Êxodo 4

1 Et Moïse répondit, et dit: Mais voici, ils ne me croiront point, et ils n’obéiront point à ma voix; car ils diront: L’Éternel ne t’est point apparu.

2 Et l’Éternel lui dit: Qu’as-tu à la main? Il répondit: Une verge.

3 Et il dit: Jette-la par terre; et il la jeta par terre, et elle devint un serpent; et Moïse s’enfuit devant lui.

4 Alors l’Éternel dit à Moïse: Étends ta main et saisis-le par la queue. Il étendit la main, et le saisit, et il redevint une verge dans sa main.

5 C’est afin, dit l’Éternel, qu’ils croient que l’Éternel, le Dieu de leurs pères, le Dieu d’Abraham, le Dieu d’Isaac, et le Dieu de Jacob t’est apparu.

6 L’Éternel lui dit encore: Mets ta main dans ton sein. Et il mit sa main dans son sein; puis il la retira, et, voici, sa main était blanche de lèpre comme la neige.

7 Puis Dieu dit: Remets ta main dans ton sein. Et il remit sa main dans son sein; puis il la retira de son sein, et voici, elle était redevenue comme son autre chair.

8 Et il arrivera, s’ils ne te croient point, et n’obéissent point à la voix du premier signe, qu’ils croiront à la voix du signe suivant.

9 Et s’ils ne croient pas même à ces deux signes et n’obéissent pas à ta voix, tu prendras de l’eau du fleuve et la répandras sur la terre, et l’eau que tu auras prise du fleuve, deviendra du sang sur la terre.

10 Et Moïse dit à l’Éternel: Ah! Seigneur, je ne suis point un homme qui ait la parole aisée, ni d’hier, ni d’avant-hier, ni depuis que tu parles à ton serviteur; car j’ai la bouche et la langue pesantes.

11 Et l’Éternel lui dit: Qui a fait la bouche de l’homme? Ou qui rend muet, ou sourd, ou voyant, ou aveugle? N’est-ce pas moi, l’Éternel?

12 Maintenant donc, va et je serai avec ta bouche, et je t’enseignerai ce que tu devras dire.

13 Et Moïse répondit: Ah! Seigneur, envoie qui tu voudras envoyer.

14 Et la colère de l’Éternel s’embrasa contre Moïse, et il dit: Aaron, le Lévite, n’est-il pas ton frère? Je sais qu’il parlera très bien. Et même, le voici qui sort à ta rencontre, et quand il te verra, il se réjouira dans son cœur.

15 Tu lui parleras donc, et tu mettras les paroles dans sa bouche; et je serai avec ta bouche et avec la sienne, et je vous enseignerai ce que vous devrez faire.

16 C’est lui qui parlera pour toi au peuple; il sera ta bouche, et tu lui seras Dieu.

17 Et tu prendras dans ta main cette verge, par laquelle tu feras les signes.

18 Alors Moïse s’en alla, et retourna vers Jéthro son beau-père, et lui dit: Que je m’en aille, je te prie, et que je retourne vers mes frères qui sont en Égypte, pour voir s’ils sont encore vivants. Et Jéthro dit à Moïse: Va en paix!

19 Or, l’Éternel dit à Moïse, en Madian: Va, retourne en Égypte; car tous ceux qui en voulaient à ta vie, sont morts.

20 Alors Moïse prit sa femme et ses fils, les fit monter sur un âne, et retourna au pays d’Égypte. Et Moïse prit la verge de Dieu dans sa main.

21 Et l’Éternel dit à Moïse: En t’en allant pour retourner en Égypte, considère tous les miracles que j’ai mis dans ta main, et tu les feras devant Pharaon; mais j’endurcirai son cœur, et il ne laissera point aller le peuple.

22 Et tu diras à Pharaon: Ainsi a dit l’Éternel: Israël est mon fils, mon premier-né;

23 Et je t’ai dit: Laisse aller mon fils, afin qu’il me serve; et tu as refusé de le laisser aller. Voici, je vais faire mourir ton fils, ton premier-né.

