Êxodo 12

1 Or l’Éternel parla à Moïse et à Aaron, au pays d’Égypte, en disant:

2 Ce mois sera pour vous le commencement des mois; il sera pour vous le premier des mois de l’année.

3 Parlez à toute l’assemblée d’Israël et dites: Qu’au dixième jour de ce mois ils prennent chacun un agneau ou un chevreau par maison de leurs pères, un agneau ou un chevreau par maison.

4 Et si la maison est trop petite pour le manger, qu’on le prenne avec son voisin le plus rapproché de sa maison, d’après le nombre des personnes; vous compterez pour l’agneau selon ce que chacun peut manger.

5 Vous aurez un agneau ou chevreau sans défaut, mâle, âgé d’un an; vous le prendrez d’entre les brebis ou d’entre les chèvres.

6 Et vous le garderez jusqu’au quatorzième jour de ce mois, et toute la communauté d’Israël assemblée l’égorgera entre les deux soirs.

7 Et ils prendront de son sang, et le mettront sur les deux poteaux, et sur le linteau de la porte des maisons où ils le mangeront.

8 Et cette nuit-là, ils en mangeront la chair rôtie au feu; ils la mangeront avec des pains sans levain et des herbes amères.

9 N’en mangez rien à demi cuit, ni qui ait été bouilli dans l’eau; mais qu’il soit rôti au feu, sa tête ainsi que ses jambes et ses entrailles.

10 Vous n’en laisserez rien de reste jusqu’au matin; et ce qui en restera au matin, vous le brûlerez au feu.

11 Et voici comment vous le mangerez: vos reins ceints, vos souliers aux pieds, et votre bâton à la main; et vous le mangerez à la hâte; c’est la Pâque (passage) de l’Éternel.

12 Cette nuit-là je passerai dans le pays d’Égypte, et je frapperai tout premier-né dans le pays d’Égypte, depuis les hommes jusqu’aux bêtes; et j’exercerai des jugements sur tous les dieux de l’Égypte. Je suis l’Éternel.

13 Et le sang vous servira de signe sur les maisons où vous serez; je verrai le sang et je passerai par-dessus vous, et il n’y aura point parmi vous de plaie de destruction, lorsque je frapperai le pays d’Égypte.

14 Et ce jour-là vous sera en mémorial; et vous le célébrerez comme une fête à l’Éternel, d’âge en âge; vous le célébrerez comme une ordonnance perpétuelle.

15 Pendant sept jours vous mangerez des pains sans levain; et dès le premier jour vous ôterez le levain de vos maisons. Car toute personne qui mangera du pain levé, depuis le premier jour jusqu’au septième, sera retranchée d’Israël.

16 Au premier jour, il y aura une sainte convocation; vous en aurez aussi une au septième jour. Il ne se fera aucune œuvre en ces jours-là; on vous apprêtera seulement ce que chaque personne doit manger.

17 Vous observerez donc la fête des pains sans levain; car en ce même jour j’aurai retiré vos armées du pays d’Égypte. Vous observerez ce jour-là d’âge en âge comme une ordonnance perpétuelle.

18 Au premier mois, au quatorzième jour du mois, vous mangerez, le soir, des pains sans levain, jusqu’au vingt et unième jour du mois, au soir.

19 Pendant sept jours, il ne se trouvera point de levain dans vos maisons; car toute personne qui mangera du pain levé, sera retranchée de l’assemblée d’Israël, que ce soit un étranger ou quelqu’un né dans le pays.

20 Vous ne mangerez point de pain levé; dans toutes vos demeures, vous mangerez des pains sans levain.

21 Moïse appela donc tous les anciens d’Israël, et leur dit: Allez et prenez du menu bétail pour vos familles, et immolez la Pâque.

22 Et vous prendrez un bouquet d’hysope; vous le tremperez dans le sang qui sera dans le bassin, et vous aspergerez, du sang qui sera dans le bassin, le linteau et les deux poteaux; et nul de vous ne sortira de la porte de sa maison, jusqu’au matin.

23 Et l’Éternel passera pour frapper l’Égypte, et il verra le sang sur le linteau, et sur les deux poteaux; et l’Éternel passera par-dessus la porte, et ne permettra point au destructeur d’entrer dans vos maisons pour frapper.

