Pular para o conteúdo
Publicidade

Gênesis 42

SFB15

1 Et Jacob, voyant qu’il y avait du blé à vendre en Égypte, dit à ses fils: Pourquoi vous regardez-vous les uns les autres?

2 Et il dit: Voici, j’ai appris qu’il y a du blé à vendre en Égypte; descendez-y, et achetez-nous-y du blé, afin que nous vivions, et ne mourions point.

3 Alors dix frères de Joseph descendirent, pour acheter du blé en Égypte.

4 Mais Jacob n’envoya point Benjamin, frère de Joseph, avec ses frères; car il dit: Prenons garde qu’il ne lui arrive malheur!

5 Et les fils d’Israël vinrent pour acheter du blé, au milieu de ceux qui venaient aussi; car la famine était au pays de Canaan.

6 Or, c’était Joseph qui commandait dans le pays, c’était lui qui vendait le blé à tout le peuple du pays. Les frères de Joseph vinrent donc et se prosternèrent devant lui, la face contre terre.

7 Et Joseph vit ses frères, et les reconnut; mais il fit l’étranger avec eux, et leur parla rudement, et leur dit: D’où venez-vous? Et ils répondirent: Du pays de Canaan, pour acheter des vivres.

8 Joseph reconnut donc ses frères; mais eux ne le reconnurent point.

9 Et Joseph se souvint des songes qu’il avait eus à leur sujet. Et il leur dit: Vous êtes des espions; vous êtes venus pour observer les lieux faibles du pays.

10 Et ils lui répondirent: Non, mon seigneur, mais tes serviteurs sont venus pour acheter des vivres.

11 Nous sommes tous fils d’un même homme; nous sommes gens de bien; tes serviteurs ne sont point des espions.

12 Et il leur dit: Non! mais vous êtes venus pour observer les lieux faibles du pays.

13 Et ils répondirent: Nous, tes serviteurs, sommes douze frères, fils d’un même homme, au pays de Canaan. Et voici, le plus jeune est aujourd’hui avec notre père; et l’un n’est plus.

14 Et Joseph leur dit: C’est ce que je vous ai dit: Vous êtes des espions.

15 Voici comment vous serez éprouvés: Par la vie de Pharaon, vous ne sortirez point d’ici, que votre jeune frère n’y soit venu.

16 Envoyez l’un de vous et qu’il amène votre frère; et vous, demeurez prisonniers; et que vos paroles soient éprouvées, pour voir si la vérité est avec vous. Autrement, par la vie de Pharaon, vous êtes des espions.

17 Et il les fit mettre ensemble en prison pour trois jours.

18 Et, au troisième jour, Joseph leur dit: Faites ceci, et vous vivrez; je crains Dieu.

19 Si vous êtes gens de bien, que l’un de vous, votre frère, reste lié dans votre prison, et vous, allez, emportez du blé, pour subvenir à la famine de vos maisons.

20 Et amenez-moi votre jeune frère; et vos paroles seront reconnues véritables, et vous ne mourrez point. Et ils firent ainsi.

21 Et ils se disaient l’un à l’autre: Vraiment, nous sommes coupables à l’égard de notre frère; car nous avons vu l’angoisse de son âme, quand il nous demandait grâce, et nous ne l’avons point écouté; voilà pourquoi cette angoisse nous est arrivée.

22 Et Ruben leur répondit, en disant: Ne vous disais-je pas bien: Ne commettez point ce péché contre cet enfant? Mais vous n’écoutâtes point; et voici que son sang nous est redemandé.

23 Or, ils ne savaient pas que Joseph comprenait, parce qu’il leur parlait par le moyen d’un interprète.

24 Et il se détourna d’eux pour pleurer. Puis il retourna vers eux, et leur parla; et il prit d’entre eux Siméon, et le fit lier devant leurs yeux.

25 Et Joseph commanda qu’on remplît leurs sacs de froment, et qu’on remît l’argent de chacun d’eux dans son sac, et qu’on leur donnât des provisions pour le chemin.

26 Ce qui fut fait. Puis ils chargèrent leur blé sur leurs ânes, et s’en allèrent.

27 Et l’un d’eux ouvrit son sac pour donner du fourrage à son âne dans l’hôtellerie; et il vit son argent; et voici, il était à l’entrée de son sac.

28 Et il dit à ses frères: Mon argent m’a été rendu; et en effet, le voici dans mon sac. Et le cœur leur manqua, et ils se dirent en tremblant l’un à l’autre: Qu’est-ce que Dieu nous a fait?

