2 Reis 23

1 Alors le roi envoya, et fit assembler vers lui tous les anciens de Juda et de Jérusalem.

2 Puis le roi monta à la maison de l’Éternel, et avec lui tous les hommes de Juda, tous les habitants de Jérusalem, les sacrificateurs, les prophètes et tout le peuple, depuis le plus petit jusqu’au plus grand. Et ils entendirent lire toutes les paroles du livre de l’alliance, qui avait été trouvé dans la maison de l’Éternel.

3 Et le roi, se tenant près de la colonne, traita alliance devant l’Éternel, promettant de suivre l’Éternel et de garder ses commandements, ses témoignages et ses statuts, de tout leur coeur et de toute leur âme, pour accomplir les paroles de cette alliance, écrites dans ce livre. Et tout le peuple adhéra à cette alliance.

4 Alors le roi commanda à Hilkija, le grand sacrificateur, et aux sacrificateurs de second rang, et à ceux qui gardaient le seuil, de tirer hors du temple de l’Éternel tous les objets qui avaient été faits pour Baal, et pour Ashéra, et pour toute l’armée des cieux; et il les brûla hors de Jérusalem, aux campagnes du Cédron, et en emporta les cendres à Béthel.

5 Il abolit aussi les prêtres des idoles, que les rois de Juda avaient établis pour faire des encensements dans les hauts lieux, par les villes de Juda et autour de Jérusalem, et ceux qui faisaient des encensements à Baal, au soleil, à la lune, au zodiaque et à toute l’armée des cieux.

6 Il fit emporter de la maison de l’Éternel, hors de Jérusalem, l’image d’Ashéra; il la brûla dans la vallée du Cédron; il la réduisit en cendres, et en fit jeter les cendres sur les tombeaux des enfants du peuple.

7 Il démolit les maisons des prostitués qui étaient dans la maison de l’Éternel, et où les femmes tissaient des tentes pour les Ashéra.

8 Il fit aussi venir des villes de Juda tous les sacrificateurs, et profana les hauts lieux où les sacrificateurs faisaient des encensements, depuis Guéba jusqu’à Béer-Shéba; et il démolit les hauts lieux des portes, entre autres celui qui était à l’entrée de la porte de Josué, préfet de la ville, à gauche quand on entre par la porte de la ville.

9 Au reste, ceux qui avaient été sacrificateurs des hauts lieux ne montaient pas à l’autel de l’Éternel à Jérusalem, mais ils mangeaient des pains sans levain parmi leurs frères.

10 Il profana aussi Topheth, dans la vallée du fils de Hinnom, afin qu’il ne servît plus à personne pour y faire passer son fils ou sa fille par le feu, à Moloc.

11 Il ôta de l’entrée de la maison de l’Éternel, les chevaux que les rois de Juda avaient consacrés au soleil, vers le logis de Néthanmélec, eunuque, situé à Parvarim, et il brûla au feu les chars du soleil.

12 Le roi démolit aussi les autels qui étaient sur la plate-forme de la chambre haute d’Achaz, et que les rois de Juda avaient faits, et les autels que Manassé avait faits dans les deux parvis de la maison de l’Éternel; il les brisa et les ôta de là, et en répandit la poussière au torrent du Cédron.

13 Le roi profana aussi les hauts lieux qui étaient vis-à-vis de Jérusalem, à main droite de la montagne de Perdition que Salomon, roi d’Israël, avait bâtis à Astarté, l’infamie des Sidoniens, et à Kémosh, l’infamie des Moabites, et à Milcom, l’abomination des enfants d’Ammon.

14 Il brisa les statues, il coupa les emblèmes d’Ashéra et remplit leur emplacement d’ossements humains.

15 L’autel aussi qui était à Béthel, le haut lieu qu’avait fait Jéroboam, fils de Nébat, et par lequel il avait fait pécher Israël, cet autel même et le haut lieu, il les démolit; il brûla le haut lieu et le réduisit en cendres; il brûla aussi l’emblème d’Ashéra.

16 Or Josias, s’étant retourné, vit les tombeaux qui étaient là dans la montagne, et il envoya prendre les ossements des tombeaux et les brûla sur l’autel. Ainsi il le profana selon la parole de l’Éternel, qu’avait prononcée l’homme de Dieu qui annonça publiquement ces choses.

17 Puis le roi dit: Qu’est-ce que ce tombeau que je vois? Les hommes de la ville lui répondirent: C’est le tombeau de l’homme de Dieu qui vint de Juda et qui cria contre l’autel de Béthel les choses que tu as faites.

