Êxodo 7

1 Et l’Éternel dit à Moïse: Vois, je t’ai établi Dieu pour Pharaon, et Aaron, ton frère, sera ton prophète.

2 Tu diras tout ce que je te commanderai, et Aaron ton frère parlera à Pharaon, pour qu’il laisse aller les enfants d’Israël hors de son pays.

3 Mais j’endurcirai le cœur de Pharaon, et je multiplierai mes signes et mes miracles dans le pays d’Égypte.

4 Et Pharaon ne vous écoutera point; et je mettrai ma main sur l’Égypte, et je retirerai du pays d’Égypte mes armées, mon peuple, les enfants d’Israël, par de grands jugements.

5 Les Égyptiens sauront que je suis l’Éternel, quand j’étendrai ma main sur l’Égypte, et que je retirerai du milieu d’eux les enfants d’Israël.

6 Moïse et Aaron firent donc comme l’Éternel leur avait commandé; ils firent ainsi.

7 Or, Moïse était âgé de quatre-vingts ans, et Aaron de quatre-vingt-trois ans, quand ils parlèrent à Pharaon.

8 Et l’Éternel parla à Moïse et à Aaron, en disant:

9 Quand Pharaon vous parlera, et dira: Faites un miracle; alors tu diras à Aaron: Prends ta verge et jette-la devant Pharaon; et elle deviendra un serpent.

10 Moïse et Aaron vinrent donc vers Pharaon, et firent ainsi, comme l’Éternel l’avait commandé. Et Aaron jeta sa verge devant Pharaon et devant ses serviteurs, et elle devint un serpent.

11 Mais Pharaon appela aussi les sages et les enchanteurs; et les magiciens d’Égypte firent, eux aussi, la même chose par leurs enchantements.

12 Ils jetèrent donc chacun leur verge, et elles devinrent des serpents; mais la verge d’Aaron engloutit leurs verges.

13 Et le cœur de Pharaon s’endurcit, et il ne les écouta point, comme l’Éternel l’avait dit.

14 Et l’Éternel dit à Moïse: Le cœur de Pharaon est appesanti; il a refusé de laisser aller le peuple.

15 Va vers Pharaon dès le matin; voici, il sortira vers l’eau; tu te présenteras donc devant lui sur la rive du fleuve, et tu prendras à ta main la verge qui a été changée en serpent.

16 Et tu lui diras: L’Éternel, le Dieu des Hébreux, m’a envoyé vers toi, en disant: Laisse aller mon peuple, afin qu’il me serve dans le désert; et voici, tu n’as point écouté jusqu’ici.

17 Ainsi a dit l’Éternel: A ceci tu sauras que je suis l’Éternel: Voici, je vais frapper de la verge qui est dans ma main, les eaux qui sont dans le fleuve, et elles seront changées en sang.

18 Et le poisson qui est dans le fleuve, mourra, et le fleuve se corrompra, et les Égyptiens éprouveront du dégoût à boire des eaux du fleuve.

19 Puis l’Éternel dit à Moïse: Dis à Aaron: Prends ta verge, et étends ta main sur les eaux des Égyptiens, sur leurs rivières, sur leurs fleuves, et sur leurs étangs, et sur tous leurs amas d’eaux, et qu’elles deviennent du sang; et il y aura du sang par tout le pays d’Égypte, et dans les vases de bois et dans les vases de pierre.

20 Moïse et Aaron firent donc ainsi, comme l’Éternel l’avait commandé. Et Aaron leva la verge, et frappa les eaux qui étaient dans le fleuve, aux yeux de Pharaon et aux yeux de ses serviteurs; et toutes les eaux qui étaient dans le fleuve furent changées en sang.

21 Et le poisson qui était dans le fleuve mourut, et le fleuve se corrompit, et les Égyptiens ne purent boire des eaux du fleuve; et le sang fut par tout le pays d’Égypte.

22 Mais les magiciens d’Égypte firent la même chose par leurs enchantements. Et le cœur de Pharaon s’endurcit, et il n’écouta point Moïse et Aaron, comme l’Éternel l’avait dit.

23 Et Pharaon s’en retourna et vint en sa maison, et ne rendit pas même son cœur attentif à tout cela.

24 Or, tous les Égyptiens creusèrent autour du fleuve pour trouver de l’eau à boire, car ils ne pouvaient pas boire de l’eau du fleuve.

25 Et il se passa sept jours, après que l’Éternel eut frappé le fleuve.

1 *2 Mos 4:15f. Men Herren sade till Mose: "Se, jag sätter dig att vara som Gud för farao, och din bror Aron ska vara din profet. 2 Du ska tala allt jag befaller dig. Sedan ska din bror Aron tala med farao om att släppa Israels barn ut ur sitt land. 3 Men jag ska förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land. 4 Farao kommer inte att lyssna på er, men jag ska lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar. 5 Och egyptierna ska inse att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån."

6 Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem. 7 Mose var åttio år och Aron åttiotre när de talade med farao.

Arons stav

8 Herren sade till Mose och Aron: 9 "När farao säger till er: Låt oss se något under! då ska du säga till Aron: Ta din stav och kasta den framför farao så ska den bli en stor orm." 10 Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.

11 *2 Tim 3:8. Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. 12 Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. 13 Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.

Den första plågan – vattnet blir blod

14 Därefter sade Herren till Mose: "Faraos hjärta är hårt, han vägrar att släppa folket. 15 Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och ta i din hand staven som förvandlades till en orm. 16 Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna. 17 Därför säger Herren så: Genom detta ska du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen ska jag slå Nilens vatten så att det förvandlas till blod*7:17förvandlas till blodUttrycket används en gång långt före Moses tid i den egyptiska Ipuwerpapyrusen, där det klagas över att Nilens vatten har blivit blod och inte går att dricka. Flera förklaringar har föreslagits till "blodet" hos Ipuwer, t ex en algblomning.. 18 Fiskarna i floden ska dö, och Nilen ska stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden." 19 Och Herren sade till Mose: "Säg till Aron: Ta din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så ska de bli blod. Över hela Egyptens land ska det vara blod, både i träkärl och stenkärl."

20 *Ps 78:44, 105:29. Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod. 21 Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land.

22 Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt. 23 Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte om det heller. 24 Och i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart.

25 Sedan gick det sju dagar efter att Herren hade slagit Nilen.