Êxodo 32

1 Mais le peuple, voyant que Moïse tardait à descendre de la montagne, s’assembla vers Aaron et lui dit: Viens, fais-nous des dieux qui marchent devant nous; car pour ce Moïse, cet homme qui nous a fait monter du pays d’Égypte, nous ne savons ce qui lui est arrivé.

2 Et Aaron leur répondit: En-levez les anneaux d’or qui sont aux oreilles de vos femmes, de vos fils et de vos filles, et apportez-les-moi.

3 Et tous enlevèrent les anneaux d’or qui étaient à leurs oreilles; et ils les apportèrent à Aaron,

4 Qui les prit de leur main, les travailla au ciseau, et en fit un veau de fonte. Alors ils dirent: Voici tes dieux, ô Israël, qui t’ont fait monter du pays d’Égypte.

5 Aaron, voyant cela, bâtit un autel devant lui. Puis, Aaron cria et dit: Demain il y aura fête en l’honneur de l’Éternel!

6 Ils se levèrent donc de bon matin, le lendemain, et ils offrirent des holocaustes, et ils présentèrent des sacrifices de prospérité, et le peuple s’assit pour manger et boire; puis ils se levèrent pour se divertir.

7 Alors l’Éternel dit à Moïse: Va, descends, car ton peuple, que tu as fait monter du pays d’Égypte, s’est corrompu;

8 Ils se sont bientôt détournés de la voie que je leur avais prescrite; ils se sont fait un veau de fonte, se sont prosternés devant lui, lui ont sacrifié, et ont dit: Voici tes dieux, ô Israël, qui t’ont fait monter du pays d’Égypte.

9 L’Éternel dit aussi à Moïse: J’ai regardé ce peuple, et voici, c’est un peuple au cou roide.

10 Or maintenant, laisse-moi faire; que ma colère s’enflamme contre eux, et que je les consume; mais je ferai de toi une grande nation.

11 Alors Moïse supplia l’Éternel son Dieu, et dit: Pourquoi, ô Éternel! ta colère s’enflammerait-elle contre ton peuple, que tu as fait sortir du pays d’Égypte avec une grande puissance et par une main forte?

12 Pourquoi les Égyptiens diraient-ils: Il les a fait sortir pour leur malheur, pour les tuer dans les montagnes, et pour les consumer de dessus la terre? Reviens de l’ardeur de ta colère, et te repens du mal que tu veux faire à ton peuple.

13 Souviens-toi d’Abraham, d’Isaac et d’Israël, tes serviteurs, auxquels tu as juré par toi-même, en leur disant: Je multiplierai votre postérité comme les étoiles des cieux, et je donnerai à votre postérité tout ce pays dont j’ai parlé, et ils le posséderont à jamais.

14 Et l’Éternel se repentit du mal qu’il avait dit qu’il ferait à son peuple.

15 Alors Moïse retourna et descendit de la montagne, les deux tables du Témoignage en sa main, les tables écrites des deux côtés; elles étaient écrites sur l’une et l’autre face.

16 Et les tables étaient l’ouvrage de Dieu; l’écriture aussi était l’écriture de Dieu, gravée sur les tables.

17 Or Josué entendit la voix du peuple qui poussait des cris, et il dit à Moïse: Il y a un bruit de bataille dans le camp.

18 Et Moïse dit: Ce n’est ni un bruit de cris de victoire, ni un bruit de cris de défaite; j’entends un bruit de chants.

19 Et lorsqu’il fut près du camp, il vit le veau et les danses. Alors la colère de Moïse s’enflamma, et il jeta de ses mains les tables, et les brisa au pied de la montagne.

20 Puis, il prit le veau qu’ils avaient fait, le brûla au feu, et le broya jusqu’à ce qu’il fût réduit en poudre, qu’il répandit sur l’eau, et il en fit boire aux enfants d’Israël.

21 Et Moïse dit à Aaron: Que t’a fait ce peuple, que tu aies attiré sur lui un si grand péché?

22 Et Aaron répondit: Que la colère de mon seigneur ne s’enflamme point; tu sais que ce peuple est porté au mal;

23 Ils m’ont dit: Fais-nous des dieux qui marchent devant nous; car pour ce Moïse, cet homme qui nous a fait monter du pays d’Égypte, nous ne savons ce qui lui est arrivé.

