Gênesis 15

1 Après ces choses, la parole de l’Éternel fut adressée à Abram dans une vision, en disant: Ne crains point, Abram, je suis ton bouclier, et ta très grande récompense.

2 Et Abram répondit: Seigneur Éternel, que me donneras-tu? Je m’en vais sans enfants, et celui qui possédera ma maison est Eliézer de Damas.

3 Et Abram dit: Voici, tu ne m’as pas donné de postérité, et voilà qu’un serviteur né dans ma maison sera mon héritier.

4 Et voici, la parole de l’Éternel lui fut adressée, en disant: Celui-ci ne sera point ton héritier; mais celui qui sortira de tes entrailles, sera ton héritier.

5 Puis il le mena dehors et lui dit: Regarde vers le ciel, et compte les étoiles, si tu peux les compter. Et il lui dit: Ainsi sera ta postérité.

6 Et Abram crut à l’Éternel, qui lui imputa cela à justice.

7 Et il lui dit: Je suis l’Éternel, qui t’a fait sortir d’Ur des Caldéens, afin de te donner ce pays pour le posséder.

8 Et il dit: Seigneur Éternel, à quoi connaîtrai-je que je le posséderai?

9 Et il lui répondit: Prends pour moi une génisse de trois ans, une chèvre de trois ans, un bélier de trois ans, une tourterelle et un pigeonneau.

10 Et il prit toutes ces choses, et les partagea par le milieu, et il mit chaque moitié vis-à-vis de l’autre; mais il ne partagea point les oiseaux.

11 Et les oiseaux de proie fondirent sur ces bêtes mortes; mais Abram les chassa.

12 Et comme le soleil allait se coucher, un profond sommeil tomba sur Abram; et voici, une terreur, une obscurité profonde tomba sur lui.

13 Et l’Éternel dit à Abram: Sache que ta postérité sera étrangère dans un pays qui ne lui appartiendra point, et qu’elle en servira les habitants, et qu’ils l’opprimeront pendant quatre cents ans.

14 Mais je jugerai aussi la nation à laquelle tes descendants seront asservis; et ensuite ils sortiront avec de grandes richesses.

15 Et toi, tu t’en iras en paix vers tes pères, tu seras enseveli dans une heureuse vieillesse.

16 Et à la quatrième génération ils reviendront ici; car l’iniquité de l’Amoréen n’est pas encore à son comble.

17 Et lorsque le soleil fut couché, il y eut une obscurité épaisse; et voici, il y eut une fournaise fumante, et une flamme de feu qui passa entre les chairs partagées.

18 En ce jour-là, l’Éternel traita alliance avec Abram, en disant: Je donne ce pays à ta postérité, depuis le fleuve d’Égypte jusqu’au grand fleuve, au fleuve d’Euphrate;

19 Les Kéniens, les Kéniziens, les Kadmoniens,

20 Les Héthiens, les Phéréziens, les Rephaïms,

21 Les Amoréens, les Cananéens, les Guirgasiens et les Jébusiens.

Herren sluter förbund med Abram

1 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: "Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor." 2 Men Abram sade: "Herre Gud*15:2Herre GudHebr. Adonaí JHVH (Herren HERREN). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet "Adonaí" (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas "Elohím" (Gud)., vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös*15:2barnlösAnsågs som ett olyckligt öde (jfr 30:1). Adoption av tjänare som arvingar är känt från patriarktiden, t ex i mesopotamiska Larsa., och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus." 3 Och Abram fortsatte: "Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig."

4 *1 Mos 17:6, 16. Men Herrens ord kom till honom: "Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge." 5 *1 Mos 13:16, 22:17, 2 Mos 32:13, 5 Mos 10:22, Rom 4:18, Hebr 11:12. Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så ska din avkomma bli."*15:5 Citeras i Rom 4:18.6 *Rom 4:3, Gal 3:6, Jak 2:23. Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.*15:6 Citeras av Paulus i Rom 4:3, Gal 3:6 och av Jakob i Jak 2:23.

7 Sedan sade han till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel." 8 Han svarade: "Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?" 9 Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva." 10 *Jer 34:18. Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. 11 Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. 13 *2 Mos 1:12f, 12:40, Apg 7:6f. Och Herren sade till Abram: "Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.*15:13f Citeras av Stefanus i Apg 7:6f. Dessa fyrahundra år gäller antingen förtrycket i Egypten (se 2 Mos) eller också hela tiden av främlingskap i Kanaan och Egypten. Se not till 2 Mos 12:40.14 *2 Mos 12:35f. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. 15 *1 Mos 25:8. Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått."

17 *2 Mos 13:21, 19:18, Jer 34:18. När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena*15:17gick fram mellan köttstyckenaPå så sätt ingick man ett förbund med dess åtaganden (jfr Jer 34:18). Här är det Gud ensam som ingår förbundet (jfr vers 8 och Gal 3:20).. 18 *1 Mos 12:7, 2 Mos 23:31, 5 Mos 34:4, 1 Kung 4:21, 2 Krön 9:26, Ps 80:12. På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod*15:18Egyptens flodTroligen åsyftas "Egyptens bäckravin" (Wadi el-Arish), Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5, 1 Kung 8:65). ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 *Jos 24:11. hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land."