2 Reis 4

1 Or la veuve d’un des fils des prophètes cria à Élisée, en disant: Ton serviteur mon mari est mort; et tu sais que ton serviteur craignait l’Éternel; et son créancier est venu pour prendre mes deux enfants pour esclaves.

2 Et Élisée lui dit: Que ferai-je pour toi? Déclare-moi ce que tu as à la maison. Et elle dit: Ta servante n’a rien dans toute la maison qu’une fiole d’huile.

3 Alors il lui dit: Va, et emprunte dehors à tous tes voisins des vases, des vases vides, et n’en demande pas un petit nombre.

4 Puis rentre et ferme la porte sur toi et sur tes enfants, et verse dans tous ces vases, faisant ôter ceux qui seront pleins.

5 Elle s’en alla donc d’avec lui; puis elle ferma la porte sur elle et sur ses enfants; ils lui apportaient les vases, et elle versait.

6 Et, lorsque les vases furent pleins, elle dit à son fils: Apporte-moi encore un vase; et il répondit: Il n’y a plus de vase. Et l’huile s’arrêta.

7 Alors elle vint le rapporter à l’homme de Dieu, qui lui dit: Va, vends l’huile, et paie ta dette; et, toi et tes fils, vous vivrez du reste.

8 Et il arriva un jour qu’Élisée passa à Sunem; et il y avait là une femme riche, qui le retint à manger le pain chez elle. Et, toutes les fois qu’il passait, il entrait là pour y manger le pain.

9 Et elle dit à son mari: Voici, je reconnais que cet homme qui passe toujours chez nous, est un saint homme de Dieu.

10 Faisons, je te prie, une petite chambre haute, et mettons-lui là un lit, une table, un siège et un chandelier; quand il viendra chez nous, il s’y retirera.

11 Étant donc un jour venu là, il se retira dans cette chambre haute, et y reposa.

12 Et il dit à Guéhazi, son serviteur: Appelle cette Sunamite. Guéhazi l’appela, et elle se présenta devant lui.

13 Alors il dit à Guéhazi: Dis-lui, je te prie: Voici, tu as pris pour nous tous ces soins; que pourrait-on faire pour toi? As-tu à parler au roi, ou au chef de l’armée? Elle répondit: J’habite au milieu de mon peuple. Il dit donc: Que faire pour elle?

14 Et Guéhazi répondit: Mais, elle n’a pas de fils, et son mari est vieux.

15 Alors il dit: Appelle-la! Et il l’appela, et elle se présenta à la porte.

16 Et il lui dit: L’année qui vient, en cette même saison, tu embrasseras un fils. Et elle répondit: Non, mon seigneur, homme de Dieu, ne mens point à ta servante!

17 Or cette femme conçut, et enfanta un fils un an après, dans la même saison, comme Élisée le lui avait dit.

18 Et l’enfant étant devenu grand, il arriva qu’il sortit un jour pour aller vers son père, auprès des moissonneurs.

19 Et il dit à son père: Ma tête, ma tête! Et le père dit au serviteur: Porte-le à sa mère.

20 Il le porta donc et l’amena à sa mère; et il demeura sur les genoux de sa mère jusqu’à midi, puis il mourut.

21 Alors elle monta, et le coucha sur le lit de l’homme de Dieu; et, ayant fermé la porte sur lui, elle sortit.

22 Ensuite elle appela son mari, et dit: Envoie-moi, je te prie, un des serviteurs et une des ânesses; et je m’en irai jusqu’à l’homme de Dieu; puis je reviendrai.

23 Et il dit: Pourquoi vas-tu vers lui aujourd’hui? Ce n’est point la nouvelle lune, ni le sabbat. Elle répondit: Tout va bien!

24 Elle fit donc seller l’ânesse, et dit à son serviteur: Mène bon train; ne ralentis pas la course, que je ne te le dise.

25 Ainsi elle s’en alla, et vint vers l’homme de Dieu, à la montagne de Carmel. Et, sitôt que l’homme de Dieu l’eut vue paraître, il dit à Guéhazi, son serviteur: Voilà cette Sunamite!

26 Va, cours au-devant d’elle, et dis-lui: Tout va-t-il bien pour toi, pour ton mari, pour l’enfant? Et elle dit: Bien.

27 Puis elle vint vers l’homme de Dieu sur la montagne, et embrassa ses pieds. Et Guéhazi s’approcha pour la repousser; mais l’homme de Dieu lui dit: Laisse-la, car son âme est dans l’amertume; et l’Éternel me l’a caché, et ne me l’a point déclaré.