18 Et il dit: Laissez-le! Que personne ne remue ses os. Ils conservèrent donc ses os, avec les os du prophète qui était venu de Samarie.

19 Josias ôta aussi toutes les maisons de hauts lieux qui étaient dans les villes de Samarie, et que les rois d’Israël avaient faites pour irriter l’Éternel. Il fit à leur égard tout comme il avait fait à Béthel.

20 Et il sacrifia sur les autels tous les sacrificateurs des hauts lieux qui étaient là; il y brûla des ossements humains. Après quoi il retourna à Jérusalem.

21 Alors le roi donna ce commandement à tout le peuple: Célébrez la pâque à l’Éternel votre Dieu, comme il est écrit dans ce livre de l’alliance.

22 Et jamais pâque n’avait été célébrée, depuis le temps des juges qui avaient jugé Israël, ni pendant tout le temps des rois d’Israël et des rois de Juda,

23 Comme cette pâque qui fut célébrée en l’honneur de l’Éternel dans Jérusalem, la dix-huitième année du roi Josias.

24 Josias fit aussi disparaître les nécromanciens et les devins, les théraphim, les idoles, et toutes les abominations qui se voyaient au pays de Juda et à Jérusalem; afin d’accomplir les paroles de la loi, écrites dans le livre qu’Hilkija, le sacrificateur, avait trouvé dans la maison de l’Éternel.

25 Avant lui, il n’y avait pas eu de roi semblable à lui, qui se fût tourné vers l’Éternel de tout son coeur, de toute son âme et de toute sa force, selon toute la loi de Moïse; et après lui, il ne s’en est point élevé de semblable à lui.

26 Toutefois l’Éternel ne revint pas de l’ardeur de sa grande colère, qui s’était allumée contre Juda à cause de tout ce que Manassé avait fait pour l’irriter.

27 Car l’Éternel avait dit: J’ôterai aussi Juda de devant ma face, comme j’en ai ôté Israël; et je rejetterai cette ville de Jérusalem que j’ai choisie, et la maison de laquelle j’ai dit: Mon nom sera là.

28 Le reste des actions de Josias, tout ce qu’il fit, n’est-il pas écrit au livre des Chroniques des rois de Juda?

29 De son temps Pharaon-Néco, roi d’Égypte, monta contre le roi d’Assyrie, vers le fleuve d’Euphrate; et Josias marcha contre lui. Mais, dès que Pharaon l’eut vu, il le tua à Méguiddo.

30 De Méguiddo ses serviteurs le chargèrent mort sur un char, et l’emmenèrent à Jérusalem, et l’ensevelirent dans son tombeau. Et le peuple du pays prit Joachaz, fils de Josias; et ils l’oignirent, et l’établirent roi à la place de son père.

31 Joachaz était âgé de vingt-trois ans quand il commença à régner, et il régna trois mois à Jérusalem. Sa mère, fille de Jérémie, de Libna, s’appelait Hamutal.

32 Il fit ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel, tout comme avaient fait ses pères.

33 Et Pharaon-Néco l’emprisonna à Ribla, au pays de Hamath, afin qu’il ne régnât plus à Jérusalem. Et il imposa au pays une amende de cent talents d’argent et d’un talent d’or.

34 Puis Pharaon-Néco établit pour roi Éliakim, fils de Josias, à la place de Josias, son père, et changea son nom en celui de Jéhojakim. Il prit ensuite Joachaz, qui alla en Égypte où il mourut.

35 Et Jéhojakim donna l’argent et l’or à Pharaon. Mais il taxa le pays, pour fournir cet argent, d’après le commandement de Pharaon; il exigea du peuple du pays l’argent et l’or, selon la taxe de chacun, pour le donner à Pharaon-Néco.

36 Jéhojakim était âgé de vingt-cinq ans quand il commença à régner, et il régna onze ans à Jérusalem. Sa mère s’appelait Zébudda, fille de Pédaja, de Ruma.

37 Il fit ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel, tout comme avaient fait ses pères.

Josias reformation

1 *2 Krön 34:29f. Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 *2 Kung 22:8. Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna och allt folket, från den minste till den störste. Han läste upp*23:2läste uppEnligt budet i 5 Mos 31:11 (jfr också 5 Mos 17:19 om kungens personliga läsning). för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 3 *5 Mos 13:4, Jos 24:25f, 2 Kung 11:14, 2 Krön 15:12. Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och upprätthålla detta förbunds ord som var skrivna i denna bok. Och allt folket ingick förbundet.