24 Or, il arriva qu’en chemin, dans l’hôtellerie, l’Éternel rencontra Moïse, et chercha à le faire mourir.

25 Et Séphora prit un couteau de pierre, et coupa le prépuce de son fils, et le jeta à ses pieds, et dit: Certes, tu m’es un époux de sang!

26 Et l’Éternel le laissa. Elle dit alors: Époux de sang! à cause de la circoncision.

27 Et l’Éternel dit à Aaron: Va au-devant de Moïse, au désert. Il alla donc et le rencontra à la montagne de Dieu, et il le baisa.

28 Et Moïse rapporta à Aaron toutes les paroles avec lesquelles l’Éternel l’avait envoyé, et tous les prodiges qu’il lui avait commandé de faire.

29 Moïse s’en alla donc avec Aaron; et ils assemblèrent tous les anciens des enfants d’Israël.

30 Et Aaron dit toutes les paroles que l’Éternel avait dites à Moïse, et il fit les prodiges aux yeux du peuple.

31 Et le peuple crut; et ils apprirent que l’Éternel avait visité les enfants d’Israël, et qu’il avait vu leur affliction; et ils s’inclinèrent et adorèrent.

Mose får makt att göra under

1 Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?" 2 Då sade Herren till honom: "Vad har du i handen?" 3 Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han kastade den på marken förvandlades den till en orm,*4:3stav … ormStaven var faraos maktattribut, och hans krona pryddes av en kobra. och Mose flydde för den. 4 Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och ta den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den blev åter en stav i hans hand. 5 Herren sade: "Så ska de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."

6 Herren sade sedan till honom: "Stick in handen i din famn!" Han gjorde så, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen in i din famn!" Mose gjorde så, och när han drog ut den liknade den resten av hans kropp igen. 8 Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller lyssnar till det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, ta då lite av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Då ska vattnet som du tog ur floden förvandlas till blod på torra marken."

10 *2 Mos 6:12, 30, Jer 1:6. Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen ordets man, varken förr eller nu när du talat till din tjänare. Jag är trög i talet och har en trög tunga." 11 *Hes 3:26f.Herren sade till honom: "Vem har gett människan munnen? Vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 *Matt 10:19f, Mark 13:11, Luk 12:11f, 21:14f. Gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."

13 Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han är på väg ut för att möta dig, och när han får se dig ska han bli glad i sitt hjärta. 15 *2 Mos 7:1f. Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. 16 Han ska tala i ditt ställe till folket. Han ska vara som din mun, och du ska vara som hans Gud.*4:16mun … GudAron skulle tala för Mose liksom profeterna talade för Gud (jfr 7:1).17 Och du ska ta den här staven i handen. Med den ska du göra dina tecken."

Mose återvänder till Egypten

18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!" 19 *Matt 2:20. Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Bege dig tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda." 20 *2 Mos 2:21f. Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och återvände till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

21 *2 Mos 7:3, 13, 22, 8:15, 19, 32, 9:7, 12, 34, 10:1, 20, 27, 14:4, 17, Rom 9:18.Herren sade till Mose: "När du kommer tillbaka till Egypten, se då till att du gör alla de under som jag gett dig makt att utföra inför farao. Men jag ska göra hans hjärta hårt så att han inte släpper folket. 22 *Matt 2:15. Du ska säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 *2 Mos 11:4f, 12:29. och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.*4:23hålla gudstjänst åt migAnnan översättning: "tjäna mig" (i stället för farao, jfr 1:11f). Men du vägrade att släppa honom, och därför ska jag döda din förstfödde son."

24 *5 Mos 32:39. Under resan hände det vid en viloplats att Herren kom emot Mose och ville döda honom.*4:24ville döda honomKanske eftersom sonen inte var omskuren (jfr 1 Mos 17:14).25 *1 Mos 17:14, Jos 5:2f. Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, och hon rörde vid Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig." 26 Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".

27 *2 Mos 3:1. Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose vid Guds berg, och han kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade sagt när han sände honom och om alla tecken han befallt honom att göra.

29 Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste bland Israels barn. 30 Och Aron talade om allt som Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. 31 *2 Mos 3:16, 18. Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.