28 Alors elle dit: Avais-je demandé un fils à mon seigneur? Ne te dis-je pas: Ne fais point que je sois trompée?

29 Et il dit à Guéhazi: Ceins tes reins; prends mon bâton en ta main, et t’en va. Si tu rencontres quelqu’un, ne le salue point; et si quelqu’un te salue, ne lui réponds pas; ensuite tu mettras mon bâton sur le visage de l’enfant.

30 Mais la mère de l’enfant dit: L’Éternel est vivant et ton âme est vivante! je ne te laisserai point. Et il se leva, et la suivit.

31 Or Guéhazi, les ayant devancés, mit le bâton sur le visage de l’enfant; mais il n’y eut ni voix ni signe d’attention; et il revint au-devant d’Élisée, et lui fit ce rapport, en disant: L’enfant ne s’est pas réveillé.

32 Élisée entra donc dans la maison; et voici, l’enfant était mort et couché sur son lit.

33 Et, étant entré, il ferma la porte sur eux deux, et pria l’Éternel.

34 Puis il monta, et se coucha sur l’enfant, et mit sa bouche sur la bouche de l’enfant, ses yeux sur ses yeux, ses mains sur ses mains, et s’étendit sur lui; et la chair de l’enfant fut réchauffée.

35 Puis il se retirait, et allait par la maison, tantôt ici, tantôt là, et remontait et s’étendait encore sur lui; enfin l’enfant éternua sept fois, et ouvrit les yeux.

36 Alors Élisée appela Guéhazi, et lui dit: Appelle cette Sunamite. Et il l’appela; et elle vint vers lui, et il lui dit: Prends ton fils.

37 Elle vint donc, et se jeta à ses pieds, et se prosterna en terre; puis elle prit son fils, et sortit.

38 Et Élisée revint à Guilgal. Or il y avait une famine au pays; et les fils des prophètes étaient assis devant lui. Et il dit à son serviteur: Mets le grand pot, et cuis du potage pour les fils des prophètes.

39 Mais quelqu’un sortit aux champs pour cueillir des herbes; et il trouva de la vigne sauvage, et cueillit des coloquintes sauvages, plein sa robe; puis étant venu, il les mit par pièces dans le pot où était le potage; car on ne savait ce que c’était.

40 Et on en versa à ces gens pour manger; mais sitôt qu’ils eurent mangé de ce potage, ils s’écrièrent: Homme de Dieu, la mort est dans ce pot! Et ils n’en purent manger.

41 Alors il dit: Eh bien, apportez de la farine. Et il la jeta dans le pot; puis il dit: Verse à ces gens, et qu’ils mangent. Et il n’y avait plus rien de mauvais dans le pot.

42 Alors vint un homme de Baal-Shalisha, qui apportait à l’homme de Dieu du pain des prémices, vingt pains d’orge, et du blé de primeur dans sa besace. Et Élisée dit: Donnes-en à ces gens, et qu’ils mangent.

43 Et son serviteur dit: Comment en donnerais-je à cent hommes? Mais Élisée répondit: Donne-le à ces gens et qu’ils mangent. Car ainsi a dit l’Éternel: On en mangera, et on en aura de reste.

44 Ainsi il le mit devant eux, et ils mangèrent, et ils en laissèrent de reste, selon la parole de l’Éternel.

Elishas underverk

1 *3 Mos 25:39f, Matt 18:25. En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisha: "Min man, din tjänare, har dött. Du vet att din tjänare fruktade Herren. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar*4:1slavarEn skuldsatt israelit skulle arbeta av skulden i sex år och sedan vara fri (5 Mos 15:12f).." 2 *1 Kung 17:12f. Elisha sade till henne: "Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?" Hon svarade: "Din tjänarinna har inget annat hemma än en flaska olja." 3 Då sade han: "Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få. 4 Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det."

5 Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan. 6 När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: "Ge mig ett kärl till." Men han svarade henne: "Det finns inget mer kärl." Då stannade oljeflödet. 7 Hon gick och berättade det för gudsmannen. Han sade: "Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över."