29 Et ils vinrent vers Jacob, leur père, au pays de Canaan, et lui racontèrent toutes les choses qui leur étaient arrivées, en disant:

30 L’homme qui est le seigneur du pays, nous a parlé rudement, et nous a pris pour des espions.

31 Mais nous lui avons répondu: Nous sommes des gens de bien, nous ne sommes point des espions.

32 Nous sommes douze frères, fils de notre père; l’un n’est plus, et le plus jeune est aujourd’hui avec notre père au pays de Canaan.

33 Et l’homme qui est le seigneur du pays, nous a dit: A ceci je connaîtrai que vous êtes des gens de bien: Laissez avec moi l’un de vos frères, prenez ce qu’il faut pour la famine de vos maisons, et partez;

34 Et amenez-moi votre jeune frère. Alors je connaîtrai que vous n’êtes point des espions, mais des gens de bien; je vous rendrai votre frère, et vous trafiquerez dans le pays.

35 Et comme ils vidaient leurs sacs, voici, le paquet d’argent de chacun était dans son sac; et ils virent, eux et leur père, leurs paquets d’argent, et ils eurent peur.

36 Alors Jacob, leur père, leur dit: Vous m’avez privé d’enfants: Joseph n’est plus, et Siméon n’est plus, et vous emmèneriez Benjamin! C’est sur moi que toutes ces choses sont tombées!

37 Et Ruben parla à son père, et lui dit: Tu feras mourir mes deux fils, si je ne te le ramène; confie-le-moi et je te le rendrai.

38 Et il répondit: Mon fils ne descendra point avec vous; car son frère est mort, et celui-ci est resté seul. Et s’il lui arrivait malheur dans le chemin par vous irez, vous feriez descendre mes cheveux blancs avec douleur au Sépulcre.

Josefs bröder i Egypten

1 Apg 7:11f. När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför står ni bara och ser varann?" 2 Och han fortsatte: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, att vi överlever och inte dör." 3 reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten.

4 Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. 5 var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde svält i Kanaans land.

6 1 Mos 37:8f, 41:40f. Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden. 7 När Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: "Var kommer ni ifrån?" De svarade: "Från Kanaans land för att köpa säd." 8 Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. 9 1 Mos 37:5f. tänkte Josef drömmarna som han hade haft om dem. Han sade till dem: "Ni är spejare42:9spejareResande främlingar betraktades ibland med misstanke (jfr Jos 2:1f).. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd." 10 De svarade honom: "Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11 Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare."

12 Men han sade till dem: "Jo, ni har kommit för att ta reda var landet saknar skydd." 13 1 Mos 44:20. De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre." 14 Josef sade till dem: "Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. 15 1 Mos 43:5. här ska jag pröva er: sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. 16 En av er måste och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, sant farao lever." 17 Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.

18 tredje dagen sade Josef till dem: "Om ni vill leva gör här, för jag fruktar Gud. 19 Om ni är hederliga män, låt en av era bröder stanna som fånge i huset där ni satt fängslade. Men ni andra får resa i väg och ta hem säden som ni köpt till hjälp mot svälten hos er. 20 Ta sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning ska ni slippa ." Och de gjorde .

21 Men de sade till varandra: "Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest." 22 1 Mos 37:21f. Ruben svarade dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte mig. Därför utkrävs nu hans blod." 23 Men de visste inte att Josef förstod, för han talade till dem genom tolk. 24 Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.

Josefs bröder återvänder till Kanaan

25 Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och ge dem mat för resan. När man hade gjort , 26 lastade de säden sina åsnor och reste därifrån. 27 Men när en av dem öppnade sin säck vid en rastplats för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken. 28 Och han sade till sina bröder: "Jag har fått tillbaka mina pengar. Titta här! De är i min säck!" sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: "Vad har Gud gjort mot oss?"

29 När de kom hem till sin far Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade: 30 "Mannen som var herre där i landet talade hårt till oss och behandlade oss som om vi var spejare i landet. 31 Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. 32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land. 33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: här ska jag ta reda om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Ta det ni köpt mot svälten hemma hos er och res i väg. 34 Kom sedan med er yngste bror hit till mig, att jag kan vara säker att ni inte är spejare utan hederliga män. ska jag ge tillbaka er bror till er och ni ska röra er fritt i landet."

35 När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin pengapåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se pengapåsarna. 36 Och deras far Jakob sade till dem: "Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!" 37 Ruben sade till sin far: "Du får döda båda mina söner om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag ska föra honom tillbaka till dig." 38 1 Mos 37:35, 44:22. Men han svarade: "Min son får inte resa dit med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket."

Veja também