90:3, 104:29, Pred 12:7, 2 Tess 3:10. I ditt anletes svett

ska du äta ditt bröd

tills du vänder åter till jorden,

för av den är du tagen.

Jord är du,

och jord ska du åter bli."

20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.*3:20Eva … levandeNamnet Eva (på hebreiska Chavá) är bildat av chaj, "levande".21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

22 Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt." 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 *Jer 46:10, Hes 1:4f, 10:1f. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna*3:24kerubernaBevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (Hes kap 1, 10, Upp 4:6f). och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.