24 Vous garderez ceci comme une ordonnance perpétuelle, pour vous et pour vos enfants.

25 Et quand vous serez entrés au pays que l’Éternel vous donnera, comme il l’a dit, vous observerez cette cérémonie.

26 Et quand vos enfants vous diront: Que signifie pour vous cette cérémonie?

27 Alors vous répondrez: C’est le sacrifice de la Pâque à l’Éternel, qui passa par-dessus les maisons des enfants d’Israël en Égypte, quand il frappa l’Égypte et qu’il préserva nos maisons. Alors le peuple s’inclina et se prosterna.

28 Et les enfants d’Israël s’en allèrent, et firent comme l’Éternel l’avait commandé à Moïse et à Aaron; ils firent ainsi.

29 Et il arriva qu’à minuit l’Éternel frappa tout premier-né dans le pays d’Égypte, depuis le premier-né de Pharaon, assis sur son trône, jusqu’aux premiers-nés des captifs qui étaient dans la prison, et tous les premiers-nés des bêtes.

30 Et Pharaon se leva de nuit, lui et tous ses serviteurs, et tous les Égyptiens; et il y eut un grand cri en Égypte, car il n’y avait point de maison où il n’y eût un mort.

31 Il appela donc Moïse et Aaron, de nuit, et leur dit: Levez-vous; sortez du milieu de mon peuple, vous et les enfants d’Israël; allez, servez l’Éternel, comme vous l’avez dit.

32 Prenez aussi vos brebis et vos bœufs, comme vous l’avez dit; allez, et bénissez-moi aussi.

33 Et les Égyptiens pressèrent le peuple, pour le faire vite sortir du pays; car ils disaient: Nous sommes tous morts!

34 Le peuple prit donc sa pâte, avant qu’elle fût levée, avec leurs huches liées dans leurs vêtements sur leurs épaules.

35 Or, les enfants d’Israël avaient fait selon la parole de Moïse, et avaient demandé aux Égyptiens des objets d’argent et d’or, et des vêtements.

36 Et l’Éternel avait fait trouver grâce au peuple aux yeux des Égyptiens, qui les leur avaient prêtés; et ils dépouillèrent les Égyptiens.

37 Et les enfants d’Israël partirent de Ramsès pour Succoth, au nombre d’environ six cent mille hommes de pied, sans les petits enfants.

38 Un grand nombre d’étrangers montèrent aussi avec eux, ainsi que des brebis et des bœufs, un bétail très considérable.

39 Et ils firent cuire en gâteaux sans levain la pâte qu’ils avaient emportée d’Égypte, car elle n’était pas levée; car ils avaient été chassés d’Égypte, sans pouvoir s’attarder, et ils ne s’étaient même préparé aucune provision.

40 Or, le séjour que les enfants d’Israël firent en Égypte, fut de quatre cent trente ans.

41 Il arriva donc, au bout de quatre cent trente ans, il arriva, en ce même jour, que toutes les armées de l’Éternel sortirent du pays d’Égypte.

42 C’est une nuit qu’on doit observer en l’honneur de l’Éternel, pour les avoir retirés du pays d’Égypte. Cette nuit-là doit être observée, en l’honneur de l’Éternel, par tous les enfants d’Israël, d’âge en âge.

43 Et l’Éternel dit à Moïse et à Aaron: Voici l’ordonnance de la Pâque: Nul étranger n’en mangera.

44 Quant à tout esclave, homme acquis à prix d’argent, tu le circonciras, et alors il en mangera.

45 L’habitant étranger et le mercenaire n’en mangeront point.

46 Elle sera mangée dans une même maison; tu n’emporteras point de la chair hors de la maison, et vous n’en briserez aucun os.

47 Toute l’assemblée d’Israël fera la Pâque.

48 Et quand un étranger séjournera chez toi, et voudra faire la Pâque à l’Éternel, que tout mâle qui lui appartient, soit circoncis; et alors il s’approchera pour la faire, et il sera comme celui qui est né au pays; mais nul incirconcis n’en mangera.

