Êxodo 14

1 Et l’Éternel parla à Moïse, en disant:

2 Parle aux enfants d’Israël; et qu’ils retournent et campent devant Pi-Hahiroth, entre Migdol et la mer, devant Baal-Tsephon; vous camperez vis-à-vis de ce lieu, près de la mer.

3 Et Pharaon dira des enfants d’Israël: Ils sont égarés dans le pays; le désert les a enfermés.

4 Et j’endurcirai le cœur de Pharaon, et il les poursuivra; mais je serai glorifié en Pharaon et dans toute son armée, et les Égyptiens sauront que je suis l’Éternel. Et ils firent ainsi.

5 Or, on rapporta au roi d’Égypte que le peuple s’était enfui. Et le cœur de Pharaon et de ses serviteurs fut changé à l’égard du peuple, et ils dirent: Qu’est-ce que nous avons fait, que nous ayons laissé aller Israël, en sorte qu’il ne nous serve plus?

6 Alors il attela son char et il prit son peuple avec lui.

7 Il prit six cents chars d’élite et tous les chars d’Égypte, et des combattants sur chacun d’eux.

8 Et l’Éternel endurcit le cœur de Pharaon, roi d’Égypte, et il poursuivit les enfants d’Israël. Or les enfants d’Israël étaient sortis à main levée.

9 Les Égyptiens les poursuivirent; et tous les chevaux des chars de Pharaon, ses cavaliers et son armée les atteignirent, comme ils étaient campés près de la mer, près de Pi-Hahiroth, vis-à-vis de Baal-Tsephon.

10 Et comme Pharaon approchait, les enfants d’Israël levèrent les yeux, et voici, les Égyptiens marchaient après eux. Alors les enfants d’Israël eurent une fort grande peur, et crièrent à l’Éternel.

11 Et ils dirent à Moïse: Est-ce qu’il n’y avait pas de tombeaux en Égypte, que tu nous aies emmenés pour mourir au désert? Qu’est-ce que tu nous a fait, de nous faire sortir d’Égypte?

12 N’est-ce pas ce que nous te disions en Égypte: Laisse-nous servir les Égyptiens; car il nous vaut mieux servir les Égyptiens, que de mourir au désert?

13 Et Moïse dit au peuple: Ne craignez point; tenez-vous là, et voyez la délivrance de l’Éternel, qu’il vous accordera aujourd’hui; car les Égyptiens que vous avez vus aujourd’hui, vous ne les reverrez jamais plus.

14 L’Éternel combattra pour vous, et vous, vous resterez tranquilles.

15 Et l’Éternel dit à Moïse: Pourquoi cries-tu à moi? Parle aux enfants d’Israël, et qu’ils marchent.

16 Et toi, élève ta verge, et étends ta main sur la mer, et fends-la; et que les enfants d’Israël entrent au milieu de la mer, à sec.

17 Et moi, voici, je vais endurcir le cœur des Égyptiens, et ils y entreront après eux; et je serai glorifié en Pharaon et en toute son armée, en ses chars et en ses cavaliers.

18 Et les Égyptiens sauront que je suis l’Éternel, quand je serai glorifié en Pharaon, en ses chars et en ses cavaliers.

19 Et l’ange de Dieu, qui allait devant le camp d’Israël, partit et alla derrière eux; et la colonne de nuée partit de devant eux, et se tint derrière eux;

20 Et elle vint entre le camp des Égyptiens et le camp d’Israël. Et elle fut d’un côté une nuée obscure; mais, de l’autre, elle éclairait la nuit; et ils ne s’approchèrent point les uns des autres de toute la nuit.

21 Or, Moïse étendit la main sur la mer, et l’Éternel refoula la mer, toute la nuit, par un fort vent d’Orient; et il mit la mer à sec, et les eaux se fendirent.

22 Et les enfants d’Israël entrèrent au milieu de la mer à sec; et les eaux leur formaient une muraille à leur droite et à leur gauche.

23 Et les Égyptiens les poursuivirent; et tous les chevaux de Pharaon, ses chars et ses cavaliers, entrèrent après eux au milieu de la mer.

24 Mais il arriva, sur la veille du matin, que l’Éternel, étant dans la colonne de feu et de nuée, regarda le camp des Égyptiens, et le mit en déroute.

