2 Reis 2

1 Lorsque l’Éternel enleva Élie aux cieux dans un tourbillon, Élie et Élisée venaient de Guilgal.

2 Et Élie dit à Élisée: Je te prie, demeure ici; car l’Éternel m’envoie jusqu’à Béthel. Mais Élisée dit: L’Éternel est vivant, et ton âme est vivante! je ne te quitterai point. Ainsi ils descendirent à Béthel.

3 Et les fils des prophètes qui étaient à Béthel sortirent vers Élisée, et lui dirent: Sais-tu qu’aujourd’hui l’Éternel va t’enlever ton maître? Et il dit: Je le sais bien aussi; taisez-vous!

4 Élie lui dit: Élisée, je te prie, demeure ici; car l’Éternel m’envoie à Jérico. Mais il répondit: L’Éternel est vivant et ton âme est vivante! je ne te quitterai point. Ainsi ils vinrent à Jérico.

5 Et les fils des prophètes qui étaient à Jérico s’approchèrent d’Élisée, et lui dirent: Sais-tu qu’aujourd’hui l’Éternel va t’enlever ton maître? Et il répondit: Je le sais bien aussi; taisez-vous!

6 Et Élie lui dit: Je te prie, demeure ici; car l’Éternel m’envoie jusqu’au Jourdain. Mais il répondit: L’Éternel est vivant et ton âme est vivante! je ne te quitterai point. Ainsi ils s’en allèrent tous deux.

7 Et cinquante hommes d’entre les fils des prophètes vinrent, et se tinrent à distance, vis-à-vis d’eux, tandis qu’ils s’arrêtaient tous deux au bord du Jourdain.

8 Alors Élie prit son manteau, le plia et en frappa les eaux, qui se partagèrent çà et là; et ils passèrent tous deux à sec.

9 Quand ils eurent passé, Élie dit à Élisée: Demande ce que tu veux que je fasse pour toi, avant que je sois enlevé d’avec toi. Élisée ré-pondit: Que j’aie, je te prie, une double portion de ton esprit.

10 Et Élie dit: Tu demandes une chose difficile. Si tu me vois enlever d’avec toi, il t’arrivera ainsi; sinon, cela n’arrivera pas.

11 Et comme ils continuaient leur chemin et s’entretenaient en marchant, voici, un char de feu, et des chevaux de feu les séparèrent l’un de l’autre. Et Élie monta aux cieux dans un tourbillon.

12 Et Élisée, le regardant, criait: Mon père, mon père, char d’Israël et sa cavalerie! Et il ne le vit plus; et, saisissant ses vêtements, il les déchira en deux pièces.

13 Puis il releva le manteau qu’Élie avait laissé tomber de dessus lui; et il s’en retourna, et s’arrêta sur le bord du Jourdain.

14 Et il prit le manteau qu’Élie avait laissé tomber de dessus lui; il en frappa les eaux et dit: Où est l’Éternel, le Dieu d’Élie? Lui aussi il frappa les eaux, qui se partagèrent çà et là, et Élisée passa.

15 Quand les fils des prophètes qui étaient à Jérico, vis-à-vis, l’eurent vu, ils dirent: L’esprit d’Élie repose maintenant sur Élisée. Et ils vinrent au-devant de lui, se prosternèrent en terre devant lui, et lui dirent:

16 Voici, il y a parmi tes serviteurs cinquante hommes vaillants; nous te prions qu’ils s’en aillent chercher ton maître, de peur que l’Esprit de l’Éternel, l’ayant enlevé, ne l’ait jeté dans quelque montagne ou dans quelque vallée. Et il répondit: N’y envoyez point.

17 Mais ils le pressèrent jusqu’à l’embarrasser; il leur dit donc: Envoyez-y! Alors ils envoyèrent cinquante hommes, qui cherchèrent trois jours et ne le trouvèrent pas.

18 Et ils revinrent vers Élisée, qui était demeuré à Jérico; et il leur dit: Ne vous avais-je pas dit: N’y allez pas?

19 Et les gens de la ville dirent à Élisée: Voici, le séjour de cette ville est bon, comme mon seigneur le voit; mais les eaux sont mauvaises, et le pays est stérile.

