Gênesis 31

1 Or Jacob entendit les discours des enfants de Laban, qui disaient: Jacob a pris tout ce qui appartenait à notre père; et c’est de ce qui était à notre père, qu’il s’est acquis toute cette richesse.

2 Et Jacob remarqua le visage de Laban; et voici, il n’était plus à son égard comme auparavant.

3 Et l’Éternel dit à Jacob: Retourne au pays de tes pères, et vers ta parenté, et je serai avec toi.

4 Alors Jacob envoya dire à Rachel et à Léa, de venir aux champs vers son troupeau.

5 Et il leur dit: Je vois que le visage de votre père n’est plus envers moi comme auparavant; mais le Dieu de mon père a été avec moi.

6 Et vous savez vous-mêmes que j’ai servi votre père de toutes mes forces.

7 Et votre père s’est moqué de moi, et a changé dix fois mon salaire; mais Dieu ne lui a point permis de me faire du mal.

8 Quand il disait ainsi: Les picotés seront ton salaire, toutes les brebis faisaient des agneaux picotés. Et s’il disait ainsi: Les rayés seront ton salaire, toutes les brebis faisaient des agneaux rayés.

9 Dieu a donc pris le bétail de votre père, et me l’a donné.

10 Car il arriva, au temps où les brebis entrent en chaleur, que je levai les yeux et vis en songe que les béliers qui couvraient les brebis étaient rayés, picotés et marquetés.

11 Et l’ange de Dieu me dit en songe: Jacob! Et je répondis: Me voici!

12 Et il dit: Lève les yeux, et regarde: tous les béliers, qui couvrent les brebis, sont rayés, picotés et marquetés. Car j’ai vu ce que te fait Laban.

13 Je suis le Dieu de Béthel, où tu oignis un monument, où tu me fis un vœu. Maintenant, lève-toi, sors de ce pays, et retourne au pays de ta parenté.

14 Alors Rachel et Léa répondirent et lui dirent: Avons-nous encore une part ou un héritage dans la maison de notre père?

15 Ne nous a-t-il pas traitées comme des étrangères, puisqu’il nous a vendues, et qu’il a même mangé notre argent?

16 Car toutes les richesses que Dieu a ôtées à notre père, sont à nous et à nos enfants. Maintenant donc, fais tout ce que Dieu t’a dit.

17 Alors Jacob se leva, et fit monter ses enfants et ses femmes sur les chameaux.

18 Et il emmena tout son bétail et tout le bien qu’il avait acquis, son bétail particulier, qu’il avait acquis à Paddan-Aram, pour venir vers Isaac, son père, au pays de Canaan.

19 Or Laban était allé tondre ses brebis; et Rachel déroba les théraphim de son père.

20 Et Jacob trompa Laban l’Araméen, en ne lui disant point qu’il voulait s’enfuir.

21 Il s’enfuit donc, lui et tout ce qui lui appartenait; et il se leva, et passa le fleuve, et s’avança vers la montagne de Galaad.

22 Et le troisième jour on rapporta à Laban que Jacob s’était enfui.

23 Alors il prit ses frères avec lui, et le poursuivit sept journées de marche, et le rejoignit à la montagne de Galaad.

24 Mais Dieu vint vers Laban, l’Araméen, dans un songe de la nuit, et lui dit: Garde-toi de rien dire à Jacob, ni en bien, ni en mal.

25 Laban atteignit donc Jacob. Et Jacob avait planté sa tente sur la montagne. Et Laban tendit la sienne avec ses frères sur la montagne de Galaad.

26 Et Laban dit à Jacob: Qu’as-tu fait? Tu m’as trompé, et tu as emmené mes filles comme des prisonnières de guerre.

27 Pourquoi t’es-tu enfui secrètement, et m’as-tu trompé, et ne m’en as-tu pas donné avis? et je t’eusse reconduit avec joie et avec des chants, au son du tambourin et de la harpe.

28 Et tu ne m’as pas laissé baiser mes fils et mes filles! Tu as agi follement.

29 J’ai en main le pouvoir de vous faire du mal; mais le Dieu de votre père m’a parlé la nuit passée, en disant: Garde-toi de rien dire à Jacob, ni en bien, ni en mal.

30 Et maintenant, tu es parti, parce que tu languissais après la maison de ton père; mais pourquoi as-tu dérobé mes dieux?

31 Et Jacob répondit, et dit à Laban: C’est que je craignais en moi-même que tu ne me ravisses tes filles.

32 Mais celui chez qui tu trouveras tes dieux, ne vivra point; en présence de nos frères, examine ce qui est chez moi, et prends-les. Or Jacob ignorait que Rachel les eût dérobés.

33 Alors Laban entra dans la tente de Jacob, et dans la tente de Léa, et dans la tente des deux servantes, et il ne les trouva point. Puis il sortit de la tente de Léa, et entra dans la tente de Rachel.

34 Mais Rachel avait pris les théraphim, les avait mis dans le bât du chameau, et s’était assise dessus. Et Laban fouilla toute la tente, et ne les trouva point.

35 Et elle dit à son père: Que mon seigneur ne se fâche point de ce que je ne puis me lever devant lui; car j’ai ce que les femmes ont coutume d’avoir. Et il chercha; mais il ne trouva point les théraphim.

36 Alors Jacob se mit en colère, et querella Laban; et Jacob prit la parole et dit: Quel est mon crime? Quel est mon péché, pour que tu m’aies poursuivi avec tant d’ardeur?

