Hebreus 9

1 La première alliance avait donc aussi des ordonnances touchant le service divin, et un sanctuaire terrestre.

2 Car, quand le tabernacle fut dressé, il y avait dans la première partie le chandelier, la table et les pains de proposition, et cette partie s’appelait le lieu saint.

3 Et au delà du second voile était la partie du tabernacle appelé le lieu très saint;

4 Où il y avait un encensoir d’or et l’arche d’alliance, toute couverte d’or, dans laquelle était une urne d’or, où était la manne, la verge d’Aaron, qui avait fleuri, et les tables de l’alliance.

5 Et sur cette arche étaient les chérubins de la gloire, qui couvraient le propitiatoire; de quoi il n’est pas besoin de parler présentement en détail.

6 Or, ces choses étant ainsi disposées, les sacrificateurs entrent bien tous les jours dans la première partie du tabernacle, pour y faire le service;

7 Mais le seul souverain sacrificateur entre dans la seconde partie, une fois l’année; non sans y porter du sang, qu’il offre pour ses péchés et pour ceux du peuple;

8 Le Saint-Esprit montrant par là, que le chemin du lieu très saint n’avait pas encore été ouvert, pendant que le premier tabernacle subsistait; ce qui était une figure pour ce temps-là;

9 Pendant lequel on offrait des dons et des sacrifices, qui ne pouvaient pas purifier la conscience de celui qui faisait le service;

10 Lequel ne consistait qu’en des viandes et des breuvages, en diverses ablutions, et en des cérémonies charnelles, qui n’avaient été imposées que jusqu’au temps que tout cela devait être réformé.

11 Mais Christ, le souverain sacrificateur des biens à venir, ayant passé par un tabernacle plus grand et plus parfait, qui n’a point été fait de main, c’est-à-dire, qui n’a pas été construit par les hommes,

12 Est entré une seule fois dans le lieu très saint, non avec le sang des boucs ou des veaux, mais avec son propre sang, nous ayant obtenu une rédemption éternelle.

13 Car si le sang des taureaux et des boucs, et la cendre de la génisse, dont on fait aspersion, purifie ceux qui sont souillés, à l’égard de la pureté du corps;

14 Combien plus le sang de Christ, qui par l’Esprit éternel, s’est offert à Dieu, soi-même, sans aucune tache, purifiera-t-il votre conscience des œuvres mortes, pour servir le Dieu vivant!

15 C’est pourquoi il est le médiateur d’un nouveau testament, afin que, la mort intervenant pour l’expiation des péchés commis sous le premier testament, ceux qui sont appelés reçoivent l’héritage éternel qui leur a été promis.

16 Car où il y a un testament, il est nécessaire que la mort du testateur intervienne;

17 Parce qu’un testament n’a son effet qu’après la mort du testateur, n’ayant point de force tant qu’il est en vie.

18 C’est pourquoi aussi, le premier testament ne fut point établi sans effusion de sang.

19 Car, après que Moïse eut prononcé tout le peuple tous les commandements de la loi, il prit le sang des veaux et des boucs, avec de l’eau et de la laine teinte en écarlate, et de l’hysope, et il en fit aspersion sur le livre même et sur tout le peuple,

20 Disant: Ceci est le sang du testament que Dieu a ordonné en votre faveur.

21 Puis, il fit de même aspersion du sang sur le tabernacle et sur tous les vases qui servaient au culte divin.

22 Et selon la loi, presque toutes choses sont purifiés par le sang, et sans effusion de sang il ne se fait point de rémission des péchés.

23 Il a donc fallu que les choses qui représentaient celles qui sont dans le ciel, fussent purifiées de cette manière, mais que les célestes fussent purifiées par des sacrifices plus excellents.

24 Car Christ n’est point entré dans le sanctuaire fait de la main des hommes, et qui n’était que la figure du véritable; mais il est entré dans le ciel même pour comparaître maintenant pour nous, devant la face de Dieu.

25 Ce n’est pas qu’il s’offre plusieurs fois soi-même, comme le souverain sacrificateur entre dans le lieu très saint, chaque année, avec d’autre sang que le sien.

26 Autrement, il aurait fallu qu’il eût souffert plusieurs fois depuis la création du monde; mais à présent, dans la consommation des siècles, il a paru une fois pour abolir le péché, s’étant offert lui-même en sacrifice.

27 Et comme il est ordonné que tous les hommes meurent une fois, après quoi suit le jugement;

28 De même aussi Christ, ayant été offert une fois pour ôter les péchés de plusieurs, paraîtra une seconde fois sans péché à ceux qui l’attendent pour obtenir le salut.

Det gamla förbundets gudstjänst

1 Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 *2 Mos 25:23f, 31f. Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 *2 Mos 26:31f. Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 *2 Mos 16:33f, 4 Mos 17:8f, 1 Kung 8:9. Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret*9:4Dit hörde det förgyllda rökelsealtaretRökelsealtaret var högheligt (2 Mos 30:10) och hörde till det allra heligaste (1 Kung 6:22) och den stora försoningsdagen (3 Mos 16:12f). Till skillnad från förbundsarken användes det dock i den dagliga tempeltjänsten (2 Mos 30:7f), och det stod därför strax utanför förhänget till det allra heligaste, mitt framför arkens nådastol (2 Mos 30:6, 40:5). och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns*9:4I den fannsUnder ökenvandringen bars krukan med mannat (2 Mos 16:33) och Arons stav (4 Mos 17:8) i förbundsarken. Längre fram, under templets tid, låg endast lagens tavlor i arken (1 Kung 8:9). en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber*9:5keruberHär avbilder av änglaväsen, se 2 Mos 25:18f, 1 Kung 6:23f och även 1 Mos 3:24. som överskuggade nådastolen*9:5nådastolenFörbundsarkens gyllene lock där offerblodet gav försoning (2 Mos 25:17f, 3 Mos 16:14f). Ordagrant: "soningsstället".. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.

6 *4 Mos 18:3f. Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7 *2 Mos 30:10, 3 Mos 16:2f, Hebr 5:3. I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. 8 *Joh 14:6, Hebr 10:19f. Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. 9 *Hebr 10:1f, 11. Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. 10 *3 Mos 11:2f, Kol 2:16f. Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.

Kristus som överstepräst

11 *Hebr 4:14. Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma*9:11skulle kommaAndra handskrifter: "ska komma".. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 *Hebr 10:10f, 1 Petr 1:18. gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 *4 Mos 19:2f. Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, 14 *Gal 1:4, 2:20, Tit 2:14, 1 Joh 1:7. hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

15 *Rom 3:25, 1 Tim 2:5, Hebr 8:6. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det förra förbundet. 16 *Gal 3:15, 17. Där det finns ett testamente*9:15fförbund … testamentePå grekiska samma ord (diathéke). måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 *2 Mos 24:3f. När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 *Matt 26:28. Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.*9:20 2 Mos 24:8.21 *3 Mos 8:15, 19. På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 *3 Mos 17:11, Ef 1:7. Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

23 Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än så. 24 *Rom 8:34, Hebr 7:25, 1 Joh 2:1. Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.

25 *2 Mos 30:10, Hebr 7:27. Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 *Hebr 1:2, 9:12. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 *1 Mos 3:19. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, 28 *Rom 5:6, 8, 1 Petr 3:18. så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas*9:28mångasAnspelning på Jes 53:12, i betydelsen "alla människors" (jfr även Matt 20:28). synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.