20 Et il dit: Apportez-moi un vase neuf, et mettez-y du sel. Et ils le lui apportèrent.

21 Puis il sortit vers la source des eaux, et il y jeta du sel et dit: Ainsi a dit l’Éternel: Je rends saines ces eaux; elles ne causeront plus ni mort, ni stérilité.

22 Et les eaux ont été saines jusqu’à ce jour, selon la parole qu’Élisée avait prononcée.

23 Et de là il monta à Béthel. Et comme il montait par le chemin, il sortit de la ville de jeunes garçons qui se moquaient de lui, et disaient: Monte, chauve; monte, chauve!

24 Et, se retournant, il les vit et les maudit au nom de l’Éternel. Alors deux ours sortirent de la forêt, et déchirèrent quarante-deux de ces enfants.

25 De là il se rendit au mont Carmel, d’où il revint à Samarie.

Elias himmelsfärd

1 När*2:1NärNågon gång efter 852 f Kr (jfr 2 Krön 21:5, 12).Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal*2:1GilgalPlats nära Jeriko, en bas för både Josua (Jos 4:19f) och Samuel (1 Sam 7:16).. 2 Elia sade till Elisha: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel*2:2BetelTempelstad ca 2 mil väster om Gilgal (1 Mos 35:1f, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f).." Men Elisha svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick ner till Betel.

3 Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisha och sade till honom: "Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!" 4 Elia sade till honom: "Elisha, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko*2:4JerikoUrgammal stad på Jordanslätten (Jos 2 och 6), ca 2 mil öster om Betel.." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de kom till Jeriko.

5 Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisha och sade till honom: "Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!" 6 Elia sade till honom: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan*2:6JordanFloden låg ca 8 km öster om Jeriko. Här hade floden delat sig för Josua (Jos 3). Längre mot sydost ligger berget Nebo där Mose hade slutat sina dagar (5 Mos 34).." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick båda vidare.

7 Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. 8 *2 Mos 14:21f, Jos 3:16, 1 Kung 19:13f. Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 9 *5 Mos 21:7. När de hade kommit över sade Elia till Elisha: "Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig." Elisha sade: "Låt mig få en dubbel arvslott*2:9dubbel arvslottDen förstföddes andel (5 Mos 21:17) som faderns efterträdare. av din ande." 10 Han svarade: "Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så."

11 *1 Mos 5:24. Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 *1 Mos 37:34, 2 Kung 13:14, Job 1:20. Elisha såg det och ropade: "Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare*2:12vagnar och ryttareDet förnämsta uttrycket för militär styrka (jfr 6:14, 7:6, 18:24, Ps 20:8).!" Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.

13 *1 Kung 19:19. Därefter tog han upp Elias mantel*2:13Elias mantelProfetmanteln som hade lagts över honom vid hans kallelse (1 Kung 19:19)., som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: "Var är Herren, Elias Gud?" Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över.

15 När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: "Elias ande vilar över Elisha." De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. 16 *1 Kung 18:12. Och de sade till honom: "Bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat ner honom på något berg eller i någon dal." Men han svarade: "Sänd inte i väg någon." 17 Men de fortsatte att envist be honom tills han kände sig besvärad, så han sade: "Skicka dem då!" Då sände de i väg de femtio männen, och de sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom där han var i Jeriko, sade han till dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?"

Vattnet vid Jeriko

19 *2 Mos 15:23f. Männen i staden sade till Elisha: "Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och landet bär ingen frukt*2:19bär ingen fruktAnnan översättning: "orsakar missfall". Flera förklaringar har föreslagits, t ex parasiter med snäckfeber eller radioaktiva partiklar.." 20 Han sade: "Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den." Och de hämtade en sådan åt honom.

21 Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt*2:21saltSymboliserar renhet och förbundstrohet (jfr 3 Mos 2:13). i den och sade: "Så säger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det ska inte längre komma död och ofruktsamhet av det." 22 Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisha talade.

Pojkarna vid Betel

23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en grupp unga pojkar*2:23unga pojkarHebr. náar används även om unga män, t ex Isak (1 Mos 22:5 med not) eller Salomo (1 Kung 3:7). ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: "Upp med dig*2:23Upp med digDvs försvinn liksom Elia (vers 11)., flintskalle*2:23flintskalleI motsats till den kanske hårige Elia (1:8). Hår förknippades med andlig kraft (4 Mos 6:5, Dom 16:17).! Upp med dig, flintskalle!" 24 Han vände sig om och såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna. 25 Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.