37 Pour que tu aies fouillé tous mes bagages? Qu’as-tu trouvé de tous les objets de ta maison? Mets-le ici devant mes frères et tes frères, et qu’ils soient juges entre nous deux.

38 Voici vingt ans que j’ai été avec toi; tes brebis et tes chèvres n’ont point avorté; et je n’ai point mangé les béliers de tes troupeaux.

39 Je ne t’ai point rapporté de bêtes déchirées; j’en ai moi-même subi la perte. Tu me réclamais ce qui avait été dérobé de jour, et ce qui avait été dérobé de nuit.

40 Le hâle me consumait pendant le jour, et le froid pendant la nuit; et le sommeil fuyait de mes yeux.

41 Voici vingt ans que je suis dans ta maison; je t’ai servi quatorze ans pour tes deux filles, et six ans pour tes troupeaux, et tu as changé dix fois mon salaire.

42 Si le Dieu de mon père, le Dieu d’Abraham, et Celui que craint Isaac, n’eût été pour moi, sans doute tu m’eusses maintenant renvoyé à vide. Dieu a regardé mon affliction et le travail de mes mains; et il a rendu justice la nuit passée.

43 Et Laban répondit et dit à Jacob: Ces filles sont mes filles, ces enfants sont mes enfants, et ces troupeaux sont mes troupeaux, et tout ce que tu vois est à moi. Et que ferais-je aujourd’hui à mes filles, ou aux enfants qu’elles ont enfantés?

44 Maintenant donc, viens, traitons ensemble une alliance, et qu’elle serve de témoignage entre moi et toi.

45 Et Jacob prit une pierre, et la dressa en monument.

46 Et Jacob dit à ses frères: Amassez des pierres. Et ils prirent des pierres, et en firent un monceau, et ils mangèrent là sur le monceau.

47 Et Laban l’appela Iegar Sahadutha; et Jacob l’appela Galed (monceau du témoignage).

48 Et Laban dit: Ce monceau est témoin entre moi et toi aujourd’hui. C’est pourquoi on l’appela Galed,

49 Et aussi Mitspa (poste d’observation), parce que Laban dit: Que l’Éternel veille sur moi et sur toi, quand nous nous serons retirés l’un d’avec l’autre.

50 Si tu maltraites mes filles, et si tu prends d’autres femmes que mes filles, ce n’est pas un homme qui sera témoin entre nous. Vois! c’est Dieu qui sera témoin entre moi et toi.

51 Et Laban dit à Jacob: Voici ce monceau de pierres; et voici le monument que j’ai dressé entre moi et toi.

52 Ce monceau est témoin, et ce monument est témoin, que je ne passerai point ce monceau, en allant vers toi, et que tu ne passeras point ce monceau et ce monument, en venant vers moi, pour nous nuire l’un à l’autre.

53 Que le Dieu d’Abraham et le Dieu de Nachor, le Dieu de leur père, juge entre nous! Et Jacob jura par Celui que craignait Isaac, son père.

54 Et Jacob offrit un sacrifice sur la montagne; et il invita ses frères à manger le pain. Ils mangèrent donc le pain, et passèrent la nuit sur la montagne.

55 Et Laban se leva de bon matin, baisa ses fils et ses filles, et les bénit, et s’en alla. Ainsi Laban retourna chez lui.

Jakob flyr från Laban

1 Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far." 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 *1 Mos 28:15. Då sade Herren till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."

4 Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 *1 Mos 29:25, 31:29, Ps 105:14. Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.

10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 *1 Mos 28:12f, 32:9. Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland."

14 Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick*31:15gjort slut på det han fickEn brudgåva sparades annars normalt som en ekonomisk trygghet ifall dottern skulle bli änka eller frånskild. i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."

17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.

19 *Dom 17:5, 18:14, 17, 1 Sam 19:13, Hos 3:4. Men Laban hade gått för att klippa sina får*31:19klippa sina fårPå våren före lamningen. Klippningen kombinerades med en fest (1 Sam 25:2).. Då stal Rakel sin fars husgudar*31:19husgudarHebr. terafím var statyetter, ofta små (vers 34), som förknippades med familjers folktro och vidskepelse (Sak 10:2). De rensades ut vid omvändelser till Herren (2 Kung 23:24) men är relativt vanliga som arkeologiska fynd.. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden*31:21flodenDvs Eufrat. och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.

Laban förföljer Jakob

22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd*31:23Gileads bergsbygdHögplatån öster om floden Jordan, nästan framme i Kanaans land.. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."

25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. 28 Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. 29 Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?"

31 Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.

33 Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha."*31:35har det som kvinnor brukar haUnder menstruationen höll sig kvinnor avskilda och skulle inte beröras (se 3 Mos 15:19f). Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.

36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.

38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 *2 Mos 22:12f. Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta*31:39ersättaHerden var personligt ansvarig för varje djur (jfr not till Amos 3:12). Villkoren som Jakob beskriver är i linje med samtida mesopotamiska herdeavtal. det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.

41 I tjugo år*31:41I tjugo årKanske 1929-1909 f Kr. har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."

Jakob och Laban försonas

43 Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44 Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig."

45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.*31:47Jegar-Sahaduta … GaledBetyder "edsröse" på hebreiska och arameiska. Jfr Gilead (vers 23).

48 Och Laban sade: "Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig." Så fick det namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa*31:49MispaBetyder "vaktplats" eller "utkik"., för han sade: "Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."

51 Laban sade vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53 Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud*31:53deras fars GudTera (11:27, 31) hade tidigare dyrkat avgudar (Jos 24:2).." Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.

54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.