4 *2 Kung 21:7, 25:18, 2 Krön 34:3f. Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Asheran och åt himlens hela härskara. Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. 5 *2 Kung 21:3. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 *2 Krön 34:4. Och han förde Asheran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen. 7 *1 Kung 14:24, 15:12. Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran. 8 *Jer 11:13. Han hämtade alla prästerna från Juda städer och orenade offerhöjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba*23:8GebaNordgräns för Juda rike (jfr 1 Kung 15:22), ca 1 mil norr om Jerusalem. ända till Beer-Sheba*23:8Beer-ShebaDen södra gränsstaden. Här har stenar från ett altare raserat av Josia eller Hiskia (2 Krön 31:1) hittats.. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster när man gick in genom stadsporten.

9 *Hes 44:10f. Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder. 10 *3 Mos 18:21, Jer 7:31. Josia orenade också Tofet*23:10TofetBetyder "härd". Här offrades barn åt avgudar (3 Mos 20:2f, Jer 32:35). Hinnomsdalen låg sydväst om Jerusalem och användes senare som en bild för evig eld ("Gehenna", Matt 5:22). i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok. 11 *1 Krön 26:18. Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar*23:11Solens vagnarMytologiska solgudar ansågs köra en vagn över himlavalvet. brände han upp.

12 *2 Kung 11:18, 21:5, 2 Krön 30:14, Jer 19:13, Sef 1:5. Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal som Juda kungar hade gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 *4 Mos 21:29, 1 Kung 11:5f. Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg*23:13Fördärvets bergTroligen Olivberget (på hebreiska mashchít och zájit). Se 1 Kung 11:7., som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, Moabs vidrighet och åt Milkom, ammoniternas avskyvärda avgud. 14 *2 Mos 34:13, 5 Mos 7:5. Stoderna slog han sönder och asherapålarna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med människoben*23:14människobenBärare av orenhet (jfr 4 Mos 19:11f)..

15 *1 Kung 12:28f, 13:2, 32. Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom Asheran. 16 *1 Kung 13:1f, 2 Krön 34:5. När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen*23:16gudsmannenEn profet trehundra år tidigare (se 1 Kung 13). som sade att det skulle ske. 17 *1 Kung 13:29f. Kungen frågade: "Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?" Folket i staden svarade: "Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort." 18 *1 Kung 13:11f. Då sade han: "Låt honom vara. Ingen får röra hans ben." Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.

19 Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 *1 Kung 18:40, 2 Krön 34:5f. Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.

Ett rätt påskfirande

21 *2 Mos 12:3f, 5 Mos 16:2f, 2 Krön 35:1f. Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid*23:21Fira påskhögtidSe den utförligare skildringen i 2 Krön 35. åt Herren er Gud så som det är föreskrivet i denna förbundsbok." 22 En sådan påskhögtid hade nämligen inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. 23 Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.

Josias övriga åtgärder

24 *3 Mos 19:31, 20:27, 5 Mos 18:10f, Jes 8:19. Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna*23:24husgudarnaStatyetter förknippade med folktro och vidskepelse (se 1 Mos 31:34 med not). och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde det för att upprätthålla de lagord som fanns skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 25 *2 Kung 18:5. Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

26 *2 Kung 21:2f, Jer 15:4. Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. 27 *1 Kung 8:29, 9:3, 2 Kung 24:3f.Herren sade: "Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där."

Slutet av Josias regering

28 Vad som mer finns att säga om Josia och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 29 *2 Krön 35:20f, Jer 46:2. Under hans tid drog farao Neko*23:29farao NekoNeko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (20:12 med not)., kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo*23:29MegiddoDet talas i Upp 16:16 om en framtida drabbning här vid "Harmagedon". under första sammandrabbningen. 30 *2 Kung 9:28, 2 Krön 36:1f, Jer 22:11f. Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.

Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.

Joahas blir kung i Juda

31 *2 Kung 24:18. Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader*23:31Joahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Krön 36, Jer 22:10f. i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort. 33 Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla*23:33RiblaBefäst centralort och armehögkvarter i västra Syrien (se även 25:6). i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på hundra talenter silver och en talent guld*23:33hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld..

34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog med sig Joahas, som på så sätt kom till Egypten och dog där.

Jojakim blir kung i Juda

35 *2 Kung 15:20. Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao gett befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, drev man in silvret och guldet från dem för att sedan betala ut det till farao Neko.

36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år*23:36Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Krön 36:4f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.