49 Il y aura une même loi pour celui qui est né dans le pays et pour l’étranger séjournant au milieu de vous.

50 Et tous les enfants d’Israël firent comme l’Éternel avait commandé à Moïse et à Aaron; ils firent ainsi.

51 Il arriva donc, en ce même jour-là, que l’Éternel retira du pays d’Égypte les enfants d’Israël selon leurs armées.

Påsken och det osyrade brödets högtid

1 Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: 2 *2 Mos 13:4, 3 Mos 23:5, 4 Mos 28:16, 5 Mos 16:1. "Denna månad ska vara den främsta hos er. Den ska hos er vara den första av årets månader. 3 Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. 4 Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. 5 Ett felfritt*12:5felfrittFörebild till Kristus, "ett lamm utan fel eller brist" (1 Petr 1:19)., årsgammalt lamm av hankön*12:5årsgammalt lamm av hankönDet vanligaste slaktdjuret. Hondjuren behölls för att ge mjölk och lamm, medan de flesta handjur slaktades när de vuxit till sig efter ett år. ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. 6 *5 Mos 16:6. Ni ska förvara det till den fjortonde dagen*12:6fjortonde dagenVid fullmånen som infaller i mars-april. i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen*12:6i skymningenOrdagrant: "mellan de två aftnarna", dvs mellan solnedgång och mörker..

7 Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. 8 *1 Kor 5:8. Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. 9 Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. 10 *2 Mos 16:19, 4 Mos 9:12. Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.

11 Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet*12:11bältet om livetMed den långa tunikan uppfäst för rörelsefrihet och beredskap (jfr Luk 12:35, 1 Petr 1:13)., skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk*12:11påskHebr. pésach, som betyder "gå förbi" eller "skona"..

12 *4 Mos 33:4. Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar*12:12dom över Egyptens alla gudarDe tio plågorna visade de egyptiska avgudarnas maktlöshet. En senare farao, Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr), försökte avskaffa månggudadyrkan.. Jag är Herren.

13 Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.

14 Denna dag ska ni ha till minnesdag och fira som en Herrens högtid. Som en evig stadga ska ni fira den från släkte till släkte. 15 *2 Mos 23:15, 34:18, 3 Mos 23:5f, 4 Mos 28:17f, 5 Mos 16:1f, 16. I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdeg*12:15surdegKom att symbolisera jäsande synd (jfr Luk 12:1, 1 Kor 5:7f). ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. 16 På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

17 Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. 18 *3 Mos 23:5f, 4 Mos 28:16, Jos 5:10. Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. 19 Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. 20 Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd."

21 *Hebr 11:28. Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: "Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! 22 Ta en knippa isop*12:22isopLjungliknande växt som kom att användas vid reningsceremonier (jfr 4 Mos 19:18, Ps 51:9) och vid Kristi kors (Joh 19:29). och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, 23 *1 Krön 21:15, Jes 54:16, 1 Kor 10:10, Hebr 11:28. för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren*12:23fördärvarenÄngel som utförde Guds straffdomar (jfr 1 Krön 21:15, Hes 9, 1 Kor 10:10). komma in i era hem och slå er.

24 Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. 25 Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. 26 När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? 27 ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad. 28 Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

29 *Ps 78:51, 105:36, 136:10. Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. 30 Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

31 *2 Mos 11:1. Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. 32 Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut." 33 Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: "Annars dör vi allihop."

34 Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. 35 *2 Mos 3:21f, 11:2, Ps 105:37. Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. 36 Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

37 *1 Mos 47:11, 4 Mos 1:46, 2:32, 26:51, 33:5. Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000*12:37600 000Hebr. álef som normalt översätts "tusen" kan också översättas "släkt" (jfr Jos 22:21, Dom 6:15). man till fots förutom barn. 38 *4 Mos 11:4. En stor blandad folkhop*12:38blandad folkhopIcke-israeliter som passade på att fly och följa med dem från Egypten (4 Mos 11:4), kanske rester av de semitiska hyksosfolken (se not till 1:7). drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. 39 Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

40 *1 Mos 15:13, Apg 7:6, Gal 3:17. Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.*12:40bott i Egypten … 430 årKanske 1876-1446 f Kr. Septuaginta och den samaritanska grundtexten: "bott i Kanaans land och Egypten". Kanaan tillhörde Egyptens kultursfär, och Josefus m fl tolkade startpunkten på de 430 åren som Abrahams första besök i Egypten (1 Mos 12:10). Detta skulle flytta fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år och datera israeliternas nerflyttning (1 Mos 46:6) till 1661 f Kr, under hyksostiden.41 Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. 42 En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

43 Herren sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, 44 men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. 45 Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. 46 *4 Mos 9:12, Joh 19:36. I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben*12:46inte krossa något benCiteras i Joh 19:36 som profetia om Kristus, Guds Lamm. på det. 47 Hela Israels församling ska hålla detta.

48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er."

50 Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. 51 Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.