25 Et il ôta les roues de leurs chars, et fit qu’on les menait pesamment. Alors les Égyptiens dirent: Fuyons de devant les Israélites, car l’Éternel combat pour eux contre les Égyptiens.

26 Et l’Éternel dit à Moïse: Étends ta main sur la mer, et les eaux retourneront sur les Égyptiens, sur leurs chars et sur leurs cavaliers.

27 Moïse étendit donc sa main sur la mer, et la mer retourna vers le matin dans son lit; et les Égyptiens s’enfuyant la rencontrèrent, et l’Éternel jeta les Égyptiens au milieu de la mer.

28 Les eaux retournèrent donc et couvrirent les chars et les cavaliers de toute l’armée de Pharaon, qui étaient entrés après les Israélites dans la mer; il n’en resta pas un seul.

29 Mais les enfants d’Israël marchèrent à sec au milieu de la mer; et les eaux leur formaient une muraille à leur droite et à leur gauche.

30 En ce jour-là l’Éternel délivra Israël de la main des Égyptiens; et Israël vit les Égyptiens morts, sur le rivage de la mer.

31 Ainsi Israël vit la grande puissance que l’Éternel avait déployée contre les Égyptiens; et le peuple craignit l’Éternel, et ils crurent en l’Éternel et en Moïse, son serviteur.

Vandringen genom Röda havet

1 Herren sade till Mose: 2 *4 Mos 33:7. "Säg till Israels barn att de vänder och slår läger framför Pi-Hahirot*14:2Pi-HahirotOkänd plats. Kan betyda "kanalernas mynning" eller "frihetens mynning"., mellan Migdol*14:2MigdolBetyder "torn" eller "fästning". och havet. Mitt emot Baal-Sefon*14:2Baal-SefonBetyder "nordens herre", kanske en plats för baalsdyrkan importerad från nuvarande Libanon (jfr not till Jes 14:13). ska ni slå läger vid havet. 3 Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet, instängda av öknen. 4 Och jag ska göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren." Och de gjorde så.

5 När man berättade för kungen i Egypten att folket hade flytt, förändrades faraos och hans tjänares inställning till folket och de sade: "Vad har vi gjort? Vi släppte israeliterna så att de inte tjänar oss mer!" 6 Och han lät spänna för sina vagnar och tog med sig sitt folk. 7 Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem. 8 *4 Mos 33:3. Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt så att han förföljde Israel när hela folket drog ut med upplyft hand. 9 Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.

10 När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se egyptierna som kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. 11 *Ps 106:7. Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? 12 Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen." 13 Mose svarade folket: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. 14 *2 Mos 15:3, 5 Mos 1:30, Jes 30:15.Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.

15 Sedan sade Herren till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de ska dra vidare. 16 *2 Mos 4:17, Ps 78:13, Jes 10:26. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå rakt genom havet på torr mark. 17 Se, jag ska förhärda egyptiernas hjärtan så att de följer efter dem, och jag ska förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. 18 Egyptierna ska inse att jag är Herren när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare."

19 *2 Mos 13:21f, 23:20, 23. Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, 20 så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra.

21 *Jos 4:23, Ps 66:6, 77:16f, 78:13, 106:9, Jes 63:12f. Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 22 *1 Kor 10:1, Hebr 11:29. Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 23 Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.

24 Men vid morgonväkten*14:24morgonväktenNattens sista tredjedel mellan kl 2 och 6 (se Mått, mynt och tid i Uppslagsdelen). såg Herren ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den. 25 Han lät hjulen på deras vagnar lossna*14:25lossnaAndra handskrifter (så Septuaginta och Peshitta): "fastna". så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: "Vi måste fly för Israel! Herren strider för dem mot Egypten."

26 Och Herren sade till Mose: "Räck ut handen över havet så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare." 27 Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen återvände vattnet till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde ut dem mitt i havet. 28 *Jos 24:7. Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här*14:28täckte … hela faraos härEnligt Josefus och judisk tradition överlevde farao själv. Thutmose III levde till ca 1427 f Kr. Hans mumie finns i dag på Kairomuseet. som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

29 Men Israels barn gick rakt*14:29gick rakt genom havetAnvänds i 1 Kor 10:1f som en bild av dopet till Kristus. genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 Så frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.