Elisha hos shunemitiskan

8 *Jos 19:18. En dag kom Elisha över till Shunem*4:8ShunemBy på slätten knappt en mil söder om Nasaret, hemort för Abishag (se 1 Kung 1:3).. Där bodde en rik kvinna som övertalade honom att äta hos henne. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. 9 En gång sade hon till sin man: "Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. 10 Vi kan väl mura upp ett litet rum på taket*4:10rum på taketTaket fungerade som en avskild uteplats (Apg 10:9, Ords 21:9). och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom? Så kan han ta in där när han kommer till oss."

11 Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. 12 Han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit shunemitiskan." Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. 13 *Luk 10:40f. Sedan sade han till honom: "Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?" Men hon svarade: "Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk." 14 Då frågade han: "Vad kan jag då göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal." 15 Då sade han: "Kalla på henne." Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisha sade: 16 *1 Mos 18:10, 14. "Nästa år vid just den här tiden ska du ha en son i famnen". Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman! Inbilla inte din tjänarinna något sådant." 17 Men kvinnan blev havande och födde en son nästa år, just vid den tid som Elisha hade sagt till henne.

18 När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. 19 Då började han klaga för sin far: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Fadern sade till sin tjänare: "Ta honom och bär honom till hans mor." 20 Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. 21 Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut.

22 Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med ett åsnesto. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka." 23 Han sade: "Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad*4:23nymånadVarje ny månad inleddes med en dag för fest, vila och gudstjänst (1 Sam 20:5f). eller sabbat?" Hon svarade: "Oroa dig inte." 24 Sedan lät hon sadla åsnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till." 25 *2 Kung 2:25. Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel*4:25berget KarmelÅsrygg ca 2 mil väster om Shunem (se 1 Kung 18:19)..

När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är shunemitiskan. 26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?" Hon svarade: "Ja." 27 Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter*4:27tog hon tag om hans fötterÖdmjukt vädjande gest, vanlig i mesopotamiska texter (jfr Matt 28:9).. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: "Låt henne vara, för hennes själ är bedrövad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det." 28 Och hon sade: "Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?"

29 *Luk 10:4. Då sade han till Gehasi: "Spänn bältet om dig*4:29Spänn bältet om digSå att den långa manteln inte hindrade rörelserna (jfr 1 Kung 18:46). och ta min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte." 30 Men pojkens mor sade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Då stod han upp och följde med henne.

31 Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisha och berättade det för honom och sade: "Pojken har inte vaknat."

32 När Elisha kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. 33 *Matt 6:6, Apg 9:40. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till Herren. 34 *1 Kung 17:21f, Apg 20:10f. Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. 35 Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen.

36 *Luk 7:15f, Hebr 11:35. Elisha ropade på Gehasi och sade: "Kalla på shunemitiskan." Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: "Ta din son*4:36Ta din sonJesus uppväckte senare en änkas son i grannbyn Nain ca 2 km åt nordost (Luk 7:11f).." 37 Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Döden i grytan

38 *2 Kung 2:1, 8:1. Elisha kom tillbaka till Gilgal medan svält rådde i landet. När profetlärjungarna satt inför honom, sade han till sin tjänare: "Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna." 39 En av dem gick ut på marken för att plocka något grönt. Då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han manteln full med något som liknade gurkfrukter*4:39vild slingerväxt … något som liknade gurkfrukterTolkas ofta som den giftiga kolokvinten, vars gula frukter också kallas sodomsäpplen.. När han kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan, utan att veta vad det var. 40 De öste upp åt männen för att de skulle äta. Men så snart de hade börjat äta av soppan, skrek de till och sade: "Det är döden i grytan, gudsman!" Och de kunde inte äta. 41 Då sade han: "Hämta lite mjöl!" Han kastade det i grytan och sade: "Ös upp åt folket och låt dem äta." Och nu fanns inget skadligt mer i grytan.

Hundra män mättas

42 *4 Mos 18:31, Matt 14:15f, 15:32f, Mark 6:35f, 8:1f, Luk 9:12f, Joh 6:5f. Det kom en man från Baal-Shalisha*4:42Baal-ShalishaOkänd plats, troligen i västra Israel. och han hade med sig förstlingsbröd*4:42förstlingsbrödSkulle frambäras till prästen strax efter påsken (3 Mos 23:10). åt gudsmannen, tjugo kornbröd och ax av grönskuren säd i sin påse. Då sade Elisha: "Ge det åt folket att äta." 43 Men hans tjänare sade: "Hur kan jag sätta fram det här till hundra män?" Han sade: "Ge det åt folket att äta, för så säger Herren: De ska äta och få över." 44 Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över, så som Herren hade sagt.