24 Alors je leur ai dit: Que ceux qui ont de l’or s’en dépouillent; et ils me l’ont donné, et je l’ai jeté au feu, et il en est sorti ce veau.

25 Or, Moïse vit que le peuple était sans frein; car Aaron l’avait laissé sans frein, objet d’opprobre parmi leurs ennemis.

26 Alors Moïse se tint à la porte du camp, et dit: A moi quiconque est pour l’Éternel! Et tous les enfants de Lévi s’assemblèrent vers lui.

27 Et il leur dit: Ainsi a dit l’Éternel, le Dieu d’Israël: Que chacun de vous mette son épée au côté. Passez et repassez, de porte en porte, dans le camp; et tuez chacun son frère, chacun son ami, et chacun son voisin.

28 Et les enfants de Lévi firent selon la parole de Moïse; et il y eut en ce jour-là environ trois mille hommes du peuple qui périrent.

29 Or Moïse avait dit: Consacrez aujourd’hui vos mains à l’Éternel, chacun de vous, même au prix de son fils ou de son frère, pour attirer aujourd’hui sur vous la bénédiction.

30 Et le lendemain Moïse dit au peuple: Vous avez commis un grand péché; mais maintenant je monterai vers l’Éternel; peut-être obtiendrai-je le pardon de votre péché.

31 Moïse retourna donc vers l’Éternel, et dit: Hélas! ce peuple a commis un grand péché, en se faisant des dieux d’or;

32 Mais maintenant, pardonne leur péché! Sinon, efface-moi de ton livre que tu as écrit.

33 Et l’Éternel répondit à Moïse: Celui qui aura péché contre moi, je l’effacerai de mon livre.

34 Et maintenant, va, conduis le peuple où je t’ai dit. Voici, mon ange ira devant toi; mais, au jour où j’exercerai la punition, je punirai sur eux leur péché.

35 Ainsi l’Éternel frappa le peuple, parce qu’il avait été l’auteur du veau qu’avait fait Aaron.

Guldkalven

1 *Apg 7:40. När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte."*32:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:40.2 Då sade Aron till dem: "Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig."

3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. 4 *Ps 106:19f. Han tog emot guldet och formade det med en mejsel*32:4formade det med en mejselAnnan översättning: "knöt in det i en säck". och gjorde av det en gjuten*32:4gjutenTroligen guldplätering över trästomme eftersom guldkalven senare brändes (vers 20). kalv*32:4kalvEn ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 1 Kung 12:28f.. Och de sade: "Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 5 När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." 6 *1 Kor 10:7. Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.*32:6 Citeras av Paulus i 1 Kor 10:7.

7 *5 Mos 9:12f. Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: "Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 9 Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk."

11 *5 Mos 9:26f, Ps 106:23. Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: "Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 *4 Mos 14:15f, Ps 85:4. Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 *1 Mos 12:7, 15:5, 22:16f, 26:4, 28:13f, Hebr 6:13f. Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt."

14 *Ps 106:23, Jer 18:7f, Amos 7:1f. Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

15 *2 Mos 34:29. Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. 16 *2 Mos 31:18. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

17 Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." 18 Men han svarade:

"Det är inte ljudet av segerrop,

och inte ljudet av nederlag.

Ljudet av sång är vad jag hör."

19 *5 Mos 9:17. När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. 20 *5 Mos 9:21. Och han tog kalven som de hade gjort, brände den i eld, krossade den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels barn dricka*32:20brände … krossade … strödde … drickaEn total utplåning av guldkalven. Ett liknande sätt att totalt förinta en gudabild beskrivs i en ugaritisk text. det. 21 Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" 22 Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att folket är ont. 23 De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. 24 Då sade jag till dem: Den som har guld ska ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

25 Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. 26 Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Alla som tillhör Herren ska komma hit till mig!" Då samlades alla leviterna kring honom, 27 *5 Mos 33:9. och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Alla ska spänna på sig svärdet och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 29 Och Mose sade: "Invig er i dag*32:29Invig er i dagAndra handskrifter: "Ni har i dag invigt er". Se 5 Mos 33:9. till Herrens tjänst, eftersom ni har stått emot era egna söner och bröder. Så ska han i dag ge er sin välsignelse."

30 Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 *Ps 69:29, Dan 12:1, Rom 9:3. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."

33 *Ps 69:29, Upp 3:5, 13:8, 20:12. Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd."

35 Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.